Etikettarkiv: sagor

Sagan om Lillis näsa

Igår var jag och Susanna på Åhmells galleri på Birger Jarlsgatan. Jag har inte tidigare varit på konstgaller där det går att köpa Carl Larsson, Zorn, Bruno Liljerfors, Isaac Grünewald, Helene Schjerfbeck och John Bauer!!!

En tecking av Carl Larson är en illustration till Sagan om Lillis näsa som finns i Topelius läsning för barn I.

Carl Larsson, tusch och blyerts på papper, 1899-1900. Sagan om Lillis näsa. 375 000 kronor.

Sagan om Lillis näsa

Hon var en liten, alltför vänlig flicka,
som kunde både spinna, sy och sticka
och karda ull och häckla lin och väfva
och tråckla sina fållar lagom snäfva.

Hon kunde skura, tvätta, baka, byka
och torka kläder uppå rep i klyka,
hon kunde koka, steka och förvälla
och stöpa ljus och brygd i ordning ställa.

Hon kunde mer: hon kunde skrifva, räkna
och läsa, sjunga, spela, dansa, teckna;
hon tog katkesen i en enda läxa
och las historie som en liten häxa.

Än mer, hon kunde snäll och lydig vara
och ödmjuk låta egen vilja fara;
hon kunde Gud i böner fromt åkalla,
behaga alla, älskad bli af alla.

Men ack, hvad hjälpte henne, stackars flicka,
att kunna spinna, väfva, sy och sticka
och koka, steka, skrifva räkna, läsa ? …
Hon hade ju en alltför liten näsa.

En alltför liten näsa dock hon hade.
I hennes ögon skälmen satt, den glade;
en kind så röd, en mun som sockerbiten,
hvad hjälpte det, när näsan var för liten?

En tid ej alls det hennes oro väckte.
Hon flög med fågeln, långt som vingen räckte,
och var bland andra systrar nippertippor
så fri och glad som gröna skogens sippor.

Då hände, att en dag i juleringen man lekte skrapa nos, och fri slapp ingen. När turn till Lilli kom, man hördes snäsa:
— hvar skall man skrapa den, som ej har näsa?

— Har jag ej näsa? — Ja — så skreko alla,
— en näsa, som man ej kan näsa kalla,
en sådan liten en, det är för löjligt!
Och Lilli ej begrep, hur det var möjligt.

Hon sprang till spegeln … Ja, så var det riktigt,
och när hon själf den saken tog så viktigt,
så skreko de igen: — En tipp, så liten,
blir aldrig kysst och aldrig heller biten.

Och Lilli sprang med hast att fråga mamma,
och mamma sade, hon också, detsamma:
— Ja, kära barn, nog alltför liten är den,
men var blott snäll, så går dig väl i världen!

Ja, godt och väl, det är visst lätt att säga,
men slik chikan, den kan på sinnet väga.
Från denna stund blef Lilli tyst som natten
och gömde lilla näsan under hatten.

Förgäfves sökte mamma trösta, råda;
ack, Lilli såg sin lefnadsfröjd i våda,
och så blef intet annat råd, än fråga
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga.

— Herr doktor, i vår nöd er hjälp vi söka;
var god och lilla näsans längd föröka! —
— Hvaba ? Dess längd ? Det var en egen kasus!
Kom hit, min vän, kom hit med lilla nasus!

Och doktorn tummar näsans tipp och kröker,
men ack, dess längd ej sig det minsta öker.
— Ja — säger då med viktig min den lärde —
— Jag tror vi lämna näsan i sitt värde.

Nå — tänker Lilli — stå du där och brumma! —
Då möter hon en liten, liten gumma.
— God dag, mitt barn, du syns mig så bedröfvad. Säg mig af hvad bekymmer du är pröfvad!

— Ack, kära mor, det kan på mig ni läsa:
ni ser det själf, jag har för liten näsa.
Att få den längre, säg, hvad skall jag göra?
Mig tycks, jag kan en sten till ömkan röra.

— Nå — sade gumman — är det intet annat,
så vet jag råd, och mången det besannat.
Jag är en fe, jag gifver dig förmåga
att utan doktor lindra själf din plåga.

Märk nu: hvar gång, när lycklig och betagen,
du blir på någon väntad fröjd bedragen,
gif akt på näsan; det kan ju försökas;
jag spår, att då skall hennes längd förökas.

— Tack, kära mor; det löftet var ett fänge,
men lofva, att jag ej får vänta länge!
— Var lugn — sad’ gumman, det är lifvets läxa
jag lofvar dig, att nog skall näsan växa.

Och Lilli gick, belåten med den trösten,
till sina sköna äppleträd om hösten,
förtjust att få med fulla händer plocka
den rara frukt hon sett så länge locka.

O ve! Då hade under sista natten
byns snåla pojkar plundrat hela skatten,
och Lilli kände, stackars snopna flicka,
som hade hon i näsan fått en sticka.

Det kan man tro, att Lilli blef förlägen.
Hon gick förtretad in och under vägen
såg sig i spegeln… såg och såg helt prydligt,
att lilla näsan vuxit högst betydligt.

Och glad blef Lilli, hon, som nyss var mulen. —
Men tiden gick, och så kom ändtligt julen.
In buros klappar. Lilli fick den första,
det var en låda bland de allra största.

— Hvad kan det vara — skrek hon — i en sådan ?
Där är bestämdt en dockmamsell i lådan!
… Ullstrumpor var det.. . nyttiga, men fula,
och Lillis näsa fick på nytt en bula.

Så gick hvar gång, som häxan spått den dagen:
när Lilli blef af någon fröjd bedragen,
och hoppets glädje blef för henne trängre,
då växte strax den lilla näsan längre.

I början var det bra, och med förtjusning
såg Lilli näsans ständigt längre krusning,
ja, mamma, som ej kände trollets funder,
sad’ helt förtjust: — Den flickan blir ett under!

Men hur det var och passade i stycket,
så växte näsan nästan alltför mycket,
blef småningom allt längre i förtreten,
och sist kröp Lilli fram med hemligheten.

Och ack och ve! Nu gick som mamma trodde,
att Lilli blef ett under. Folket glodde
på flickan fattig som på ett spektakel,
och näsan, den gick främst som ett mirakel.

Nu blef ej annat råd än åter fråga
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga.
— Herr doktor, näsan är för lång bland mängden, var god och korta af den nu på längden!

— Hvaba? För lång? Det var en egen kasus!
Kom hit, min vän, kom hit med långa nasusl —
Och därpå grep han, helt körnöjd, till knifven …
men Lilli sprang sin väg af skräck fördrifven.

Hon sprang och sprang. — Ack stygga, stygga gumma, hvi lät jag narra mig af dig, jag dumma!
Hvi var jag missnöjd med min lilla näsa?
Ack, kom, o fe! dess grymma växt att kväsa!

Och Lilli springer nu kring hela världen,
att söka gummans väg. Men säg, hvar är den?
Har någon gumman sett, så säg det ärligt,
ty näsan växer allt ännu förfärligt.

Och redan räcker den en aln i längden,
en skräck och fasa för den häpna mängden.
Men i vår saga den moral vi läsa,
att hvar och en bör nöjas med sin näsa.

~

Tänker på alla som nu opererar om sina näsor. Tur de inte behöver gå till häxor längre… men jag tänker även på att det inte är nytt att så många mår så dåligt över hur de ser ut så de vill ändra på sig.

Kram

Lästips:

Sagan om Lillis näsa https://runeberg.org/topbarn/1/0225.html

Julkalender för Historiska

Hej 💝 Det har inte blivit så mycket bloggande i år. Det här varit så nu mer med allt men det har det ju för så många 🤗

Stjärnor av tidningspapper, plast och fina papper

Men vill ni vara med så gör jag under december nu, fram till julafton, en julkalender på Historiska museets Instagram. Vill ni följa den så är det #historiskajulkalendern eller Historiska Instagram. Den delas även på Historiskas Facebook.

Idag var det lucka 18 och då hade jag en gäst med, Ellen.

Jag sänder live 8.30 varje morgon fram till jul om ni vill vara med.

Julbockar av piprensare

Det är pyssel med glanspapper, vanligt papper, piprensare och glitterlim bland annat.

Glöggpyssel

Men det finns även lite annat pyssel som ”glöggpyssel” 🌟 med saffran, kardemumma, kanel, kummin, pomeransskal, kryddnejlika, mandel, russin, ingefära och honung. Plus att det behövs socker och det som ska drickas som vin och öl.

Kram

Firade Ansgardagen i år igen på Adelsö

Gjorde ett föredrag om ”kosmos, de fonnordiska gudarna och andra väsen” till Hembygdsgården på Adelsö för kyrka. Tack Helena Puaschitz för fotografiet ?

Till vikingasommar på Historiska gjorde jag underlaget till en bild av den fornnordiska världen. Stefan (måste fråga om namnet) målade trädet och Jenny Marchi gjorde det grafiska. Jag är så stolt över den.

Tog med en bild på min egna vikingabegravning ? Blev bränd på ett skepp en gång.

Urd fick också vara med. Tack Henrik Ahnborg för detta fina foto ?

Avslutade med ett tips om att lyssna fornnordiska sagor på Historiskas audioguidesida. Vill du lyssna själv eller med ett barn så har vi skrivit några mytsagor utifrån de fornnordiska myterna. De är gratis att lyssna på och finns både på svenska och engelska ?

Det var mysigt och vi fick god ”Ansgarstårta”. Den här gången Princesstårta 🙂

Kram

Inspelning av Sagoaudioguide

Igår var jag och Anna från Historiska museet med Joanna från audioguideföretaget till en inspelningsstudio och spelade in en audioguide med fornnordiska sagor.

Foto: Joanna Simson.

Alexander tog hand om oss och Anna var fantastisk! Hon läste in sina sagor och jag mina. Det är bearbetningar av sagor ut Poetiska Eddan, Snorres Edda och Tjodolf av Hvin.

Foto: Joanna Simson.

Jag har köpt en diktafon som jag övat att läsa in sagorna med och sedan fört över i text i mina sagor. Jag är väldigt glad att det var mina egna sagor jag läste in och inte någon annans, för jag hade svårt att hålla mig till texten ?? med tanke på Teodor Kalifatides tal på Bokmässan.

Till jul ska vi försöka få audioguiden färdig och då kommer den finnas att lyssna på på Historiska och möjligen även hemifrån 🙂

Tack Joanna för fotografierna!

Kram

Fimbulvintern i Gamla Uppsala

I torsdags kväll åkte jag med Tommy och Sofia till Gamla Uppsala för att gå på föreläsning med Bo Gräslund om Fimbulvintern. Det var fantastiskt!

Jag har ju pratat om mytologin kopplad till ett eventuellt vulkanutbrott (eller meteoritnedslag) år 536 e. Kr. i många år, men nu fick jag massor av ny information! Det som hönde var att solen försvann eller inte lyste mer än som månen och det gjirde att det inte blev varmt på sommaren.

Det var visst hela tre vulkanutbrott efter varandra med några års mellanrum. De två första så kallade ”Supervulkaner”. Gräslund pratade om Fimbulvintern som en klimatkatastrof men inte så som jag föreställt mig med snöig vinter i 2 och 1/2 år utan det var kalla somrar och och fuktiga, mögliga och milda vintrar ?

Han visade även hur Edvard Munchs skriet målades i en tid efter ett vulkanutbrott på 1800-talet och hur ormar, elker drakar, efter mörkrets inbrott blev synliga som farliga monster som slukar månen i horisonten. Flera konstnärer målade detta.

Det var oerhört spännande och jag antecknade hur mycket som helst! Det var som om allt han sa var viktigt än å hade han en skön stil i min smak när han framförde föredraget – så bra!

Han berättade om alla olika källor som visar på detta och hur det påverkade naturen, att folk övergav sina gårdar och att inget blev sig likt igen. Människorna offrade allt sitt guld för att hjälpa gudarna som var så illa ute. Aristokratin kom ut ur detta på andra sudan, men fattigare folk och barn kan ha strukit med och på så vis var det möjligen en hel generation som gick under.

Tänk er att bo här uppe, i norr, utan att det blir sommar på två somrar… Burr! Ingen mat, ingen, fisk, inga vilda djur… Inga blåbär, hallon och nötter, som Gräslund sa. Bönderna i norr lämnar sina gårdar och flyttar söderut men han visste inte hur samerna påverkades eller om det finns någonstans även i deras mytologi.

Passade på att fota mig med Jonas som gjort mina ovala Helgöspännen ? och Kristina Ekero Erikssons bok om Gamla Uppsala med mig i i min vendeldräkt. Och så Sofia också ?

Museet hade en superfin lekhörna! Den påminner om utställningen jag var med och gjorde med Maud på Ekerö bibliotek (Den ska förövrigt sättas upp snart igen. )

Sofia passar i hjälm! Vendeltiden är nästan mer ”Vikingatid” än Vikingatiden 🙂 ❤️?? men just här är den norska Gjermundbyhjälmen hon har på sig.

Kram

Lästips:

Vetenskapens värld, SVT, Mystisk extremvinter visade sig stämma här.

”3 klimat” på Etnografiska

Vi hade möte idag på Etnografiska museet. Jag jobbade där under flera år för några år sedan och det är ett av mina absoluta favoritmuseer! Det är, som jag sa till en av mina arbetskamrater, även ett dubbelt museeum – saker har samlats in på bekostnad av människor men det har även samlats in och bevarats för människor. Sagor har skrivits ned, människor har studerats och betraktats – allt i ett försök att förstå världens folk, men också, tidigare, att förändra dem. Eller så vill ”vi” fortfarande förändra dem? Jag vet inte…

image

image

image

Den ”tysta döden” och dess redskap – när människan exellerar i att döda/jaga ljudlöst!

En av mina favoritutställningar att visa när jag jobbade på Etno var ”Den skapande människan” och den handlade om, och handlar fortfarande om, hur människan lever i olika extrema klimat på jorden. Den var lite sliten och lite svårtillgänglig på vissa ställen, så därför blev jag glatt överraskad idag att den förnyats och även har fått ett nytt namn ”3 klimat” – den handlar om Australien, Amazonas och Arktis. Här är samerna med som ett folk i världen!

image

image

Rummen är rymliga och lätta att ha grupper i. Föremålen syns nu ännu mer från golv till tak. På bilden ser ni en skål – för mat eller för det nufödda barnet att bäras i 🙂

I ”Australien” arbetade jag vid några tillfällen med en sagokedja, där varje elev fick berätta en kort bit var i en saga. Jag började med en inledning och slutade med en bit för att knyta ihop berättelsen. Sen berättade vi sagan ett varv till och eftersom de bara behövde komma ihåg sin bit så mindes de lättare. Varje liten bit fick de sedan rita 🙂 Det blev minisar av berättelserna hos aboriginerna.

image

Även Amazonasrummet bjuder in till sagoberättande, sittande på golvet med barnen nästan i knät. Det gick bra att använda bara ett av rummen eller att visa hela utställningen utifrån olika teman.

image

Ett av mina ”favoritföremål”, som även är ett av mina ”skräckföremål”, är ett bälte av en hel uppsättning människotänder! Mysigt va! Perfekta tänder utan hål! På ett bälte!

Från Amazonas finns massor av sagor bevarade och som jag själv grät av i början, när jag berättade den, är ”Begravda ögon”.

image

Kartor ur olika perspektiv är bra. Världen blir inte statisk och det är lättare att förstå att det finns olika utblickar! Kulturer är inte heller statiska. De kan förändras till det bättre, men även till det sämre. Frågan är bara vad vi tror och tänker att det beror på.

image

Även i Arktis har har rummet öppnats upp. Här brukade jag ”köra hundspann” med elever och fröknar 🙂 – på is, över skare och i skog 🙂 Då måste hundarna vara förspända framför släden på olika sätt. Favoritsagan att berätta i Arktis var den om Sedna.

image

image

Det religiösa i Arktis – Schamanens föremål – betraktas dock som något förflutet i utställningen och det känns lite fel. Det finns fortfarande en levande schamanism och alternativa religioner och synsätt 😉

Här på Etnografiska museet, om någonstans, framträder föremål, för mig, som besjälade. Vissa föremål är vänliga och andra är farliga. De är en del av vår världshistoria som människor på denna planet ur flera perspektiv.

Kram

Lästips:
Om Sveriges samer.

Sagor på ”Stenåldersvinter”

image

Elisabeth, min nya arbetskompis tog kort på mig i stenålderstältet idag. Det har blivit många timmar med eldande, visande av stenåldersföremål och sagoberättande den här vintern också och besökarna har varit intresserade av stenåldern trots att det inte varit Barnena Hedenhös julkalender i år 🙂 Förra året klämde vi in så många det gick i tältet – upp över 80 personer – vilket blev som rena klanmötena 🙂

image

Någon gång vore det kul att, precis som med vikingatiden, att prova på att leva stenåldersliv ännu mer 🙂

Ni kanske undrar vad det skulle vara för stenålderssagor jag hittat men jag har mest använt en bok med ryska sagor där några känns väldigt ålderdomliga och temat passar för nomader och stenåldersliv. Jag önskar verkligen att jag fick höra hur det lät med sagoberättandet under stenåldern. Vilka spår i sagorna finns lever kvar sedan början, om några? Sagor är både underhållning och till för utbildning och uppfostran och det har berättats sagor i tusentals år. Ibland berättar jag egyptiska sagor på Medelhavsmuseet och de är över 3000 år. Jag undrar-hur lät den första sagan som någonsin berättades?

Kram

Bamse och Herkules -Herakles – på Medelhavsmuseet

Påsklovet på Medelhavsmuseet är riktigt roligt i år. Jag jobbade förra helgen och det kom massor av barn och vuxna. Barnen hade, de flesta av dem, läst tidningen Bamse som de senaste numren handlat om när Bamse, Lille Skutt och Skalman hjälpte Herkules med hans tolv stordåd!

image

Det var roligt att barnen var så med och kunde så mycket! Det är fantastiskt vilken entusiasm de visar och jag undrar ibland var den där glädjen i att lära sig saker tar vägen under skolans gång, när jag jämför med lite äldre barn.

Jag berättade om Zeus och Hera, om hur det gick till när jungfrun Alcmene blev gravid med Zeus och vad som hände när Amphitryon undrade vilken av sönerna som var hans respektive Zeus – Alcaeüs (Herakles) eller Iphicles? Kan ni komma på något annat barn som föddes av en gudomlig pappa och av en jungfru till mamma?

image

Sen fortsatte vi med hur det kom sig att Herakles utförde de tolv uppdragen för kung Eurystheus… Om vad Hades är och sedan med det tofte, och farligaste, stordådet- Kerberosuppdraget!

image
Bild från MM katalog, Carlotta: Serapis och Kerberos. Foto: Ove Kaneberg.

image

Bild från MM katalog, Carlotta: Attisk oinochoe, svartfigurig. Herakles med båge och klubba. 550-540 f.Kr.
ID: 12958D

Vi avslutade med att titta på två föremål med Heraklesmotiv. I Verkstan får barnen rita egna serier, göra serier på ipads med apparna I stop motion samt Comic book. Det är några dagar kvar, så passa på! Jag jobbar dock inte 😉

Kram

Se vidare:

Medelhavsmuseets påsklov:
https://www.varldskulturmuseerna.se/barnens-varldskultur/bamse-i-herkules-spar/de-12-storverken/

The Meridian Handbook of Classical Mythology
: Herakles