Mitt favorithalsband blir frimärke! 2025 års EUROPA-frimärke!
”Halsbandet”, som låg i en cirkel över bröstkorgen, vilket syns på gravplanen. Det har pärlhängen, bergkristaller och karneoler, glaspärlor och silverhängen. Bland annat en kubbstol och en liten hoprullad husorm samt ett mynt från Konstantinopel – Vikingarnas Miklagård!
Grav Bj 632. Bild: SHM.
Kvinnan i grav Bj 632 fick även med sig ytterligare en kvinna i graven. Hon har ett eget gravnummer, men nästan inga gravgåvor. Var hon en gravgåva? Eller en träl som följde med till dödsriket? Undrar vad dom hette och vad deras relation var?
Europafrimärket 2025.
Miniark: 2 frimärken, 2 motiv, 44 kr Illustration och design: Annelie Carlström Foto: Ola Myrin Färger: 4 färger CMYK Papper: Gummerat Format miniark: 130 x 70 mm Format frimärken miniark: 51 x 37,5 mm
Frimärket verkar släppas 28 augusti! Och under tiden finns halsbandet att se på @historiska i utställningen Vikingarnas värld ❤️
Foto från många år sedan när jag var på Hornbore vikingamarknad. Nu har jag nya hängen, och det är mitt absoluta favorithalsband.
Idag öppnar museet Vrak utställningen ”Vikings before Vikings” på Djurgården i Stockholm.
Bild från vrak.se
2008 upptäcktes en båtgrav i Salme, som är en liten kuststad på ön Saaremaa i Estland. Två år senare upptäcktes en till båtgrav – det första kända skeppet med segel! Estländska arkeologer undersökte gravarna som visade sig vara från slutet av vendeltiden, perioden innan vikingatiden. Vi skulle kunna säga att det är början på det som blev vikingatiden.
Foto: Railli Allmae.
I Salme båtgrav I låg det sju långa, unga män begravda med två svärd, spjut och andra vapen samt kammar, spelpjäser och offrade djur och i Salme båtgrav II låg det trettiofyra personer begravda i fyra lager med fyrtio svärd, två sköldar samt björntandhängen med mer och täckta med förmodad segelduk.
Teckning Reet Maldre.
Det fanns många fynd i båtarna från personernas ägodelar, gravgåvor och offergåvor.
Förgyllda svärdsknappar från omkring år 750. Foto: Reet Maldre.
Fynden i båtarna var inte från Estland utan Skandinaviska. Flera av de fina föremålen har förmodligen tillverkats på vår grannö – den heliga ön Helgö! På sin expedition österut hade även med sig minst två jaktfalkar och hundar – ett förslag finns att det var en diplomatisk delegation med medföljande krigare!
Karta som är skärmbild från appen Kartor med den blå prick vid Helgö.
Med hjälp av vetenskapliga analyser har det gått att se att de flesta, 36 personer, kom från Mäkardalen i Uppland, tre från Gotland, dör de iallafall bott som barn, och två möjligen från Ösel/ Saaremma, innan de dog där på andra sidan Östersjön. Några överlevde och ordnade med begravningen, i de från havet uppdragna båtarna, på land! DNA-mässigt var de lika varandra och många bör ha varit släkt. Det är många döda i ett järnålderssamhälle runt år 750 med mycket färre befolkning än idag!
Var det någon i den tidiga delen av Birkas historia som saknade någon släkting, vän, eller man? Tänk om vi med DNA kunde hitta släktingar till dom på Birka?
Jag skulle även vilja se vad det är för pärlor som hittats och veta mer om det finns dräktfragment bevarade.
Lästips:
Det finns mycket på nätet om båtgravarna. Här är några länkar för den som vill läsa lite mer eller hitta fler referenser.
Isotopic provenancing of the Salme ship burials in Pre-Viking Age Estonia By T. Douglas Price Jüri Peets, Raili Allmäe, Liina Maldre and Ester Oras In. Antiquity (2016), Vol 90, pp. 1022 – 1037.
Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.
Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).
Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen 👌 Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!
Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.
När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!
Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.
Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.
Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra 👌även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.
Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.
Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?
Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).
På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.
Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY). Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
🖊️ Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Lästips
Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.
Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).
En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.
Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.
Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.
Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.
Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?
Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.
Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto
Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!
Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.
Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.
Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.
Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.
En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.
Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.
Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.
Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!
Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.
Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.
Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Vet inte vad denna ring varit för något.
Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.
Lästips:
Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845
Tittade på den nya dokumentären ”Vikingakvinnornas tid” från Svt idag. Många kända och för mig okända ansikten berättade om arkeologiska fynd. Roligast var de små rundspännena som är lika som Birkaflickans spänne 🙂 Minst två från Norwich museum i East Anglia där fynden kommer från området runt kusten med skandinaviska ortnamn som Hemsby, Rollesby, Ormsby och Runham med flera.
Ett litet rundspänne i handen och ett på bordet.Foto på spännet från Norwich museum från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Det andra lilla runspännet kommer från Islands östkust.
Skärmbilder från Google maps. Någonstans här borde gravarna vara. Skärmbilder från Google maps.Rundspännet från grav 4 i Seyðisfjörður på Island. Foto på tvn från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Seyðisfjörður, med platsen Fjörður, ligger på Islands östkust och där hittades fyra gravar 2021, varav en var en kvinnograv med bland annat ovala spännbucklor, pärlor och det lilla rundspännet. Hon fick även med sig kniv, nyckel och ett bryne samt flinta. Det fanns inget skelett från kvinnan bevarat. I dokumentärern säger de att hon kom från Norge, men gravinnehållet kunde lika gärna vara från Birka. Hennes norska brynsten är också vanlig i Birkas gravar.
Foto från tv:n.
Vi har ju 21 sådana små rundspännen från Birka och det verkar vara ett av de populäraste spännena under slutet av 800-talet och sedan åtminstone under första hälften av 900-talet.
Det som också var otroligt spännande och som skymtade förbi var textilen från kvinnograven. De sa att hon begravts med en kudde under huvudet. Vi har flera ”kuddtextilier” från Birka. Men ännu mer spännande var biten av hängselkjolen! Eller bitarna för en visades för sig och en bit sitter kvar på den ena ovala spännbucklan.
Alltså så spännande textilfynd från Seyðisfjörður. Foto från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Här syns en snoddögla, hängselkjoltyget och vad som ser ut att vara ett brickvävt band längs kanten 👌 Tänk om vi hade haft ett så fint fynd med brickband från Birka! Undrar vad det är för tyg i själva hängselkjolen. Jag tror iallafall att det skulle kunna hängselkjolen…även om hängselkjolar oftast inte har en tunn snodd som upphängningsbsnd. Det skulle ju även kunna vara en brickbandskantad mantel med en ögla att fästa i spännbucklan. Måste leta efter om någon skrivit om de här textilierna. Om ni vet så skriv gärna till mig.
Mer textil från grav 4 och spännbucklan., vilket ser ut att vara tyg och brickband. Foto från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.Pärlbild från The history blog.Bild från bloggen Fornleifur.
Hittade bloggen Fornleifur med bättre bilder på en av textilfragmenten:
Bild från bloggen Fornleifur.
Tyget ska ha varit blått och bandet går i tött och gult. Ulla Mannering är tydligen med i studiet av textilierna och jag hoppas det kommer någon text snart. Om det inte redan gjort det. Har än så länge bara hittat bloggar.
The History blog och Youtubefilmen nämner Landnamabok:
According to the Landnámabók (Book of Settlements) saga, the chronicle of the Norse settlement of Iceland written in the 12th century, the first settler in Seyðisfjörður was one Bjólfur from Voss in Norway who established the Fjörður farm. While the Landnámabók was written three centuries after the events it describes, it also documents accurate and detailed historical data, including the names and descriptions of more than 3,000 people and 1,400 settlements (The History Blog).
Jag undrar också vad namnet Seyðisfjörður kommer av. Är det den sejdande disen?
Här kommer ett nytt inlägg om Bitkabyglarna. Jag fick för ett tag sedan en text från Sjöhistoriska där de lagt in all fynd av vad som kan vara delar av väskbyglar.
Det finns en som är komplett, en som nästan är komplett och sen några små delar till byglar. De kan vara gjorda av ask eller lönn som fynd från Hedeby. Tyvärr har det inte gjorts någon vedartsanalys på dom.
Väskbyglarna och de olika delarna. Foto: Från Sjöhistoriskas blogg med bearbetning av Cristin Mason.
Det finns även två små bitar som skulle kunna vara del av väskbyglar. Vad tror ni?
Möjlig väskbygel som är uppochned. Foto Sven Kalmring, SHM.Möjlig väskbygel som är uppochned. Foto Sven Kalmring, SHM.
Väskbyglar har sedan de här fynden blivit riktig reenactment hit! Vem vill inte ha en vikingaväska 👌
Väskbygel som är komlplett. Foto Sven Kalmring, SHM. Väskbygel som är komlplett ovanifrån. Foto Sven Kalmring, SHM.
Den kompletta bygeln är 282 mm lång, 50 mm hög och 7 mm tjock. Den har två större remhål och fyra mindre till påsen. Huvudena i ändarna är tolkade som hästhuvuden i profil. Jag gar haft svårt att se det, men idag såg jag hästarna!
Ett hästhuvud. Foto Sven Kalmring, SHM och mitt kludd. Är det ett medvetet litet hack på hästhuvudet? Foto Nina Eklöf, SMM. När den hittades av Jim Hansson. Ränder som dekoration? Den är i tre delar. Foto Sjöhistoriska museet, möjligen Nina Eklöf.
Otroligt att även den tredje delen hittades så att bygel är komplett.
En andra bygel, som är lite mindre, har fått en möjlig rekonstruktion och har då två stora hål till rem och sex mindre att sy fast i tyg eller läder. Även denna har hästhuvuden i profil.
Rekonstruktion av två delar som ser ut att höra till samma bygel. Christin Mason, SMM.
De är annorlunda från Hedebybyglarna och andra som jag skrivit om tidigare. De senare som är samiska i horn och den som hittats på Vasaskeppet i renhorn, men det är tydligt att det är en väsktyp som använts i flera hundra år. Det finns även ett fynd från Läcköslott, ett från Kyrkbyn i Piteå och några andra.
Vikingareenaktment är så spännande, för plötsligt kommer det olika varianter av tolkningar på hur väskans påse kan ha sett ut.
Den första rekonstruktionen av marinarkeologerna Eve och Maja.
Jag fick egna byglar av dom som jag täljde till.
Fodrad med linne och en ficka inuti.
Det är fint att ha en påse till i ylle fodrad med linne eller en helt i skin.
Finn skinntolkning av Notknitted.
Ska också prova att göra en som ryggsäck.
Sally i viking.
Min väska hade först en rund yllerem, men nu har jag bytt till en flätad skinnrem, för ullen bara rullade runt.
Ute i Birkasundet under de marinarkeologiska undersökningarna så dök denna lilla miniatyrbåt upp. Det är en liten leksaksbåt som kanske inte flöt så bra? Båten är snidad i ett mjukt träslag. Jag vet inte vilket träslag men lind och al ska vara mjuka träslag.
Den ena änden ser ut att har försetts med en tapp, kanske för ett rep, mendan den andra änden har en ny skada.
Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Camilla Hällbrink, SHM.Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Sven Kalmring , SHM.
Miniatyrbåten är 163 mm lång, 33 mm bred och 112 mm hög.
Ovanifrån. Foto Sven Kalmring, SHM. Kölen. Foto Sven Kalmring, SHM. Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Sven Kalmring , SHM.
Om vi behöver göra en ny båt till Birkaflickan ä, som blivit av med sina n, så tycker jag att den här blir bra 👍
Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.
Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:
”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”
Ny Björn svarade också på facebook:
”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”
Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.
Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.
Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.
På baksida finns det också information.
Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.
Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?
Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.
Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street. Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.