Författararkiv: Linda

Ylletyget i Bj 1014

Ett ylletyg för kyliga vårkvällar!

Kyperten W34 från Bj 1014. Foto SHM. 616386_HST.

Tyget kommer från en kvinnas kistgrav, Bj 1014. På och delvis under kvinnans ovala spännbucklor och under hennes likarmade spännet fanns bevarat en yllekypert som Grujer kallar W34. Var det en sjal eller en klännig? Kanske en kappa? Intill fanns även ett lite rostigt ullsnöre, D1. Likarmade spännet var av typen på plansch 81.

Det är så fint! Ser nästan ut att vara lite olika färg på garnet i inslag och varp, men det kanske är en synvilla pga att snodden i garnet.

Ur Birka I, Taf. 81.

Kvinnan i birkagrav Bj 1014 fick en kistbegravning. Hon med sig i graven fick hon även en kniv, en pincett, ett nålhus, ett bryne och en kruka. Möjligen har en bronsring i graven varit en fingerring.

Gravteckning över Bj 1014. Hjalmar Stolpe, ATA.

Det syns på gravplanen att ena spännbucklan ramlat omkull. Det gör att tygen kan vara både på och under. Men det likarnade spännet ligger på tyget. Tyvärr är broscherna väldigt sönderrostade och jag har inte sett dom.

Profil på spännbucklan från Bj 1014. Ur Birka I.
Pincett och bryne från Bj 1014. Ur Birka I.
Brynet fotograferat av Charlotte Fernstål, SHM. Tur att den blev avritad tidigare, annars är det svårt att se järnkonstruktionen på den. Den låg i lerkrukan!
Den lilla krukan, eller koppen, i Bj 1014 fotograferad av Helena Rosengren, SHM.
Ytterligare en bild av textilen. Här syns även snodden D1. Foto SHM. 616386_HST.
Detalj med snodden. Det är ju lite suddigt men jag tycker det ser ut som att den förstärkts så som när du gör en knappögla.

Hon bar med andra ord minst en särk och en hängselkjol. Kyperten skulle kunna vara en kjortel, eller del av hängselkjolen, men jag tror inte det. Jag antar, pga kvaliteten, att det är ett överplagg. Så det likarmade spännet satt förmodligen i en kappa eller en sjal ❤️

Lästips:

Agnes Geijer, Birka III.

Holger Arbman, Birka I, Text und Tafln.


Sök i samlingarna Bj 1014, 20240511.

W-tyger från Birka

Emellanåt så blir jag helt snurrig när jag försöker mig på att förstå vilka tyger som är använt i vilka plagg i Birka. Jag är inte ensam om det… Ska försöka lista dom och se hur det blir…

Bj 825. Så här kan en låda med birkatextil se ut! Det är även så här det känns i min hjärna! Förmodligen är det textil rensad från en spännbuckla som ligger i lådan. Foto Linda Wåhlander.

Geijer delade in ylletygerna i fyra grupper:

1. grova; 2. mönstrad kypert; 3. olika rips; samt 4. 2/2 kypert som ofta är valkade. Utöver detta finns mönstervävda tyger, ett språngat yllefragment och jag vet inte var de håriga tygerna, ”pälstyg”, hör hemma…

1. Grovt tyg (coarse):

2-bindning

W1-9 = grova, löst vävda.

Geijer tänkte att dessa inte var till kläder. Men i Häggs tabell är de med som mantel, kaftan eller tunika.

2. Mönstervävda kypertar:

(Worseted/ blankt långa hår, fin kvalitet)

4- bindiga

W10, standardtyget som finns i ett 60-tal gravar. Plus W11 (Bj 825) = . diamantkypert (broken diamond twill eller lozenge broken twill)

W12-13 = spetskypert i Geijer (möjligen dessa som emellanåt nämns som fiskben)

3-bindiga

W14-20 = gåsöga superfina (diamond twill)

W21 = omönstrad 3-bindig kypert (Bj 464)

Grupp 3. Rips och andra vävtyper i tuskaft (tabby):

Fin kvalitet

W22-30 = rips tuskaft (W22 blågrön, W24 svart, W26 blå) (W28-29 mörkblå, W30 kan vara foder)

Grov kvalitet

W31-32 =rips (blåsvart och en svart eller blåbrun)

W33 = 2-bindigt blått och rödbrunt. Möjligen med brickbandsrest på kanten.

4. 2/2 Kypert de flesta valkade:

W34-45 = 2/2 kypert (twill, liknande tweed) ofta lite valkad tät (fulled). Förutom W38 och W40 – vad är det med dom? Kolla vad som står i tyskan!

Foton av de olika typerna från Birka III och sök i samlingarna

Har tagit med bilder från Birka III och sedan försökt hitta samma fragment i sök i samlingarna. Några är fint nyfotograferade! 👌 Så nu blir det jättelångt! Jag går inte in på var i graven de är hittade eller vilket sorts plagg de kan ha tillhört. Det får bli en annan gång.

1. Grovt tyg W1-9D

De här tygerna tyckte Geijer var för grova för att tillhöra dräkten. Men Inga Hägg har med dom i mansdräkten i Die Dracht som möjligen ”mantel eller kaftan” och en tunika.

Ur Birka III, taf 7. 1. Bj 955, W8. 2. 524, W5. 3. Bj 904, W2. 4. Bj 943, W3. 5. Bj 834, W1 (plus tunnare tyg). 6. Bj 517, W7.
Nr 3. Bj 904, W2, grov tuskaft. Kistgrav, eventuell tunika (kjortel) enligt Hägg. Foto Ola Myrin, SHM, 616435_HST.
Bj 524, grov W5. Är det samma som 2an i Birka III? Verkligen grov! Foto SHM. 616431_HST. I graven finns även posamentknut och andra posament och brickband i guld.
Nr 6. Bj 517. W7, fyrskaftad grov kypertväv. Foto Ola Myrin, SHM. 616428_HST.

2. Mönstrad kypert W10-21

Diamantkypert W10-11:

Ur Birka III: 1. Bj 523, W10a. 2. Bj 521, W10e. Diamantkypert.
Nr 2. Bj 521, kistgrav, både fyrskaftad diamantkypert med stadkant (W10e) samt en treskaftad 2/1 kypert/gåsöga W14. Foto Ola Myrin, SHM, 617967_HST.
Ur Birka III: Bj 507, W10i, diamantkypert.
Bj 507, W10i, diamantkypert. Foto Ola Myrin, SHM, 1090085_HST.
Ur Birka III: Bj 825, W11, diamantkypert.
Bj 825, W11, diamantkypert. Se hålet som är samma. Foto Ola Myrin, SHM, 617968_HST.

Spetskypert W12-13:

Ur Birka III: Bj 465, W12. Spetskypert. Hittar inte biten i sök i samlingarna.
Ur Birka III: Bj 602, W12, fyrskaftad spetskypert.
Bj 602, W12, fyrskaftad spetskypert. Foto SHM. 616390_HST.

Gåsöga W14-20:

Ur Birka III: 1. Bj 521, W14 (se ovan). 2. Bj 839, W18. 3. Bj 838, W17. 4. Bj 711A, W15. 5. Bj 466, W16 med snodd D6.
Nr2. Bj 839, W28, gåsöga. Foto SHM. 616394_HST.
Bj 838, fin treskaftad 2/1 kypert. Ser omönstrad ut! Foto Ola Myrin, SHM. 616392_HST.
Nr 3. Bj 838, W17, 2/1 kypert, gåsöga. Inringad med i Birka III. Foto SHM. 617966_HST.
Nr 4. Bj 711, W15, gåsöga. Inringad med i Birka III. Foto SHM. 616393_HST.
Ev. Nr 5. Bj 466 med W16, treskaftad rutkypert, gåsöga. Snodden är inte med. Vet inte om det är samma som på bilden från Birka III. De två stora bitarna samitum. Foto Ola Myrin, SHM. 616468_HST.
Ur Birka III, taf 7. 8. Bj 466, W16, gåsöga.
Bj 466, W16, treskaftad yllekypert, 2/1. Foto Ola Myrin, SHM. 618006_HST. Det ser ut att vara den nedre biten som är med i Birka III ovan.

W21 omönstrad trebindig kypert (Bj464):

Bj 464, omönstrad trebindig kypert, 2/1 kypert. Jag antar att det är W21. Foto Ola Myrin, SHM. 616391_HST.
Extra! Bj 464. Tog med fast det inte står vad det är. Foto Ola Myrin, SHM. 618005_HST.

3. Rips tuskaft W22-33

Ur Birka III, taf 6. Ripsvävarna. 1. Bj 837, W22. 2. Bj 987 med möjlig W22. 3. Bj 987, W26. 4. Bj 847, W32. 5. Bj 1090, W28. 6. Bj 973, W30. 7. Bj 954, W24 med snodd D2. 8. Bj 1090, W33.
Ur Birka III, taf 6. 1. Bj 837, W22. 2. Bj 987 med möjlig W22.
Nr 1 uppe i ena hörnet. Bj 837, W22. Foto SHM. 617929_HST
Samma som i mitten på foto i ovanför. Bj 837, W22, fin yllerips. Foto SHM. 617929_HST.
Ur Birka III, taf 6. N2. Bj 987, möjligen W22. 3. Bj 987, W26.
Nr 2. Uppe i ena hörnet. Bj 987 yllerips möjligen W22. Foto SHM. 616359_HST. Nr 3 större biten i mitten, Bj 987 yllerips W26. Foto SHM. 616359_HST.

Ur Birka III, taf 6. Nr 4. Bj 847, W32. Många fragment i graven men inget foto i sök i samlingarna. Nr 5. Bj 1090, W28. Kallas grov yllerips i sök i samlingarna 616365_HST.
Ur Birka III, taf 6. 6. Bj 973, W30 plus vad som ser ut att vara en snodd.
Nr 6. Bj 973, grov yllerips W30 som fodrar en diamantkypert! Samt snodd. Foto SHM. 616412_HST.
Ur Birka III, taf 6. 7. Bj 954, W24 med snodd D2.
Nr 7 i mitten med flera. Bj 954, W24 ylletips samt snodd. Även fyrskaftad kypert på fotot. Foto Ola Myrin, SHM. 616361_HST
Ur Birka III, taf 6. Nr 8. Bj 1090, W33 med en möjlig snodd upptill? Ej fotograferad i sök i samlingarna.

4. Kypert W34-45

Ur Birka III, taf 8. 1. Bj 602, W35. 2. Bj 515, W37. 3. Bj 620, W41. 4. Bj 1014, W34. 5. Bj 949?, W45 (den här ser annorlunda ut!). 6. Bj 510, W43. 7. Bj 949, W40. 8. Bj 894A, W38. 9. Bj 511, W42.
Nr 1. Bj 602, W35, grov fyrskaftad 2/2 kypert. Foto SHM. 616382_HST
Nr 2. Bj 515, W37, grov fyrksaftad 2/2 kypert. Foto Amica Sundström, SHM. 1090086_HST.
Nr 3. Bj 620. W41, grov, fyrskaftad 2/2 kypert. Foto Ola Myrin, SHM. 617933_HST.
Nr 4. Bj 1014, W34, grov kypert samt snodd! Foto SHM. 616386_HST.
Samma som ovan. Nr 4. Bj 1014, W34, grov kypert samt snodd! Foto SHM. 616386_HST. Helt underbart!
Nr 5. Bj 949. W45, fyrskaftad 2/2 kypert. Foto Ola Myrin, SHM. 616368_HST.
Nr 6. Den nedersta biten tror jag. Bj 510. W43, fyrskaftat 2/2 kypert. Foto Ola Myrin, SHM. 616372_HST.
Extra! Bj 510. Medelgrov kypertklump. Foto Saham. 616460_HST
Nr 7. Ovanlig! Bj 949 Grov, treskaftad 2/1 kypert med inslagseffekt! Foto Ola Myrin, SHM. 616387_HST.
Nr 8. ? Vet inte vilken bit. Bj 894A, W38. Foto SHM. 616369_HST.
Nr 9. Bj 511, W42, grov kypert. Foto Amica Sundström, SHM. 616379_HST. Ser definitivt ut som flera lager och med en fåll.
Extra! Bj 511, ylle. Foto Ola Myrin, SHM. 616418_HST.
Extra! Bj 511, ylle med snodd. Foto Ola Myrin, SHM. 616381_HST.

Avslutningsvis…

Det här blev ju jättelångt! Hoppas det kan vara till nytta!

Lästips:

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern. https://archive.org/details/BirkaIII

Inga Hägg. Die Tracht, I: Birka II.

Runsten U4

Dottern som lät göra en minnessten över sin pappa från Jutland? Eller så hette han Jute… Den hittades någonstans inne i Borg eller på kanten mot bysidan? Det finns olika beskrivningar.

Fick dra i lådan på Historiska för ett tag sedan.

Upplands runinskrift 4 – den lilla runstenen av sandsten från Birka som ligger i Historiska museets magasin och har föremålsnummer 419438_HST.

Runstenen kom in till Staten 1826. 1821 hittade N. H. Sjöborgen, enligt hans version, en sten med två runrader vid bergsidan uppe vid Borg. Stenen flyttades ner till byn där den blev en trappsten. Alexander Seton blev sedan ägare till stenen och han slog av rundelen för att lättare kunna göra pappersavtryck av runorna och lämnade därefter in runbiten till Kungliga Antikvitets-Arkivet. Seton lämnar en lite annan beskrivning av var stenen hittades. Han skrev att någon grävt under den och att den fallit ut (förstår inte riktigt texten) att en torpare tagit hem den till sin stuga och haft den vid ingången. Seton skriver att han högg bort runorna för att de skulle kunna bevaras i Kungliga Antikvitets-Arkivet för efterkommande.

Så även om det finns en karta med stenen utmarkerad så är det inte helt säkert var den hittades. Undrar just var ursprungsstenen är någonstans nu?

Foto: Ny-Björn Gustafsson, SHM, CC BY.

Gör ett försök att återskapa runraden. T:na och B:na ser konstiga ut och våra T och B ser alltså inte ut som på stenen! Då skulle det inte stå Dottir utan Kukir…
ᛏᚢᛏᛁᚱ: ᛒᛅᚦᚴᛅᚱᚢᛅᚴᚢᛒᛚ: ᚦᛁᛏᛅ: ᛅᚠᛏ: ᛁᚢᛏᛅ

Translitterering av runraden:
tutiʀ ’ baþ karua kubl ÷÷ þita ’ aft ’ iuta ÷

På runsvenska:
Dottiʀ bað gærva kumbl þetta aft Iuta.

På nusvenska:
Dotter lät göra denna vård till minne av Jute.

Vet inte varför karva blir göra… tänker att runor borde kunna ses som karvade?

📖 : Upplands runinskrifter 1.

Sida med alla volymer av Sveriges runinskrifter digitaliserade https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/digitala-sveriges-runinskrifter/digitala-sveriges-runinskrifter-publicerade-volymer/#upplands-runinskrifter-del-1-sri-band-6-1940-1943

En Nära-döden-upplevelse

Ett av mina mest lästa inlägg är det jag skrev om hur sjuk jag blev när jag fick magmunsbrock och inflammation i matstrupen. 2017 gick jag en yogalärarutbildning och det var en fysiskt och psykiskt ansträngande kurs på olika vis. Ett moment vi gjorde var att lära oss om pranayama. ”Prana” betyder energi och ”yama” ungefär kontroll. Så ett sätt att kontrollera energin med olika andningsövningar.

En övning vi gjorde var speciellt drastisk. Vi skulle dra upp diafragman ordentligt och jag kände något som poppade till i magen. Det gjorde inte ont, men det var en märklig känsla som inte gick över. Jag tror (!) att det var då jag fick magmunsbrocket! Även om jag inte är 100% säker på att det var det som hände då. Jag gick ut från yogasalen och sa i receptionen att något hänt inne i magen. Det dröjde ett tag innan jag började bli riktigt dålig. Jag minns inte längre hur länge. Så nu tänkte jag att jag vill berätta mer om vad som hände sen. För jag berättade inte allt då.

När jag började bli riktigt dålig åkte jag till olika läkare akut för att jag hade svårt att få ner maten. Jag hade förfärlig halsbränna. Det tog till slut stopp i halsen och det blev riktigt obehagligt. Jag blev hemskickad från två akuter. Ett i Brommaplan och därefter Karolinska. Efter någon dag till kunde jag inte ens svälja vatten ordentligt.

Till slut fick jag komma till en läkare på vårdcentralen på Ekerö och på sätt och vis räddade hon mitt liv. Hon sa ”så här kan du inte ha det” och jag skickades igen akut till St Görans sjukhus (Capio) men med information att de behövde göra något åt mig. Jag minns inte om hon sa att de skulle göra en gastroskopi.

Jag satt i väntrummet och hostade och det kom upp slem och det rosslade och det var hemskt. Jag antar att jag störde de andra så en läkare tog med mig till ett tomt undersökningsrum och jag satt där och fortsatte mitt hostande som mer var som kväljningar. Det är svårt att förklara.

Det är nu som det hände som jag inte skrev om tidigare. Jag berättade om det för min mamma när jag kom hem och hon sa att jag inte skulle berätta det för någon. Men jag har berättat om det några gånger nu för olika personer. De första jag berättade för var några jag gick på yoga med och vi var och fikade. En kvinna sa då att ”det där låter som en nära-döden-upplevelse”. Efter det dröjde länge innan jag pratade om det igen, men jag har berättat det några gånger och nu har jag även berättat det på jobbet.

Det här var det som hände. Läkaren lämnade mig i det ganska stora rummet på St Göran. Jag satt på en stol och det fanns ett handfat där inne och jag försökte ta mig dit för att blöta munnen. Jag minns inte om jag lyckades. Tårarna rann och näsan och luften började ta slut. Jag hade inte ätit på flera dagar och jag var helt utmattad. Jag tänkte då att ”jag kommer att dö i det här rummet! Själv på ett sjukhus.” Hur hemskt det än låter så var nästa tanke ”det är okej. Det är okej om jag dör nu. Jag har gjort massor av saker jag har min son, jag vill inte lämna honom men det är okej. Han kommer att klara sig.” Jag vet inte egentligen varför jag tänkte så. Jag vill verkligen inte lämna Allan. Men jag antar att jag tröstade mig själv. Och när jag tänkt tanken klart så lystes hela rummet upp som av en stor sol. Ett varmt ljus som sköljde över mig. Allt blev härligt och lugnt och allt i livet försvann. All oro försvann. Allt kändes bra där i ljuset. Min kropp kändes inte längre. Jag måste ha slutat hosta. Jag satt där med solen i ansiktet. Jag minns inte om jag märkte att läkaren kom in i rummet. Jag såg honom inte men hörde honom säga ”men nu ser du ju ut att må bra!” Och jag svarade honom ”det är för att jag dör nu.” Och så antar jag att jag var tillbaka i rummet. Han undrade varför jag trodde jag skulle dö. Jag har för mig att jag svarade att jag inte ätit på minst fem dagar. Så han skickade iväg mig till ett annat rum i rullstol för att få dropp. Han frågade inget om varför jag ”mådde bättre”. Eller varför jag sagt det jag sa. Jag har inget minne av hur han såg ut mer än möjligen att han hade en vit rock.

Jag minns att jag tog en selfie efter att jag fått dropp. Sen skickades jag på röntgen för att se om något fastnat eller var fel. Jag skickades hem med en tid för gastroskopi dagen efter. Och det är en helt annan historia eftersom det inte var så lätt.

Efter det som hände så är jag inte rädd för döden. Jag hade en period när jag längtade tillbaka till den där totala känslan av lugn och självklarhet och tillhörighet. Det är svårt att beskriva den. Allt, världen som föll bort. Jag längtade efter döden. Samtidigt ville jag leva.

Sen dess har jag läst i en bok om nära-döden-upplevelser och det finns de som upplevt samma ljus som jag. Det finns även andra upplevelser. Men en arbetskamrat jag pratade med för ett tag sedan sa att det kanske var ”ett helande ljus”. Att det var ett ljus som skickades för att hjälpa mig när jag mådde så dåligt. Nu hittade jag igår en hemsida där det jag upplevde breskrivs väldigt likt. Det känns så otroligt bra att det inte bara är jag som upplevde det där och då, att det inte var en hallucination eller något som hände med hjärnan, att det faktiskt är något som kan hända när man är sjuk.

Om det var så att jag var nära döden, men inte kom så långt på den ”resan” , eller om jag fick ett helande ljus, så är jag ändå så tacksam över att jag fick känna det där ljuset och vad jag nu även skulle beskriva som kärlek. Det var en väldigt vacker upplevelse som har ändrat mig. Det har gått några år och jag längtar inte längre efter känslan lika mycket längre. Det har varit som att jag bara väntat på döden. Ibland nu så glömmer jag bort tanken på vad som möjligen händer när vi dör och är bara mitt i livet. I vardagen.

Jag ville dela det ikväll och nu har jag gjort det på påskafton. Jag vill leva det här livet. Leva med min son, mamma, våra hundar och katter och alla runt omkring mig. Uppleva saker och det finns massor jag inte upplevt ❤️ och meddela att det kan vara viktigt att ta det försiktigt med viss typ av pranayama.

Lästips:

https://www.mindbodygreen.com/articles/near-death-experiences-expert-on-what-seeing-light-means

Posament P13

Det här posamentet är lite kort och har tretton stycken knutar i rad fastsytt på ett sidentyg i kypert.

Posament P13 från Bj 944, 617993_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Den är dubbelflätad och ser ut att vara dubbelvikt i ena änden där personen börjat posamentet. Det står i Historiskas samlingsdatabas att den även sitter ihop med ett brickband, men jag kan inte se det. Kanske det är ett direkt intill?

Däremot så är det fint att se tråden som använts för att sy fast posamentet mot sidenkyperten.

Detalj av fotot ovan.

Jag har kopierat posamentet med lite grövre, 0,3 mm spunnen tråd i tenn med 4% silver. Borde ha gjort lite mer space mellan knutarna, men det får bli på nästa 👌

Mitt posament efter Bj 944, P13.

Graven undersöktes 1881 och är en kammargrav i hög innanför Stadsvallen för en man.

Teckning Hjalmar Stolpe, ATA.

Mannen blev begravd i en dräkt med mycket dekorationer. Det är från pannan på mannen som det kinesiska sidenet hittades.

Detalj från Stolpes teckning.

Jag tror att det här fragmentet, P13,syns på gravplanen, men jag är inte säker. Önskar att Stolpe hade varit lite mer noga med textilierna, men just den här biten går nästan att känna igen.

Försäkte ladda upp en reel här men det gick inte. Jag gör sedan några veckor innehåll till Birkas sociala medier. Förutom kampanjer och reklam.

Frågan är nu vad det satt på? Fragmentet verkar ligga nära tänderna 🧐

Kram

Lästips:

Geijer, A. 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Kamfodralet från Bj 1074

Mannen i birkagrav Bj 1074 begravdes i en kammargrav med en hög över. Graven undersöktes av Hjalmar Stolpe och hans arbetare 1881. På den ritade gravplanen ligger det ett kamfodralet strax nedanför mannens bälte.

Gravplan över Bj 1074. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Upphov SHM (PDM).

Lädret har bevarats runt en väldigt ovanlig vikingakam. Vanligen är kammar gjorda av ben och horn men dem här kammen har stödskenor av brons. Bronset har efter ett tag fällt ut metallsalter som bevarat fodralet! Kammen är ca 10,5 cm lång.

Kammen i grav Bj 1074. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kamfodralet har dekoration av klipptaläderrsor. Jag kan inte se om det är olika färg på lädret, men det borde vara det. Det finns ju börsar som har dekorerats med gyllenläder. Kanske kamfodralet här är inspirerat av dom?

Kamfodralet av läder från Bj 1074. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Detalj av fästanordningen.
Detalj av hålen.
Detalj av gravplanen.

Undrar hur många kamfodral som försvunnit i jorden? Om de var vanliga? Ska prova att göra ett tänkte jag ❤️ har ju gjort flera börsar.

Kram

Lästips:

Bj 1074 lista med innehåll https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%201074

Kvinnan från Gårdslösa och hennes armbortsfibula med runor

Idag på internationella kvinnodagen vill jag berätta om Gårdslösakvinnan från 200-talets Skåne som hade kontakter med romarriket. Hon är utställd i utställningen Forntider på Historiska museet.

Armbortsfibulan från Gårdslösa. Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST. Foto Helena Bonnevier, SHM.

Kvinnan blev begravd i en hällkista med fyra armbortsfibulor, två i silver och två i brons, som höll ihop hennes dräkt, möjligen en peplos. Hon hade fina romerska pälor, en synål, ett nålhus, en kam ett kärl och dessutom så kanske vi vad hon heter!

Runorna på armbortsfibulan samt den undre med mina skissade runor. Detalj av fotot av Helena Bonnevier, SHM.

På det ena av hennes armborstfibulor av silver (Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST) finns en runinskrift som tolkats som ”ekunwod(z)”. Runorna är ᛁ ᛁ ᚲ ᚢ ᚾ ᚹ ᛟ ᛞ ᚴ (sista runan borde vara ᛉ= R/Z eftersom k inte ser ut så i äldre futharken).

Alla runorna i äldre futharken:

ᚠᚢᚦᚨᚱᚲᚷᚹ᛬ᚺᚾᛁᛃᛇᛈᛉᛊ᛬ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛞᛟ

En extra runa innan ”Ek”. Detalj av foto taget av Helena Bonnevier, SHM.

Själv undrar jag vad det första I:et ska vara och varför det inte är med i de olika tolkningarna. EEK! 😬

Hennes plats i utställningen. Foto Linda Wåhlander.

Ek Unwodz, ”Jag Unwods”, är tolkningen på Riksantikvarieämbetets sida om runor. Eller så ”Unwodr”. Om de dessutom skulle ha använt samma runa två gånger kan det bli Gunwodz eller Gunwodr, vilket tolkats som Gunvor i en äldre utställning på Historiska museet. Jag hittade nämligen en gammal bok som heter ”O forna tiders kvinnor” med en artikel av Lena Tåhlin-Bergman och hon skriver om Gunvor! Men det är inte troligt! Martin Rundkvist svarade på facebook: ”Inte Gunvor. Det är standard att det står mansnamn på kvinnosmycken under yrom och fvt, i de fåtaliga fall där det står något alls. Lena Thålin-Bergman (född 1933) var bra på mycket, men runolog var hon inte.”

Runinskriften på Gårdslösafibulan fotad av Bengt A Lundberg, SHM.

På wikipedia står det en annan tolkning. Där tolkas istället runorna som ”Jag, den orasande/lugne/behärskade” och att det förmodligen ett mansnamn som möjligen tillhört den person som tillverkat spännet eller skänkt detta till kvinnan i graven. ”Wodr” som Oden eller den rasande och ”Un” som ”o”, vilket blir orasande.

Kvinnans fantastiska nålhus med tre pärlor på. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Om det är smycket eller smeden som pratar om sig själv, så är det också fantastiskt om vi har namn på någon från så länge sedan!

Vad tror ni är rimligt? Att hon fått spännet av en smed som skrivit sitt namn på det eller att spännet säger ” Jag Unwodr”. Kanske det var någon helt annan som skrev på smycket? En friare som ville att hon skulle välja honom? Jag önskar att det står Gunvor 🙂

Lästips:

Tåhlin-Bergman, L. (Red.). 1975. O forna tiders kvinnor. Helsingborg.

DR EM85;128A: https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=6bd230d6-dd8d-4566-825a-2d06b00df2fe

Gårdslösafibulan: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gårdlösafibulan

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark

Spännet: https://samlingar.shm.se/object/AD94B615-DEDF-4931-AA50-C242EDCF8084

Språngat textilfragment från birkagrav Bj 660

Häromdagen fick jag se det lilla språngade textilfragmentet från Birka, D8. Jag har bara sett det i Agnes Geijers stora bok om Birkatextilierna och på Historical textiles julkalender.

Det språngade fragmentet D8 från Bj 660, 617930_HST. Foto: Linda Wåhlander.

Tyvärr har fragmentet fått fel nummer på etiketten vid något tillfälle och på 617930_HST står det Bj 666 istället för Bj 660. Så det skulle behövs ändras. Även krabbasnårsfragmentet har haft fel nummer, så det är tur att Geijer publicerade en hel del av textilierna även om det inte är alla.

Jag har tidigare skrivit om graven och Birkakrusifixet här.

Det språngade fragmentet 617930_HST.

Önskar att vi kunde göra en ny bok om Birkas textilier!

Fragmentet är nr 2 på Taf 37 i Geijer.

Fragmentet fick av Geijer tekniknummer D8 och hittades när hon tittade igenom texilierna i graven. Det satt ”limmat”, eller iallafall bevarat, vid en bit mönstervävt tyg från kvinnograven, M4. Det är numera borttaget från den mönstervävda biten och ligger i en egen låda.

Beskrivning av det mönstervävda fragmentet. Ur Geijer, Birka III.

Har försökt att läsa Geijer med google translate:

Fragment av ulltyg med brokadmönster, nära besläktat med det så kallade Krabbasnår. Bastyget är kedjerep gjord av ganska mörkt, vänsterspunnet, hårt och slätt garn. Varpen täcker helt inslaget och var troligen mörkare än den senare; Varptäthet 30, inslagstäthet 6 per cm. Munsterornamenten var brokaderade och bestod av grovt vänsterspunnet garn med ullig yta. Den del av en prydnad som från början verkar ha varit röd är välbevarad. Dessutom kan tydliga hål urskiljas från ett liknande motiv, men garnet är helt. På den smala sidan av biten, limmad på toppen, fanns ett fragment av ”språng” (D8).

Även krabbasnårsfragmentet har haft fel numrering men det är rättat nu.

Krabbasnåret kan ha varit en kudde eller en vävd mantel.

Gravens textilier

Bj 660 ligger vid gravfältet norr om Borg. Det är en kammargrav och kvinnan i graven bar en dräkt av fin kvalitet med ylle och siden med brickband och silverspiraltråd. Agnes Geijer gick igenom textilierna men allt var inte utritat på Stolpes gravplan.

Gravens textilier. Ur Geijer, Birka III.

Översättning med Google translate:

”Linneöglor i spännen, en dubbel åt sidan. Förmodligen ovanför ena spännet ”Krabbasnår” M4 och på dess kant rester av Sprang, D8. Det ena (förmodligen höger) spännet hade vänt och innehållet pressades mot kistans lock; Till en början fanns en bred sidenremsa, S4, med två sydda, smala sidenband runt nålen. Sedan ett fint ulltyg, W 20, och ett grövre, liknande ”filtens” grundväv. På den andra spännet fanns ett stycke kypert siden, S4, cirka en decimeter långt, bevarat, sammanfogat i ena änden och försiktigt kantat med en 5 mm bred rak remsa, troligen i annan färg. Detta komprimerar flera lager av tunt sidenmaterial, S2. Lösa rester av S4, ihopsatta med silverband lika med B 13-14, och spiralsilvertråd. På planen finns ett ca 25 cm långt silverband i en krökt linje ovanför huvudet, varav inget nu kan hittas.”

Så tråkigt att pannbandet tappats bort! Det är nr 2 på planen.

Gravplan för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.
Detalj av gravplanen för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.

I lådan i textilmagasinet ligger innehållet från ena spännbucklan.

Innehållet i ena spännbucklan från Bj 660. Foto: SHM, CC BY.

Här syns bland annat en sidenögla och det är flera lager med textil.

Sidenfragment från från Bj 660. Foto: Linda Wåhlander.

Sidenfragmentet S4 är skarvat och det ser ut att vara fodrat även om det skulle kunna vara ett inre tyg (S2?) som bara bevarats mot insidan. S4 har en invikt kant med en liten sidenögla. Jag skulle behöva titta igenom Hägg! Får återkomma om det för jag är för trött ikväll.

Närbilder av det språngade fragmentet

Närbilder av det språngade fragmentet. Foto: Linda Wåhlander.

Det är tre centimeter och har 3-4 mm mellan snoddragningarna. Ena sidan ser ut som en kant.

Så vad var det språngade fragmentet?

Jag önskar att det är från ett hårnät, men det kommer vi aldrig få veta.

Språngade hårnät går tillbaka till forna Egypten och det finns i danska bronsåldersgravar. Sofia Holmer har återskapat hårnät från danska Bredmose från 370 fKr – 10 eKr.

Sofia i ett blått hårnät.

Sofias vävram för språngning.

Här syns hur trådarna vrids om varandra.

🏵️

Lite vikingakänsla med smycken från Bj 660 🙂

Völva på film.
Hennes stav är ju förmodligen också i en annan grav Bj 760 men vi går på gravplanen!

Spännbucklorna ska vara P51:or men jag hade dom inte då. Skulle behöva lite mer siden och mönsterväv i dräkten 🙂 men har iallafall sidenband. Nästa sommar vill jag även ha på mig mitt språngat hårnät som jag köpt av Sofia!

Kram

Lästips

Arbman, H. 1941 & 1943. Birka I, Die Gräber: Tafl und Text. KVHAA, Stockholm.

Geijer, A.1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Hägg, I. 1973. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala.