Romerks ryttarmask föreställande Alexander den Store.
Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY
På museum möter dåtiden nyfikenheten hos nutiden. Vi försöker förstå det som varit och oss själva. Alexander den Store själv var en nyfiken man.
Masken är tillverkad i kopparlegering och tillverkningstekniken är förmodligen drivning av metallen. Ursprungligen hade den inte ögon. Ögat som sitter fast är pånitad med järnnitar. Det andra ögat hittades separat från masken. Längs med kanten syns flera mindre ansikten.
Masken var en del av ett depåfynd som hittades i en husgrund. Det fanns även bland annat delar av ett dryckeshorn, silverbitar, spännen och nålar.
Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY
När Masken var ny och satt på en romersk ryttare så lyste ansiktet som solen. Blank och gyllene. Masken användes vid riduppvisningar och ceremonier i det romerska kvalleriet.
Masken är daterad till romersk järnålder 1-400 evt/e. Kr. och hittad i Hellvi Norrgående på Gotland. Exakt hur den hamnade där är något vi aldrig kommer få reda på, men de som ägde den ett tag kan ha använt den i den fornnordiska kulten. Då det ena ögat förvarats på en annan plats än masken så är Odenkulten inte långt bort i tankarna. Inspirerade denna mask vendeltidens hjälmar med ansiktsmasker?
Masken fotograferas här i Guldrummet av Paul Mortimer som skrivit om masken tillsammams med professor Neil Price.
Paul Mortimer fotograferar masken. Foto: Linda Wåhlander.
Maskens Föremålsnummer 1158868_HST, 1011. Inv. Nr. 35330.
Lästips
Mortimer, Paul. Artikel : What color a God’s Eye, An exploration of eye imagery on weapons, and ornaments mainly from 6th and 7thcenturies in Northern Europe. (It’s not all about Odin!1).
Price, Neil and Mortimer, Paul. An Eye for Odin, Divine Role Playing in the Age of Sutton Hoo. European Journal of Archaeology 17 (3) 2014, 517-538.
Mansgraven från Öremölla är kanske mest känd för sin fina, romerska vinservis och de två glasbägarna med slipade ovaler, men det finns mer att säga wow över! Tex hans ringbrynjeväv och rester av hans dräkt i form av dimantkypert och brickvävda band!
Öremöllamannens monter i utställningen Forntider på Historiska museet. Foto: Linda Wåhlander, SHM, CC BY.
Hans grav är daterad till romersk järnålder, dvs. 1-400 evt. Men en mer specifik datering är ca 100 evt. Mannen fick en brandbegravning i Öremölla, i Skivarp socken i Skåne. Föremålen hittades av bonden Rasmus Bengtsson i Öremölla. De insändes av konditorn F Dahlman och inlöstes med 200 riksdaler. 1872.
Vinservisen lades inte på brandbålet. Istället begravdes mannen inuti den stora bronskitteln.
Vinkitteln från romarriket. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Kitteln är verkligen fin. Det var oerhört lyxigt då och servisen är den enda kompletta som är bevarad från romersk järnålder.
Öremöllamannens glasen med slipade romber troligen tillverkade i Egypten eller i Syrien. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det är ovanligt med så ofärgat glas på den här tiden. Slipningen kallar Kent Andersson ”olivslipning”.
Vinskopa. Foto: Ulrik Skans, SHM, CC BY. Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY. Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.Keramikkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Även fast att jag vet att krukan är i keramik, så tycker jag den ser ut att vara gjord av metall! Var det i denna kruka som kryddorna att krydda vinet med låg?
Fragment av lerkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY. Handtag på vinkitteln. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY. En av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.En annan av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.
Mannen hade fått med sig, eller på sig, en ringbrynja. Det är flera lådor med ringbrynjeväv och jag tycker det även ser ut att vara brända ben bland fragmenten. Det ska även legat ett järnvapen i graven.
Välbevarad ringbrynjeväv från Öremöllamannens grav. Foto: John Ljungkvist, SHM, CC BY.En stor nit. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Så tyvärr är det inte så bra bilder på textilierna, men här är de iallafall.
Textilierna från Öremöllamannens grav. Föremålsnummer 267740_HST, Inv. nr. 4792. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY.
Diamantkyperten är enligt Amica Sundström, textilantikvarie på Historiska museet, vävd i ull med en s-tvinnad spinnriktning och trådantalet är olika i varp och inslag, 40/38. Det är möjligt att banden också ligger i lådan, men det finns ingen enskild bild på dom. Det är fyrskaftad 2/2 kypert i brickväv i ylle med parställda brickor.
Textilen i Catview, järnålderskatalogen.
Kent Andersson ser textiltesterna som fragment efter att mannen fått med sig en mantel och tänker att även den var romersk.
Det här vet jag inte riktigt vad det är, men finns under dokumentationsbild i Catview. Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.
Amica Sundströms visade häromdagen en återskapad väv i röd diamantkypert, med stora, fyrkantiga diamanter så som de såg ut på romersk järnålder!
Jag skulle gärna suttit i sällskap med Öremöllamannen. Han var förmodligen en legosoldat som gjort tjänst i Rom och återvänt till Skåne. Vi kunde ha pratat om Rom, vävda tyger och druckit varmt vin vid brasan! Kanske fått ett recept på vin med kryddor i för att det skulle bli lite godare, eller om vinet var slut, dricka mjöd eller öl eller någon annan nordisk dryck ur de fantastiska glasen.
Häromdagen gick jag lära mig att Eurasärken från Finland aldrig funnits, i varje fall inte i den form som vi känner den som. Det är en särk som inte lämnar något spill när den klipps ut ut ett tyg och den är fantastisk på så vis. Graven som menas är grav 56 i Luistari, Eura.
Men på facebook som skrev Mervi Pasanen att formen bara valdes och då med inspiration från en dansk, äldre järnålderskjortel i skinn – Møgelmosetunikan. Hon tipsade om att läsa Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. Ska se om jag kan hitta den. (Nu finns det en länk under Lästips. Har inte hunnit läsa ännu).
Kjorteln finns på Nationalmuseet i Danmark. Foto: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683. Foto: Roberto Fortuna 2007. Andra sidan.
Skinntunikan är tillverkad av ungkalv, vilket flera samtida dräktfragment visat sig vara, och den påträffades tillsammans med en ung flicka i Gilleleje socken, Holbo Herred, i Møgelmose. Det ligger när Jelling i Sydjylland. Det var hemoglobinet i skinnet som visade att det är kalv som inte var äldre än 3 månader. Ungdjurs skinn är mjukare, flexiblare och tunnare.
Skinntunikan är daterad till yngre romersk järnålder/ äldre germansk järnålder med hjälp av C14, 252-402 evt. Det vi skulle kalla romersk järnålder/folkvandringstid. På Nationalmuseets hemsida står det romersk järnålder och om dateringen till ca 200 evt kan ni läsa i Klaus Ebbesens artikel.
Delarna utritade i grönt. Se Bandt och Mannering. Snittmönster för Møgelmosetunikan enligt Nationalmuseums hemsida, se lästips.
Om mönstret som finns på Nationalmuseums sida stämmer, så är inte Euradräkten helt gjord efter den. Møgelmosetunikan är alltså sydd av sex stycken bitar av kalvskinn! Fyra stycken djur. Det går att se ryggraden med det som blir som en linje i pälsen. Och tydligen så är sömnaden fin och sydd i välutvecklade tekniker. Ska se om jag kan hitta någon bild.
Teckning av skinndräkten från Møgelmose i Klaus Ebbesens artikel.
Ebbesens skriver att förutom de sex delarna så finns det små kilar under ärmarna där sidorna mötet ärmen. Den ena är rombisk och den andra med kilformad, om jag förstod det rätt. Skinnen har hårsidan inåt. Se vidare bild med text nedan.
Ur Ebbesen. Ur Ebbesen.
Så det är kilar under ärmarna och allt är hopsytt av skinnremmar med hjälp av kaststygn. Allt är fint sytt utom kilarna i halsen. Är det senare lagningar och förstärkningar?
Platserna med kappor/caper och tunikan påträffats och som analyserats. Karta: Sidsel Frisch, 2013.
Så glad att få lära mig något nytt men samtidigt lite ledsen att inte Eurasärken ser ut som jag trodde!
Jag i vår nya prova-på-mantel framför foto av manteln i naturlig storlek. Foto: Marie som sytt manteln.
Har beställt hundtandmönstrat tyg och fått uppsytt en ”prova-på-mantel” till Forntider. Den blev superfin! I original, innan manteln hamnade i mossen, var den flerfärgad i brunt, naturfärgat yllegarn i tre nyanser och i vitt yllegarn.
Bilden och bildtexten har jag lånat från Historiska.se, se under länktips. Hundtandsmönster i Gerumsmantelns ursprungliga färgställning. Tyg från Vävmagasinet 2/06. Foto: Andreas Hamrin, SHM.
Manteln kan användas som mantel, täcke, sovsäck, tält, bag, regnskydd… ja, manteln kan vara lite som ett allroundplagg och hem på en gång… 🙂 Funderar på att skaffa en egen.
Gerumsmanteln. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Manteln är daterad till förromersk järnålder, 500-0 före vår tid och den kalibrerade dateringen är 360-100 fvt.
Kram
Lästips:
Artiklar om Gerumsmanteln på Historiska http://historiska.se/upptack-historien-start/gerumsmanteln/ här.
Gerumsmanteln på Wikipedia https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gerumsmanteln här.
Kol-14-metoden på Wikipedia. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kol-14-metoden här.
Här skulle jag kunna klippa ut två bitar, för att det ska bli snyggare fram. Får se hur jag gör. Eftersom tyget är vikt går det att klippa så här, men är det ett smalt tyg, så funkar det inte.
M, nu är det bara att sy ihop…
Kram
Lästips:
Blogg om vikingabyxor http://urd.priv.no/viking/bukser.html här.
There are small pieces of broken dimond twill and lozenge twill from the harbour in viking age Haithabu. Inga Hägg identifies them as pants of the same style as the much older pants from Thorsbjerg.
Textile from Haithabu in broken dimond twill (diamantkypert) and fragment with lozenge twill (spetskypert). Ur Hägg 1984, s. 30.
Sketches of the fragments from the Haithabu harbour. Ur Hägg 1984, s. 30.
The fragments and the sketches show pieces of the pants upper part.
Thorsbjergpants as referens for the Haithabu fragments. Ur Hägg 1984, s. 31.
These are the ”Thorsbjerg pants” and they are very narrow and tricky to measure to fit your body. There are patterns to buy and also on Pinterest.
Before beeing compleatly sown together.
Folded, but not sown together.
Front of pants without the sock.
Back.
My way of measuring.
This is custom made pants, but you can see at the bottom how I laid out the pieces on the fabric. The dotted line is around the thigh. I usually try in a cheap fabric. But I always sweat when cutting!
It is a mystery to me how they came up with these pants!!! The good thing if you are riding on horseback is that the seem will not hurt your inner thigh.
Hugs
Read more:
Inga Hägg, 1984. Die Textilfunde aus dem Hafen. Berischte über die Ausgrabungenin Haithabu. Berischt 20. Neumünster.
Nille Glaesel has a good pattern in ”Viking, dress, garments, clothing” (eventhough I have used one more square) and also a new book for the ”Viking warrior clothing”.
Incredible info on viking pants and pattern by Hilde Thunem http://urd.priv.no/viking/bukser.html
I en offerlund i Thorsbjerg har det hittats en tröja och två par byxor från järnåldern. Margrethe Hald går igenom den ena byxan.
Hald har gjort ett mönster och förklarar hur de är sydda. Det är ullbyxor med en fastsatt fot/strumpa – dvs. det är som en sparkbyxa i diamantkypert!
”En slits är öppen i sömmen från ankeln och ett litet stycke uppåt, för att göra det lättare att dra på byxorna över foten, och i slitsens kant sitter ett rester av en ulltråd eller snöre som skulle kunna tjäna som knytband och få tyget att sluta tätt omkring smalbenet”. Mönster på framfoten är närmast vingformat. Från tån och bakåt samlas det ihop i en söm längs fotens längd, men omvänt från hålfoten går en kil mot hälen och ger en rundning plats för den. En smal remliknande bit förbinder fotdelen och byxbenet men på baksidan vid hälen är tyget oklart pga det är slitet. Sömmarna under foten vänder avigsidan ut, antagligen för att skona foten från tryck från ojämnheten av en söm (min översättning från danskan).
Sömmen mitt fram i gren är inte med på Halds mönster. Jag gissar att hon tänkte att det är en skarvning och att den inte behövs. Men jag gillar sömmen fram. Den smala kilen går hela vägen upp i linningen och delar den.
Byxbenen är verkligen supersmala!
Linningen är också fastsatt med sömmarna aviga, utåt. Hällorna är enligt Hald bara avklippta tygbitar som är fastsydda, utan vare sig kantning, sömmar eller annat, och när ett snöre eller bälte sitter i dem så tror Hald att linningen är nedvikt utåt och då döljer bältet. Midjan är 1 m i omkrets och benvidden är 30 cm.
Hald sydde upp byxor och kjortel till en ”spinkelt bygget pige” på knappt 13 år. Hon var 155 cm lång med en omkrets precis ovanför höften på 76 cm och hade stl 36 i skor. Benklädernas längs blev dock för långa så de är sydda till en smal, men längre person!
Jag har varit riktigt dålig ett tag men idag sydde jag klart ett par vikingabyxor som tack för mina fina tältstolpshuvuden 🙂
Det blev modell Thorsbjerg/Hedebybitar, men med ett annat snitt än jag brukar göra, nu med endast två bitar i ”grenen”.
Stefan önskade sig häng i bak och möjlighet att kliva ur en båt utan att byxorna snävar, samt att de ändå skulle vara rätt smala, inte pösbyxor. De skulle även kunna hasas upp över knät snabbt, för att inte bli blöt, när han hoppar ur båten vid en strand. Ett par praktiska byxor helt enkelt.
Tyget är köpt på Medeltidsmode och färgen är lika som att växtfärga grått tyg med krapp. Jag vet nu lite mer om dessa byxor som jag haft mycket huvudbry över!!!
I midjan valde vi tvinnat snöre som vaxades. Under tiden jag sytt har vi funderat över hur fållen nertill skulle bli – med hake som i Birkagrav bj 905 eller på något annat vis. Jag föreslog en knävel 🙂 Inte det vanligaste ordet nuförtiden… Men ett nu lite vanligt fynd ute i vattnet där Birkas hamn en gång låg 🙂
Här en hel lite knävel (Ninas hand) och en större som är av med ena knoppen. Knävlar användes till segel och förmodligen tält och annat som ”knapp”/knäppannordning.
I mitten ligger en lite större knävel, men de kommer i många olika former -se länken till Marinarkeobloggen nedan. (Återkommer med ett inlägg om besök hos de underbara marinarkeologerna på Birka).
Stefan kom hit och hade täljt en knävel av ene 🙂 eller snarare flera… 🙂 Stefan täljde även till två till mig medan jag sydde färdigt hans byxor och jag tänkte ha dem till att stänga tältduken i mitt vikingatält 🙂
Det finns inga byxfynd med knävlar men jag tycker det blev fint på byxorna till en båtbyggare!
