Etikettarkiv: bj 515

Nya spännbucklor P27B: or till Bj 515

Nu har mina spännbucklor tlill Bj 515 kommit. Det är egentligen inte klokt att jag samlar på spännbucklor 🙂 Men åh andra sidan så vet jag att jag inte är ensam om det 🙂 har många människor olika hobbies som de lägger ned mycket möda på. Lite som att samla fotbollskort… 🤩

Förut har jag samlat på Birkasaker lite random och inte haft någon direkt plan. Det första halsbandet jag samlade på var Bj 632 och först nu har David gjort de smycken till mig som jag inte har. Min första hela grav jag började samla på var Bj 1084.

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude.

Det har tagit lång tid att få ihop de här sakerna från Bj 515, en 800-talsgrav. Det första jag köpte var det lilla rundspännet. Fast jag hade länge ringen fast med en karneol som vardagsring. Jag saknar fortfarande några av pärlorna, men det får ta sin tid 🙂 Jag är så glad över spännbucklorna som David Lecocq Claude har gjort åt mig. Nålarna är toppen!

Pärlor, likarmat spänne och spännbucklor från Bj 515. Foto SHM, CC BY.

Spännbucklorna är enkelskaliga och på baksidan sitter det fast några pärlor. Jag har inte tidigare lagt märke till de fyra svärden/korsen på spännena. Vad betyder dom? Det är en av anledningarna till att jag tycker om återskapande. Plötsligt får man gå på djupet med tolkningar och funderingar för att kunna göra föremålen eller dräkterna. Det blir inte bara ytan av att ”ja de hade spännbucklor”. Det blir nödvändigt att verkligen titta och förstå. Och ibland experimentera 🙂

Pärlorna från Bj 515 fotade av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet från Bj 515. Foto Amica Sundström, HST, CC BY.

En bärring av bronstråd, 556247_HST, vet jag inte hur den ser ut.

Nålhuset frpn Bj 515. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Nålhuset fick jag nyligen tag på. Det är så fint. Originalet är inte i så bra skick, men det går att förstå hur det en gång såg ut.

Ringen med glaset det står Till Allah eller För Allah på. Foto Olq Myrin, SHam, CC BY.

Den här ringen var jag ju för länge sedan med och skrev en artikel om och det blev halabaloo nästan överallt. Det var intressant att vara med om. Det finns mycket att skriva om även fast att Birkagravarna grävdes ut för runt hundrafyrtio år sedan!

Textilier i Bj 515:

Det jag nu behöver göra är att sy specifika klädesplagg för de olika dräkterna. Framförallt vill jag göra en goffrerad särk, men det sitter långt inne att sy till mig själv ibland. Men det kanske kan bli ett vinterprojekt 🤓

Det finns inte så mycket bilder på textilerna från Bj 515.

Kypert 1090086_HST från Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Det stora kypertfragmentet är en W37, 1090086_HST, kommer förmodligen från ovansidan av höger spännbuckla och det är blått och ska synas på Stolpes gravplan. Det låg i två lager och det finns inga vävkanter eller fållar bevarade.

Nya foton 1090086_HST. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Nytt foto på 1090086_HST. Amica Sundström, SHM, CC BY.

Litet textilfragment 556266_HST.

Det finns även lite textil på det lilla spännet 556259_HST, men det nämner inte Hägg.

Det finns textil på bygelsaxen – ett slätt relativt fint linne som Hägg förmodar är från särken. Men om det är en hängselkjol emellan så borde det ju inte vara tyg från särken…

I ena spännbucklan finns det textil kvar vid nålen 145058_HST och då även ett tunnt tyg linande det som funns på bygelsaxen. Den andra spännbucklan med pärlorna har textilavtryck 145057_HST. Hägg tar inte upp spännbucklorna i samband med hängselkjolen i sin bok, i texten, men vi får förmoda att kvinnan bar en hängselkjol. Däremot har hon med den bland teckningarna. Och här har det ritats in tre öglor mot nålfästet och två öglor mot nålspetsen. Åtminstone i ena spännbucklan. De två lagren linne är de från sax och vid nålen på en spännbucklan.

Teckning ut Häggs bok Kvinnodräkten i Birka. Här syns hur många öglor det är i spännet.

Tänk om det är en hängselkjol och sen ett förkläde med öglor framtill. Det likarmade spännet har också öglor bevarade.

Textil bakom det likarmade spännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns linnetextil på var sida av nålen i det likarnade spännet, 363884_HST, och Hägg skriver att det är linneöglor som dras åt motsatta sidor. Det innebär att de kan vara öglor på en kappa eller en mantel/sjal. Hägg tror på ett livplagg, dvs kappa, så öglorna och spännet hjälper till att hålla ihop dräkten på ett skonsamt vis för tyget.

Textil från ens sidan vid nålen på det likarmade spännet i Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Så vad för sorts dräkt behöver jag?

  • En slät särk till det lilla rundspännet. Det har jag en vit.
  • En hängselkjol med linneöglor möjligen även helt i linne med P27B-bucklor. Jag kan kanske använda min blå hängselkjol? Men alla andra öglor då? Ska jag försöka göra om en omlottkjol? Eller är det ett extra ”förkläde”/framflärp med öglor? Och ska jag göra ett släp över axlarna i tunnt tyg som kan ligga mot saxen…
  • Ett plagg i blå yllekypert med linneöglor i framkant som hålls ihop med det likarmade spännet. Jag behöver växtfärga mitt kyperttyg blått!

Det är inga dekorationer i den här graven, men jag undrar vad det lilla tygfragmentet är och om det går att se vad som är bakom det lilla rundspännet.

PS.

Från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka, så har det kommit fram många delar av gjutformafragment av just typen P27B. Eftersom det inte finns så många från gravarna så är det möjligt att de gravarna ligger orörda ❤️

Fragment av gjutform till P27B. Foto Daniel Salhén, SHM, CC BY.

DS.

Med vänlig hälsning, Linda

Kvinnan som flyttade till Trøndelag

På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.

Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera ❤️

Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?

Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.

Illustrationen visar hur kvinnan låg i graven och vilka föremål hon fått med sig. Illustration: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon var ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar.

Textilierna

I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.

Bild från filmen och det ser ut att vara diamantkypert.
Den ena spännbuckla med små textilier och ben och tänder bevarat under. Spännbuckla av typen P51. Foto: Eystein Østmoe.

I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.

Broderierna på den andra spännbucklan utritade i grönt för att synas. Det är alltså inte grön tråd. Foto: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.

Spännbucklan med broderier. Foto från: https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.

I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).

Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.

Jag undrar vad de andra textilierna varför några? Ser fram emot rapporten!

Textilhantverkare

De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.

En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö 😍. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?

Sländtrissan och ett treflikigt spänne. Foto från filmen.
Ullkammarna. Foto från filmen.

Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.

Den lilla skäran. Foto från filmen.

Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.

Pärlorna

Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.

En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnan kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?

Birkagrav Bj 526 ur Arbman, Birka I.
De små gröna c och d. Färgen i Die Gräber är för dov och pärlorna är grönare.

Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden 🙂

Vem var hon?

De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.

Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.

Och tänk om Birkafynden hade grävts ut så här noga och all textil dokumenterats i fält bättre.

Kram 🤗

Lästips

Facebook inlägg https://fb.watch/5dna_gE50k/

Artikel https://www.nrk.no/viten/spesiell-vikinggrav-funnet-sor-i-trondelag-1.15211058?fbclid=IwAR3JzoYmVH99vjWebW4gsf_N3jw3KWsDxHM3ciFBiS-ho4WAkloNJDmMuDA

Artikel https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Här kommer rapporten såsmåningom att publiceras https://www.ntnu.no/museum/

Osebergsfundet band IV. Ska kolla upp hela referensen. Men måste hitta boken först.

Arbamn, H. Die Gräber. Text und Tafln.

Var på Adelsö vikingadagar idag iklädd bj 515 :)

Jag är med i vikingaföreningen Alsnu vikingar men jag har inte varit så aktiv, men idag hjälpte vi till. Tog jag med mig mamma, Smulan och Hasse till Adelsö vikingadagar och det var mysigt även om det blev svinkallt.

Det är en liten marknad på gården men med den bästa underhållningen av gycklaren Björke.

Huset har blivit så fint!

Ska få foton av Hasse på gyckleriet 🙂 min telefon la av… Hade tänkt fota mer, men så kan det gå.

Adam rustningsmakare var också där.

Det finns en fin smedja.

En stor grillplats.

Hasse stog vid stationen ”Jättekast” 🙂

Jag var vid pysselstationen och Malin hade köpt in några av mina nyatillverkade pärlor. Det var så kul att se de bli halsband!

Favoritpärla – turkosblå melon 🙂

Dagen till ära hade jag satt ihop smyckena till Birkagrav bj 515, men den syntes inte under allt jag hade på mig för att inte frysa.

Jag tycker det blev riktigt fint! Så glad att ha köpt den stora pärlan i mitten och den lilla ringen. Även om det inte står ”Till, eller för, Allah” på min ? Behöver bara fixa till kappan med rätt ringning, så det blir finare och inte så knöligt. Spännbucklorna ska iof vara p27:or, men de är iallafall ganska enkla som mina.

Fynd från kvinnans grav bj 515

Fyrskaftad yllekypert från bj 515. Foto: SHM.

Baksidan av tygfragmentet. Foto: SHM.

Allahringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Pärlorna från grav bj 515. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhuset från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det likarmade spännet från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Den mindre uppsättningen kommer från en annan grav. Foto: SHM.

Tänk om de kände varandra ochbsorgligt om den ena personen dog som barn. Foto: SHM.

Det var ju svinkallt, så drack rom när jag kom hem. Skål och glad valborg!

Kram

Lästips:

www.alsnu.se

Bj 515: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=722&zone=

PS. Alla länkar till Birkagravarna kommer snart sluta fungera. Jag ska försöka gå igenom hur man hittar bra sedan. DS.

Björködag med mamma och Smulan 

Häromdagen ringde de från Björkö och frågade om jag kunde hoppa in lite 🙂 och det gjorde jag gärna 🙂 Det var ju ett tag sedan jag guidade där ute. Senast var det ju sagor i husen. Så idag blev första turen och det är som att komma hem.

Jag tog med mig mamma och Smulan.

Tänker på att jag åkt med den här båten i över 20 år! Viktoria <3 Undrar hur fästa vikingarna var vid deras båtar? Vilka träd de såg i kölen och i de klinkade borden? Jag ser år av sol, regn och människor 🙂

Stoppet där jag minns första gången då rösten var tvungen att trycka undan nervositeten 1999, under en guidetur för Svea Hovrätt.

Här kommer en exposé av guidefoton när jag pekar och gör olika miner… Jag skulle platsa i en sketch med Björn Skifs! Såg just programmet om Björn Skifs som firar 70 år, så tänkte på att jag jobbade på museet när han fyllde 50 år och hela järngänget kom ut till ön! Han var min första idol runt 1975 <3

Det var ”Tema matvandring”, så en tur med att prova på lite gott att äta under turen av sådant de åt under vikingatiden som hittatas på ön – fast nytt då :-))

I Borgs hagev vid min favoritgrav. Det är något speciellt med den här platsen för mig och det är en outgrävd grav.

Jag har på mig min hängselkjol i diamantkypert av samma tyg som Birkaflickan.

Smulan vilade lite ? Undrar hur många hundar som blivit begravda på Björkö? Lätt att glömma alla vikingadjur som är begravda överallt i alla gravar.

Påvägen upp till Borgvallen.

Mamma agerade fotograf idag 🙂

Björkö by i bakgrunden, med två gårdar utan ägobyte sedan 1500-talet!

Hahaha, jag pekar i alla riktningar!

Eller inte hela tiden…

Här blev det lite kort pickninck inne i Borg. De fick smaka hästkorv från Munsö bland annat och jag drack också lite älgörtte 🙂 Det är salisylsyra i, så bra mot huvudvärk. Kallas älgört, eller älggräs, för att älgar tuggar i sig det (när de äe brunstiga)…men även använt för att göra mjöd bra och heter även ”mjödört”. Teet är också bra mot reumatism.

Jag vet inte – ska jag sy fast röda hängslen istället? Det ser lite konstigt ut tycker jag när de vita hängselbanden smältet in mot särken och inte syns…

Det var så fint idag – en riktig sommaridyll!

Lite pekande vid korset också 🙂

Utsikt mot Hovgården på Adelsö.

Det gick även en engelsk matvandring samtidigt. Nere vid museet igen ingick det lunch med ärtsoppa, lingonsaft, bröd och färskost utanför museet efteråt och det var gott. Ärtsoppa är verkligen gott ibland!

Smulan hade också en bra dag och fick sitta i knät hos en i gruppen när vi hjälpte till att servera efter guideturen. Tröttis i linneduk.

Det blev en härlig dag och jag jag är tacksam att vi fick en till av dessa magiska Björködagar med en härlig grupp.

Kram

Ps. Glömde fråga precis alla i gruppen om fotona, så hör av er om jag ska ta bort något foto. Ds.

Intervju i Radio Sweden om ringen från Bj 515 på Birka

Här är en liten radiointervju jag var med i häromdagen. Det var nervöst att svara på frågor i direktsändning 🙂 Nu vågade jag lyssna och det var inte helt tokigt…

Intervjun i Radio Sweden

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2054&artikel=6121258

wpid-wp-1419929646419.jpeg

Här en bild innan den åkte in i svepelektronmikroskopet.

Kram

 

Uppdaterad: Ibn Fadlan, turkarna och ”För Allahringen”

Nu har jag uppdaterat och förhoppningsvis förtydligat lite. Jag tänker att ringen med den kufiska texten på kan ha kommit till kvinnan i graven på många olika sätt – jag har sagt det i radio och blivit citerad i Washington post (som jag skickade mitt skrivna citat till) – vi kan aldrig få reda på hur det gick till! Det kan ha varit en gåva från någon här eller om hon var på resa, genom handel eller genom plundring. Det finns alltså många möjligeter – från Bagdad till Spanien och områden däremellan. Det vi däremot tog fasta på och funderade kring är att ringen inte är sliten, så det borde gått fort från ringens tillverkning till dess att den hamnade i kvinnans grav och därmed känns det som om avståndet mellan den islamiska världen och Skandinavien blir kortare och än mer verklig.

I boken Araber, Vikingar, Väringar av Wikander översätts olika texter som bevarats från bl.a. Ibn Fadlans resa från Bagdad till Volgaburlgarerna. På vägen mötte han ”rus” och ”al-baringâr” som vi tror är skandinaver.

Men innan han träffar dem så beskriver han alla de saker han har med sig som gåvor under resan. För att muslimer skulle kunna handla med olika folk behövde de gästvänner, står det i texten, och mannen kunde få bl.a. en jacka eller en kaftan och frun en slöja – alltså en gåva som gavs till frun till den man som de ville ha som handelsvänner.

I texten här nedan står det istället nämnt slöja och sigillring. Men i det här fallet är den en önskan (efter uppmuntran) att anta islam, men det gäller alltså en turkisk familj en gång i texten. Att jag tog upp det här är för att det nämns i den nya, stora boken Viking Worlds att kvinnor kunde få sigillringar, men det verkar alltså inte vara supervanligt! Och det är inte jag som hittat på det.

image

Ibn Fadlan reste längs med Volga år 921-22 och det är möjligen 70 år efter det att kvinnan i graven (daterad av tidigare forskare till ca 850) fick med sig sin ring, antagligen hängande från sin ena spännbuckla. Hon behöver inte ha varit muslim, hon kan ha tyckt att den var vacker (vilket jag gör) eller praktisk – eller så minns hon den person som gav den till henne. Jag är arkeolog men önskar ibland att jag kunde resa i tiden – och visst skulle jag vilja följa med ringen på dess resa från tillverkning till kvinnan i graven 🙂

image

Det är mycket jag inte kan och vet och skriver jag något fel, så är det mitt fel, bara mitt! Jag kan lära mig nya saker och jag kan ändra min uppfattning – det måste jag kunna som bra arkeolog!

Kram

På mitt jobb har vi spelregler

Har varit på jobbkonferens med gamla och många (!) nya medarbetare 🙂

image

Vi har gemensamma spelregler för att jobba ihop på ett trivsamt sätt. Det finns alltid något som kan gå fel, men då får det bli en titt till i vårt manifest 🙂

Mitt under detta nya möte hamnade jag i en ”mediastorm” om artikeln om ringen från bj 515 och jag har blivit intervjuad flera gånger per telefon -även i direktsänd radio. Det betyder att det inte är mossigt det jag jobbar med, utan högaktuellt, om än för några dagar om just detta 🙂

Media och alla människor har inte gemensamma spelregler och jag förundras över mycket som skrivs i kommentarerna överallt på sociala media. Det är både politiskt och romantiskt det som skrivs. Många kunniga och intresserade skriver och det är roligt 🙂

Här kommer därför lite från mig 🙂

– Jag trodde att jag skrev en artikel, tillsammans med fantastiska forskare och vänner, som skulle hamna i en amerikansk nördtidning om svepelektronmikroskopi… och att ingen direkt skulle få reda på att den skrivits, mer än här på bloggen… Jag hade fel 🙂

Ursprunget till artikel är att jag undrade för ett år sedan över om det verkligen var en ametist (frågan kom upp), om ringen verkligen var förgylld och om det verkligen står ”Allah” på den- och frågade Sebastian om vi kunde analysera den. Han svarade ja och sen visade det sig att inget stämde, alltså skrev vi. Han har sedan drivit projektet med alla medskribenter.

Det är oerhört intressant med alla kommentarer i all media och mycket överrumplande! Mediastormen började i USA med Sience news och därefter Discovery. Nu har den varit med i Washington post, på CNN och i DN m.m. Imorgon kanske det blir en till svensk tidning 😉

image

Här en bild på när den placeras i svepelektronmikroskopet – en Hitachi!

Kram

Uppdaterad! ’For Allah’ Inscription Found on Viking Era Ring : Discovery News

http://news.discovery.com/history/archaeology/for-allah-inscription-found-on-viking-era-ring-15031.htm

Vår artikel får uppmärksamhet 🙂 Denna artikel har Sebastian läst och godkänt.

Fler ringar från Birka i samma form men utan inskription.

Vår artikel kommer med i tidskriften Scanning.

Kram

Fortsättning:

Kan inte vara annat än förundrad!
image

Över 17000 likes…
Googlade på – allah viking ring och det blev sida upp och sida ned med träffar! Kul och lite galet!

Fortsättning:

Här är en länk till Washington post som blev bra 🙂

I artikeln finns en.länk till vår artikel som pdf! 🙂

http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2015/03/18/why-was-a-9th-century-viking-woman-buried-with-a-ring-that-says-for-allah-on-it/

Och lite CNN

Det är helt galet!!! 🙂

Kram