Etikettarkiv: fornlämningar

Akropolisklippan i Aten

Akropolisklippan är klippan mitt i ett stort öppet område. Den magiska klippan med färskvattenkällor, som höjer sig upp, även idag, ur Atens 5 miljonersbosättning. Jag tänker på de antika Mexicanska städerna med de konstgjorda tempelfundamenten Tenochtitlan och Monte Alban. Världens mittpunkter. Även Birka kan passa in i det tänket – Ön mitt i det största öppna vattnet i Mälaren. Ett berg som kommit upp efter ett meteoritnedslag. Den heliga mitten i ett stort öppet område.

Så varning för mängder med foton igen.

Jag anade den redan första kvällen i Aten då gatan jag bodde på var rakt upp mot Akropolis. Det kändes magiskt att äntligen vara där.

Jag hade inte förstått hur stor klippan var! Syns knappt här dock 🙂

Så tog sats på söndagen när jag var själv kvar och gick till Akropolis. Ett litet tips är att första söndagen i varje månad är det gratis att gå in.

Helgedomen för Dionysos Eleutherus och även Dionysosteaterna bygdes på den södra sidan, sidan jag gick in på, på 500-talet och här föddes den grekiska teatern ?

Helgedomen.

Teatern. Tänk att det spelades de första pjäserna här. Även om just jag inte är så jätteförtjust i teater ?

En kubbstol i sten! Tänk om det var här vikingarna var och blev inspirerade till att göra stolar i trä :)Så fascinerande att man kan gå omkring mitt i antiken! På den faktiska fornlämningen!!!

Restaurerad minnesskulptur av Menander som skrev över 100 komedier på 300-talet. Originalet var i brons men romarna tyckte så mycket om hans pjäser att det gjorts flera kopior som använts som förlaga. Han dog när han var 51 år och simmade i Pireushamnen.

Jag promenerade vidare uppåt till och kom Asklepioshelgedomen byggd 420/419 f. Kr.

Hit kunde man gå och sova över och drömma om guden och bli helad. Området har blivit ombyggt flera gånger.

Byggnadsdelar stod här och där.

Och samlade bitar av trasiga delar.

Tänk om vi hade så här mycket kvar av ett hedniskt tempel i Sverige. En vattenkälla hade byggts in. Det är mäktigt att klippan är precis bakom.

Det här var intressant! Här fanns stora bronsgjutargropar där de antika skulpturerna göts!

Delar av fyra gropar har grävts ut och forskarna tror att här även var platsen för Phidias stora Athenaskulptur.

Det var väldigt fina och informativa skyltar längs vägen. Även om jag skulle velat ha med mig en privat guide.

Tjuvlyssnade lite på en guide som pratade om gångar i klippan och gamla gravar.

Ingången till toppen var redan full med folk från hela världen.

Det är som obegripligt att det är möjligt att gå under Propylaia byggd 437-432 f. Kr. under Perikles tid. Bygget stoppades upp av de Peloponesiska kriget. Det var vakter överallt.

Och där stod det… Parthenon! Eller om det är templet intill med alla jungfrur som är det egentliga Pathenon, vilket jag nyss läste en atikel om, men som nu kallas Erechtheion.

Erechtheion, i jonisk stil, med jungfrurna, korai, Caryatiderna (nu kopior), har namn efter en mytisk kung av Athen. Den ska ha blivit klar 406 f. Kr. eftrr fler avbrott för krig. I en sektion av byggnaden ska den lilla träskulptiren av Athena polias, xoanon, ha förvarats.

Här framför har ett ännu äldre, arkaiskt, doriskt, Athenatempel stått som innehöll (en annan?) den träskulptur som Athearna offrade en peplos till under de Panathenska spelen. Innan ska det ha stått ett tempel från geometriskt tid här och dessförinnan fanns här uppe ett mykenskt palats. Det finns två pelarbaser och en bronsdisk med Gorgon bevarad från den geometriska tiden.

Den finns att se på Akropolismuseet och är den äldsta avbildningen av den mytiska Gorgon från 600-talet f. Kr.Så till Pathenon.

Lejonet från museet, ur vars mun det rinner vatten.

Det var så overkligt, på flera sätt, att jag var där äntligen. Jag var ju lite utmattad redan innan jag åkte till Athen, och jag hade lycktas ta mig igenom föredrag och mingel och haft trevligt. Och så nu på söndagen, innan jag skulle hem, så var jag här uppe bland alla turister. Ser ni hästen i hörnet?

Jag zoomade så det blev lite grynigt.

Glad att jag inte var där mitt i juli för det fanns inte mycket skugga… Men det fanns en liten vattenstation i allafall.

Fin idé att klä upp sig ?

Intill låg högar med sorterade kapitäl ? formen avslöjar var det är för sorts kapitäl – kan du skriva ett D, blir det ett Doriskt kapitäl, ett J blir det ett Joniskt kapitäl och ett K, ett korintiskt kapitäl ?

Jag avslutade med att få lite svindel. Här nere ser ni teatern igen.

Jag gick tillbaka till hotellet, packade och flög sen hem igen. Märkligt att man inte får svindel från plygplan!

Minst sagt overkligt att vara hemma i lilla stugan igen lite senare samma dag… efter ett riktigt äventyr!

Kram och glad att ni följt med på en tur upp på Akropolis.

Lästips:

https://www.telegraph.co.uk/news/2019/12/17/greeces-parthenon-temple-has-had-wrong-name-centuries-new-research/?WT.mc_id=tmg_share_fb

Björkö i mitt hjärta

Kommentera

I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.

Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.

Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.

Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.

Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.

Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.

Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.

Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.

Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.

Det var rosa små blommor i vattnet överallt.

Och det fanns även kvar några gula näckrosor.

På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna ? Ingen aning om vad de är.

Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.

Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!

De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.

Veronica i ett känt naust ? även om det nu knappt syns.

Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…

Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.

En älskad vy!

Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis ?

Kram