Att berätta en saga, istället för att läsa den är en uppgift jag både tycker om och fasar lite för. Jag valde själv att börja berätta sagor på Björkö för många år sedan. Nu har jag övat mig ett tag, men känner mig på inga vis färdiglärd.

När jag jobbade på Etnografiska museet, var jag på en endagsutbildning på ABF med Maria Rossevik, sagolärare. På Etnografiska hade vi pedagogiska program som innehöll många myter. Myter är lite annorlunda än sagor och det är viktigt att vara lite försiktig med dem, då de kan vara riktigt otäcka och ologiska på ett annat sätt än sagor.

Dagen var otroligt spännande och lärorik och nu när jag hittade mina anteckningar, tänkte jag att jag kunde dela med mig av dem och av mina egna erfarenheter 🙂 ”En gång, för länge, länge sedan…” Om du vill berätta en saga, gör den till din egen! Skapa en sagostämning och låt barnen gå in i fantasin.

Maria berättade sagan Den modiga draken. Hon tog på sig en sagohatt och sa – Nu åker vi! Med olika berättarröster och stora rörelser berättade hon en mycket lång och invecklad saga om en liten drake som var tvungen att ge sig iväg hemifrån på en lång och farlig resa. Hon slutade med ”Snipp, snapp, snut, nu är sagan slut…” Hur kom hon ihåg allting?, minns jag att jag undrade.

Hon fortsatte att prata om barns lekande. Leken hos barnen är ett sätt att bearbeta världen genom fantasin. Vuxna måste sätta lekreglerna, hur barnen ska ta sig in i och ut ur leken. Barn låter ofta som små vuxna när de leker. De går in i roller och behöver vuxnas närvaro för att vara trygga. I leken har de inga begränsningar och allt är möjligt – allt kan hända. Jag förstod det som att sagorna hjälper barnen, ger dem en grund att leka utifrån – ”att grunda för framtiden med sagans värld”. Folksagor från många länder var inte till enbart för barn.

Många sagor har omarbetats för att passa barn. Rödluvan finns nedskriven sedan 1400-talet. Den handlade inte om en mormor och en jägare, utan om hur Rödluvan hamnade i säng med vargen… Visdom: akta dig för lurviga saker. På 1600-talet städades sagorna, för att passa adelns barn, av en man som heter Pierot.

Det är inte lätt att släppa bilderböckerna, ett sätt att säga det på, menade Maria är att säga ”Idag kommer sagan ur mig.” Ett annat sätt är att börja med minnesberättelser, att ha en burk med minnen i – Minnesburken – ”Den gången när jag…” Barn tycker om att höra historier från när fröken var liten, när mamma eller pappa var små eller från när de själva var små.

Hur lär jag mig då en historia och hur gör jag?

Minnet:

– upprepa sagan, lev dig in i den – skriv ett ”skelett” i ord, handlingen blir köttet…

– sagokort med bild på ena sidan och skelettet på andra sidan

– ta med saker och ting

– rita upp ett bildschema för sagan, på väggen bakom barnen att kika på

– jag brukar även skriva sagan och sedan stryka under ord som för handlingen framåt

– svåra namn, som ofta förekommer i myter, skriver jag upp i handen som trygghet

Framförande:

– ögonkontakt med åhörarna

– röstlägen på olika figurer, men inte på alla. Kanske på två av dem och sen vanlig röst på de andra

– olika ansiktsuttryck för olika figurer

– kroppsuttryck med händerna, stampa i golvet, gnissla, smacka med munnen osv.

– vara närvarande

– beskriva omgivningen i sagan, det var mörkt, snön yrde… Vid upprepning ta med ljudeffekter swoosh…

– använd det som finns utanför rummet, speja långt bort i horisonten eller titta ned i ”brunnen” osv.

Platsen, ritualen och stämningen:

– ritual för början och slut, tydligt, plinga, speldosa eller nynna. Eller vid ”dörren” börjar sagan (speciellt samma barn, då känner de igen sig)

– sagohatt, sagoskor, sagolåda eller sagohalsband på

På Etnografiska museet hade jag silvriga sagoskor 🙂 Bara viktigt att inte skrämma barnen för mycket med t. ex. en konstig mask. Ska du ha en läskig kappa eller liknande kan det vara bra att visa upp den först och låta barnen bekanta sig med den. Att bära tidsenlig dräkt kan vara ett bra knep 🙂

– skapa ett rum i rummet, ”sagomatta”, gå in i ett tält, myggnät, sagorummet

På Historiska museet har vi ett sagorum, men det kan ibland vara lite för mycket saker där, som gör barnen ofokuserade. Men det finns flera bra rum för sagoberättande där, t.ex. Järnåldershallen. På Björkö/Birka använde jag mig av en filt, som jag satt på tillsammans med barnen inne på museet eller ute i gräset om vädret tillät. Nu skulle det ju vara perfekt att använda de nya husen till berättande. Flera filtar kan behövas om det är många åhörare. Ska vuxna vara med bör de kunna sitta någonstans också. På Sjöhistoriska museet använde jag mig av utställningens olika rum mycket.

Hjälpmedel:

– tillverka sagosaker eller ta med föremål

På Historiska har vi sagolådor med tex. Iduns gyllene äpplen. Jag har också vikingatida kläder på mig och rekonstruerade föremål med mig när jag berättar vikingatida sagor och myter. För äggmyter har jag haft med mig olika ägg. Ibland kan det vara föremålet eller det lilla djuret som berättar sagan, eller har berättat sagan för mig.

– Använd en karta. Det kan vara en karta eller ett jordklot beroende på sagan eller myten.

På Medelhavsmuseet när jag berättade sagan om ”Det gyllene skinnet” för vuxna, under utställningen Medea från Georgien, berättade jag framför en stor karta för att underlätta alla resor hit och dit.

Maria hade t.e x. ett ”Trollmors-kit” för barnvisan ”Trollmors vaggvisa”. Det här var lite komplicerat med elva dockor som ”absolut inte fick gömma sig under… ”, ”Var kan de vara?” och så fick vi leta efter dem. Det var kul och det blev ett aktivt letande och deltagande.

Maria tycker att det är fint att låta barnen vara kreativa och vara med att skapa figurer och saker till sagan, som sedan kan användas i berättandet.

Det här var en liten början. Kom gärna med förslag eller berätta om om hur Du gör!

Nyss var jag med på berättarföreställningen ”Maria Johansdotter” – en föreställning vi ger tillsammans med ett pedagogiskt program på Historiska museet. Det var underbart att uppleva denna berättelse med både berättande och musik med nyckelharpa. Enkelt och avskalat, men det var som om det rullades upp en film framför ögonen!

Tips:

”Berätta” av Carina Fast Boken ”

I lekens värld” av Birgitta Knutsdotter Olofsson

Det finns många sidor nätet om att ”berätta utan bok.”

www.mariajohansdotter.se