Jag har inte tidigare stött på rosenkvarts i järnåldersfynd. Har kanske inte varit uppmärksam heller, så blev överraskad idag!
Pärlor från järnåldern i Dalarna, från Storbyn i Järna socken. Fid 417883, Inv. Nr 12955. Foto: Eva Stensköld, SHM, (CC BY 4.0)
Pärlorna kommer från en grav som påträffades vid en dikesgrävning i samband med byggandet av Vansbro-Engelsbergs järnväg den 21 november 1906.
Två begravda personer låg på en meters djup brevid varandra, ca 0,5 m ifrån varandra. Vid den ena av dem låg de 12 pärlorna.
I graven fanns även ett fragmentariskt bronshänge, en körsbärskärna och en kniv. Kniven hittades när kvarlevorna gicks igenom 1948.
Protokollet från Catview 12955:
I ett brev till Herr Riksantikvarien: står det även om en läderrem som är intressant. Det är inte så vanligt att läder bevaras. Ett förslag är att det kan vara rester efter en piska.
I graven låg även en läderrem. Inv. Nr. 12955. Foto: SHM. Skärmdump från Catview.
Det finns många kvinnorgravar från vikingatiden som har liknande uppsättning smycken. Jag tänker mest på dessa när jag tönker vikingatid. Tiden fram till runt 980. Sen i stort sett försvinner spännbucklorna och alla fina pärlor. Modet ändras framförallt med kristendomen. Vissa dräktspännen som varit populära sedan vendeltiden slutar användas.
I en grav från Valbo socken, 7:1, i Järvsta i Gästrikland har en kvinna fått med sig pärlor och smycken som påminner om garvarna på Birka. Men till fyndet hör även två armbyglar vilket inte är så vanligt. Inventarienumrer är 22868. Graven låg i ett jordblandat röse med kantkedja tillsammans med en annan grav, grav 7:2. De verkar ha lite liknande innehåll och båda kvinnorna hade fått med sig en häst i graven. Undrar om de var systrar, mor och dotter eller väninnor?
Pärlorna består av en stor silverfoliemelon, en ögonpärla och mindre silverfoliepärlor.
Pärlorna i Järvstagraven 7:1, Valbo sn, Gästrikland. Föremålsnummer 616033_HST, Inv. Nr 22868. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0
Hennes spännbucklor är lite olika men av den vanligaste typen – P51.
Spännbuckla P51, 1158604_HST. Foto: Kusmin, Sara, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Foto: Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Det likarmade spännet 616030_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0. Del av en bronskedja, 364341_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.
Armbyglarna är dekorerade med fyrkantiga djupa gropar.
Armbygel i brons, 364342_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.Armbygel i brons, 1158575_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.
Till dräkten hörde en kniv och en sölja med fyrkantig ram. Hon hade även med sig ett eldstål och en flintabit, så hon gjorde nog upp eld själv!
Ett spännande fynd är en järnring, 616032_HST, Två mindre ringar uppträdda på en större. 1,5 cm i diameter. Det här tolkar jag som att det är en amulettring om de andra järntenarna i graven kanske hör till den. Det är spänannde om den visar på Odensymbolik även om den står inlagd i databasen under ”hantverk och redskap”.
Det fanns även ben kvar i graven. Både månskliga kvarlevor, svin och häst samt ben som inte kunnat bestämmas.
Vem var hon, hur ofta sågs folk över långa sträckor? Åkte de alla till Distingsmarknsden i Gamla Uppsala i sin finaste dräkt?
Fyndnummer för övriga saker i graven 7:1:
Sölja 364343_HST; järnten 616031_HST; järnten 364347_HST; fragment av flinta; järnnit 364346_HST; slagg 364413_HST; kniv 364414_HST; kvarlevor 222444_HST; svin 222446_HST; djurben 222447_HST; hästben 222445_HST; obestämda ben 222448_HST; pärla 364345_HST.
Filosofi doktor Hanna Rydh, som undersökte Skopintull med flera gravar på Adelsö, undersökte tre gravar vid Strömsbro i Gävle socken under hösten 1921. Gravfältet ligger längs en gammal vandringsled utmed Gävleåsen. Grävningen har Inventarienummer 16863 och gravarna är brandgravar i marknivå från yngre järnåldern.
Gravfältet. Foto: Länsstyrelsen.se
Strömsbro ligger ca 4 km norr om Gävle centrum. Gravfält anses som vackert och i samband med att det skulle skyddas och bli en park så undersökte Rydh ”pietetsfullt” tre gravar. Då fanns 50 gravar kvar, högar och några stensättningar, men Rydh antog att flera blivit bortodlade. På Länsstyrelsens sida står det att det är 80 gravar och att fem undersökts av arkeologer.
Av de tre Rydh grävde så är Grav 1 är möjligen från slutet av 700-talet, Grav två är järnålder men går/gick inte att bestämma närmare och Grav 3 daterade Rydh till första hälften av 800-talet. Och det är Grav tre jag tänkte presentera här.
Grav 3 är daterad till vikingatid, 800-talets första hälft om man daterar med spännbucklorna, men det står 800-1100 i Historiska museets samlingsdatabas. Graven var en låg, oval kulle med fotkedja och som längst 3,5 m. Hanna skrev ”Denna grav, till utseendet en av de anspråkslösaste i hela gravfältet, hade ett vackert gravinventar.”
En av spännbucklorna från Strömsbro Grav 3, 364251_HST. Inventarienummer 16863, Catview.
De två ovala spännbucklor den gravlagde fått med sig var av typen P37. Den ena är fragmentariskt. Kvinnan bar även ett armband, en kam, tre hängsmycken vara ett i brons med bandformad ögla och två i järn, vara det ena järnhänget hade en hängögla. Det fanns 5 små bronsringar med diameter 1,5-1,8 cm.
Kamfragmentet i Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview. Glaspärlorna från Strömsbro Grav 3. Foto: Eva Stensköld, SHM, CC BY 4.0.
I graven fanns flera pärlor vara en av brons i form av en spiral. Resten av pärlorna, 79 hela och två halva, är glaspärlor. Rydh skrev att ”tre pärlor är fruktformade” 🙂 Jag undrar vilka hon menade. Fem st hela och en halv är lite större mosaikpärlor, 1,5-1,8 cm. Övriga är små och runda, 2,5-1,1 cm i diameter. Det är otroligt att de klarat sig så bra på gravbålet.
Teckning av några av pärlorna från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.
Spännbucklorna och de små gula och små blå pärlorna är lika som i birkagrav Bj 539 och Bj 637.
Det likarmade spännet från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.
Till dräkten bar hon även ett likarmat spänne med gripdjursornamentik. Jag har skrivit om den här typen av likarmat spänne tidigare. Det är ett omtyckt spänne under vikingatiden ❤️
Ett järnbeslag kan ha varit efter en förvaringkista. Det fanns märlor av järn samt många järnnitar, vilket kan tyda på att hon begravts i en båt. I graven fanns även trä och bark bevarat vilket kanske är rester efter gravbålet? Märkligt nog fanns det endast 2 g ben i graven.
Undrar vem hon var som blev begravd på ett av Gästriklands största gravfält umder yngre järnålder. Göstriklands järnverksamhet var betydande och jag tycker det är fint att hon har två hängen av just järn, vilket inte är så vanligt vad jag vet. Hanna Rydh trodde att de varit dekorerade med något som ramlat av.
Föremålslista:
Spännbucklor 364251_HST. 1 fragment sannolikt av en armband, 364254_HST. Kamfragment 364257_HST. Hängsmycke av brons med en bandformig ögla. 2,1 cm i diameter. 2 hängsmycken av järn med oornerade plattor. Det ena med en ögla. 615918_HST 2,5 cm i diameter. 5 små bronsringar, 1,5-1,8 cm. 79 hela och två halva glaspärlor, 364256_HST, 611523_HST. Spiral pärla i brons, 364261_HST. Likarmat spänne med gripdjursornamentik, 364252_HST. 5 fragment av trä och bark, 364260_HST. Järnfragment fragmentariskt beslag, 364263_HST. 2 gr bränt ben, 364259_HST. Talrika fragment av järnnitar, 364255_HST. 5 märlor i järn, 364262_HST.
Idag fick jag se en textil kändis – Marbylisten – om du är intresserad av medeltida textil förståss!
Amica är väldigt förtjust i listen!
Marbylisten är en dubbelvävnad i flerfärgat ullgarn och vitt lingarn. Den har geometriskt mönster och är bara helt underbar! Inte nog med det den har daterats till sen vikingatid/tidig medeltid, 1030 – 1160. Tänk om den är så hammal som från vikingatiden och så välbevarad!
En list är som en dekorativ textil att ha på ett bord eller liknande. Listen har någon gång sytts fast på en orientalisk matta – den så kallade Marbymattan (SHM inv nr 17786:1), som är en av de bäst bevarade mattorna från medeltiden. Mattan med sin list och en snodd köptes in till samlingarna 1925 för 1000 kronor. Listen lossades från mattan 1947 och den konserverades 1956.
Listen fanns i Marby kyrka i Marby socken i Åre, Jämtland. Den är 85 cm lång och 17,5 cm bred.
1691, verkar den ha varit altarbrun, tillsammans med mattan i Marby kyrka om det är denna matta som kallas ”ett gammalt flamskt åkläde på altaret” i ett visitationsprotokoll. Men under 1800-talet ägdes den av hemmansägare Karl Karlsson (f. 1816 d. 1885) i Bledäng, i Näs. Han reste mycket och var intresserad av gamla föremål. Hans måg ordnade bygdemuseum i Marby gamla kyrka och skänkte mattan dit.
Marbylisten föremålsnumret är 95940_HST, Inventarienummer/Förvärvsnummer 17786.Foto Ola Myrin, SHM, CC BY 4.0.
Ett av de geometriska mönstren är kringlan, som jag också har tatuerad, fast i lite rundare form.
Båda skikten i dubbelväven är tuskaft står det i den maskinskrivna texten ovan. Men det finns en anteckning om att varpen är 2-trådig i en s-spunnen melerad ull i grågulvit. Och att inslaget är mestadels rött men skiftar lite i färg. Ett parti är gråbrunt och inslaget är z-spunnet. Nockor- vet jag inte vad det är – men det står att det är horisontellt 24-25-26 nockor/dm och vertikalt 33 nockor/dm. Jag får liv att fråga Amica vad som stämmer… men krapp och indigotin känns ju rimligt för färgen iallafall.
Tänk vad den här listen fått vara med om! Undrar vem som klippte fåret, spann ullen och linet, växtfärgade och vävde? Var det samma person? Växtfärgade de i gemenskap i byn? Och vem tog med sig den antika mattan hem till Sverige och när? Det var en gammal textil redan på 1600-talet om det nu är dessa som menas ❤️
Pärlorna från Åsele lappmark, Vilhelmina socken i Lappland är det såkallade Krutbergsfyndet! Det är daterat till vendeltid och jag hittade namnet Krutbergsfyndet i rapporten om ett annat fynd, det så kallade Maksjöhalsbandet. Pärlorna är så fina och jag har låtit göra några av dom och hoppas det blir fler.
Pärlorna från Åsele Lappmark, föremålsnr 113920_HST, Inv. nr 10321. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY 4.0.
Krutbergsfyndet har 14 hela pärlor och två trasiga pärlor och det är samma inventarienummer. Så totalt 16 pärlor. Pärlorna är sådana som främst funns i mellansverige och söderöver.
Skärmbild från MIS.
Till fyndet hör även två spännbucklor och fem koniska spännen. Spännbucklorna är av vendeltida typ med sina små krypande djur på som ser lite ut som gråsuggor 🙂 eller något annat? Kanske fladdetmöss? Vad ser ni? Jag kanske måste skriva ut och rita av för att se 🙂 Eller så finns det någon bra beskrivning redan.
De vendeltida spännbucklorna föremålsnr 599434_HST, Inventarie nr 10321. Foto Gabriel Hildebrand , SHM, CC BY 4.0. De vendeltida spännbucklorna föremålsnr 599434_HST, Inventarie nr 10321. Foto Eva Vedin, SHM. Skärmbild ur Catview, inventarienummer 10321.
De koniska spännen har en låg, upphöjd kant och plattare topp och de är delorerade på lite olika vis. Jag vet inte hur de använts.
Fem konformiga spännen, föremålsnummer 599435_HST, inventarienummer 10321. Foto Eva Vedin, SHM, CC BY 4.0. Skärmbild från Catview, fortsättning. Totalt kan det vara fem toniska spännen.
Den här typen av bronsspännen kallar Gjessing, enligt rapporten om Maksjön, för ”nordenfjellsk”, och de ska ha sin största utbredning i norra Norge.
Vem var personen som bar pärlorna? Hörde dessa föremål ihop i en grav? Tyvärr är fyndomständigheten oklar, men det ska ha hittats invid en kåtatomt. I rapporten står att en geolog Granlund, som år 1934 besiktigade fyndplatsen får Krutbergsfyndet, anser att Krutbergsfyndet härrör från grav ( ATA dnr 3613/ 34, jag har inte läst), medan en Harald Hvarfner var av uppfattningen att föremålen nedlagts som en lapsk depå.
Maksjöhalsbandet
Det finns ett fynd till från Vilhelmina – det så kallade Maksjöhalsbandet. Det hittades vid Maksjöns strand i resterna efter en möjlig järnåldersgrav som daterats till vendeltiden. Även om arkeologen Tomas Johansson, som skrev rapporten, tänker att det snarare är ett depåfynd. 1969 dök det upp ett spänne på platsen och den undersöktes senare 1972.
Maksjöhalsbandet. Foto från Västerbottens museum.
Jag hittade ett till foto på pärlorna!
Maksjöhalsbandet. Skärmbild från Susanne Sundströms rapport från 2014.
Så även här fanns tre koniska spännen av den norska typen med avplattad topp men även en bronspärla, knivar och lite annat, men inga bevarade mänskliga kvarlevor.
Avslutningsvis är jag så glad att jag hittade rapporten från Maksjön på Västerbottens hemsida. Nu vet jag vad pärlorfyndet frpn Åsele lappmark kallas! Krutbergsfyndet!
Sally och jag gick en kort sväng i snön idag. Jag släppte henne lös på husgrupp 2 och gick runt där och filosoferade en stund över hjärtat, kärlek och alla guldgubbar som gömt sig i marken här och med det – Alla hjärtans dag dom närmar sig. Jag har just gjort en ablation på hjärtat och jag vill dela med mig om det.
Husgrupp 2 på Helgö
Det är snart Alla hjärtans dag och jag har alltså just gjort en liten hjärtoperation. En ablation ❤️🩹. Jag ska ska vila nu i två veckor och inte anstränga mig. Jag är så tacksam att jag fick hjälp även om det var superläskigt med själva operationen. Jag hade, eller har, AVNRT. Hjärtat hamnar i en sorts loop och slår fort och oregelbundet för att det är något sorts felkoppling mellan kamrarna. Har lagt en länk nedan som förklarar. Alla tidigare gånger jag varit på akuten har hjärtat hunnit sluta slå och de har sagt att jag bara har ångest eller är orolig. Det gör ont i hjärtområdet efteråt och det är en hemsk känsla att inte bli trodd.
Ablation innebär att beroende på var i hjärtat ”felkopplingen” är så antingen värmer eller fryser de inne i hjärtat. Jag fick frysning och operationen tog tre timmar. De låter hjärtat rusa och letar efter felet. Mitt fel satt vid el-centrum (?) och då väljer de frysning av punkten. Det jobbigaste var att det gjorde så fruktansvärt ont i axlar och ländrygg att ligga där så stilla. Det är väldigt svårt att bedöva mig och jag låg där och grät och försökte hålla mig stilla. Fick lite mer bedövning men det tog fort slut.
Jag har ju fibromyalgi och med det något som kallas ”fibrohjärta”, dvs Fibromyalgihjärta (det är inte så vanligt och inte så känt). Hjärtat lever sitt eget liv och krånglar och har gjort det länge. Hjärtat låtsas även att det får en hjärtinfarkt emellanåt, men jag vet inte om det hör ihop. Men på senare tid har det alltså varit andra rusningar och annat konstigt där det strålat upp i halsen. Bara för att man har en diagnos så utesluter ju inte det att det är något annat fel. Det är kanske lätt att skylla allt konstig på fibromyalgin eller ångets… och att få ångest av att inte bli trodd är ju i sammanhanget inte så konstigt kan jag tycka.
Guldgubbeparet som är mest känt. Fid 110379_HST. Foto Gunnel Jansson, SHM, CC BY.
Men så förra mars fick jag ett anfall på jobbet i och hjärtat höll fortfarande på när jag kom till akuten snabbt från Historiska. Akutläkaren utbildade sig till hjärtläkare och iom att det gick att se allt på EKGn så remitterade han mig till arytmikliniken på Karolinska. Han sa åt mig att krysta så mycket jag kunde och då stannade tusning och hjärtat hoppade igång sim vanligt igen. Det var som magi och det har jag efter det kunnat göra när hjärtat startat. 💔 Jag hade med andra ord väldig tur att det hände på jobbet och det var nära till St Göran.
Hade jag inte fått komma in så fort till akuten kanske jag fått gå med detta i många fler år. Jag grät även av lättnat på Huddinge sjukhuse för att jag fick så tydligt svar på att jag inte bara haft ångest. Att det faktiskt var ett hål på hjärtat. Kvinnor och män behandlas olika när det kommer till den här diagnosen. De som jobbade på avdelningen hade varit med om det otaliga gånger. Kvinnor och mäns hjärtan fungerar olika – vem visste det 🤓
Varför det blir så här med hjärtat har jag inte fått något svar på. Men det verkar vara ganska många som får det. På Huddinge gör de 5-6 ablationer om dagen! Och det åker folk från hela landet dit för att få hjälp.
Fid 110369_HST. Foto Gunnel Jansson, SHM, CC BY.
Nu ska det alltså bli bra med rusningarna iallafall. Om två veckor får jag göra yoga igen. Det här livet är vekligen en upplevelse. På Helgö höll de på med läkekonst för 1500 år sedan. Undrar om de skulle ha trott på att det skulle gå att frysa en punkt inne i hjärtat? Om de tänkte på hjärtat alls.
Fid 110370_HST. Foto Gunnel Jansson, SHM, CC BY.
Hjärtat symboliserar så mycket! Egyptierna tänkte med hjärtat (de trodde den grå massan inne i huvudet var oviktig…) och ❤️ som symbol kan det vara kärlek och gilla.
Fid 110371_HST. Foto Gunnel Jansson, SHM, CC BY.
Det finns många tolkningar om dessa kärlekspar. De kan vara Freg och Freja, Frej och Gerd, det heliga bröllopet, olika äktenskapsallianser som visas med hur de håller i varandra. Var kärleken viktig då? Eller var det alltid bara överenskommelser mellan familjer? Kunde människorna ”följa sitt hjärta” en gång i tiden på Helgö? För visst måste de väl ha kunnat bli kära även då?
Fid 110377_ HST. Foto Gunnel Jansson, SHM, CC BY.
I år får i alla fall min Alla hjärtans dag ha med våra kroppsliga hjärtan att göra och sjukvården! Jag vill tacka sjukvården för allt de gör när du väl hamnat på rätt plats! För alla sjuksköterskor och läkare som vill ta hand om och lära sig det som behövs, och våga göra, allt för att hjälpa till med det som kan hända hjärtat!
Kram
Lästips:
AVNRT: https://ekg.nu/amne/atrioventrikulara-nodal-re-entry-takykardi-avnrt/ här
Vill du läsa om Fibromyalgi och hjärtat så är det lättast att söka på engelska: Fibromyalgia, heart, irregular heartbeat, palpitations, tachycardia mm. Det kommer ny forskning hela tiden.
Efter att ha lyssnat på audioguiden som Moderna museet har på sin hemsida och sett Lasse Hallströms film då kom jag och Veronica äntligen iväg till utställningen.
Jag har svårt att föreställa mig att hon målade dessa på 40 dagar. De är enorma! Fyra dagar per målning 1907! En tid då abstrakt konst inte börjat ännu. Konstnärer målade landskap och porträtt. Naturtroget.
Hon fick målningarna i uppgift från ” De höga mästarna”. Då, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, var många intresserade av vetenskap 🧬 och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag.
Alla tio följer på varandra. Från början av livet till ålderdomen. I många år låg de förvarade utan att någon såg dom. Världen var inte redo.
Barnaåldern:
Jag höll andan när jag tittade nära.
Det ska föreställa vetekorn. Men det är som ett ägg med manligt och kvinligt och så kommer alla spermier. Det gula är manligt och det blå kvinnligt. Människan söker sin andra hälft för att bli hel igen. En antik tanke från Platons Gästabudet.
Var det känt då hur spermier såg ut? Nu har vi det på näthinnan. Tänker på Lennart Nilsson, men hur tänkte de 1907? (Googlade och ja, det var känt sedan typ 1875.)
Ståndare och pistiller.
Det känns att de är målade med viss snabbhet, inget är precist, vilket jag gillar.
Ynglingaåldern:
Snäckorna återkommer och äggen.
Mannaåldern:
Love
Blomman med de fem bladen ska föreställa de fyra elementen jord, eld, luft och vatten omus det femte elementet kvintessensen. Det är ett koncentrat av det väsentliga i tillvaron. Jag behöver googla det… Det hör ihop med de vises sten.
Vestalasket – The Vestal virgin och asketen.
Ålderdomen:
Från frö till filländning.Evighetstecknet.
Den två sista i serien är mer symetriska och geometriska. Tillbaka till naturen och sedan börjar allt om igen.
Teknik
En annan undran jag har är hur de limmade. Vilken typ av lim hon använde. Hon limmade ihop stora papper på duk och skarvade och pappret är knöligt på ställen, men det ger bara målningarna liv. Inga välspända 1800-talsdukar i olja som tog evigheter att torka. Istället snabbt och lätt. Precisist och oprecisist på samma gång.
Tillsammans med sin grupp av kvinnor hjälptes de åt. Det finns små instruktioner för färg på målningarna.
Färgen de målade med var äggtempera. Det blir oerhört hårt när det torkar. Så det är förmodligen en av anledningarna till att de hållit så bra. Hon behövde mycket färg.
Barfotafötter
De målade och hann inte låta färgen torka innan de fortsatte. Undrar om det finns fler fotspår än Hilmas, om det är hennes, eftersom de målade ihop.
Alla målningar finns som affish och vykort. Jag skulle vilja ha alla affisherna men nöjde mig med alla som vykort.
I rummet på intill
Hon färglade även fotografier för att kunna visa målningarna.
Men en liten målning jag fastnade för var en mörk bild, som en spiral, med ett ljus i mitten. Det är ett motiv jag sett många gånger för min inre syn. Så det var väldigt speciellt att se den.
När jag zoomar in så ser det ut som ett foster i mitten. I min syn är det ljuset i änden av tunneln.
Jag tyckte om Lasse Hallströms film. Jag vet inte hur avskalad den är, men den är gjord med kärlek. Jag köpte även en bok om henne, som jag hoppas orkar läsa utan att somna, vilket jag gör ofta nuförtiden. Somnar fast jag vill läsa.
Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…
U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.
Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.
U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.
”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”
Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?
Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.
I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.
Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.
Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.
De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.
Krya på er!
Lästips:
Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld, monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv