Tyget kommer från en kvinnas kistgrav, Bj 1014. På och delvis under kvinnans ovala spännbucklor och under hennes likarmade spännet fanns bevarat en yllekypert som Grujer kallar W34. Var det en sjal eller en klännig? Kanske en kappa? Intill fanns även ett lite rostigt ullsnöre, D1. Likarmade spännet var av typen på plansch 81.
Det är så fint! Ser nästan ut att vara lite olika färg på garnet i inslag och varp, men det kanske är en synvilla pga att snodden i garnet.
Kvinnan i birkagrav Bj 1014 fick en kistbegravning. Hon med sig i graven fick hon även en kniv, en pincett, ett nålhus, ett bryne och en kruka. Möjligen har en bronsring i graven varit en fingerring.
Det syns på gravplanen att ena spännbucklan ramlat omkull. Det gör att tygen kan vara både på och under. Men det likarnade spännet ligger på tyget. Tyvärr är broscherna väldigt sönderrostade och jag har inte sett dom.
Hon bar med andra ord minst en särk och en hängselkjol. Kyperten skulle kunna vara en kjortel, eller del av hängselkjolen, men jag tror inte det. Jag antar, pga kvaliteten, att det är ett överplagg. Så det likarmade spännet satt förmodligen i en kappa eller en sjal ❤️
Har tittat på tyger och mansdräkten utifrån Inga Häggs tabell i Birka II, Die Tracht. Hon har med mantel, ringnål/ringspänne, kaftan/livrock, tyggördel, läderbälte, tunika, byxor, huvudbonad och diverse.
Jag gör första delen som en sorts lista för varje kategori för en överblick över plaggen och så kommer en del efter med några av gravarna.
Inlägget är inte klart, jag behöver göra egna inlägg för de olika gravarna. Det blev en för tung sida. Så fortsätter framöver 🙂
Känner att det är många frågetecken och nödvändigt att titta i textilmagasinet och centralmagasinet. Men jag utgår från Hägg och tittar i Geijer och samlingsdatabasen och ser hur långt jag kommer!
Analys av tabell 8:7
Jag började lite ostrukturerat så har missat en del men kommer ippdatera vartefter om jag hittar fel. Huvudbonaderna har jag bloggat om tidigare.
Mantel:
Ringspänne eller ringnål med olika antal textillager finns i 40 av gravarna (bland annat Bj 886)! Jag listar inte alla ringspännegravar som är i tabellen. Bj 731 (dubbelgrav) och Bj 832 har vardera två ringnålar. (Sen om ringnål eller ringspänne hör till manyel eller kaftan tycker jag är intressant att veta)
Ylle till mantel finns enligt Hägg i 10 gravar, vissa med frågetecken och fragment tolkat som mantel eller kaftan finns i 9 gravar. Hägg räknar inte med att mantlarna är dekorerade och följden blir att dessa eventuella kaftaner då är odekorerade. Geijer tror inte att W1-9 var plagg. (Jag kan tänka mig att mantlar var lite dekorerade. Det finns i skriftliga källor)
Bj 58A har yllemantel i W6 (1 lager på ringspänne)
Bj 73A har möjligen mantel i grov ylle (tre lager på ringspänne).
Bj 716 W (2 lager på nål)
Bj 736 har möjligen grov ylle, W9?, i mantel. (3 lager, troligt ringspänne/nål)
Bj 798 W (1 lager på ringspänne/nål)
Bj 832 W (1 lager på ringspänne)
Bj 834 W? (1 lager på spänne/nål)
Bj 905 W (1 lager på spänne/nål)
Bj 918 W. Okänd kvalitet. (1 lager på spänne/nål)
Bj 956 har möjligen grov ylle, W1?, i mantel. (2 lager)
Gravar med ”Yllemantel eller kaftan”:
Yllemantel eller kaftan finns också i 60B med 2/2 kypertar W43. Bj 157 har W39 (med ringspänne vid låret). Bj 553 har W35. Dessa tyger påminner om nutida tweed och även om väven syns så är de ofta lite valkade.
Bj 624, Bj 628, Bj 832, Bj 855, Bj 957, Bj 985 har ylletyg W i mantel eller kaftan i okänd kvalitet.
Kaftan/Livrock:
Kaftan/Livrock med tygrest finns i sju gravar i tabellen och där det står mellan mantel och kaftan är 9 gravar. Dekor till en möjlig kaftan/livrock finns i 12 gravar i tabellen. 7 stycken har sidensamitumdekor S4. Eventuellt 7 har posament, en har guldbrickband (Bj 644) och en möjligen silverbrickband (Bj 752). 5 har olika stickerier St. 5 stucken har knappar (fler än en knapp). 3 kaftaner/livrockar är odekorerade (Bj 510, Bj 1074 – ev med päls och Bj 949). Hägg räknar med andra ord med att posament och stickerier sitter på ytterplagget (medan brickband sitter på innerplagget).
Lite mer i detalj:
Tre gravar har 2/2 kypert (liknande tweed) Bj 1074 har W34, Bj 510 har W43 och Bj 949 har W45. Alla tre är odekorerade! De tillhör Geijers textilgrupp 4: 34-45.
Flera kaftaner är i okänd ylle om vi inte tittar i magasinen. Bj 73A med fin ylle, Bj 798 dekorerad med med P10 (om inte det hör till huvudbonaden!) samt Bj 886 i W med S4 och St6.
En kaftan i Bj 520 är i ylle i eventuellt spetskypert W12 med posamenplattor.
Bj 944 har kaftan i linne FH4 med samitum S4, och posament P11 och stickeri St2.
Sex kaftaner har S4 samitum och dekorationer. En är i ylle Bj 886 med stickeri St6. Tre i okänt material Bj 524 med posament P16, Bj 624 med stickeri St5, Bj 832 med S4 och P10-11 och Bj 1151 bara med samitum S4. Bj 944 är i linne med knappar, sidensamitum S4, posament P11 och St2.
Fem gravar har kaftan av okänt material utan dekorationer. (Bedömt utifrån ringnål eller ringspänne?) Bj 524, Bj 561, Bj 716, Bj 752, och Bj 1151.
Bj 561 har kaftan med guld- och silver posament.
Bj 798 har yllekaftan med ringnål med textil på. Posament på kaftanen enligt Hägg. Men mannen har även en huvudbonad med posament.
Bj 478 ylle vid spänne. Guldbrickband.
Fem kaftaner/livrock/svita har knappar: Bj 716 med 8 st, Bj 752 med 10 st och silverbrickband och päls, Bj 985 med 4 st samt 1074 med 18 st till W34 kaftan med ev päls. Bj 944 med linnekaftan har 7 knappar. Bj 710 har en knapp men är ej med i Häggs tabell.
Kaftanen i Bj 752 har eventuellt päls och möjligen även ett plagg i Bj 1074.
Tyggördel med änddekorationer:
Fyra av gravarna i Häggs tabell har samitumgördlar med dekorationer i ändarna. Bj 514 S4 stickeri St9, Bj 520 S4 posament P20, Bj 524 med S4 St 30-31, Bj 944 S4 och posament P15 och P13.
Bj 832 sidentyg i taftsiden S1 med stickeri St26 och posament P9.
1151 har posament och St10 men okänt material i gördeln.
Läderbälte:
Det är elva eller tolv gravar med läderbälten. Det är oftast spännen men fyra har även beslag. I en av dessa så är det bara beslag.
Spänne och beslag Bj 157, Bj 478, Bj 716 (bara beslag), och Bj 1074.
Bara spänne i Bj 496, Bj 510, Bj 750 (?) i den här dubbelgraven finns två spännen), Bj 752, Bj 918, Bj 949, Bj 956, Bj 1076.
Snyggtunika:
Hägg tolkar tunikor i ylle i möjligen 5 gravar, 2 gravar med linnetunikor och en med tuskaftat tyg. 13 gravar har dekorationer till en tunika, medan 2 gravar har tyg men inga dekorationer (Bj 904 och Bj 1074). 7 tunikor har S4 samitum. En har S1 även sidentaft (Bj 735A). En tunika är bestämd till diamantkypert och en är i grov tuskaftylle. De är ofta dekorerade med silverbrickband (inga i guld). Endast en har stickeri 8 (Bj 735A). Inga tunikor har enligt Hägg posamentdekorationer.
Detaljer:
Bj 949 har eventuellt snyggtunika i diamantkypert W10 (och eventuellt Kaftan i W45). Så åtminstone en kan vara i diamantkypert!
Bj 944 har en linnetunika FH med S4 samitum och silverbrickband sB6-7.
Ylletunika i Bj 904 är i W2, men det verkar konstigt. Det är ett grovt, tuskaftad ylletyg! Det är iof en enklare kistgrav!
Bj 1074 har tunika i tuskaft. Vet ej material.
Två gravar, Bj 842 och Bj 957 har ylletunika med S4 samitum och silverbrickband sB.
Bj 958 har en tunika med S4 samitum.
Bj 703A har tunika med samitum S4 och silverbrickband.
Tre gravar, Bj 977, Bj 1076 och Bj 1125B har tunikor med silverbrickband sB.
Bj 918 har möjligen FH tunika.
Huvudbonad:
Hägg delar in huvudbonaderna i A, B, C och okänd form. Jag har skrivit om som tidigare här.
Byxor:
Bj 904 och Bj 905 kan ha byxor i linne och Bj 905 även ”damasker” i W34 kypert pga dräkthakar med ylle och lin på. De skulle även kunna visa på benlindor!
Några av mansgravarna med bilder
Vet inte riktigt hur jag ska sortera gravarna. Borde jag lägga in dom i nummerordning?
Bj 58A. Kistgrav. Har en mantel i W6, men det finns ingen bild i sök i samlingarna. Jag antar att hon tänker att det är en mantel för att det ligger ett rinspänne vid ena kanten på kostan. Textil 467253_HST samt ullsnoddar/ tråd 467255_HST. Det finns även en liten bit silverposament från graven P9, 467248_HST, samt ett band av silvertåd, sB 467222_HST. Det ska även finnas en liten bit samitum S4. På andra sidan av kistan låg en kniv.
Bj 624 mantel och kaftan. Kammargrav, krigare. Den ska ha en yllemantel men jag hittar inget fragment för det. Det finns ett fint ringspänne som kan höra till en klappenrock. Två stycken ca 35 cm långa bårder med silverstickeri St5 är fastsytt på samitum S4. Det är boderi i bakvända kedjestygn. De räknar Hägg som kaftan. Den ena bården låg hopvikt på den hästskoformade broschen med ena änden på broschens spets. Broschen ligger vid svärdsknappen; den andra bården låg i en rak linje från hakan framåt till vänster. (Graven innehåller en flaska av trä!). Är det en omlottkaftan med bårder längs framkanten med ett ringspänne vid höger lår? Men varför har ena bandet ramlat ihop vid spännet? Titta med Amica efter mer textil. Den döde ligger möjligen i en konstig vinkel som om han suttit upp och sedan ramlat lite åt vänster.
Kaftaner eller mantel i kypert W34-45
73A skelettgrav. Mantel i grov kvalitet, kaftan eller mantel i W43. Tre lager på nål. Fin ull. Även D7. (blandad låda)(ringspänne, vapenkniv).
Bj 553 med W35 i kaftan eller mantel
Bj 157 kan ha mantel eller kaftan i W39.
Odekorerade kaftaner i kypert W34, W43, W45?
Bj 510 kaftan i W43
Bj 1074 kaftan med 18 knappar i W34.
Bj 949 kaftan som W45? Se nedan.
Dekorerad kaftan eller tunika
Bj 520 ev spetskypert W12 i kaftan? Långa posamentband med josefinaknutar längs framkant på kaftan? Se gravteckning. Posamentplattor i gördel?
Bj 624 kaftan med samitum och stickeri 5. Ylle i mantel eller kaftan.
Bj 752 med kaftan med 10 knappar, silverbrickband B1 och päls.
Bj 798 yllekaftan med posament P10. B-mössa (?) av ylle med posament P1-2.
Bj 735A ylletunika med siden1, samitum, stickeri 8 och 3 samt silverbrickband B17-18 och B20. Plus relikpåse.
Bj 832 mantel, kaftan/livrock, textilgördel …
Bj 842 med möjlig ylletunika med samitum och silverbrickband samt extra samitum och silverstickeri.
Grupp med gravar med posament i guld runt huvudetBj 524, 542, 644, 736. Bj 710 har en liknande i silver.
Bj 524 Kammargrav, krigste. Grov ylle W5 i graven. Kaftan/livrock med samitum och posament P16. Brickband i guld låg över bröstet, B23 som är 35-40 cm långt, i en spetsig vinkel. Det finns även mer guldband än de som visas på planen. Fyra guldkors och olika silverdekorationer låg inom vinklen. Men de är inte med i Häggs tabell. Det är P12 och P14 i par. Mer posament P21 och P22. En tyggördel i S4 med posament och glimmerhängen och stickerier, St 30 och 31.. spiralsilver St25. Huvudonad typ A med posament i guld P7. Troligen är svärdet en helt rostig klump, innehållande lin och grov ull, W5, samt mönstrat tyg liknande M7.
En grupp med tre gravar med C-hatt i nordisk stil. Ej östligt enligt Hägg. Bj 561, Bj 628, Bj 716
Bj 561 (lahn) i förmodad kaftan/livrock. Stor snygg ringnål. med posament P22, tyggördel och huvudbonad typ C. Kammargrav, krigare. Inom den intitade femkantigt markeringen som täckte större delen av skelettet (bröstkorgen) hittades bitar av guld- och silvertråd efter brickband och silver och guld posament. Silvertråden är vittrad och låg utspridda över hela denna yta. Det är det som ser ut som fnas i lådan. Det är platta guldknutar P17, och glidknutar P22 och fläta.
Guld brickband med rund tråd ska höra till en huvudbonad med guldlanbrickband runt huvudet gB23. Kolla med Amica om vi kan hitta någon textil.
Bj 628 lahn. W i mantel eller jacka. Grov textil som bör bevarats av spännet vid ena knät (559930_HST). Är det en klappenrock? Guldlahn brickband runt huvudet, gB23. Fragment av ytterst tunn, mönstervävd sannlolik siden (559939_HST), ej med i Häggs tabell. Spännande är att det fanns ett skadat pehlevi-mynt i graven. Det är ett mynt slaget för den sassanindiske fursten Chosrew II, som regerade mellan åren 591 och 628 e. Kr.
Bj 710. Ryttare
Bj 716 lahn har 8 knappar i sin jacka.
Bj 736: Ryttarkrigare. ( troligt ringspänne)
Bj 832: yllemantel, yllekaftan med dekorationer. Kammargrav, krigare. Två långa ringnålar. Textilgördel med dekorationer, paljett. Huvudbonad med posamentband. Relikpåse med litet djurdekor?
Bj 842: ylletunika med S4 och sB. Kammargrav, krigare, ryttare. På gravskissen står det silverbrickband med glimmer(?). Bandet ser ut att ligga rakt ned framme på bröstet. Kolla Geijer! Kolla med Amica om vi kan se någon textil i textilmagasinet!
Bj 904: ylletunika och linnebyxor. Kistgrav. En grov tuskaft W2, som ser lite hårig ut, kommer från Bj 904 och tolkas som tunika av Inga Hägg. Troligen på grund av att ett mindre, enkelt ringspänne av järn låg vid/på käken. Det kan kanske lika gärna vara en mantel med enkelt järnspänne? Ytterligare ett textilfragment finns från graven 616461_HST. Han hade även en läderbörs, mynt, ett spjut och en pil samt en kniv och broddar med en liten rund järnskiva intill.
Bj 905: linnebyxor och ylledamasker och yllemantel
Bj 949: kaftan W45? och tunika W10? Plus inslagskypert i mantel? Den här skulle jag vilja göra i W10.
Kammargrav. Pilbågsskytt. Större ringspänne i järn ligger nere vid höger sida. Bältet ligger en bit upp på gravkartan och börsen, som jängt i en ring?, kniv och bryne ligger ovanför. Han kan ha suttit och fallit åt höger.
Inlagskyperten kanske inte är med i Hägg.
Bj 957: ylletunika med S4 och sB Kammargrav. Ringspänne av brons ligger nere vid högra sidan vid svärdsidan till klappenrock? På gravkartan står det ”silverband med valknutar” som ligger ovanför tänderna nr 3. Vävda silverband ligger över bröstkorgen nr 6. (Behöver kolla Geijer).
Emellanåt så blir jag helt snurrig när jag försöker mig på att förstå vilka tyger som är använt i vilka plagg i Birka. Jag är inte ensam om det… Ska försöka lista dom och se hur det blir…
Geijer delade in ylletygerna i fyra grupper:
1. grova; 2. mönstrad kypert; 3. olika rips; samt 4. 2/2 kypert som ofta är valkade. Utöver detta finns mönstervävda tyger, ett språngat yllefragment och jag vet inte var de håriga tygerna, ”pälstyg”, hör hemma…
1. Grovt tyg (coarse):
2-bindning
W1-9 = grova, löst vävda.
Geijer tänkte att dessa inte var till kläder. Men i Häggs tabell är de med som mantel, kaftan eller tunika.
2. Mönstervävda kypertar:
(Worseted/ blankt långa hår, fin kvalitet)
4- bindiga
W10, standardtyget som finns i ett 60-tal gravar. Plus W11 (Bj 825) = . diamantkypert (broken diamond twill eller lozenge broken twill)
W12-13 = spetskypert i Geijer (möjligen dessa som emellanåt nämns som fiskben)
3-bindiga
W14-20 = gåsöga superfina (diamond twill)
W21 = omönstrad 3-bindig kypert (Bj 464)
Grupp 3. Rips och andra vävtyper i tuskaft(tabby):
Fin kvalitet
W22-30 = rips tuskaft (W22 blågrön, W24 svart, W26 blå) (W28-29 mörkblå, W30 kan vara foder)
Grov kvalitet
W31-32 =rips (blåsvart och en svart eller blåbrun)
W33 = 2-bindigt blått och rödbrunt. Möjligen med brickbandsrest på kanten.
4. 2/2 Kypert de flesta valkade:
W34-45 = 2/2 kypert (twill, liknande tweed) ofta lite valkad tät (fulled). Förutom W38 och W40 – vad är det med dom? Kolla vad som står i tyskan!
Foton av de olika typerna från Birka III och sök i samlingarna
Har tagit med bilder från Birka III och sedan försökt hitta samma fragment i sök i samlingarna. Några är fint nyfotograferade! 👌 Så nu blir det jättelångt! Jag går inte in på var i graven de är hittade eller vilket sorts plagg de kan ha tillhört. Det får bli en annan gång.
1.Grovt tyg W1-9D
De här tygerna tyckte Geijer var för grova för att tillhöra dräkten. Men Inga Hägg har med dom i mansdräkten i Die Dracht som möjligen ”mantel eller kaftan” och en tunika.
2. Mönstrad kypertW10-21
Diamantkypert W10-11:
Spetskypert W12-13:
Gåsöga W14-20:
W21 omönstrad trebindig kypert (Bj464):
3. Rips tuskaft W22-33
4. Kypert W34-45
Avslutningsvis…
Det här blev ju jättelångt! Hoppas det kan vara till nytta!
Dottern som lät göra en minnessten över sin pappa från Jutland? Eller så hette han Jute… Den hittades någonstans inne i Borg eller på kanten mot bysidan? Det finns olika beskrivningar.
Upplands runinskrift 4 – den lilla runstenen av sandsten från Birka som ligger i Historiska museets magasin och har föremålsnummer 419438_HST.
Runstenen kom in till Staten 1826. 1821 hittade N. H. Sjöborgen, enligt hans version, en sten med två runrader vid bergsidan uppe vid Borg. Stenen flyttades ner till byn där den blev en trappsten. Alexander Seton blev sedan ägare till stenen och han slog av rundelen för att lättare kunna göra pappersavtryck av runorna och lämnade därefter in runbiten till Kungliga Antikvitets-Arkivet. Seton lämnar en lite annan beskrivning av var stenen hittades. Han skrev att någon grävt under den och att den fallit ut (förstår inte riktigt texten) att en torpare tagit hem den till sin stuga och haft den vid ingången. Seton skriver att han högg bort runorna för att de skulle kunna bevaras i Kungliga Antikvitets-Arkivet för efterkommande.
Så även om det finns en karta med stenen utmarkerad så är det inte helt säkert var den hittades. Undrar just var ursprungsstenen är någonstans nu?
Gör ett försök att återskapa runraden. T:na och B:na ser konstiga ut och våra T och B ser alltså inte ut som på stenen! Då skulle det inte stå Dottir utan Kukir… ᛏᚢᛏᛁᚱ: ᛒᛅᚦᚴᛅᚱᚢᛅᚴᚢᛒᛚ: ᚦᛁᛏᛅ: ᛅᚠᛏ: ᛁᚢᛏᛅ
Ett av mina mest lästa inlägg är det jag skrev om hur sjuk jag blev när jag fick magmunsbrock och inflammation i matstrupen. 2017 gick jag en yogalärarutbildning och det var en fysiskt och psykiskt ansträngande kurs på olika vis. Ett moment vi gjorde var att lära oss om pranayama. ”Prana” betyder energi och ”yama” ungefär kontroll. Så ett sätt att kontrollera energin med olika andningsövningar.
En övning vi gjorde var speciellt drastisk. Vi skulle dra upp diafragman ordentligt och jag kände något som poppade till i magen. Det gjorde inte ont, men det var en märklig känsla som inte gick över. Jag tror (!) att det var då jag fick magmunsbrocket! Även om jag inte är 100% säker på att det var det som hände då. Jag gick ut från yogasalen och sa i receptionen att något hänt inne i magen. Det dröjde ett tag innan jag började bli riktigt dålig. Jag minns inte längre hur länge. Så nu tänkte jag att jag vill berätta mer om vad som hände sen. För jag berättade inte allt då.
När jag började bli riktigt dålig åkte jag till olika läkare akut för att jag hade svårt att få ner maten. Jag hade förfärlig halsbränna. Det tog till slut stopp i halsen och det blev riktigt obehagligt. Jag blev hemskickad från två akuter. Ett i Brommaplan och därefter Karolinska. Efter någon dag till kunde jag inte ens svälja vatten ordentligt.
Till slut fick jag komma till en läkare på vårdcentralen på Ekerö och på sätt och vis räddade hon mitt liv. Hon sa ”så här kan du inte ha det” och jag skickades igen akut till St Görans sjukhus (Capio) men med information att de behövde göra något åt mig. Jag minns inte om hon sa att de skulle göra en gastroskopi.
Jag satt i väntrummet och hostade och det kom upp slem och det rosslade och det var hemskt. Jag antar att jag störde de andra så en läkare tog med mig till ett tomt undersökningsrum och jag satt där och fortsatte mitt hostande som mer var som kväljningar. Det är svårt att förklara.
Det är nu som det hände som jag inte skrev om tidigare. Jag berättade om det för min mamma när jag kom hem och hon sa att jag inte skulle berätta det för någon. Men jag har berättat om det några gånger nu för olika personer. De första jag berättade för var några jag gick på yoga med och vi var och fikade. En kvinna sa då att ”det där låter som en nära-döden-upplevelse”. Efter det dröjde länge innan jag pratade om det igen, men jag har berättat det några gånger och nu har jag även berättat det på jobbet.
Det här var det som hände. Läkaren lämnade mig i det ganska stora rummet på St Göran. Jag satt på en stol och det fanns ett handfat där inne och jag försökte ta mig dit för att blöta munnen. Jag minns inte om jag lyckades. Tårarna rann och näsan och luften började ta slut. Jag hade inte ätit på flera dagar och jag var helt utmattad. Jag tänkte då att ”jag kommer att dö i det här rummet! Själv på ett sjukhus.” Hur hemskt det än låter så var nästa tanke ”det är okej. Det är okej om jag dör nu. Jag har gjort massor av saker jag har min son, jag vill inte lämna honom men det är okej. Han kommer att klara sig.” Jag vet inte egentligen varför jag tänkte så. Jag vill verkligen inte lämna Allan. Men jag antar att jag tröstade mig själv. Och när jag tänkt tanken klart så lystes hela rummet upp som av en stor sol. Ett varmt ljus som sköljde över mig. Allt blev härligt och lugnt och allt i livet försvann. All oro försvann. Allt kändes bra där i ljuset. Min kropp kändes inte längre. Jag måste ha slutat hosta. Jag satt där med solen i ansiktet. Jag minns inte om jag märkte att läkaren kom in i rummet. Jag såg honom inte men hörde honom säga ”men nu ser du ju ut att må bra!” Och jag svarade honom ”det är för att jag dör nu.” Och så antar jag att jag var tillbaka i rummet. Han undrade varför jag trodde jag skulle dö. Jag har för mig att jag svarade att jag inte ätit på minst fem dagar. Så han skickade iväg mig till ett annat rum i rullstol för att få dropp. Han frågade inget om varför jag ”mådde bättre”. Eller varför jag sagt det jag sa. Jag har inget minne av hur han såg ut mer än möjligen att han hade en vit rock.
Jag minns att jag tog en selfie efter att jag fått dropp. Sen skickades jag på röntgen för att se om något fastnat eller var fel. Jag skickades hem med en tid för gastroskopi dagen efter. Och det är en helt annan historia eftersom det inte var så lätt.
Efter det som hände så är jag inte rädd för döden. Jag hade en period när jag längtade tillbaka till den där totala känslan av lugn och självklarhet och tillhörighet. Det är svårt att beskriva den. Allt, världen som föll bort. Jag längtade efter döden. Samtidigt ville jag leva.
Sen dess har jag läst i en bok om nära-döden-upplevelser och det finns de som upplevt samma ljus som jag. Det finns även andra upplevelser. Men en arbetskamrat jag pratade med för ett tag sedan sa att det kanske var ”ett helande ljus”. Att det var ett ljus som skickades för att hjälpa mig när jag mådde så dåligt. Nu hittade jag igår en hemsida där det jag upplevde breskrivs väldigt likt. Det känns så otroligt bra att det inte bara är jag som upplevde det där och då, att det inte var en hallucination eller något som hände med hjärnan, att det faktiskt är något som kan hända när man är sjuk.
Om det var så att jag var nära döden, men inte kom så långt på den ”resan” , eller om jag fick ett helande ljus, så är jag ändå så tacksam över att jag fick känna det där ljuset och vad jag nu även skulle beskriva som kärlek. Det var en väldigt vacker upplevelse som har ändrat mig. Det har gått några år och jag längtar inte längre efter känslan lika mycket längre. Det har varit som att jag bara väntat på döden. Ibland nu så glömmer jag bort tanken på vad som möjligen händer när vi dör och är bara mitt i livet. I vardagen.
Jag ville dela det ikväll och nu har jag gjort det på påskafton. Jag vill leva det här livet. Leva med min son, mamma, våra hundar och katter och alla runt omkring mig. Uppleva saker och det finns massor jag inte upplevt ❤️ och meddela att det kan vara viktigt att ta det försiktigt med viss typ av pranayama.
Det här posamentet är lite kort och har tretton stycken knutar i rad fastsytt på ett sidentyg i kypert.
Den är dubbelflätad och ser ut att vara dubbelvikt i ena änden där personen börjat posamentet. Det står i Historiskas samlingsdatabas att den även sitter ihop med ett brickband, men jag kan inte se det. Kanske det är ett direkt intill?
Däremot så är det fint att se tråden som använts för att sy fast posamentet mot sidenkyperten.
Jag har kopierat posamentet med lite grövre, 0,3 mm spunnen tråd i tenn med 4% silver. Borde ha gjort lite mer space mellan knutarna, men det får bli på nästa 👌
Graven undersöktes 1881 och är en kammargrav i hög innanför Stadsvallen för en man.
Mannen blev begravd i en dräkt med mycket dekorationer. Det är från pannan på mannen som det kinesiska sidenet hittades.
Jag tror att det här fragmentet, P13,syns på gravplanen, men jag är inte säker. Önskar att Stolpe hade varit lite mer noga med textilierna, men just den här biten går nästan att känna igen.
Försäkte ladda upp en reel här men det gick inte. Jag gör sedan några veckor innehåll till Birkas sociala medier. Förutom kampanjer och reklam.
Frågan är nu vad det satt på? Fragmentet verkar ligga nära tänderna 🧐
Mannen i birkagrav Bj 1074 begravdes i en kammargrav med en hög över. Graven undersöktes av Hjalmar Stolpe och hans arbetare 1881. På den ritade gravplanen ligger det ett kamfodralet strax nedanför mannens bälte.
Lädret har bevarats runt en väldigt ovanlig vikingakam. Vanligen är kammar gjorda av ben och horn men dem här kammen har stödskenor av brons. Bronset har efter ett tag fällt ut metallsalter som bevarat fodralet! Kammen är ca 10,5 cm lång.
Kamfodralet har dekoration av klipptaläderrsor. Jag kan inte se om det är olika färg på lädret, men det borde vara det. Det finns ju börsar som har dekorerats med gyllenläder. Kanske kamfodralet här är inspirerat av dom?
Undrar hur många kamfodral som försvunnit i jorden? Om de var vanliga? Ska prova att göra ett tänkte jag ❤️ har ju gjort flera börsar.
Idag på internationella kvinnodagen vill jag berätta om Gårdslösakvinnan från 200-talets Skåne som hade kontakter med romarriket. Hon är utställd i utställningen Forntider på Historiska museet.
Kvinnan blev begravd i en hällkista med fyra armbortsfibulor, två i silver och två i brons, som höll ihop hennes dräkt, möjligen en peplos. Hon hade fina romerska pälor, en synål, ett nålhus, en kam ett kärl och dessutom så kanske vi vad hon heter!
På det ena av hennes armborstfibulor av silver (Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST) finns en runinskrift som tolkats som ”ekunwod(z)”. Runorna är ᛁ ᛁ ᚲ ᚢ ᚾ ᚹ ᛟ ᛞ ᚴ (sista runan borde vara ᛉ= R/Z eftersom k inte ser ut så i äldre futharken).
Alla runorna i äldre futharken:
ᚠᚢᚦᚨᚱᚲᚷᚹ᛬ᚺᚾᛁᛃᛇᛈᛉᛊ᛬ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛞᛟ
Själv undrar jag vad det första I:et ska vara och varför det inte är med i de olika tolkningarna. EEK! 😬
Ek Unwodz, ”Jag Unwods”, är tolkningen på Riksantikvarieämbetets sida om runor. Eller så ”Unwodr”. Om de dessutom skulle ha använt samma runa två gånger kan det bli Gunwodz eller Gunwodr, vilket tolkats som Gunvor i en äldre utställning på Historiska museet. Jag hittade nämligen en gammal bok som heter ”O forna tiders kvinnor” med en artikel av Lena Tåhlin-Bergman och hon skriver om Gunvor! Men det är inte troligt! Martin Rundkvist svarade på facebook: ”Inte Gunvor. Det är standard att det står mansnamn på kvinnosmycken under yrom och fvt, i de fåtaliga fall där det står något alls. Lena Thålin-Bergman (född 1933) var bra på mycket, men runolog var hon inte.”
På wikipedia står det en annan tolkning. Där tolkas istället runorna som ”Jag, den orasande/lugne/behärskade” och att det förmodligen ett mansnamn som möjligen tillhört den person som tillverkat spännet eller skänkt detta till kvinnan i graven. ”Wodr” som Oden eller den rasande och ”Un” som ”o”, vilket blir orasande.
Om det är smycket eller smeden som pratar om sig själv, så är det också fantastiskt om vi har namn på någon från så länge sedan!
Vad tror ni är rimligt? Att hon fått spännet av en smed som skrivit sitt namn på det eller att spännet säger ” Jag Unwodr”. Kanske det var någon helt annan som skrev på smycket? En friare som ville att hon skulle välja honom? Jag önskar att det står Gunvor 🙂
Lästips:
Tåhlin-Bergman, L. (Red.). 1975. O forna tiders kvinnor. Helsingborg.
DR EM85;128A: https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=6bd230d6-dd8d-4566-825a-2d06b00df2fe