Författararkiv: Linda

”Hundhimlen”

Gick förbi hunden Iggys dödsplats på Drottninggatan. Det var rörande att se alla blommor och jag älskar Sverige och den kärlek så många har till djur. Det är så overkligt att det kan hända så hemska saker så snabbt. Livet är så vackert och så skört. Jag tänker även på gravarna i Skateholm, bebott för ca 7000 år sedan men under flera hundra år, de där hundar begravts både i egna gravar ned gravgåvor och tillsammans med människor. Det fortsatte länge och människor begraver fortfarande sina djur. Se bara på kungens hundgravplats på Drottningholm <3 

Vi har levt så lång tid tillsammans, människor och hundar. Ibland i ett arbetsförhållande, ibland som en del i familjen. Smulan är definitivt en del av vår familj. 

Jag har inga gravar att gå till för de hundar som jag levt med, kortare liv som tar slut alldeless för fort även om de inte hamnar mitt i en terrorist väg. 

Jag hoppas vi kommer till samma dödsrike inte bara att de kommer till en ”hundhimmel”. Jag hoppas min hundfamilj väntar på mig – Honey och Sappo <3 och även att Nurre finns där. Naturligtvis gäller det även katterna i min familj <3 

Undrar just hur de tänkte på vikingatiden, verkligen tänkte, när djuren följde med den döde i graven. Hunden kan ha varit en vägvisare till dödsriket, en psykopomp. Och Smulan, som chihuahua, hade följt med till dödsriket, tillsammans med tusentals chihuahuor, i Moctezumas Mexico. 

Kram

Följer min yogastig med yogautbildning 

Nu har jag börjat på en yoga utbildning i Stockholm. Det har varit något jag längtat efter länge men inte vågat börja på. Förra sommaren tog jag itu med rädslan för att läsa fornnordisk religion och nu så gjorde jag det – jag släppte efter mycket om och men taget och började på en utbildning som sträcker sig över tid till i december.

På yogastudion har de Oshos tarotkort och jag har dragit kort nästan varje gång jag varit där. När jag spår i runor har jag svårt att själv fråga men med de här korten, som är lite annorlunda så har det kännts rätt 🙂 Så nu tänkte jag dela med mig lite 🙂 

Jag drog tre kort igår: en för det som nyss varit, en för nu och en för nära framtiden – och här ser ni mina kort ? En tjej på utbildningen som jag satt brevid sa ”Det där är ju Jnana yoga”. Jag blev så imponerad! Vi har fått en helg med yogafilosofi med en underbar lärare som heter Satyadev och han gick bland annat igenom de olika yogorna: Karma yoga, Raja yoga, Jnana yoga och Bhakti yoga. Jnana är ”att ta bort okunskapen självet”. Att överlämna sig själv till den inre visdomen. 

Korten tänker jag på så här: 

Let go – att släppa taget och bara göra, ha tillit till att det blir bra. Våga. Lämna vanorna.

Turning in – att börja resan inåt till det gudomliga inom mig som är en del av skapelsen och det gudomliga medvetandet. Jag har längtat efter religiositet och så finns det redan där. Reflektion innåt och att spegla sig i andra människor, en guru och i yogatexter.

Thunderbolt – att kastas ut i det okända och överlämna sig till det gudoliga medvetandet. Det gamla går upp i lågor för att något nytt ska kunna hända. Omvälvande men det är inte bättre att stanna i det brinnande tillståndet då blixten slagit ner. 

Jag är på stigen och går den. Stigen är jag själv. 

Kram ? 

Länk

Det har blivit många vildsvin på Helgö nu och de har gett sig på flera gravfält. 116 är redan utgrävt men det ser ändå förfärligt ut!

Smulan och Morris följde med och undersökte.

Vildsvinen välter till och gravstenar.

Den stora treudden är än så länge oskadd.

De har öven grävt i norrslänten där kremeringsgroparna är.

Här är en möjlig, okänd terrass. Den finns i varje fall inte med på någon karta.

Har vi otur så gräver svinen i den först.

Ytterligare en möjlig liten terrass i slänten, om den inte redan undersökts av Holmqvist.

En gång i tiden låg husen möjligen här, vända mot det öppna vattnet mellan Ekerö och Helgö. Jag tror det finns många fornlämningar kvar att upptäcka här ute och jag hoppas att varken människor eller djur hinner förstöra för mycket. 

Jag skrev ett meddelande på Länsstyrelsens hemsida via ”Kontakta oss” och berättade om förstörelsen. Nu kommer en arkeolog jag känner ut och tittar till gravområdena imorgon. Skönt att det händer något lite snabbt! 

http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/Pages/default.aspx här.
Kram

The Baba 

När Allan och jag var i Indien senast så gick vi till regnskogen. Det är en stig där som leder till ett stort träd under vilken det sitter en Baba, men det finns ibland babas på vägen dit också. 

Baban vi träffade satt en bit på vägen vid ett lite mindre träd. Jag älskar de där träden. De blir som hus med olika rum mellan de höga delarna av trädet som är som rötter ovan jord. 

Vi stannade och pratade lite med honom, när han ropade till oss, och han var go och ville kramas så jag ritade av dem lite snabbt. Eller snarare supersnabba för det var getingar som surrade runt oss 🙂 Vi fick dock inga stick <3 

Jag antar att han var en  sadhu,  en hinduisk asket och han var väldigt oflashig och söt, även om kanske lite fööör kramig för mig just då.

Yogan är tusentals år och det finns mycket olika skrivet om yoga. Jag börjar nu på min yogastig, eller fortsätter på stigen jag började gå 2003… Jag tänker också på min egen pappa – nästan samma ord – och varför jag blivit som jag blivit. Jag vill förändras så jag kan vara mer mig själv.

Kram

Jag har städat hela dagen. Överallt på en gpng och det kommer ta lång tid innan det är ”uncluttered”! Men jag har öven flått en ekorre idag. På stolen liggen en fårfäll och på den Iris. Ibland är det bra att bli påminnd om döden och att även en fårfäll varit ett djur som bräkt och ätit. 

Häromdagen såg jag två fåglar äta på en ekorre som låg vid sidan av vägen på Helgö, när jag var påväg till jobbet. Jag kunde inte låta den ligga där utan bad mamma hämta den. Även om det är otäckt så känns det ändå bra att försöka göra något av pälsen på djur som råkat dö i förtid. 

Första gången jag tog tillvara en ekorre så lämnade jag den på Bäckedals folkhögskola. Andra gången blev den jag hittat på Adelsö slängd för att frysen den låg i gick sönder. Tredje gången ringde hon, vars frys gått sönder, och berättade att hon hittat en nydöd ekorre och jag googlade ”att flå en ekorre” som en tok och gick sedan dit och tog hand om den. Det var jätteweird att dra av skinnet! Det var min första ekorregarvning och jag använde lite för mycket alun… Så den blev fläckvis hårlös…

Den hör gången har jag blivit rekommenderad att använda annan garvningsteknik (Tack Linda!), så nu får vi se hur det blir… 

Den var redan lite äten på så det var svårt att få bort blodet. Skulle kanske skrapat lite mer? Den hade även hunnit ligga lite i kylskåpet, så jag undrar om det var därför som det var lite svårare att se var jag skulle dela på skinnet. Men nu blir den rundgarvad till att börja med. Förhoppningsvis kan den bli en vikingatida väskframsida så småningom, efter ett Birkafynd.

Fortsättning följer…

Kram