Ser ni Iris och Morris? 🙂
Iris tyckte inte att det var så härligt att gå iväg i snön…
Smulan behöver värma tassarna ibland.
Det var så vackra färger idag! Inte bara vitt eftersom det bara kommit så lite snö. Morris tyckte också om att vara ute.
Vi fick vända här för Iris vågade inte följa med längre. Hon hoppade in i skogen och skrek… Imorgon får hon vara hemma…
Kram
Köpte denna begagnade torshammare för några dagar sedan 🙂 Tor kunde ju ha sin hammare Mjölner i skjortärmen och ta fram den när han behövde slå ihjäl en jätte eller dylikt…
Ringen är inte rätt, annars är det en ganska fin kopia av originalet.
Har satt dit en större silverring nu, men jag kan inte med att klippa bort den lilla som någon lött ihop och stämplat…
Originalet hänger i Guldrummet på Historiska.
Skärmbild från catview i Mis, Historiska museet.
Torshammaren hittades som lösfynd på 1700-talet i Läby, utanför Uppsala: 131 Liten massiv silverhammare hängande i en ring – Funnen i öppen åker under såningen i Läby socken, 3/4 mil ifrån Upsala af bonden Olof Larsson (?) 177… Kan hända amulett.
Torshammare, som inte är av järn, är oftast hittade i gravar, i depåer – offerplatser – eller på boplatser. Flera är funna i kvinnogravar. I Björkö/Birkas gravar har de hittats i bl.a. koppar, silver och bärnsten.
Här är några av de andra hammarna i montern i Guldrummet 🙂
Undrar hur den hamnade på åkern en gång i tiden!? Var det en sjö där, som hammaren slängdes i? Eller offrades hammaren på en redan då, vikingatida, åker för att få en lyckad skörd? Det finns ju ortnamn som ”Torsåker”. Går det att tänka sig en bonde, med möjlighet att skaffa sig en så fin hammare i silver, som tappat den under arbete på åkern…?
Undrar just hur många som ligger kvar ute på åkrarna, och som förstörs av vårt moderna jordbruk, där ingen längre går med näsan i backen utan sitter högt uppe över åkerjorden i stora maskiner…
Kram
Läby torshammare http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=108930&g=1
Behövde piffa till en yllekjortel och bestämde mig för att nu måste jag våga klippa i sidentyget jag köpt av Max, så har sytt kantband på ärmsluten och runt halsringning nu. Det är samit, S4, som bl.a. förekommer i flera Birkagravar.
Baksidan på tyget är också fin!
Smygsydde fast från utsidan…
Samitum är ett mönstervävt sidentyg som är lite hårt att sy i – stadigt! Det förekommer i flera gravar under vikingatiden och att klippa kantremsor av mönstrat siden finns som arkeologiska fynd bland annat i Birkagravar, Pskovgraven och i Osebergsgraven. Det verkar ha varit populärt men jag måste bara säga att det gör ont ända in i märgen att klippa remsor av detta fina tyg! Kanske kan jag få till en liten fin påse också 🙂
Halsringning blev fin! Det blå ullgarnet är vejdefärgat, men inte av mig. Jag har inte kombinerat detta efter något fynd utan hade redan broderat dit det blå och tyckte att det såg lite torftigt ut jämfört med vad jag tänkt…
Fick även användning för en av mina små svitaknappar 🙂 och har ögleflätat sidenband till knappöglan.
Kram
Vi ska filma lite på jobber i början på nästa år och jag behöver fixa en hatt. Hade börjat på en men den var inte klar. Nu får den blått linnefoder och en lite brun kaninpälsbräm
Tänkte vändsy den från insidan och sedan sy fast den ojämna kanten på utsidan. Först hade jag tänkt vändsy den från utsidan. Hoppas det blir bra.
Jag tar ett stygn i pälsen…
…och sedan ett i ylletyget.
Efter lite ansning av överkanten blev pälsen okej. Lite vitt här och där 🙂
Kram
Kram från Helgö
Jag tycker det blev fint 🙂 Kappan har fått nya linneöglor och ett fint, nytt spänne och jag tycker det är extra fint att den röda snoddarna längs kanterna syns!
God ? Jul allihop!
Kram
Här är spännbucklorna från grav bj 517. Några av er kanske känner igen dem från teckningarna i Inga Häggs bok om kvinnodräkten i Birka. Tyvärr har jag bara foto från den ena spännbucklans tyg. Kvinnan blev begravd i en kista norr om Borg på Björkö, det vikingatida Birka. Ursäkta de lite tunga bilderna. Jag tänkte att detaljerna skulle synas bättre om jag inte minskade. Får se om det fungerar…
Det är ifrån denna grav som det största sammanhängande styckena av goffrerad särk kommer. Goffrerat linne hittades även på skänkeln till kvinnans sax.
Ur Inga Häggs bok ’Kvinnodräkten i Birka’, 1974, s. 123.
Förmodligen har ett litet rundspänne hållit ihop särken i halsen. Hängselkjolsöglorna sitter fortfarande fast vid hängsekljolstyget, enligt Hägg, men hon har inte med kjolen i genomgången av hängselkjolarna, men hon ska ha skrivit om det i Tor;nr 13,1969, s. 18.
Vid det treflikinga spännet satt två öglor av linne som i sin tur satt fästade vid en obetydlig bit yllekypert från ett livplagg ( se 517:4 på teckningen ovan). Bland textilierna i graven ska Geijer ha hittat en grov ylleväv, W7, som tillsammans med linnerester låg över den ena spännbucklan, men det är osäkert om de hörde till dräkten – Hägg tycker det ser ut som en filt (Se bilder från Mis nedan).
Ytterligare en liten bit tygbit av fast och tät kypertväv finns på spetsen av kniven i graven, men Hägg nämner inte vad det är för material. Till ett av livplaggen hörde förmodligen även två kulformade knappar (Hägg 1974, s. 62; Birka III, s. 60, Taf. 7:6, Taf. 33:3).
Vid ena nålen finns även S4, som är siden. Hägg har med det på en av teckningarna ovan, 517:1c, och i tabellerna , fig. 53 och fig. 56. Jag antar att ’FH’ är öglor i fig. 56 (jmf. teckningen ovan, 517:1a-c).
Spännbuckla 1: 1 FH (linneögla) vid nålhållare, 2 FH (linneöglor) vid nålfäste.
Spännbuckla 2: 2 FH (linneöglor) och sidenband vid nålhållare, 3 FH (linneöglor) vid nålfäste.
Försök till sammanfattning av mig :
Kvinnan bar en vit eller naturlinnefärgad goffrerad särk med ett litet sprundspänne, spännbucklor till en hängselkjol med linneöglor och eventuellt ett plagg med sidenband på, om siden bandet inte är ett bärband eller sitter sitter runt linneögla på samma vis sil Hilde Thunem visar med Köstrupkjolen – där ett yllebrickband spännts fast ovanför hängselkjolen. S4 är ju samitum, vilket kan vara vackert mönstrat i olika färger. Hängselkjolstyget har Hägg möjligen skrivit om tidigare (ska försöka få tag i artikeln i Tor).
Hon bar även ett livplagg av yllekypert med linneöglor i kanterna, som hölls ihop med ett treflikigt spänne. Möjligen hade hon en filt eller grov sjal (?) över sig som det fanns linnetyg till, över spännbucklorna. Kniven och saxen kan ha hängt från någon av spännbucklorna. Det är oklart varför det är så många öglor, men kniv och sax har kanske hängt från spännbucklorna. Till detta kommer de två knapparna som i Mis kallas ”svitaknapparana”. Se lite fler bilder nedan.
Några bilder från Mis:
Den grova ylleväven. Foto: SHMM.
Foto: SHMM.
Silverkors. Foto: Christer Åhlin, SHM.
En av de två svitaknapparana. Foto Eva Vedin, SHM.
Flera pärlor av fajans, silver- och guldfolie samt glas. foto: Eva Vedin, SHM.
Spänne. Foto: Eva Vedin, SHM.
Så till sist mitt favoritspänne, här med ett lite enklare karvat utseende 🙂
Kram
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Inga Hägg, 1969. Die wikingerzeitliche Frauentracht von Birka. Einige Bemerkungen zur Hemdform. Tor 13. Stockholm, s. 13ff. – Men den här har jag inte läst ännu…
Agnes Geijer, 1938. Birka III.
Bj 517
Hilde Thunem http://urd.priv.no/viking/smokkr.html
Träden väntar också på vintern – vintern som inte verkar komma.
Kram