I somras var jag nere i magasinet på Historiska museet för att titta på denna sölja tillsammans med antikvarie Thomas. Jag hade fått mejl från en man som undrade om denna söljtyp.
Bältesölja till ett svärdsgehäng från Bjers i Hejnum socken på Gotland. Fid. 784389, Inv. Nr. 8767:108. Foto: Linda Wåhlander. Undersidan av söljdelarna.
Bältesöljan är från Bjers i Hejnum socken på Gotland och har fynd id 784389 och Inv. Nr. 8767:108. En gång i tiden var den här söljan högsta modet! Den har suttit på ett läderbälte som förmodligen använts som svärdsgehäng. Tornen är inte böjbar, utan den sitter fast på en platta. Det är själva söljringen som rör sig.
Wulfheodenas för flera år sedan när de besökte Historiska museet.
Det finns flera guppet av återskapare som har dräkter med dessa numera och de kan knäppas lite annorlunda än söljor med en rörlig torne.
I domras så letade jag och antikvarie Thomas efter ett bältespänne från vendeltiden. Vi hittade det men jag hittade öven en liten låda med vendeltidens ansikten och formspråk.
Den här lilla lådan innehåller det en kvinna på Gotland behövde till sin dräkt för ca 1500 år sedan.
De två spännena som ser ut som ”kräftor” höll upp hennes dräkt vid axlarna. Förmodligen en ylleklänning som bestod av ett eller två rektangulära stycken.
Redskspsspänne
Spännet med två ansikten kunde sättas fast i klänningen för att hänga en syl och en örslev ifrån.
Ett litet ansikte med spetsig haka.Dräktnålar med spännande knoppar.
De två nålarna kan ha suttit på klänningen eller kanske fäst en huvudbonad. Det tungformade föremålet med två hål kanske var något bältebeslag som kunde sys fast i änden.
Spelpjäser av tand.
Med sig har hon även fått spelpjäser som ser ut att vara gjorda av valtand, eller möjligen valrosstand.
Inv. nr. 8767:109. Gravfältet vid Bjers, i Heijnum sn på Gotland, undersöktes 1890 av Direktör F. Nordin.
För ett tag sedan fick jag frågan om jag ville faktagranska en barnbok om vikingatiden och jag sa ja. Mi uppgift av att komma med synpunkter för bilder och text. Det var lite svårt först att säga vad jag ville, men Fabian Göranson, som gjort boken, var toppen att prata. Nu har den kommit ut, men jag har inte hunnit köpa den ännu. Ska jag göra det så snart jag kan!
Jag tycker framsidan blev superfin och jag såg på nätet hur den blev inuti. Kul att få vara med och påverka bilden av vikingatiden.
Jag har samlat på olika Birkagravar ett tag. Det låter makabert när jag säger det, men det är en hobby som jag delar med ganska många numera 🙂
Det var en otroligt fin dag!
Jag hoppade in som guide för det var någon som fattades i schemat. Inte bra om någon var sjuk, men jag fick en bra dag med två roliga grupper!
Spännbucklorna i Bj 515. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.Undersidan med tygrester. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.
Jag behöver göra en goffrerad särk till mig själv, så jag blir lika modern som kvinnan i graven ❤️ och inte har en gammal slät särk på mig…
Det finns fler saker i graven att fixa, bland annat ett litet hängkors, men jag har kommit en bit på väg.Pärlorna i Bj 517. Foto: Eva Vedin, SHM, CC- BY.
Det är så underbara blå pärlor både i fajans, dragna och silverfolierade. Mina pärlor har jag låtit till erka i Indien och jag tycker de blev så fina även om de ljusblå är i glas och inte fajans.
Flera av gravarna har liknande dräktsmycken och då går det lätt att bara byta ut pärlor och kläder. Jag får återkomma till den här graven när jag fått till en goffrerad, finveckad, särk och har ett nålhus i brons och en bygelsax till.
För några dagar sedan fick jag en fråga om ett föremål från en keramiker jag känner, Lena Arleij. Hon gör bland annat mycket fin återskapad vikingakeramik och driver Månvinds krukmakeri.
Det Lena hade hittat i Dagmar Sellings bok om vikingatida och tidigmedeltida keramik i Sverigen var ett stort fat.
Bild ur Dagmar Sellings bok.
Det stora fatet kommer ifrån en grav på Gotland, i Havor, Hablingbo. Den hittades 1886.
På teckningen syns fina hästar och frågan var i vilket material fatet är gjort i.
Trots att boken handlar om keramik, så är det här fatet i metall som står som brons.
Ut sök i samlingarna. Bronsfatet från en grav på Gotland, Inv nr. 8064, Fid: 476749_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Inzoomat på den ena hästen. Inzoomat på den andra hästen.
Andra föremål som har samma undernummer, 191, och då kommer från samma grav är:
Ett ringspänne 8064:191, 448071_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Ett bältespänne, 448073_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Två bronsringar, 448074_HST. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY. Bältebeslag 448075_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Ett träföremål 448082_HST. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY. Jag tycker det ser ut att ha varit en träkam.
Det hör även ett till ringspänne till graven. Ett knivbeslag, en kniv, en lerpärla, något i järn och något i mässing.
Personen som fått med sig fatet i graven har haft ett snyggbälte med kniv och en dräkt där möjligen en jacka stängts med ett ringspänne.
Tack Lena för frågan och jag ser fram emot din tolkning av fatet i keramik!
Lästips:
Dagmar Selling, 1955. Wikingerzeitliche und Frümiittelatlerliche Keramik in Schweden.
Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.
Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.
Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂
Bild på Jorvikhättan i silke som saknar band. Foto från Jorvik Viking Center. Här är den första jag gjorde för några år sedan till fina lilla bebisen, som var med i Arkeologens dotter.
Jellingehänget från Stora Ryk. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Många frågar mig vad det var för tråd som användes under vikingatiden för att trä upp pärlorna på. Jag brukar svara (vaxad) lintråd, läderrem eller silketråd, vilket har hittats inuti pärlor bland annat. Jag ska lägga upp om jag hittar var jag hittat de källorna. Känner mig osäker på läderremmen, men vet att jag läst det någonstans som fynd.
Men här kommer i varje fall en bild på en bevarad tråd, även om jag inte vet vad det är för material i den. Det är ett hänge från den vikingatida silverskatten i Stora Ryk.
Baksidan av Jellingehönget från Stora Ryk. Foto Christer Åhlin, SHM, CC BY. Förstoring av bilden ovan.
Hänge har en liten bit av upphängningstråd bevarad. Metallsalterna i hänget har konserverat tråden, men det står inte i samlingsdatabasen vad det är för slags tråd. Men det syns att det är tydliga fibrer. Om det är lin, hampa eller ulltråd kan jag inte se. Det vore roligt att titta närmare på det i microskop, men nu är det utställt och då blir det lite knepigt att få titta på.
Äldre foto av Jellingehänget från Stora Ryk. Foto Christer Åhlin, SHM, CC BY.
Hänget är gjort i Jellingestil i kopparlegering. Det är 33 mm högt och 37 mm brett. Ni ser ett sammanrullat litet Jellingedjur och jag tycker det ser som om det är någon som griper den om nosen. Baksidan har eventuellt en beläggning av vitmetall. Hänget är utställt i Vikingarnas värld, monter 84.
Jag tänkte göra en sjal till mitt ryggknappspänne och har funderat och finderat hur jag ska göra, vilket tyg jag ska använda och fram och tillbaka. Det är till Kulturnatten och jag vill ha en vendeltida dräkt.
Gåsöga i blått. Brosch av Mr Dave Roper. Det är den här siluetten jag skulle vilja ha på själva sjalen. Hon har ett ryggknappspänne på sig och även om smycket är funnet i vikingatida grav så verkar det ha varit en lång tradition med denna dräkt. Freja från Tuna Alsike. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Agnes Geijer skriver kort om fyndet av två tyger bevarade på ett ryggknappspänne från 700-talets Gotland, närmare bestämt från Sandegård i Sanda socken. Nålen är stucken genom båda två. Det innersta tyget är ett gåsöga och det yttre, lite dubbelvikta tyg är en mer ”ordinär medelgrov kypert”. (Inga Hägg skriver dock 1971 att det är fiskbenskypert och diamantkypert – jag är förvirrad!)
Jag har valt den gåsöga som jag hade hemma. Att rutorna syns får vara meningen för att efterlikna de små guldfoliebelcekn med guldgubbar och guldgummor.
Frejas smycke heter Brisingamen – det flammande smycket. Hängsmycket från Aska i Östergötland i förgyllt silver påträffades med andra smycken i en rik kvinnas gravröse. Tolkningen är att det är Freja vi ser, med både sitt smycke och hjälm. Freja är på Askasmycket omringad av Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen, där ormens huvud är Ryggknappspännet under Frejas haka. Det flammande smycket, som Birgit Arrhenius beskriver, blir på så vis Midgårdsormen med flammande ögon. Granaten, vilket Arrhenius skriver ingående om, lyser om det är refflat guld under stenen.
Freja från Aska i Östergötland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Är det möjligt, som Arrhenius skriver, att kvinnorna dom bar dessa spännen var prästinnor i Frejakulten? Madeleine Karlsson uppsats handlar om några av kvinnorna som begravits med ryggknappspännen.
En liten tanke jag skrev förra året för Jordens dag:
Hon står omringad av Midgårdsormen, som ligger och kränger i havet runt jorden och vill skapa kaos. Hon håller om sin mage för att skydda allt. Hon är uppklädd i sina finaste kläder och smycken. Ormens ögon tittar ut ur hennens ryggknappspänne, men hon håller ormen i schack, fäst under hakan. På huvudet bär hon en hjälm, redo att försvara sig själv.
Midgårdsormen kallas även ” Den väldiga staven”, Jormundgandr, och staven ingår i den fornordiska sejden.
På Birka finns bara en grav utgrävd av Stolpe med ett ryggknappspänne, grav Bj 1079. Det var från början, när jag köpte spånnet, den jag ville göra, men det får bli en annan gång. Kanske kan hitta någon som vill göra det spännet.
Får se om det blir något foto på den färdiga dräkten ikväll.
Så här blev det. Det blev lite likt den lilla silverfigurinen Oden från Leire. Tack Anna för att du tog kort. Fem ametistpärlor i droppform. Jag behöver låta tillverka fler sådana. Plus snurrade bronspärlor och några blandade vendeltida pärlor i bland annat rött och blått. Hade dessutom min fina pincett, med den hornhövdade figuren på, hängades i ett spänne framtill. Får ta ett lite bättre foto på den. Utsikten under kvällen och min hjälpbreda Gyllenborste.Fråga runorna. Foto: Ninna Bengtsson.
Kram 🌸
Lästips:
Agnes Geijer, 1942. En dräktdetalj från 700-talet, i Fornvännen, s. 373-374. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1227710/FULLTEXT01.pdf
Jutta Waller, 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen, kontinuotet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Uppsala universitet.
Madelein Karlsson, 2020. Kvinnan bakom det mäktiga spännet, vikingatida ryggknappspännen i Mellansverige. Kandidatuppsars, Stockholms universitet. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf
Ulla Mannering, 2020. Iconic costume, scandinavian late iton age costume iconogrsphy.
Blogginlägg om sjal vs mantel. http://www.medieval-baltic.us/vendelshawl.html
