Jag som medeltida träskulptur.
Det blev en fin och lite otäck kväll om gastar, myrlingar, helvetet och medeltida helgonlegender i ett nedsläckt museum.
Jag har länge velat måla mig som en av de medeltida skulpturerna. Vore kul med en kväll med ansiktsmålning för barn och vuxna i utställningen Medeltida konst på Historiska.
Heliga Birgitta.
Madonnan från Viklau.
Kram
Horus, Thot & Sekhmeth – tre egyptiska gudar.
Det blev mer om de egyptiska gudarna idag och jag är tacksam över att få ha ett så fint jobb emellanåt. Vi pratade om gudar, om själarna och om hur vi ska vara i livet för att vara bra och ha balans.
I Verkstan är det alltid kreativt och det är underbart att få vara med om barns skapande! Det är min bästa stund på jobbet – att komma nära hur barnen tänker och hjälpa dem när de behöver lista ut något 🙂
Idag var det två pojkar som inte var så försigkomna från början, men de skapade båda två, en i lera och den andra målade en trädolk. Temat är ju ”Bronsdolken”, Michelle Pavers böcker. Pojken med bronsdolken visade den sedan för mig och han hade målat hieroglyfer på den, efter att ha torkat guldfärgen ordentligt, och han frågade om jag kunde läsa vad det stod. Jag kan inte hieroglyfer utantill så jag frågade om han skrivit sitt namn, vilket många göra, men det hade han inte – han hade skrivit ”Familj” på ena sidan och på andra sidan ”Hem” och så hade han ritat dit ett hus.
Jag fick en klump i halsen och jag tänker på alla de barn som inte har ett hem. Jag hoppas de får ett permanemt hem någon gång i livet och jag är tacksam för alla som kan ta emot andras barn när deras föräldrar inte kan ta hand om dem.
Och jag hoppas att det finns gudar, inte bara en, utan många gudar som tar hand om oss alla – för vi, djuren och jorden behöver det nu.
Kram
Paletten finns på Medelhavsmuseet och är mellan 6000 och 5500 år gammal!
Idag blev det prat om onda och goda sidor av saker. Här en flodhästjakt i det riktigt gamla Egypten – världens äldsta avbildningen! Manliga flodhästen var kopplad till det onda och kaos – så en flodhästjakt symboliserar att jaga bort det onda, ibland en form av guden Seth, då Horus jagar den.
Här två senare flodhästjakter från nätet.
Den kvinnliga flodhästen, iof med krokodilrumpa, var istället Taweret – gudinnan som skyddar gravida samt vid barnafödande. Kvinnor bar Taweretamuletter både under och efter födseln. Gravida kvinnor ser ju lite ut som flodhästar på slutet 😉
Foto: www.joanannlansberry.com/fotoart/brklyn/taweret.html som även visar fler bilder på Taweret.
Finns på Medelhavsmuseet.
Den här lilla krabaten kunde också gömma sig i Nilen förr i tiden – och han fanns även som Krokodilguden Sobek. I boken om Bronsdolken ”Gravens fånge” så är det en del farliga krokodiler med men även den heliga krokodilen från Pa-Sobek som bor i ett tempel.
Förr bar människor i Egypten krokodilamuletter för skydd. Under faraonisk tid kunde den heliga krokodilen som bodde i templets basäng få både örhängen och armband av prästerna. Den matades med bröd, vin och kött och prästerna kunde bara öppna gapet och mata den. När krokodolen i templet dog blev den fint balsamerad och fick en ståtlig begravning. Sobek symboliserade faraos makt samtidigt som Solguden Horus räddar världen när han spjutar kaoskrokodilen. En krokodiljakt symboliserar alltså ordningens seger över kaos! Det är som en föregångare till St: George och Draken.
Kram
http://www.joanannlansberry.com/fotoart/brklyn/taweret.html
Läst gammalt litet häfte om Egyptens djur samt en om Egyptens gudar.
Var med på Medeltidsmuseums höstmarknad för första gången igår. Blev placerad brevid Snickarvikingen David Wåhlander och hans familj 🙂
David svarvar och han har just fått pris som årets hantverkare.
Jag har funderat över hur vi är släkt – är ju på något vis släkt med alla Wåhlander – och när hans pappa Stefan kom dit så föll allt på plats 🙂 David och jag är tremänningar. Våra pappor är alltså kusiner. Det är inte varje man får ny släkt! Känns bra i hjärtat! Antagligen hade vi varit mycket närmare varandra på vikingatiden, då vi tillhör samma ätt.
Eja kom förbi och tog visst kort på mig. Så jag snodde det från facebook 😉 Tackkram!
Visst ser det mysigt ut! Som om vi stod i det medeltida Stockholm på (nästan) riktigt. Önskar att jag hade haft tid att gå runt lite mer och fota och shoppa. Men det får bli nästa år.
Här kommer du till Snickarvikingens hemsida. www.snickarvikingen.se
Kram
Jag har ju mest haft järnålderskläder på mig i jobbet. En dag på Adelsö, för länge sedan, hade jag ”Viklaumadonnanflätor” och röd klänning när jag guidade medeltiden på Hovgården. Då köpte jag ett loppistyg och sydde en klänning av, men den här gången får jag hjälp med dok (eller heter det huvudduk?) av Elisabet Ryd 🙂 Känner att jag längtat efter att klä ut mig till en träskulptur! Behöver nu bara en fin ring och ett lite blingit bälte till också.
Haklinnet ska sitta åt lite mer.
Hm, medeltidsselfie 🙂
Är helt fascinerad över hur jag ser ut 🙂 Skulle även vilja sminka mig så att jag verkligen ser ut som en av de medeltida träskulpturerna. Frågan är bara vad jag gör med glasögonen? Får väl snubbla runt utan… Den 30 oktober, på kvällen, blir det mörkt!
Kram
Sitter på tunnelbanan och tänker på dagen. Konferens med Fuism och Forum för utställare med tema ”Vems berättelser”.
Jag kommer aldrig glömma filmen jag såg idag. Den var sju minuter och gjord av konstnären Knutte Wester. Filmen heter ”Dawn in a city without name”. Jag fick en liknande upplevelse som när jag såg Paolo Passolinis film ”Mama Roma” för över 20 år sedan – fast den här gången var filmen i miniformat och med hundar. Då läste jag filmvetenskap och jag kunde inte ta mig hem efteråt. Den här gången fick jag ta mig igenom stunden (och vänta tills jag kommer hem).
Jag känner mig ibland som om jag inte har något skal. Det är inte farligt att vara ledsen, men det är jobbigt när det sker inför andra.
Det var en dokumentärfilm. Det var en hund som försökte skydda och flytta på en död hund som låg på gatan. Hunden var sorgsen. Den såg ut att söka hjälp. Folk och bilar gick och åkte förbi. Hundar känner sorg precis som människor. Jag önskar att jag inte sett filmen. Kanske för att det var så oväntat. Men nu är det gjort och den väcker många tankar. Det var fler i publiken som grät.
Han var mycket bra att lyssna på när han sedan berättade om sitt konstnärsskap och han skapar, på ett spännande sätt, tillsammamns med de som förekommer i hans konstverk.
Knutte Westers hemsida.
Avslutar med ett foto på min lilla vovve Smulan – när vi inte setts på ett dygn.
Kram
Lämnade ”Avalons dimmor” för arbete på Medelhavsmuseet i stan idag.
Sahure var den 2:a farao i den 5 e dynastin, under G:a Riket, i Egypten. Det här är enda kända hela statyn av honom. Sahure ska ha dött 2475 f. Kr. och regerat under ca 12-13 år. Namnet betdyder ”Re är i hans närhet”.
Tänk om vi i Norden hade en skulptur av en härskare med namn från stenåldern! Vad har vi…jo, en liten kam med en älgko och ett ansikte och en bärstenssulptur med ett ansikte… Något äldre och alltid något 🙂
Nere vid hans fot sitter namnet (oj, såg inte att det blev suddigt).
Jag och Sahure. Han var en av solkungarna som farao och hade sitt pyramidkomplex i Abusir.
Så här ser han ut från sidan. Det är guden för provinsen Koptos som står brevid honom.
Han ser himla nöjd ut! Huvudduken heter ”nemes” och vi tillverkade sådana i Verkstan idag. Sahure och hans fru fick två söner.
Vill besökarna bara prova en så finns det vid klädstationen.
Snygg och mäktig!
Här och här kan du läsa mer. Skulpturen är ett byteslån från Metropolitan museum of art för att de ville låna Sesostris. Så passa på om ni vill se honom på nära håll 🙂 Han står på museet till och med januari 2016.
Påväg hem igen i solens strålar. Tänker att det är Solguden Re som är glad över att jag pratat om han solkung Sahure idag.
Kram
Sara, min kompis som är konservator, var uppe och vårdade lite föremål på Myntkabinettet och på Historiska i veckan 🙂
Det är lite som ett labb och tandläkarmottagning samtidigt – en sjukvårdsstuga för våra forntida föremål.
Viss korrodering (rost mm.) kan tas omhand med dessa.
Sara borstade även med pensel och skrapade med skalpell. Tvättade med etanol. Om man tvättar med vatten så behövs lång torkning. Här ett spänne från Gotland. Det stod ingen datering men det ser ut som folkvandringstida. Glömde skriva upp numret så får leta.
Föremålen i magasinet får översyn inför utställningar och utlån samt lite när de behöver.
Det här hänget (?) i brons med silver har ett litet ansikte i övre änden 🙂
Det här dosspännet var enkelt men fint med falk/fågeldekoration.
Tänk de som tillverkade dem en gång i tiden. De som hittade på, omformade och funderade ut hur de skulle göra för att få tillverkningen att fungera.
Kram