Det har ju inte direkt varit en supersommar och jag har varit mest hemma. Det positiva med det är att jag tagit mig tid att titta på Birkas textilier för vår rapport om Tyrestetextilierna.
Så det är kul att se så mycket som är nyfotograferat! Bland annat så hittade jag det här brickbandet med silverbroschering från birkagrav Bj 845 ❤️
Det finns så sällan bild av baksidan på brickbanden, men här är ett, så ville dela det 🙂
Kvinnan i graven bar konstiga spännbucklor 🙂 och hon var förmodligen en völva. Hon hade även en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två höngen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs och lite annat.
Hoppas det blir lite mer sommar i augusti.
En fundering: är de omgjorda rembeslagen bara för att de var fina eller är de minnen från någon kär person?
Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.
Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.
Har jag hittat en mungiga i en birkagrav? Jag tappade iallafall hakan när jag såg bilden! Stort önsketänkande!
Jag vilar hemma och tittar igenom birkas brandgravar 🙂 och så dök den här upp i brandgrav Bj 109. Visst är det väl en mungiga, tänkte jag!
Graven har tillhört en kvinna med likarmat spänne och 45 st glaspärlor och ett nålhus mm.
För referens kommer även en bild på en medeltida mungiga från Västmanlands länsmuseum som jag fotograferade när jag var där.
Skulle vilja se den i verkligheten! I så fall är det Birkas första mungiga! Tänk om hon satt och spelade i något hus i Birka eller var med och spelade på gillen! Wohoo!
Det kanske inte är så troligt att det är en mungiga, troligen en märla eller något annat som Faravid skrev på facebook, men jag hittade en hemsida om mungigans historia så här kommer ett lästips https://mungiga.com/historia/#aldsta_mungigorna
Jag hade missat den här lerdisken om det inte var en man som pratade om den i en skärm i stenåldersutställningen på Moesgaard museum. De hade mindre skärmar med forskare att lyssna till. När jag hörde honom letade jag efter disken.
Den tros vara en avbildning av två stadier av en solförmörkelse! Månen syns vid sidan av solen och sedan direkt över solen.
Solförmörkelsen ska ha ägt rum 5 maj 2789 fvt och kort efter det ska disken ha blivit nedgrävd i Skejby, på Jutland, vid en stendös. Det är nästan så jag vill ha motivet som en tatuering 🙂
Kan det verkligen vara så? Vill veta mer om detta otroliga föremål! Har mejlat museet, så får se om de återkommer med mer info. Utställningen var fantastisk!
Uppdatering: Har fått svar från museet så återkommer med lite mer info.
Fortsätter med ett litet reseinlägg från Danmark där ett av de finaste utställningsgreppen finns på Moesgaards museum i stenåldersdelen. Här paddlar personer från Erteböllekulturen fram över golvet.
Här är det utställt tre träpaddlarna varav två har bevarad färg!!! De användes för 6000- nästan 7000 år sedan vid Lilla Bält.
Erteböllefolket hade förmodligen flera olika typer av båtar och kunde även paddla ute på öppet vatten.
Jag tänker på nordväskustens Indianer i Kanada och deras färgstarka paddlar.
Vi gick och hämtade bilen i stan på morginen. Jag hade kollat upp lite olika möjliga besöksmål, men det kändes lite övermätktigt med allt som går att välja på!
Det finns bra stopp för fotograferande av vyer längs vägarna. Gissar att folk innan dom stannade för att ta kort och det blev nog farligt!
När vi kom dit så var det flera vattenfall och det stora heter Seljalandsfoss. Där kunde vi gå in bakom vattenfallet ocg det var mycket folk!
Vi stannade en stund och gick sedan vidare till vattenfallet vi åkt dit för! Det dolda vattenfallet Gljúfrafoss.
Det är otroligt platt överallt och så kommer det vulkaner och berg.
Vi hade Hugin och Munin med oss ❤️ Det var nog bland det bästa med besöket!
Först gick in här och letade… Inget vattenfall, men vi kunde höra vattenfallet.
Det var inte helt lätt att ta sig in här och vi fick gå lite i vatten.
😱🤣alltså!
Vi åkte vidare till nästa ställe. Hoppade över den svarta stranden. Det får bli någon annan gång.
Det är små kyrkor, lika men ändå lite olika, överallt. Här någonstans bodde Tora, som har en sländtrissa på Nationslmuseet.
Det fanns en parkeringsplats där det går att betala i en liten brevlåda för att få bada och de stod att de vill att badsnde ska ha badkläder på sig!
Det fanns ett litet hus att byta om i och ett badkar. Brevid finns en maginellt större pool. Ni ser tjejen i mössa. Det får plats kanske 10 personer där, så man får inte vara blyg… Folk satt på sidan och fikade. Det fanns även en promenadstig i området.
Planen var att åka till en annan badplats som heter Secret Lagoon men det kostade 350 kr/person, så vi åkte tillbaka hit igen och badade lite till. Då var det ännu fler folk här, och flera hade öl med sig.
Det är hissnande att tänka att de som bosatte sig på Island har badat här och att de gjort det i generationer. D
Den här platsen har fixats till lite nyligen och det kommer förmodligen bli knökfullt med besökare inom kort. Av någon anledning så trodde jag att det skulle vara mer så här och inte mest varma bad i pooler. Men varma pooler är också bra. Och Sky Lagoon var vansinnigt dyrt, men nu är det gjort och vi kommer inte ha råd att åka till Blue lagoon. Det kostar 1200 kr/ person. Otroligt bra var ändå poolen vi var i i måndags, så de lokala poolerna är ju ett alternativ.
Vi hann inte mer. Hade lite matsäck med oss. Men den åt vi efter vattenfallet och sen var set svårt att hitta någonstans att äta. Det slutade med att vi åt på KFC i Selafoss och sen tillbaka till Reykjavik.
Det blev en toppendag även fast att vi inte badade i Secret lagoon som vi planerat.
Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.
På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!
I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.
Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!
Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.
I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.
De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.
Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.
Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…
Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.
Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.
Men det fanns även utställda böcker 📕
Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.
En likadan armring av jet är hittad på Birka.
Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.
De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!
Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.
Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂
Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂
Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.
Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!
Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?
En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.
Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.
Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.
Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.
Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.
På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?
Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!
Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.