Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.

På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!

I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.

Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!

Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.

I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.

De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.

Hälsningar från Island!