Nu har jag provat med två meter spunnen silvertråd, diameter 0,3.
Det blev kort och den vill vrida sig!
Det var stelare att arbeta med än tenntråden med lite silver i.
Här är en del av fyndet i sin ask.
Tyget som posamentet satt på är en damast från Kina – Han perioden. Det är hasplats silke, dvs. inte spunnet och vävt i tuskaft fast med mönstereffekt. Det är sedan tryckt eller målat på något vis med guld. http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=617937&g=1Kram
Har provat Josefinakunten med dubbel tenntråd.
3 m, 0,35 diameter tråd. Det blev 20 cm.
Posamenten är funna i vikingatida kammargravar tillhörande personer som begravts med krigsutrustning och 832 även en häst. Jag undrar vilka de var och vad de gjorde under sitt liv. Var de reste och hur de såg ut i livet med sina så fint dekorerade kläder.
Kram
Tillsammans med Sebastian skriver jag lite om posament. Eftersom jag är delad mellan teori och praktik så har jag gjort lite själv också 🙂
Den blev fin men skulle ha varit längre och med dubbel tenntråd som fyndet.
Fyndet är dessutom tillverkat dragen silvertråd som spunnits runt en silkestråd.
Posamentet satt fast på ett sidentyg som kommer ifrån Kina och det var målad eller tryckt med guldfläckar.
Sida ur Birka III, Geijer. Nr e är mönstret på posamentet 🙂
Graven tillhörde en man som blev begravd på Björkö/ Birka på 900-talet.
Kram
Ibland pratar jag och mina vikingainspirerade vänner om att försöka återskapa en grav – att göra allt som finns i graven och på så vis få en ögonblicklig dräkt – så gott det går 🙂
På bilderna har jag hängselkjolen från birkagrav Bj 835. Det är yllekypert.
Till den borde jag sy en goffrerad/finveckad särk!!! Vilket jag vill hinna göra nu i vår 🙂
Observera att pärlorna hänger i den övre delen, vid nålfästet, i spännbucklan, vilket är vanligast bland fynden. Nålen pekar nedåt mot hängselkjolen. Egentligen borde nålen sitta i bucklan så att när jag syr en minimal ögla så hänger bucklan ned ca 2 cm på tyget. Det finns nötningsspår på fynden som gjorts i Birka.
Hängselögla som går över axeln. Lite ovanligt med ullögla. De flesta är i linne. Till hängselkjolen hör även ett sidenband antingen för att hänga något i eller för att kanta hängselkjolens övre kant.
Det finns i graven även bland annat ett hänge med en tillbakablickande hjort och ett sköldhänge i silver.
Jag undrar ibland hur de planerade sina kläder om de var rika under vikingatiden och hur fattigare kanske hade ett plagg som de älskade. Hur såg en hel garderob ut? Hur hela eller trasiga var kläderna? Hur skarvade var kläderna? I Hedebys hamn hittades trasiga, lappade delar av kläder. Men även rester efter tillskärning.
Efter Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s. 45, för beskrivning av textilfyndet till hägselkjolen, vilket Hägg kallar kjol, och s. 130 för bild på öglan.
Bra sida om hängselkjolar! http://urd.priv.no/viking/smokkr.html
Har sytt färdigt gula flickklänningen idag 🙂
Den blev fin och kilarna är sydda så att jag fick ut hela klönningen ur en liten bit tyg 🙂 Lyckat!
Närbild där det syns att ena kilen är kortare. Detta är baksidan av klänningen.
Behöver lite kaffe för nu blir det tv och D”et största äventyret” som Allan gillar.
Vi hade lite chipsrester kvar från igår 🙂
Kram
Lägger ett garn längs med den invikta kanten. Garnet sys fast samtidigt som jag syr ned kanten, som då blir stadigare.
🙂
Syr en klänning i gult men bilden visar inte färgen rätt.
Syr en flickklänning och försöker sy lite mer enklare ”vikingatida” söm, dvs. med inte alltför prydliga stygn…
Axelsömmen delas åt var sitt håll för att inte bli så knölig på axeln.
Tyget är kypert färgat med björklöv och lite vassvippor. Hittade en fin gul ulltråd att sy med. Perfekt tråd som inte går av trots att den är tunn. Det är bra att lera på loppis. Den här har varit ämnad för flamländsk vävnad.
Fler bilder kommer 🙂
Efter några dagar med full aktivitet på Historiska museet med Hedenhösentusiaster och stenåldersvisningar, sagor, tältmys och pyssel har jag nu sittit hemma idag och sytt.
Dagens plagg 🙂 blev en hatt i vadmall med uppsydd kant i efterstygn. Det finns inga direkta vikingatida förebilder utan den är en kompromiss.
Jag tycker Allan är urfin i den!
Kram