Syr ner sömsmånerna med gammal, tunn växtfärgad ylletråd.
Känner en sorts hatkärlek till det här byxmönstret… (Obs, midjeflärparna ska inte vara riktigt sådär långa).
Så här så de ut innan växtfärgning.
Fastsyning av rumplappen…
Kram
Hm, jag ska sy en vikingabarnklänning med siden på och kan inte bestämma mig vilken kombination jag ska välja.
Det får mig att tänka på hur de valde och kombinerade tyger under vikingatiden 🙂 Lät de sina barn välja? – ”Mamma jag vill gärna ha det här sidenet med lejon på på min kolt”…”mamma jag skulle vilja ha en vit klänning med röda sidenband på…” Eller hur gick det till? ? Fick barn ens siden på sina kläder?
Det har ju inte gjorts så mycket studier av vikingatida barnkläder, så jag får ta och utgå från vuxensnittet och sen hitta på 🙂 Men jag vill att den ska kännas som en kolt fast samtidigt att den ska kännas flickig. I Osebergsgraven finns det ett rödaktigt tyg med siden på, även om det tyget är fin tuskaft och mina tyger är lite grövre i kypert.
Kram
Tyget är dubbelvikt och klippångesten hemsk.
Ibland kan den långa grenbiten vara delad i två.
Här skulle jag kunna klippa ut två bitar, för att det ska bli snyggare fram. Får se hur jag gör. Eftersom tyget är vikt går det att klippa så här, men är det ett smalt tyg, så funkar det inte.
M, nu är det bara att sy ihop…
Kram
Lästips:
Blogg om vikingabyxor http://urd.priv.no/viking/bukser.html här.
Sytt färdigt vikingamössan idag, som jag började på för några dagar sedan, som fick mig att fastna i bloggskrivande istället 🙂
Hatten är sydd av ett gammalt, återanvänt ylletyg i tuskaft i rostbrun färg, en vejdefärgad garnfläta samt ett foder i ganska tunnt oblekt linnetyg. Tråden är oblekt knyppelgarn som jag vaxat med bivax.
Vill du ha en mer ”fancy” hatt så kan du byta ut garnflätan till posament av flätad spiralsilvertråd 🙂 Det får bli ett framtida projekt och då får mössan bli lite större så jag kan visa den färdig på mitt huvud…?
Kram
För många år sedan publicerade Historiska museet mönster på vikingatida kläder och de finns nu på historiska världars sida. De har länge varit de enda som funnits, men med åren så hade det kommit många fler mönster från olika håll 🙂 Detta betyder inte att allt nu är tydligt, ens för mig, och jag får fortfarande många frågor om dräkter och mönster.
Nu har jag fått ett nytt, roligt sömnadsuppdrag till det nya museet Vikingaliv på Djurgården, eller det är ett tag sedan jag fick det, men jag ska börja sy nu. Det är ju en grej att sy kläder till vikingaevent och ha på sig själv, men det blir en helt annan grej att sy något som blir en ”sanning”på ett museum och det känns lite läskigt ibland. Panelmössan är ett sådant plagg! Den är lite som ett sorts påhitt, eftersom den inte hittats från vikingatiden i skandinavien och nu när jag syr en till så fastnade jag i Häggs tolkningar. Den har dock hittats om än i en lite annan form i Danmark från järnålder. Efter Lillemors förslag så kan vi kalla den för kilmössa istället 🙂
Jag vet inte vem som gjort mönstret, men det är Henrik Summanen som tagit hand om Historiska världar sedan 2007, efter att Historiska museet släppt sidan.
Men först till Birka och de huvudbonader som Agnes Geijer och Inga hägg har skrivit om. Hägg går igenom tre typer av huvudbonader för män i Birka och de förekommer i ett tjugotal gravar som räknas som mansgravar. Nu vet vi iof att grav bj 581 är en kvinnas grav, men hur som helst så är det kanske hennes roll som krigare som vi ser ?.
Textilförkortningar: W=ylle, S= siden, P= posament, B=band, Br=brettchenbänder?, St=stickeri, sB=silverband, gB=guldband:
Typ A, som enligt Hägg, är en uppåt, spetsig mössa, med i vissa fall ändbeslag och hängprydnader, förekommer i sju gravar. Hon kallar den, i Birkas orientaliska praktplagg, för ”strutformig” och att den finns redan i de äldre gravarna. Dess ovansida har prytts av bårder franställda av dragen guldtråd. Inga funderar över den som en tiara eller pileus. En pileus är en grekisk filthatt utan bräm som togs upp av romarna. Vad hon menar med ”tiara” känns lite oklart.
De två fynden av trattformiga silverbeslag visar på någon toppig form av mössa och inuti dem finns rester av sidentyg. Inga funderar på om hattarna är helt eller delvis av sidentyg. Skulle vilja veta mer om lädret!
Det finns flera tolkningar av denna hatt, eller mössa, och en idé är att de med den trattformade silverdekorationen är bland annat en magyarisk hatt för en beriden bågskyttekrigare för tex bj 581. Thor Ewing skriver att den toppiga hatten verkar vanligast i bildmaterialet och tex på Frejskulpturen från Rällinge.
Här följer några bilder med möjliga former 🙂
Ingen av dessa tolkningar har dock siden eller guldposament som i bj 644.
Ett fynd som är trevligt är den toppiga hatten från Moshevaya balka.
Min vän Max har tolkat hatten i bj 944 som en A-hatt, medan Hägg har den bland B-hattarna.
Max tolkade den som en typ A eftersom det inte finns någon synbar rundning på den del där posamentet sitter. Med andra ord skulle posamentet suttit rakt, vilket han inte kunde förstå hur det skulle kunna göra. Dessutom är det en söm under posamentet och tyg på båda sidor om det, vilket pekar på att posamentet inte sätt längs brämen. I Stolpes anteckningar står det att posamentet hittades rakt ovanför pannan.- Tack Max! Se mer nedan.
Nästa hatt är alltså:
Typ B, som enligt Hägg förmodligen är utan toppig spets utan snarare rundkullig, rundad över hjässan, finns möjligen i sex gravar. Den är dekorerad med dragen och spunnen silvertråd. Den här menar Högg finns bara i de yngre gravarna (antar att hon menar de från 900-talet). Dessa hör, enligt Hägg, ihop med kaftanjackor med dragen och spunnen ädelmetalltråd och även de brickbandsprydda tunikor hör även de bara till de yngre gravarna).
Inga huvudbonader av typ C har gulddekorationer, bara silver!
Dessa flätor i bj 798 och bj 886 ligger runt huvudet, inte över huvudet som för typ A. I grab bj 798 är silverflätan fäst på ylletyg, av vilket mössan bestod.
Även i gravarna bj 944 med P 11 och bj 957 med P10 (och P10 i bj 976?) kan de ha legat runt huvudet, men det går inte att veta bestämt för skallarna är helt förmultnade.
Bården P11 i bj 944 var fastsydd på ett underlag av förgyllt siden hela vägen från Kina (S3 – tuskaft med flotterande trådar) och låg tillsammans med S5 och frågan är om båda sidentygerna kommer från samma huvudbonad.
Susanna Broomé har lagt märke till att trådriktningen stämmer överens med en kil till en kilmössa, med en 45 gradig vinkel. Det skulle betyda att den kan vara rundkullig med hjälp av kilar så som Hägg tänkt. Tack!
Typ C. En tredje typ av huvudbonad kallar hon för pannband, eller diadem, och de förekommer (möjligen) i tre mansgravar. Det avviknade med dessa brickband är att guldtråden inte är dragen, dvs rund, utan är platt – sk. lantråd! Dessa är bj 561 med gB23, bj 628 med gB och bj 716? gB. Lantråd är alltså sällsynt i birkagravarna. Dessa förekommer inte med den orientaliska typen av livrockar och tunikor!
Gravar med okänd huvudbeklädnad:
Dessa gravar tar hon inte upp i texten med de finns med i tabell 8:7 i Birka II :2.
Uppdatering 2017:
Vi kan även lägga till denna grav, bj 840 som är en kistgrav i Stadsvallen. Det är dock inte tydligt om det är en mans eller kvinnograv. Geijer skriver att det låg posament och brickband ungefär där huvudet borde ha legat.
Sammanfattning
I sju fall förekommer det sidentyg på huvudbonaden, och då så gott som alltid av samitum, med undantgaet av det kinesiska damastliknande tyget från bj 944. I en grav finns det ylletyg. Det är både silver-och gulddekorationer på typ A och C, medan det på typ B bara är silverdekorationer.
De ”orientaliska” huvudbonaderna består alltså ofta av siden i bårder med brickvävda band, posamentarbeten och stickerier. Den dragna tråden har sina närmaste paralleller i Kievområdet (men hennes artiklar har några år på nacken nu).
Dessutom, skriver Hägg, förekommer det bräm av mård-, bäver-, och ekorrpäls. Men hon skriver inte vilka gravar det hittats i. Däremot finns det en tabell 8:1 i Birka II:2 där det inte syns päls i mansgravarna. Geijer har med gravar med päls: ekorre bj 507, mård i bj 557 och bäver i gravarna bj 539, 619, 956 och 968.
Nästa steg blir att gå igenom gravarna och kolla vad de har för innehåll. Vilka som har svärd, som tex bj 581 och bj 886, vilka båda även innehåller spelpjäser 🙂
Det vore även kul att gå igenom kvinnogravarna med huvudbonad.
Panelmössan – Kilmössa
Mössan med sex paneler/kilar finns i flera fall återskapad som ”Birkahatt”, även av mig. Exakt hur Hägg riktigt tänker sig dessa hattar framgår inte och jag önskar att hon försökt sig på mönster och rekonstruktioner.
Mössan finns i alla fall i en form från Danmark redan på 3-400-talet före vår tid, då i fårskinn på Tollundamannen.
Även av panelmössan/kilmössan finns ett samtida vikingatida fynd från Moshchevaya balka. Det har fyra paneler och ska ha hittats i en flickgrav och vara fodrat med päls. Måste hitta boken om denna fyndplats!
Hittade en sida som skriver att bilden kommer från denna bok: A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.
Får lov att fortsärt med det här en annan dag. Jag tar gärna emot tips på litteratur, så kan jag lägga till de närmsta dagarna.
Kram
Lästips:
Historiska världars dräktmönster, http://www.alternaliv.se/histvarld/draekter/draektmoenster.html här.
Vikingalivs hemsida här.
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.
Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.
Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen78.
Birkaportalen. www.historiska.se/birka och Stolpes gravteckningar.
Pileus, Wikipedia här.
A magyar jurta. Blog om hatten med fyra paneker från Moshevaya balka här.
Tollundamannen. http://www.tollundman.dk/udseende.asp. här.
Mönster till Tollundamannens hatt http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html.
Den toppiga hatten från Moshchevaya balka här.
Vikingahatt i Wolin, www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/ här.
Bj 644, hattdekoration SHM här.
Bj 944, SHM här.
Bj 886, SHM här.
Bj 832, P10.SHM här.
Thor Ewing, 2007.Viking clothing, s. 117f.
Frö från Rällinge http://historiska.se/upptack-historien/object/109037-statyett-statyett-av-fro-av-brons/ här.
* A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.
* A. A. Ierusalimskaya, “Moshchevaya Balka: An Unusual Archæological Site on the North Caucasian Silk Road” [in Russian], St. Petersburg: The State Hermitage Museum, 2012. Obs! Jag har inte sett boken.
Blog om Moshchevaya balka http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1 här.
Under hösten har jag sytt och färgat kläder till Museumspartner, ett företag som tillsammans med Historiska museet gjort utställningen We call them vikings, som nu turnerar jorden runt under några år. Jag har skrivit lite om det tidigare 🙂 Den här gången ville de ha en uppsättning kläder till ett museum i Danmark. Det är tredje uppsättningen kläder och jag hoppas de blir nöjda den här gången också.
Den bakre, barnklänningen, är färgkullan. Det blev en fin och stark färg.
Den i mitten skulle bara patineras med en ljusbeige färg. Jag är nöjd även om färgen kanske inte är så peppig. Det är valnöt men mycket utspädd. Var orolig att färgen skulle bli för stark. Så det blev mest bara ett doppande i färgen. Resten av badet använde jag till en grå klänning. Snart ska jag färga starkare valnötsfärg på ett annat plagg 🙂
Det är svårt att fota så det blir rätt färg 🙂
Den längst fram är torkade björklöv och väldigt utspätt. Det blev en mild, fin gul färg.
Jag färgar oftast innna jag syr ihop plaggen, men barnklänningen var klar medan den stora klänningen färgades i delar. Kläderna är nu framme hos beställaren, så jag vågar visa dom.Det här är bra bpgra av plaggen. Blir alltid så orolig när jag ska skicka färdiga kläder i paket.
Bältet blev bra. Gillar att det är lite grovt i järn.
Ögleflätat midjebälte av fem öglor.
Innan växtfärgning 🙂
Har ofta lite hjälp ?
Kram
Växtfärgning med färgkullan.
Växtfärgning med torkade björklöv.
Museumspartner här.
Färgkulla kan verkligen bli kycklinggult, men jag ville att den skulle bli lite orangevarm gul som den ska och då används alun, pottaska och vinsten.
Jag tog de torkade blommor jag hade och kokade dem med pottaskan i en timme. Sen silade jag bort blommorna och lät soppan stå.
Betade ullklänningen med alun och vinsten i ungefär en timme, men det har jag inget foto på.
Det är lite coolt att det kan bli sådan stark färg!
Utomhus kallfärgade jag en mantel.
”Restalunbetvattnet” och rester efter björkkoket använde jag för patinering av manteln, som är av tjock vadmal. Jag ville inte att den skulle vara stålgrå, som tyget var, utan få en varmare ton. Inget kokande, bara kallfärgning. Har tvättat den i tvättmaskinen nu och foton kommer såsmåningom på alla plaggen 🙂
Recept från Växtförgning, av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky
Betning: 100 g ull, 20 g alun, 10 g vinsten, 5 l vatten
Färgning: 100 g ull, 100 g färgkulla, 5 g pottaska, 5 l vatten
Den längt fram är färgatvi första badet och ska till WCV-gänget. Den bakom är en extraklänning aom jag stoppade ned i efterbadet 🙂 Den är skrynklig för att den just centrifugerats.
Båda färgerna blev fina, tycker jag.
Kram