Nu öppnade utställningen ’Vikings’, Historiska museets och Museum partners produktion ’We call them Vikings’, på Canadian Museum of History 🙂
Bilden hittade jag på nätet och den är kopplad till en fin artikel om utställningen på ett tidigare museum. Här kan du läsa
nätartikeln
Jag gjorde de där färggranna garnrepen till WCV II 🙂
Kram
Förra fredagen när jag var på Länsmuseet Gästrikland och tittade på deras forntidsutställning så blev jag förbryllad när jag läste deras dateringssätt Ålder : 1350 – 700 år. Jag blev även nyfiken på kvinnan som begravts på gravfältet i en kista.
Grisskogen, Ovansjö, Gästrikland.
Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut när den kristna eran skulle börja och som genom att börja med år 1 i stället för år 0 ställde till med förvirringen i frågan huruvida millennieskiftet för ett par år sedan ägde rum år 2000 eller år 2001. Den dionysiska ordningen ersatte den romerska, som utgick från staden Roms grundläggning – ab urbe condita – år 753 f. Kr. (Artikel i DN se län nedan).
För att komma bort från den kristna kopplingen började det under 1900-talets andra hälft även användas ”e.v.t.”, enligt vår tid, och ”f.v.t”, före vår tid, som är samma som den gregorianska tideräkningen men som inte nämner Kristus. V:et skulle kunna stå för ”västerländsk” tid istället.
Eller så inför vi en för jordens folk gemensam tideräkning med början för ”200.000” år sedan 🙂 Samtidigt kan vi byta till gemnsam dygnstid för jorden. Vi behöver även jordtid i relation till rymdresor.
Om en utställning står i 50 eller 200 år, vilket i.o.f. antagligen inte är rimligt, så kommer dateringen med ’hur gammalt något är’ i utställningnen hela tiden bli mer och mer fel. Det blir även svårt att jämföra med andra texter. Samtidigt på visningar så använder jag t.ex. om Bäckaskogskvinnan/Kvinnan från Barum att ”hon är 9000 år gammal” för ”hon levde 7000 f.Kr.” och så visar jag att det står 7000 f.Kr. på skylten men att vi måste lägga på våra 2000 år.
Föremålen på den här glashyllan från Grisskogen känner jag igen som vikingatida. Men dateringen på gravfältet gör att gravfältet ser ut att ha använts i ca 700 år, med en början i vendeltiden om ”1350 år sedan” är 650 e.Kr. (Vendeltid 550-750 e.Kr.), vilket även står i grävrapportens namn, se nedan. Som sista gång ska gravfältet ha använts under medeltiden, 1200-talet eller 1300-talet (eller till Ca år 1400 e.Kr.).
Det är spännande att gravfältet användes på 1200 eller 1300-talet och det står i texten om en kvinna som på 1200-talet eller 1300-talet begravdes i en kista på det vikingatida gravfältet med endast ett eldstål som gravgåva. Varför begravdes, enligt texten, en kristen kvinna på ett gravfält från vikingatiden? Hon borde alltså egentligen blivit begravd på en kyrkogård. Det betyder att det inte är vanligt att hitta senare kistgravar på gårdsgravfält. Vem var hon?
Här ligger hon nu i alla fall. På ett museum i Gävle. Hon har, vad det ser ut som, även fått med sig en flintabit och en liten järnten/nål. Var hon kristen? Eller var de som begravde henne kristna? Hennes sista önskan kan ju ha varit att bli begravd på en hednisk gravplats eller bredvid den gård där hon bodde. Hade hon gjort något så att hon inte fick bli begravd på kyrkogården? Jag behöver låna rapporten 🙂
Kram
Lästips:
Per Thorén, 1994. Grisskogen : ett vendel- och vikingatida gravfält i Ovansjö socken, RAÄ 33, Gästrikland : arkeologisk undersökning : Riksväg 80, RAÄ 33, Ovansjö socken, Gästrikland 1994.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vår_tideräkning
http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/var-tiderakning-eller-efter-kristus/
http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2009/11/ovanlig-ornamentik.html
Den här underbara, vikingatida örsleven i silver, med lite förgyllning, är en kopia av en vikingatida örslev från Birka och tillverkad av en dansk silversmed. Den nya örsleven är ”hel” medan den vikingatida hade blivit lagad med en ring. Motivet föreställer en dryckesbärande kvinna med den återkommande håruppsättningen. Kanske är det en valkyria som välkomnar den döde krigaren till Valhall eller så föreställer det husfrun som bjuder gästerna på mjöd i hallen. Det är även möjligt att det föreställer gudinnan Freja själv.
På den andra sidan är det istället en ”katt” som har lång svans och står på bakbenen – ett s.k. Jellingedjur. Jag har inte läst någon tolkning av figuren men den passar i sin panterliknande form ihop med Freja och hennes hankatter.
Örsleven från Birkagrav Bj 507. Foto: Mis, Historiska museet.
Det är kvinnor som begravdes med örslevar under vikingatiden och jag har själv fått mina öron rengjorda med en örslev, fast i Syd Korea, där de använder dem 🙂 Den här örsleven tillhörde en gång en kvinna som blev begravd på Birka, i grav Bj 507.
I gravarna ligger de på så sätt att de kan antas ha hängt ned ifrån en av spännbucklorna. De förekommer oftast tillsammans med andra små redskap, som syl och pincett, och tillhör kategorin toalettredskap. Alla har daterats till yngre birkatid, ca år 875-975. En örslev har även hittats i Svarta Jorden, där staden låg (om det inte är fler nu).
Örslevar har lång tradition bakom sig. En örslev blev funnen tillsammans med andra toalettredskap i en kungagrav i Ur, Mesopotamien, från den första dynastin, 3000 f. Kr. De har använts till att rengöra öron från örvax och vaxproppar. Möjligen har de även använts till att få upp smink eller salvor ur små behållare.
Litt. : Birka I, Taf. 173; Birka II:1: tab.1; Hägg: Kvinnodräkten i Birka, 1974:62f,70; Gräslund: Tor, 1980; Brøndsted: Danmarks Oldtid III, 1962:36; Vikingatidens ABC: 302. LWH
Se även: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=456867
Kram
Har äntligen tömt kameran på fotografier. Jag undrar om jag någonsin kommer att lyckas skriva ut dem eller göra de fotoböcker som jag tänkt. Glad att jag bloggar i alla fall 🙂
Min arbetskamrat Jonathan kom ut till Björkö i somras om ni kommer ihåg – han var min träl i några dagar och vi gick på en fin promenad runt ön. Här kommer nu lite fler bilder eftersom jag tog kort med både telefon och min Nikon.
Vägen till Grindsbacka och Björkö by.
Här är vägen över från Lillgärdsbacka till Grindsbacka, två av gravfälten på Björkö. Mellan ladorna grävdes det för några somrar sedan och där hittades det bland annat en vikingatida byggnad.
Västra gärdet på Björkö/Birka.
Jag förundras över hur vackert jag tycker att det är på Björkö. I vilket väder som helst. I slutet på gärdet började den vikingatida staden och frågan är vad som fanns här ute på slätten för 1100 år sedan…
Björkö by med Mellangården och Oppgården.
Det är inte längre så många hus kvar i Björkö by, som en gång i tiden var en myllrande radby med allt från storbönder till backstugusittare.
Ansgarskapellet som invigdes 1930.
Påvägen till Ansgarskapellet skrämde vi upp ett rådjur. Jag fick det på foto när det gömde sig i fältet.
Den tror nog att den inte syns… 🙂
Motljus mot Grindsbacka.
Björkö by där huset längst mot kapellet, Östergården, också syns.
Jag har levt med Björkö på ett eller annat sätt sedan 1996. Det är nästan halva mitt liv. Jag längtar dit när jag inte varit där på ett tag. Det är alltid ett äventyr och det är många människor som fastnar för platsen och återkommer gång efter gång. Ön och dess fornlämningar, tillsammans med fornlämningarna på Adelsö, är ett viktigt kulturarv (Världsarv) som använts på olika sätt genom åren. Men det går aldrig att komma ifrån att det levde människor i vad som en gång var en ”första” stad i Mälardalen och att det begravdes fler människor än någonsin tidigare på en och samma plats under några århundraden av vikingatidens första del. Det är även viktigt att komma ihåg att det begravdes folk här långt tidigare än vikingatiden och att det fortfarande lever människor på ön idag.
Kram
Förbereder mig för medeltidsmarknad och har tillverkat några huvudduksnålar av mässingstråd och två av silvertråd.
En guldnål hittades nyligen i Birkas hamnområde under Sjöhistoriskas utgrävningar. Så möjligheten finns att även vikingatidens kvinnor bar huvudlin med fastsatta med nålar.
Här en ”spiralhövdad” nål funnen i Yorknål.
Provade även att göra några hakar & hyskor 🙂
Kram
Har haft fredagsvisningen ”Möt experten” idag. Lite nervöst att vara expert 🙂
Roligt var det i alla fall och jag hoppas det blir fler tillfällen för textil är kul!
Dessutom känner jag en underbar människa som jag kunde använda mig av idag 😉 Max har återskapat Bj 944 från Birka och jag är glad att han lagt ned så mycket omtanke på dräkten.
Besökarna blev förskräckta när jag berättade att jag ska klippa det här fina samit sidentyget i remsor 🙂 även om det är efter vikingatida fynd. Max säljer tyget på Kvalitativt krigsbyte på facebook.
Jag hade med mig några posamentarbeten att visa också. Knapparna hittas i kvinnogravar medan de flätade sitter på mansdräkter.
Kram
Det finns inga fynd av denna typ av ullväska vad jag vet, så dessa är inte efter något vikingatida fynd förutom knapparna 🙂 Väskan är gjord av två delar tjock vadmal. Ett stortbakstycke med locket och ett ”halvt” framstycke. Kanten på uppdelen av framstycket är nedvikt och kanten runt locket. Den flätade axelremmen på ena väskan är köpt på Slöjddetaljer.
Knävlar har hittats i massor i det vikingatida fyndlagret utanför Svarta jorden på Björkö. De kan nog ha använts till lite allt möjligt (se vikingabyxor i tidigare inlägg, sök på knävel) 🙂
Det här fotot på åtminstone en knävel tog jag sommaren 2014 på Björkö 🙂
En läderknappen har hittats på en vikingatida sko från York.
Skon från York (bild från sidan ovan).
Vill ni läsa mer på nätet om gamla väskor så finns den här toppensidan om väskor. (www.europa.org.au/index.php/articles/21-bags)
Kram
Har fått en beställning på en vit yllemössa med vit kaninpälsbräm!
Medeltidsmode säljer kaninskinn i olika färger så nu har jag en stor (för att vara en kanin), fin päls här hemma som är supermjuk! Kändes lite jobbigt att klippa i den…
Har även klippt ut ”två” mössor. En till foder i blått linne. Jag sydde ihop den vita vadmalen med vaxad, vit lintråd och foderdelarna på symaskin. Foder blir ju lite längre, även om de är klippta lika, så det vek jag in och sydde fast i nedre kanten.
Pälsen klippte jag försiktigt från skinnsidan. Då är det lättare att inte klippa av håren… Sydde fast på insidan av mössan först och såg till att vika håren bakåt mellan delarna. Det blev en liten pälskant på insidan. På utsidan sydde jag fast längs pälskanten och i mössans yta utan att vika in pälsen. Ville att kanten skulle se lite ”rå” ut. Det ska ju vara en vikingamössa och inte en från NK 😉
Här har ni mönstret från Historiska världar, se Vikingatida mössa.
Mått för bredd och höjd:
Huvudmåttet delat på sex. Sömsmåner ca 1 cm för varje bit, dvs. 1/2 cm på sidorn, plus en extra cm för fodret. Om du vill ha mer sömsmån så ta 2 cm extra.
Höjden från örat upp på huvudet. Toppig eller platt mot huvudet väljer du själv. Lägg till någon cm för eventuell invikning i nederkant.
57 runt huvudet + 1 + 1 = 59/6
57 runt huvudet + 2 + 1 = 60/6
Puh! Levererad och den satt finfint! 🙂
Kram