Förra fredagen när jag var på Länsmuseet Gästrikland och tittade på deras forntidsutställning så blev jag förbryllad när jag läste deras dateringssätt Ålder : 1350 – 700 år. Jag blev även nyfiken på kvinnan som begravts på gravfältet i en kista.
Grisskogen, Ovansjö, Gästrikland.
Vanligen skrivs dateringar arkeologiskt med en referns till ”År 0” och den Gregorianska kalendern. Det kan vara 750 e.Kr. som vikingatiden börjar, där e.Kr. är ”efter Kristus”, det fiktiva året då Jesus ska ha fötts. Även om det inte var just då och det egentligen inte ens finns något ”År 0”, bara 1 f.Kr och 1 e.Kr. (om det nu finns två år 1…?) så är det ett välanvänt sätt att skriva dateringar för att få ett hum om tidsuppfattning.
Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut när den kristna eran skulle börja och som genom att börja med år 1 i stället för år 0 ställde till med förvirringen i frågan huruvida millennieskiftet för ett par år sedan ägde rum år 2000 eller år 2001. Den dionysiska ordningen ersatte den romerska, som utgick från staden Roms grundläggning – ab urbe condita – år 753 f. Kr. (Artikel i DN se län nedan).
För att komma bort från den kristna kopplingen började det under 1900-talets andra hälft även användas ”e.v.t.”, enligt vår tid, och ”f.v.t”, före vår tid, som är samma som den gregorianska tideräkningen men som inte nämner Kristus. V:et skulle kunna stå för ”västerländsk” tid istället.
Eller så inför vi en för jordens folk gemensam tideräkning med början för ”200.000” år sedan 🙂 Samtidigt kan vi byta till gemnsam dygnstid för jorden. Vi behöver även jordtid i relation till rymdresor.
Om en utställning står i 50 eller 200 år, vilket i.o.f. antagligen inte är rimligt, så kommer dateringen med ’hur gammalt något är’ i utställningnen hela tiden bli mer och mer fel. Det blir även svårt att jämföra med andra texter. Samtidigt på visningar så använder jag t.ex. om Bäckaskogskvinnan/Kvinnan från Barum att ”hon är 9000 år gammal” för ”hon levde 7000 f.Kr.” och så visar jag att det står 7000 f.Kr. på skylten men att vi måste lägga på våra 2000 år.
Föremålen på den här glashyllan från Grisskogen känner jag igen som vikingatida. Men dateringen på gravfältet gör att gravfältet ser ut att ha använts i ca 700 år, med en början i vendeltiden om ”1350 år sedan” är 650 e.Kr. (Vendeltid 550-750 e.Kr.), vilket även står i grävrapportens namn, se nedan. Som sista gång ska gravfältet ha använts under medeltiden, 1200-talet eller 1300-talet (eller till Ca år 1400 e.Kr.).
Det är spännande att gravfältet användes på 1200 eller 1300-talet och det står i texten om en kvinna som på 1200-talet eller 1300-talet begravdes i en kista på det vikingatida gravfältet med endast ett eldstål som gravgåva. Varför begravdes, enligt texten, en kristen kvinna på ett gravfält från vikingatiden? Hon borde alltså egentligen blivit begravd på en kyrkogård. Det betyder att det inte är vanligt att hitta senare kistgravar på gårdsgravfält. Vem var hon?
Här ligger hon nu i alla fall. På ett museum i Gävle. Hon har, vad det ser ut som, även fått med sig en flintabit och en liten järnten/nål. Var hon kristen? Eller var de som begravde henne kristna? Hennes sista önskan kan ju ha varit att bli begravd på en hednisk gravplats eller bredvid den gård där hon bodde. Hade hon gjort något så att hon inte fick bli begravd på kyrkogården? Jag behöver låna rapporten 🙂
Kram
Lästips:
Per Thorén, 1994. Grisskogen : ett vendel- och vikingatida gravfält i Ovansjö socken, RAÄ 33, Gästrikland : arkeologisk undersökning : Riksväg 80, RAÄ 33, Ovansjö socken, Gästrikland 1994.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vår_tideräkning
http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/var-tiderakning-eller-efter-kristus/
http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2009/11/ovanlig-ornamentik.html