Idag blev det växtfärgning med färgkulla

Färgkulla kan verkligen bli kycklinggult, men jag ville att den skulle bli lite orangevarm gul som den ska och då används alun, pottaska och vinsten.

Jag tog de torkade blommor jag hade och kokade dem med pottaskan i en timme. Sen silade jag bort blommorna och lät soppan stå. 

Betade ullklänningen med alun och vinsten i ungefär en timme, men det har jag inget foto på. 

Det är lite coolt att det kan bli sådan stark färg! 

Utomhus kallfärgade jag en mantel.

”Restalunbetvattnet” och rester efter björkkoket använde jag för patinering av manteln, som är av tjock vadmal. Jag ville inte att den skulle vara stålgrå, som tyget var, utan få en varmare ton. Inget kokande,  bara kallfärgning. Har tvättat den i tvättmaskinen nu och foton kommer såsmåningom på alla plaggen 🙂 

Recept från Växtförgning, av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky

Betning: 100 g ull, 20 g alun, 10 g vinsten, 5 l vatten

Färgning: 100 g ull, 100 g färgkulla, 5 g pottaska, 5 l vatten

Den längt fram är färgatvi första badet och ska till WCV-gänget. Den bakom är en extraklänning aom jag stoppade ned i efterbadet 🙂 Den är skrynklig för att den just centrifugerats. 

Båda färgerna blev fina, tycker jag. 

Kram

Växtfärgning med torkade björklöv idag

Jag hann inte växtfärga ute innan snön kom, så planerade för att växtfärga inomhus. Men nu så skiner solen så jag borde vara ute!

Undrar hur det såg ut och vad de pratade om när de växtfärgade här på Helgö under järnåldern, om de gjorde det? Inte hade de en skypande och dataspelande tonåring i rummet intill,  men kanske ungarna spelade kvarn? Eller kanske de hjälpte till… 

Det går åt mindre björklöv när de är torkade. Ska plocka nya i vår sen. Hoppas de här ger bra färg 🙂

Kemikalier… Jag fått några av en föredetta granne… Förr betade de med plattlummer förr. Kanske urin… Men även koppar och järnkittlar hjälpte till med färgningen. 

Silat bort löven och värmer upp tyget. 

Blev en fin gul färg, men ser lite blek ut på fotot. 

Grundrecept från boken Hemfärgning med växtä, av Beda Larsson: 

Ylletyget är tvättat med linoljesåpa. Jag fick ta receptet ggr 4 och hade vatten så det täckte tyget precis.

  • 250 g ull, 32 g alun, 500 g torkade björklöv.

Björklöven kokades en timme sen silade jag bort dem. Hällde i alunet och sedan lade jag ned tyget, som jag värmt upp först.

Foto på klänningen kommer senare 🙂 men gärget blev lite fint vaxigt gult.

Kram

History unfolds på Historiska

För några dagar sedan när det var lite mera snö. Trädet framför museet har fått en vinterfilt med hjälp av en vängrupp bestående av fem kvinnor från Sverige, Syrien och Irak, däribland Elisabet Bucht – tidigare Garnapan. 

Historiska museet invigde en ny utställning igårkväll – History unfolds – ungefär att ”veckla ut Historia” 😉 Det är en utställning där föremål och historia ses genom konstnärers ögon. Det är en utställning om användandet av historia men också om hur historia skapas och förändras.  

Utställningen visar  10 konstnärers verk runt om på museet. Fem av konstverken är nya och har kommit till i samverkan med museets personal. Det har även gjorts en utställningsdel som heter ”En reflektion,” där museets personal undersöker museets eget historiebruk.

Sju av konstnärerna visade oss sina verk igår. Några av dem ser ni här.

Jag försökte fånga konstnärerna på bild tillsammans, men det var svårt.

Vi fick en guidetur runt museet och konstnärerna visade och berättade om sina verk. 

1.

Konstären Elisabeth Bucht och konstverket ”Möte med lejon”, 2016.

Bucht har under ett år virkat en onepiece i ull åt museets kopia av Pireuslejonet.

Vi fick veta att Bucht vill undersöka hur lejonet skulle vara som ett mjukt monument, med mjuka bokstäver. Hon ville täcka över vikingarnas hårda bokstäver, runorna. Vad händer när lejonet blir lite introvert? Hur förändras vår bild av lejonet umder det här året och sedan, efter året i dräkt? 

Vad tänker ni, ni som sett på lejonet tidigare? Vad ser ni nu? Jag ser inte samma sak som konstnärinnan, men jag tror att det är det som är meningen. 

2.

Konstären Esther Shalev-Gerz och konstverket ”The Gold Room – an answer to Jorge Borges’ Text The Scandinavian Destiny,” 2016.

Esters verk i Guldrummet är det enda verk jag började gråta av. Vi hann inte se så mycket igår, så ska sätta mig där själv och titta. Det är en film där hon undersöker historier och värden i ting. Dessutom är det tavlor längs väggarna och ”ting” utställda.

3.

Konstnären som gjort verket i Barockhallen var inte med, så det passerade vi. Det är en filmdokumentation på 26 min och 30 sekunder av ett experimentkonstverk från 2007 av Artur Žmijewski och verket heter Oni/Them (De). Jag har sett den på en dator med pedagoggruppen och det är inte en ”feelgoodfilm”… 

4.

I rummet Vem berättar din historia, i utställningen Forntider 2, visas konstären Susan Meiselas fotokonstverk ”Meditations”,  1982.

Följ tre linjer av bilder längs väggarna med hennes bilder från revolutionen i Nicaragua 1978-1979.

Konstverket består av flera typer av bilder med utgångspunkt i de foton hon tagit och som sedan fått egna liv. Det handlar om människorna som finns i fotografierna och fotona/bilderna som fortsätter att leva i olika bildsammanhang. Hon undersöker valen av bilder. Hur vi gör val?  

Jag väljer ju också foton här i bloggen, -vad jag vill visa. Jag försöker fota snabbt men ändå med val redan i fotoögonblicket. Vill helst inte klippa bilderna utan ha dem som de är. Men ja, jag väljer också och frågorna blir då ”Hur och varför väljer jag?” eller ”Vad ser du när du tittar på bilderna i bloggen?”…

En reflektion.

Elisabetrelikvariets många liv. Museets föremål med Nr 1.

Vi gjorde även ett stopp i museets egen utställningsdel ”En reflektion”. Jag har inte varit med och jobbat med utställningen, så jag har inte sett den. Återkommer om innehållet 🙂 Men det hade varit kul med ett kranium i agatskålen – en Elisabetkopia ?

5.

I rummet efter, Klockrummet, visas två filmer av konstverket ”The Bell” av Hiwa k, 2014/15. Konstären var inte på plats. Vi såg den här filmen för några dagar sedan och jag är om inte annat helt fascinerad av hantverket att gjuta en så stor klocka! Sen att filmens klocka är gjuten av det som visas i den andra filmen som samlats på en skrot i Irak, dvs. bitar av skrotmetaller från vapen, är ytterligare ett av lagren. Ett lager till är symbolerna som får pryda klockan. Förstörda kulturarv som får bli symboler för hela historiens förstörelse av tidigare männikors liv, religion och minnen. 

Vidare mot Gotiska hallen. 

6.

Konstnären James Webb berättade innan vi gick in och lyssnade.

Innan vi gick in i Gotiska hallen fick vi en introduktion till konstverket av konstären James Webb. Det är hans 9e version av konstverket som gjorts i samarbete med museet. 

Konstären James Webb’s konstverk ”Prayer”, 2016.

De har hittat och spelat in 200 böner från ca 40 olika religiösa grupper i Stockholm. 200 stycken som du kan lyssna på! Det blir tillsammans en avantgardistisk bön.

”Ge dem din respekt, lyssna på dem, även om du inte förstår.”

Alla som är med, med sina böner, är uppskrivna på en lista i utställning.

7.

Konstnären Meriç Algün Ringborg med verket ”The Mutual letter”.

Meriç kommer från Turkiet och är nu gift med en svensk man. Hon började leta efter de gemensamma orden för Sverige och Turkiet. Så ta ett bokhäfte och läs eller sitt ned i Landskyrkan och lyssna på dem när de säger samma ord på varsitt språk. Kanske är den gemensamma nämnaren för några av orden från 1700-talet och svenskarnas vistelse i det Osmanska riket…

Och ja, den blå färgen hade hon valt för dess symbolik på olika sätt, bland annat får den stå för den byråkratiska färgen. 

8.

Ett till filmkonstverk är av Jananne Al-Ani och heter ”Shadow Sites”, från 2010. Hon var inte på plats men i filmen flyger vi över Jordanien och i det nutida landskapet ses även spåren av romerska lämningar. Krigsflygningar blir arkeologisk metod, blir konst. 

9.

Det 9e verket är Dušica Dražić, ”10 Tons of Dust” eller 10 ton jord, 2016.

Museet har ute i Tumba 10 ton med jordprover som tagits vid olika utgrävningar genom åren. 10 ton! När vi såg verket först så fanns det inga texter. Det kändes hopplöst att det bara skulle ligga jord i olika färger i montrarna. Jag ville ju veta direkt var de tagits och i vilken miljö de funnits. Det kändes olustigt om informationen inte fanns kvar. Men den fanns ju såklart ?

Proverna som valts ut är från hela landet, alla tidsperioder och från olika kontexter, dvs. hus, verkstäder, stall, gravar mm. Museets antikvarie Inga Ullén har gått igenom alla proverna som valts ut och beskriver var de kommer ifrån. Hon hade kunnat skriva ännu mer, men det fanns det inte tid till. Det är fantastiskt roligt, tycker jag, med dessa jordprover! Att det inte är föremål från platserna som ställs ut, utan jord från platserna. Jag har ju själv tagit jordprover bland annat på Birka och vet hur mycket information det kan finnas i jorden – tex fosfater, snäckor, fröer, järnloppor från smide… Tänker även på hur människor navigerade förr genom att ta upp prover från havsbotten, så de skulle veta var de var. 

De utställda jordproverna har i flera fall inte analyserats ännu, men kanske blir det något forskningsprojekt nu. Inga Ullén har verkligen gjort ett fantastiskt jobb.  

Konstnären Dušica Dražić och filmkonstverket ”10 Tons of Dust”, 2016.

Konstnärinnan har filmat jorden så det blir små ökenlandskap. Hon har funderat över vad ”jord” symboliserar med uttryck som ”Att kyssa jorden”,”Av jord är du kommen…” samt kring nationsgränser och markägande. 

10.

Det sista verket på vår rundtur var Minna Henrikssons verk ”Unfolding Nordic Race Science”, 2016, som även det gjorts i samarbete med museipersonal, forskningsansvarige Fredrik Svanberg. 

Konstnären, i rött, Minna Henriksson och verket ”Unfolding Nordic Race Science”, 2016.

Även museet är med i denna ”mindmapping” av relationerna mellan olika institutioner, människor och finansiärer som sysslat med rasbiologi framförallt i Sverige. 
Jag frågade, under frågestunden, om hon ser någon likhet, eller tänkt på likheter, med dagens DNA-forskning och genmapping av förhistoriska, historiska och nutida människor, men hon menade att hon studerat det som skedde då, historien om rasforskningen från 1850-talet till 1945. Till konstverket är även flera föremål inlånade. 

Intressant är att tv tävlingsprogrammet ”Allt för Sverige” tog upp sveriges rasforskningshistoria  i det senaste avsnittet. 

Hoppas att ni får lite vägledning genom det här 🙂 Annars går det en gul linje i golvet som ni kan följa ?

Invigning i Barockhallen men det var även fullt i Entréhallen.

Till invigningen kom hundratals människor och vår överintendent Maria Jansén höll tal och nämnde bland annat museipedagogernas viktiga arbete som förmedlare av historia ? Curatorn, utställningsproducenten, Helen Pousette Larsson tackade därefter alla inblandade i utställningsprojektet. 

Kram

Lästips:

http://historiska.se/history-unfolds/ här

Twitter #historyunfolds

Lilla huset i snön…

Undrar hur det såg ut här på järnåldern – var det en åker? En öppen yta framför garvområdet på höjden? 

I vår ska jag måla om dörren. Målade de sina hus då? Vit kalkfärg har ju hittats, men var det bara för de fina husen? Eller hade de det även för andra hus? Som kalkade hönshus?

Hade de fönster på sina hus? Jag skulle så gärna vilja vara där och se. Då.

Här var det i alla fall vatten med klinkbyggda skepp, kanske is. 

Huset ser större ut på natten…

Jag är inte så förtjust i gardiner, men skulle behöva skaffa rullgardin av något slag. 

Det var väldigt skönt att komma hem med bilen och mig själv i behåll i morse. Alla bussar var inställda. Minns inte att det hänt förut. Brukar bara var bussen från Helgö. Tänk att de åkte iväg med häst och släde förr och fick det mycket lättare att ta sig runt när isarna låg. 

Ganska fint med all snö… även om jag just varit ute och letat efter snöskyffeln. 

Världen är vacker och skrämmande på samma gång! Snart säger jag godnatt efter denna kaosiga dag med snöyra och omvälvande dag med ny ”President elect” i USA. Fimbulvintern är inte här ännu, även om ”Vintern” är det.

Kram

Klippdax och kokosolja

Emellanåt kommer dagen då jag bara vill klippa mig! Fick tips om att ha kokosolja i håret (tack Karin för att du delade) och idag var perfekta dagen att klippa mig! Ledig och snö ute… 

Före – nyvaken och lite skitig i håret ? Haha, det ser ut som om jag har tratten i örat ?

Obs! jag klippte mig inte i den här tröjan utan i ett linne jag brukar ha när jag klipper mig. Det är ju svårt att få bort alla småhår från tyg… Borde sy någons sorts klipprock där armarna kan vara ute…

Så, vinterhjälmfrisyren är tillbaka ? Fick tvätta två gånger med schampo för att få bort kokosen. Hade en matsked kokos i hår och hårbotten som fick sitta i i en haltimme. 

Ska definitivt ha kokos i håret oftare! 

Kram

Visning om monster & helgon igårkväll

Ibland klär jag ju ut mig på jobbet. Igår till katolik eller rättare sagt till Heliga Birgitta. Måste bara skaffa en guldmantel med blått foder… Huvudduken fick jag inte att funka så bra till första visningen, men till andra gick det bättre. 

Det var en kväll om Monster med Bo Erikssons som höll föredrag om sin nya bok Monster. 

Senmedeltida altarskåp med Kristus i dödsriket. Kristus står på en grön djävul.

Anna och jag  letade ”monster” i Gotiska hallen innan och vi hittade den här gröna sötingen. 

Olof och hans hedniske bror Harald.

De här två finns lite överallt ?

Favvomonster.

Berättade sagan med min lilla favvodrake. 

Gotiska hallen är magisk på senkvällen i mörkret. 

Kram

Mari och föremålen hon grävde fram 1979

Förra veckan höll Riksantikvarieämbetet en konferens på Historiska museet om arkeologi och förmedling. Riksantikvarien sa att ”vi är alla jämlika inför det förflutnas annorlundahet”. Jag tänker att vi även alla är ”olika” inför det förlutnas annorlundahet. Det är som en kulturkrock. Vissa saker känns igen men det kan vara som när jag var i Sydkorea, det fanns koder som jag inte kunde läsa på innan, som jag omöjligt kunde begripa. En del saker var helt obegripliga, trots att vi alla är människor. 

Mycket på konferensen gick ut på att fundera över varför forntiden och kulturarvet är viktigt, inte bara för ett antal få arkeologintresserade, utan för alla i Sverige som betalar skatt och är med och betalar på olika sätt för vården av det förflutna och hur de tas om hand i samtiden. 

Hur ska vi bli mer än Pyramider, Indiana Jones och Laura Croft eller lerkrukor…? Vilken typ av förmedling av fortiden ska de grävande arkeologerna hålla på med? Guideturer, skolverksamhet, skriva populärvetenskapliga böcker? Vad vill folk veta lokat och regionalt när det grävs? Vad händer sen, efter grävningen?  Grävningar ska numera ha en aktiv förmedling, eller kommunikation om det ordet är bättre. Hur får arkeologerna till någon bestående kunskap i allt brus av information?  – Vad vill ni där ute veta? Ni som tycker arkeologi är spännnade men hellre ägnar er åt något annat yrke? 

En liten skedand.

​Men så blev det konferens och lyxigt bubbelmingel i Guldrummet och arkeologen Mari Wickerts, som arbetar som pedagog och experimentell arkeolog på Göteborgs stadsmuseum var med! Jag har lärt känna henne i viking, vilket är lite ovanligt, då de flesta arkeologer kanske inte klär upp sig i vikingakläder ?

I Guldrummet har vi massor av saker! Guld, silver och ädelstenar. Det är kanske framförallt det ädla materialet som fascinerar men även att de kunde göra de här grejerna för så länge sedan. Sen kommer tankarna kring vad det är, vem som använt dem och hur mycket de är värda. Vad betyder dom?  Kanske funderar vi på vem som  tillverkat dem? Var det en person med bra syn? Små händer?  Hur gjorde dom? 

Mari och föremålen hon grävde fram 1979.

Mari ville visa mig sitt fynd som är utställt i monter 12! Den lilla anden i brons och guldföremålen hittade tillsammans med den! Hon var arkeologipraktikant för Agne Furingsten och anden grävdes fram ur en stensättning i Tranemo (i Mis står det Dalstorp) i Västergötland, 1979! Anden, de två pärlorna och ”denna underbara berlock” med granuleringsarbeten kom fram i samband med en mörk, rektangulär fläck, vilket skulle kunna visa att mörkfärgningen en gång varit en lite trälåda som nu förmultnat. 

Anden, fid 431807. Knestorp, Rättaregården, Dalstorp, Vg. Foto: Ulf Bruxe.

Jag har sett den här anden tidigare men inte tänkt så mycket på den. Mest bara noterat den bland alla guldhalskragar och berocker… 

Andra sidan.

Anden är en skedand och de var populära under bronsåldern, men även en bit in på järnåldern. Det här fyndet dateras till romersk järnålder 0-400 e.Kr. Närmare bestämt 170 e.kr. daterad med berlocken. 

Något jag aldrig ens funderat över är den troliga fjäderfuktion som anden som sitter fast på undersidan av anden, som Mari informerade mig om. Hon berättade att det är som en metallfjädermojäng som går att klämma ihop, sticka ned i kanske ett träföremål och sedan släppas och så sitter anden fast! Mari berättade även att anden vid fyndtillfället hade en röd tråd runt halsen och ”inte vilken tråd dom helst utan en krapprotsfärgad lintråd runt halsen”! 

Guldföremålen fid. 855039 och 855036 från samma mörkfärgning. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Det var alltså förmodligen en kistbegravning och endel var redan bortschaktat. 

Fler saker från graven. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Det Mari berättade har gjort att jag nu fått en mer personlig relation till föremålen ? Och jag kan fantisera om hur de använts av någon för nära 2000 år sedan. Kanske den lilla anden var ett kärt minne eller ett föremål som ärvts i generationer, sedan bronsåldern… 

Vad ruvar Ormalur mer på där ute…?

Kram och tack Mari!
Lästips:

OBS! Snart kommer inte länkarna till Mis att fungera längre så museet köpt upp ett nytt system. 

Anden http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=431807 här.