Anita Malmius efterlängtade avhandling

Idag har jag varit på Anita Malmius efterlängtade disputationen för hennes avhandling om järnåldertextil. Boken finns som pdf i länken nedan, så ni kan läsa hemma. På måndag kommer den även att finnas som ’print om demand’, för det finns inga ex kvar. De tryckte vara 200 stycken.

Trevligt sällskap!

Anita Malmius på Arkeologiska forskningslaboratoriet har skrivit om textilhistoria i Sverige och i världen, textilanalysmetod och om fyra gravar från 500-800 e. Kr. Vilket betyder att boken sträcker sig genom de första århundradena av yngre järnålder och slutar när vikingatiden varit igång i ca 50 år. Hin har ävrn skrivit om vikingatida textilier, så vi får hoppas på en del två.

Hon tar upp värdet av textilier och även andra gravtextilier än dräkten. Av de fyra gravar hon analyserat så är det tydligt att de är unika och inte speglar andra skandinaviska gravar. Det är också tydligt att det är olika handhavande av textil, dräkt och grav för alla gravarn i fråga. Det finns ingen praxis utan det har gjort olika vid begravningarna av de här personerna.

Den grav som analyseratas på Birka är den som låg under Birgvallen och som jag även skrivit en artikel om för länge sedan. Jag var ju med och grövde lite där som student och har pratat om den under många guideturer. Det är kul att nu får lite mer information om textilierna i den. Den är en av de första gravarna i ”Birka tid”, dvs från den tid då staden anlades för det finna ju ävrn äldre gravar på ön.

Till disputationen fick jag ett utskrivet ex av Amica, Tack 🌸, så jag hann läsa på lite innan.

Anita har gått igenom några olika rekonstruktioner på museum och min ”Birkaflickan” var med. Jag har inget emot kritiken och jag ska försöka fixa till vår utställningstext på Historiska, så att det står mer om hur vi tänkt på kläderna! Bra att vara tydlig!

Här har hon provklänningen på sig 🙂 och jag var så ung 🤗 Jag minns att det kändes som att jag sydde kläder till min dotter när jag sydde hennes dräkt. Det var väldigt känslosamt.

Jag skrev ju en artikel med Amica och Sebastian och rekonstruktionen och arbetet med underlaget, men det framgår ju inte så tydligt på museiskylten. Vi får göra om och skriva bättre 🌸

Jag sydde ju en särk utifrån textilfragment från det lilla särkspännet och museet ville inte ställa ut henne i den bara, så hon fick förutom sin särk i lin, en kolt/klänning i röd diamantkypert, som vi inte hade några belägg för alls förutom att det finns sådant tyg i andra Birkagravar och att barn förmodligen bar kolt 💗

En annan textil som vi pratat om i vikingasvängen i somras är en väv med ”tuskaft med flotternade trådar” från en av båtgravarna från Vendel, Vendel XII. Anita har skrivit om det tidigare men nu i avhadlingen står fragmenten som ”honeycomb on a tabby ground”. Jag har för mig att hon tolkat delar av dessa fragment som del av ett mansplagg. Jag måste bara leta upp det.

Det syns i förstoring att tyget är vävt med växtfibrer.

Jag har idag pratat i telefon med Solveig Magnusson, som vävt upp tygbindningen i linne. På tyska heter det wabben gewebe/våffelväv, men hon menade att det inte är det rent tekniskt eftersom det inte är flotterande trådar på undersidan. Och bindningen är inte tuskaft utan kypert.

För några år sedan vävde hon upp detta tyg och jag har en lite bit som jag köpt i form av en handduk.

Det intresanta med det här tyget är alltså att det är oliksidigt. På framtidan så flyter (flotterar) några trådar över ytan. Solveig sa att det först var svårt att lista ut hur den vävts. Jag ska åka hem till henne och titta och lära mig mer. Hon har rekonstruerat vävtekniken men inte helt trådtäthet och trådtjocklek.

Baksidan ser alltså annorlunda ut. Fragment av detta tyg hittatdes bland annat på hjälmen i Vendelgrav XII. Tygsorten finns bland annat även från en fyndplats i Ådermynningen.

En sak jag önskar vore annorlunda med avhandlingen är att hon inte gjort några förslag på rekonstruktioner. Det blir lika svårt som med Geijer och Hägg (som jag sliter mitt hår med emellanåt) . Jag har ju även försökt göra en bild av Anitas Gamla Uppsalaanalys av grav 36 här på bloggen. Men det var tydligt att hon inte tycker om rekonstruktioner och även om jag kan förstå hur hon menar, så blir det ju ännu svårare bara att göra rekonstruktioner för oss som vill göra dom.

Jag menar ju att jag lärt mig massor om dräkt genom att sy olika plagg och tänka ut hur de skulle kunna fungera på olika sätt i dräkten. När jag tex sytt i siden och gjort sidenbandsapplikationer så förstår jag varför Osebergsgravens sidenremsor är avsmalnande – det ör för att de ska kunna överlappas och bli jämna och fina. Det skulle jag ju inte veta om jag inte provat. Eller alla prov jag gjort med posament mm. Det är också en viktig kunskap.

För även om fragmenten är små, så har de ju utgjort alla möjliga textilier och vi vet ju att människor var klädda förr. Med det skrivet så ska vi naturligtvis försöka vara så tydliga som möjligt med vad vi tolkar, och hur. Som nu när vi gör dräkterna till Birkas sommarutställning nu i sommar. Och visst är det döläskigt att göra tolkningar, för jag vet ju att kritiken kommer som ett brev på posten. Men om vi inte vågar, så finns det ju heller inget att kritisera och fundera utifrån, som Veroica så klokt sa idag. Och inga fantastiska kläder att klä sig i och ha kul i! Att göra dräkter är väldigt pedagigiskt så länge du vet vad du gjort och varför.

Så nu är det bara till att läsa hela avhandlingen lite nogrannare och fortsätta att sy 🙂 💗

Kram från mig och Morris 🐈

Lästips:

Anita Malmius, 2020. Burial textiles. Textile bits and pieces i centra Sweden AD 500-800. Här.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave textiles. Exampels from Vendel upper class in the vendel and viking periods. Här

Anita Malmius, 2083. Textilfragment i båtgrav 5, Valgärde, en tolkning av en mansdräkt. Ur: Dragt og makt.

8 tankar kring ”Anita Malmius efterlängtade avhandling

  1. Anniéle de Mander

    Jaa, mera rekonstruktioner tack 🙏🏻 du är duktig och påläst och vi lär oss hela tiden mer, det är precis det som är så spännande med järnåldern och återskapande, analyser, teorier, diskussioner och förverkligande efter bästa vetande, just nu! Imorgon kanske det ser annorlunda ut ❤️ ser fram emot att läsa avhandlingen. Kram!

    Svara
    1. Linda Inläggsförfattare

      Åh, du med!
      Ja, tänk vad vi lärt oss bara de senaste åren. Jag är så glad att det finns så många som provar, funderar och syr 😍 Och så kan man le åt sina tidiga rekonstruktioner 🙂
      Kram

    2. Linda Inläggsförfattare

      Jaaa! Ska fotografera en ny rekonstruktion på fredag, men har inte hunnit riktigt. Det är också en parameter 🙂 Har gärna dig som bollplank också 🌸
      Kram

  2. Helena Gjaerum

    Spännande! Tack för text! Och vilket fint tyg, det flotterade! Kanske kan hon (Anita Malmius) ställa upp som bollplank inför rekonstruktioner, men att det du som står för tolkningarna?

    Svara
    1. Linda Inläggsförfattare

      🤗 Ja, det är spännande. Finns mycket att lära sig där i om forntida textil. Hon har varit det. Men skrev att det viktiga ändå är att förlara sina rekontruktioner tydligt, så det är det som blir den stora utmaningen 🙂

    2. Solveig M

      Jag har vävt tyget som är en rekonstruktion av vävbindningen. Fanns tidigt i Greta Arwidssons fynd under undersökningarna i Valsgärde.
      Men tygkvalitén är min, vald för att fungera i ett speciellt projekt. Rekonstruktioner är alltid spännande! Liknande linne har hittats både i Tyskland och i Yorwick. Kanske ett tyg som vävts professionellt någonstans och sålts på marknader?

    3. Linda Inläggsförfattare

      Tack Solveig 🌸 Det är så fint! Spännande att tänka att det är några vävare som specialiserat sig 🙂

Kommentera