Vallmosarna blommar och det gäller att ta vara på varje dag

Syrenerna har redan blommat ut, min ros lika så. Men min stora, röda vallmo blommar nu.

En liten humla, tror jag, kom flygande. Vem kan motstå den där blomman?


Jag har haft en omtumlande vår, precis som alla andra. Mycket har blivit annorlunda och jag har jobbat med två utställningar och gett fler yogalektioner än någonsin i veckan hemifrån.

Jag önskar alla mina kollegor och alla yogisar en bättre andra halva av det här året.

Kram

Målarblockbild från Arkeologens dotter

Jag tycker ju mycket om att måla men jag gillar även målarblocksbilder.

Professorn får sin hjälm. Teckning utifrån mitt eget foto.

Vi spelade in Arkeologens dotter på Eketorp på Öland. Nu har jag gjort en målarblocksbild från ett av mina fotografier. Tycker ni jag ska undersöka om det går att få göra en målarblocksbok?

Kram

Reklamfilm för Augmented reality

Var med på en inspelning av en reklamfilm för Onspotstory’s augmented realityapp.

Det var roligt och jag klädde ut mig till völvan i birkagrav bj 660 💓. Hon har en fantastisk grav men saknar sin stav 💃

https://instagram.com/stories/onspotstory_europe/2324127944754548638?igshid=1em1u2sasvko5

Fick prata framför en greenscreen 👀 Spännande och lite läskigt 🤗

Tack själva onspot för fint samarbete med Historiska!

Kram

”Begravd på Birka” första skylten 💕

Nu har rubrikskylten och fotografierna kommit.

Jag har fått mycket hjälp, men det är ändå en soeciell känsla att se min första skylt uppsatt på Birkamuseet.

Små gula tejbitar visar var vi ska sätta upp saker… Vi har mycket utställningstexter kvar att få upp och vi kommer inte hinna till öppning på lördag, men århundradeskyltarna är i alla fall klara.

Viktigt är att få med kredittexter till hantverkare, fotografer och författare. Jag har panik över att jag sla missa någon. På fotot syns tex Ola Myrins foto på den gröna Druvbägen från birkagrav bj 539.

Vi fick även hjälpa en liten krabat ut ur museet.

Fladdermössen flyttar ibland in… Jag tycker bättre om dom nu sedan jag sett facebooksidan med bebisfladderhundar 😍

Det är både spännande och lite läskigt att höra en utställning. Men mest vill jag bara bli klar med texterna och barnspåret nu. Vi skriver ju en utställningsbok till och den behöver också bli klar..

Kram

Utställningen går sakta framåt

Åkte ut till Birka i tisdags flr att jobba med utställningen. Köpt en flytväst till Ella, modell stor, men det gick fint i båten.

Häggen på Ångholmen är magisk. Det kändes konstigt att Birka inte öppnat ännu. Det brukar vara skolklasser nu och enstaka utländska gäster.

Ella, Disa och Hilda

Veronicas hundar Disa och Hilda är underbara och anledningen till att jag adopterade Ella 💝 Ella är blandras labrador och boardercollie, tror vi.

Lunchrast
700-talet och Älgmannens rum

Vi har fått upp väggarna. Det är återanvänt material från förra sommarutställningen. Kläderna och nästan all rekvisita är klar och nu är det texterna kvar.

Jag tycker det blir fint med svarta rum. Och det kommer bli annorlunda när Tallee Savage underbara foton kommer upp också. Det är mycket just en fotoutställning.

800-talet och Birkakvinnan i bj 539

Blir så glad av att se allt ta form!

Längtar efter att måla pastell när jag ser det här fotot
Magiska Björkfjärden

Sen åkte vi hem lektrötta och jobbtrötta.

KRAM

Björköutflykt och jobb med sommarutställningen

Björkö 14 april 2020.

Under hösten och våren har jag jobbat med tre gravar som ska återskapas för Birkamuseets nya sommarutställning som ska, stå i tre år: Begravd i Birka – tre århundraden, fyra vikingaliv.

Vi har kommit en bit på vägen och fotograferat de tre gravarna efter att ha planerat och sytt kläder och låtit återskapa och nyskapa föremålen från de tre gravarna.Bygget är igång och det känns så spännande. Vi återanvänder materialet från utställningen som stod innan, men bygger ny form. Återvinning 👌

Kartan visar intressanta och roliga formationer och Veronica och jag gick och letade efter en spännande fyrkant med ett streck i.


Umdrar verkligen vad som gömmer sig på många ställen på Björkö.


Gravfältet Borgshage och backsippor 🌺”Den orörda Naturen” rensades ur för några år sedan. KA Gustavsson ville lämna detta ont de orört när han plnaerade vården av Björkö för många år sedan. Jag har aldrig gått in där. Efter alla år så har jag bara gått runt. Men nu var det alltså dags. Jag tror att vi kan ha hottat ett naust. Jag har tidigare skrivit om området närmare det forna vatteninloppet vid fårhusen som ett möjligt båtuppläggningsområde. Det skulle vara spännande att undersöka. Ser ni rännan? Här åt andra hållet. Vattnet gick ganska nära nedanför. Och så Hilda 💕Fyrkanten såg vi dock inte mycket av. En mycket grön sten på en grav. Det har ju varit väldigt mörkt, murket och igenväxt där inne tidigare. Ytterligare en gravsten. Denna lite mer falloslik 👀Man kan inte få nog av backsippor. Sammetsöron? Upp mot Borg. Så tydligt allt är när gräset är kort. Gravar, stigar och växter överallt. Mistelträdet 💕Vi hittade även en rävlya på Dansslätten! Jag har aldrig sett det tidigare. Inte ett toppenval av räven på den öppna ytan kanske. Tacke Veronica för fotot, då mitt telefonbatteri tog slut… 🤗

Kragen till en kjortel.

Nu återstår att skriva/redigera färdigt en utställningsbok, göra någon sorts klädmönster (vad behöver jag ha med?) samt skriva utställningstexter och att bygga klart själva utställningen. Thomas är toppen på att bygga och som sagt, det könns även bra att vi kan återanvända så mycket material!

💗Kram

Yoga idag – med hjälp av Smulan

Vissa dagar är det lätt att bara hoppa över yogan. Ursäkter, trötthet, sorg… Det kan vara vad som helst. Sen kommer det där känslan att jag vill. Jag vill vara på mattan och känna lugnet, kroppen, styrkan och mjukheten. Men det är inte alltid det funkar ändå.


Idag var en sådan dag. Jag kände mig som om jag vägde 150 kg minst. Orkade knappt röra mig. Ibland vill jag gå ner i vikt bara för att orka mer, för att kunna känna mig mer obehindrad i kroppen. Inte för hur jag ser ut, även om jag så klart tänker på det också.



Det blev lite blandad yoga först och tillslut lite yin. Det är inte så ofta jag gör yinyoga hemma, men idag var det det enda som fungerade. Yinyoga brukar göra ont, måste alltid vara långt från gränsen. Men idag var jag i ”smärtan”. Den påminner mig om att jag lever. Att det finns något att känna. Efter ett tag så kom känslan av att kroppen släppte efter. Jag tog det ändå försiktigt.

Smulan var min hjälp idag. Min assistent som gjorde det lite lättare.
Min kära lilla vovve 🌺🌿



Och tack mamma för att du fotograferade 💕

Kram