Zorn, del 2. Vattnet, naturen, vitklädda kvinnor och roddare – från Dalarö till Alger

Vi gick fel och började i det stora, första rummet, när vi egentligen skulle gått in i de små rummen, fick vi veta. Följ pilarna var uppmaningen, men det var ingen pil i golvet till det lilla rummet… Men här kommer iallafall vatten- och naturmotiv från lite här och där i utställningen 💦 💧 🌊 🌳 🌲

”Sommarnöje”, 1886. Motiv från Dalarö och Zorns kända akvarellvatten.

Det kluckar om vattnet, även det inte är mina favoritmålningar av Zorn.

Jag beundrar måleriet av kvinnan, det är Emma som är modell, och den vita dräkten.
Lotsen Dahlström på Dalarö med sina trasiga kläder.

Det är så mycket som kan gå fel med detta måleri, vattnet, perspektivet och färger men allt är bara så bra. Till och med mannens blick! Samtidigt tyckte jag ännu mer om målningarna i två små rum i utställningen med naturmålningar och vatten.

Om mannen, bofast på Dalarö och lots, hyrde ut huset till Emmas mamma, är det statistkläder han har på sig då?

Glittret på havsytan.
Han åkte ofta båt och målade havet.
Som ett ögonblick.
Någon har gått där.
I strandkanten.

Det är det direkta och inte övermålade jag tycker om, för det blir en direkt närvaro på ett annat sätt, ett ögonblick. Men hade han bara målat så här så skulle det inte vara någon utställning på Nationalmuseet och inga priser vunna.

Magisk akvarell.
I den gyllene skogen.

Men såklart tycker jag om dessa långsammare målningar också. Väntan på att akvarellen ska torka för att kunna fortsätta.

Avslutar med ett helt annat vatten, i Alger, med andra kvinnor i vita kläder och en fransk roddare. Slöjan var tydligen erotiskt laddad i västerländskt måleri.

”Från Algers hamn” 1887.

På Dalarö tittar roddaren Zorn i ögonen. I Alger är det som att han inte var där alls. Undrar om han fick se hennes ansikte utan slöja?

Den lille franske roddaren ska ha skrämt flickorna ut lokalbefolkningen.
Ljuset i Alger.

”Som tavlor i tavlan” är en av de saker jag tar med mig från utställningen.

Kram

Zorn, del 1. På Nationalmuseum: Vårt dagliga bröd, Mora marknad & Midsommardansen

Idag har jag varit på Nationalmuseum och sett Zornutställningen med Seb. Måste ta reda på när den slutar för jag vill gå dit igen – det var mycket att ta in! Jag fotograferade så mycket att jag kommer behöva skriva flera blogginlägg.

Får jag lov att presentera Anders Zorn – en superstjärna! Och återskapare!

Det krävs mod, och med Zorns ord förmågan att känna självuppskattning, för att klara av att måla stora tavlor och med det vara den konstnären han blev. Att tro på sig själv!

Jag börjar med några välkända målningar.

Vårt dagliga bröd i Mora 1886 med mormor i förgrunden och stigen som är upptrampad av många.

En av de första akvarellerna som mötte oss är så känd att det nästan är svårt att se den. Så jag tittade på utställningen med telefonen i handen och tog foton på tavlorna, mest detaljer men ibland hela tavlan.

Han målade inte bara vad han såg, utan han skapade bilder. I det här fallet med ”Vårt dagliga bröd” så är det sina släktingar han målar i äldre dräkter, som de fick bära för tavlans skull. Den var tydligen en sorts ”beställning” från Nationalmuseum att måla något fosterländskt – och då valde han sin familj i Dalarna och mormor. Det är med andra ord realism och samtidigt orealism.

Zorns mormor som han målade flera gånger.

Jag skulle vilja ha en sådan där fårskinnsjacka. Hon har matsäck med och det ser ut att vara smör och bröd.

Mormor har en eld igång. Är det till kaffevatten? Lyssnade just på Nationalmuseums audioguide som är gratis och då berättas att hon kokar potatis.

Spånkorgen ❤️

Flickan som samlar ved till elden.

Han både sparar ur det vita pappret och målar med vitt. Hans gräs är som att vara där. Intresset för ljuset fick med tiden mer och mer plats i måleriet.

Paret med barn.

Han blev en mästare på att måla ”svart” och ”vitt”. Varje liten del av tavlan är som ett konstverk i sig.

Ett hav av hö…

Det är som ett nostalgiskt minne av hans barndom. Han började konstskolan redan som 15-åring 1880, åtta år tidigare. Men han gick inte klart skolan. Han ville ut i världen och se sig omkring. Måla och få betalt.

En annan tavla som är välkänd är ”Mora marknad” från 1892. En tidigare viktig marknad som när Zorn målade tavlan blivit mer en folkfest. Vet inte om det här är en iscensatt bild, men även den är så känd att det är svårt att ”se” den.

Detalj ur Mora Marknad 1892.

Vi har sett henne sitta där otaliga gånger, inte så nöjd med livet den här dagen, med mannen som ligger full i gräset och hans hatt i handen.

Vagnar kör förbi.

Penseldragen under ger struktur.

Hästen är ljuvlig.
Och Mormor, som inte fick sålt sin ko på marknaden, är kanske påväg hem igen.
Zorn målar Mora marknad. Bild från Zornmuseet. Det vore kul med en fotoutställning om Zorn.

”Midsommardansen” från 1897 är däremot tydligt en hel iscensättning av Zorn. En bild av något han kanske själv varit med om och som han ville återskapa? Som att göra en film om en viss tid eller som så vi som nu återskapar vikingatiden. Målningen skulle vara med på den stora Stockholmsutställningen 1897.

Detalj ut Midsommardansen från 1897.

Så han iscensatte denna midsommar med majstång och allt, trots att kyrkan hade förbjudit midsommarfirande mitt i byn.

Det är ett så vackert ljus i den.

Vem är mannen mitt i tavlan som tittar rakt på honom? Är det en präst med det vita som anas under hakan?

Måleriet är så lätt på handen samtidigt som det är så skickligt. Han målar inte alls som Carl Larsson med konturer. Istället tänkte jag flera gånger på Helene Schjerfbecks måleri. Och mycket riktigt så hittade vi en koppling mellan dom, så jag återkommer till det i ett annat inlägg.

Kram

Terassen i Birka med många kvinnogravar

Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.

Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.

Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂

Kammargravar har ett sträck över, kista har en svart pil i överkant och utan kista, en sk skelettgrav, har tom pil.

Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.

Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?

Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?

Terassen sedd från Stadsvallen. Jag står på den äldre, brandgraven Bj 1009 som är mitt i Stadsvallen. I den finns vendeltida ett föremål, en äldre oval spännbuckla.

Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.

Kvinnorna på terassen

Sally och jag står på Bj 1009. Foto Richard Schill.

Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.

Bj 961 kista:

Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.

Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.

Grav Bj 961. Pärlorna är förflugen ett halsband och hängde inte från spännbucklorna. Alternativt om de suttit runt huvudet. Bild från ATA.
Spännbucklor av typen P51 C3:or, spänne och pärlor från Bj 961. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 969 kista:

Gravskiss kistgrav Bj 969. Bild ATA.

Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.

Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?

Det likarmade spännet från Bj 969. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Spännbucklor P51 B1:or från Bj 969 som ser ut att ha varit förgyllda. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Textilier från Bj 969. Foto SHM.

Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Bj 970 kista:

Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.

Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.

Det är stenar runt kistan i Bj 970. Skiss ATA.
Pärlorna i Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Nyckel från Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 963 kammare:

Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.

Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.

Glättsten från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.

P51 C1:or spännbucklor från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Särkspänne i borrestil med tre små djurhuvuden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Rundspänne i förgylld brons från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pärlor i blått, guld- och silverfolie samt bergkristall från grav Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Örsslev från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pincett från Bj 963, med rester av tuskafttyg. Notera ansiktet som är uppochned på bilden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Det är inte mycket kvar av de brodcherade brickbanden.
Sköldhänge från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Silhönge med borresnsikte från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Lite mer textil från graven, Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 964:

Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.

Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.

Spännbucklorna P51 C1:or i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Textil på baksidan av det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.

Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.

Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 965 kammare:

Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.

Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.

Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎

Alla brickbandsbilderna från Bj 965 är fotograferade av Ola Myrin, SHM.
Spännbucklor av typen P52 E:or med fyra hästhuvuden vardera. Foto Pavel Voronin, SHM.
Här syns hästhuvudena i profil. Foto Pavel Voronin, SHM.
Som särk/tunika eller kjortelspänne hade hon ett fantastiskt rundspänne i silverfiligran. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick med sig ett av de finaste borrehängena i graven. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick även två hängen av omgjorda silverskålar. Foto Charlotte Hedenstierna Jonson, SHM.
Ett pärlhänge med en fasetterad karneolpärla från Bj 965. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!

Pärlorna från Bj 965. Foto Pavel Voronin, SHM.

Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.

Hon hade även fått med sig tre östliga mynt och en börs.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 966:

Gravskiss Bj 966, ATA

Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.

Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.

Spännbucklorna, P51 C1:or, från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Ringspännet med en ögla från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Pärlorna är inte supersnygga längre, men jag tycker om de ljusblå. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon hade även en bronsnål med ring. Foto Pavel Voronin, SHM.
Dessutom hade hon ett pärlhänge med pärlad koppartråd, vilket är ovanligt. Pärlan är en bärnsten. De brukar vara av silvertråd. Foto Pavel Voronin, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 967:

Bj 967, kvinna i kammargrav: endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.

Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.

Det lilla rundspännet i Bj 967 av samma borretyp som i en av de andra gravarna på terassen. Foto Christer Åhlin, SHM.
Pärlorna i Bj 967. Det är en blå ögonpärla och ljusblå glaserade lerpärlor. Ett hänge här är av sten. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon har ett fint litet förgyllt hänge i Bj 967. Foto Pavel Voronin, SHM.
Till hennes dräkt, Bj 967, så hörde det även brickband och siden. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 968:

Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.

Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.

Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.

Spännbucklorna, P51 C3:or, i Bj 968. Foto SHM.
Rundspännet från Bj 968. Foto SHM.
Det treflikiga spännet från Bj 968. Foto SHM.
Kubbstolen från Bj 968. Foto SHM.
Freja med sin hårknut hållandes i sitt halsband Brisingamen från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Korset från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Den tillbakablickande hjorten from Bj 968. Foto SHM.
Sköldhänget från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon har två knivar med sig i Bj 968. Foto SHM.
Pärlorna i Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.

Textil med bland annat sidentyg från Bj 968. Foto SHM.

Amica ska förmodligen återskapa denna grav.

Mansgravarna på terassen

Bj 975 kammare:

Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.

Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 976 kista:

Gravskiss Bj 976, ATA.

Bj 976, mansgrav i kista?: inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgrav frågetecken.

Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.

Delar av dräkten till Bj 976. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 986 kammare:

Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.

Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.

Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 962 skelettgrav:

Gravskiss skelettgrav Bj 962. Skiss ATA.

Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.

Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.

Till personens dräkt hör även brickband i Bj 962. Foto SHM.
Ringspännet från skelettgrav Bj 962. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.

Funderingar och sammanfattning

Här är en Stolpeskiss från ATA. Här blir det ett större utrymme i mitten och Bj 986 ligger utanför terassen. Undrar om det legat ett hus på terassen?

Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.

Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.

Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…

Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.

Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?

Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️

Kram

Lästips:

Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.

Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.

Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.

INS TABAR

För ett tag sedan guidade jag den Indisje ambassadören och hans fru på Helgö. De ville se och höra om platsen där Helgöbuddhan hittades.

Efter någon vecka fick jag sedan en inbjudan av ambassadören och kaptenen på ett indiskt krigsfartyg som skulle komma till Stockholm. Det skulle bli drinkar och dress code ”service dress” eller business attire.

Från Guldbron. skeppet ser långt och smäckert ut på håll.
INS TABAR F44, namnet betyder The Battle axe. Foto:Max Bresctsnider.

Påvägen till skeppet mötte jag en före detta kollega i Gamla stan och han följde mig till skeppet som nu legat några dagar i Stadsgården efter Fotografiska.

Den hade enorma puttifrånpåsar.

Det var en stup landgång och besättning stod i givakt när vi kom ombord. Jag kände mig osäker på om jag fick fotografera.

Ambassadören höll ett intressant tal.

Skeppet har bland annat varit med i strid mot pirater. Indien har en lång kust och är en viktig maritim demokrati. Det finns 30 skeppsvarv runt om Indiens kust.

Kaptenen var riktigt rolig i sitt tal.

Kaptenen var nog längst på skeppet.

Mannen från svenska flottan.

Även kaptenen höll tal och svenska flottans ledare, men jag uppfattade inte hans namn.

Ombord fanns ett militärbas också. Blev rörd när de spelade Indiens nationalsång och sedan Sveriges. Så fint med alla allvarliga och högtidliga ansikten.

Alla indier var otroligt omhändertagande och välkomnande. Jag minglade så gott jag kunde. Är inte vare sig van eller riktigt bekväm med det, men det gick bättre än jag trodde.

Först trodde jag att det var en hattutställning på ett bord, men insåg sedan att det var en hattgarderob!
Ambassadörens fru. De är så vänliga människor.

Det var lättsamt och vi hade mycket att prata om. Jag hade lite huvudbry över vad jag skulle ha på mig, men valde till slut en lång klänning och bekväma (trodde jag) espadriller med klack.

Här tillsammans med ansvarig för artilleriet och skeppets doktor.

Det var kanske två eller tre på skeppet som var längre än jag, så kände mig lite som en jätte 🙂

Vi fick buffé och en massa olika drinkar. Det var gott allting utom en sockerkaka som inte var en sockerkaka…

Jag gillar att prova olika ny mat och det var mycket god mat vi fick.

Min minnesgåva – ett ankare. Det blå bandet kanske ska föreställa havet.

Av doktorn fick jag en minnesgåva- ett ankare med skeppets namn på. De var så gulliga och ville veta vad de skulle titta på på stan dagen efter. Jag föreslog Gamla stan, Aifur och Handfaste för souvenirshopping. Hoppas de fick bra dagar och utflykter.

Jag gick hem glad om än med lite ont i fötterna, men det var det värt! Efter över ett år utan finskor är det dags att börja träna igen…

Kram

Börs med gyllenläder

Äntligen har jag vågat och tagit mig tid att sy en börs med dekor av gyllenläder efter fynd från Birka. Sofia har gjort flera efter att ha sett hennes så fick jag mod att sätta igång. Den här är gjord i renskinn jag hade hemma och gyllenläder som jag köpt.

Nu börjar det…

Det jag använt förutom att rita upp mönstret på papper är: läder, gyllenläder, stämjärn, hammare, litet annat träverktyg, skärbräda, nål, sentråd, sax och lite lim och massornas tålamod…

Alla delarna. Den nedersta delen behöver vara bredare och ha mer sömsmån. Mer invikingsmån behövs även på fickornas övre del.

Skulle behöva ett smalare stämjärn, för det ska egentligen få plats fler rader med gyllenläder, vilket syns på kopian som varit utställt på Historiska i förra Vikingautställningen (se nedan). Undrar även om den längsgående raden på mitten på framsidan borde gå hela vägen?

Gyllenlädret är kromgarvat, men renskinnet är vegetabiliskt garvat.

Insidan när den var ihopsydd. Fuskade med modernt lim för att få in kanterna i öppningen. Undrar vad det använde för lim på originalet? Benlindorna? Fisklim? Skulle ha dragit mer i skinnet så det blev bättre i hörnen, men det här var ju en provbörs.

Trodde först att det inte skulle gå att få ihop den, för lädret är lite för tjockt, men med lite tvång så gick det. Har beställt mer läder som är lite tunnare. Det gick iallafall lättare att vända den än jag trodde att det skulle göra.

Det tog lång tid…
Dekoren på nosen blev lite sned.
Nästa ska jag försöka höra så det inte blir fult med fästningen av gyllenlädret. Skulle vilja att det var ett foder i den.
Baksidan. Den är alltså mer dekorerad på insidan…
Framsidan.

De små flärparna i sidorna gjorde jag lite för små. Nästa gång ska jag göra dem längre. Nu har jag lagt den i press, så den blir lite platt och stannar ihopvikt. Om det inte funkar får jag nog blöta och pressa den.

Lite börshistoria

I grav Bj 750 på Birka så ska det ha hittats två börsar, men jag vet inte riktigt vilka delar dom hör till vilken börs, för bilderna i sök i samlingarna har delar från samma börs på fotografierna.

Hjalmar Stolpe grävde graven 1879. Jag har med andra ord försökt återskapa en vikingatida börs, som kan ha kommit långt bortifrån då och som varit i samlingarna i över hundrafyrtio år!

Vill tack Catrijn för att hon fotat originalet, från sidan, från förra Vikingautställningen
Kopian som varit utställd på Historiska museet. Måste leta efter om jag har något eget foto på den. Det är snyggt med rött läder. Undrar vem som gjort den.
Skärmdump från Vikingar.historiska.se som visar några samma delar på båda fotografierna.
Foto av Jens Mohr, SHM, (CC BY).
Så här ska nog den ena börsen ligga. Harald Faith-Elis foto. SHM, (CC BY).

Det är tydligt att gyllenlädret går hela vägen ut i kanten. undrar just om det är tunt getskinn. Det ser även ut som att skinnet är invikt inåt på fickorna, men det är trots det högupplösta fotot svårt att se.

Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).
Foton Harald Fasth-Eli, SHM, (CC BY).
Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).
Notera texten att fragmenten är från börs 2.

Tillägg från Birkamuseet

Rekonstruktionen av börsen i Bj 750 på Birkamuseet.
Rekonstruktionens framsida. Lite svårt att fotografera bara.

Det är grav Bj 750 som återskapats på Birkamuseet i basutställningen för så länge sedan. Museet invigdes 1996 och det är otroligt fina och lyxiga rekonstruktioner.

Jag tror att jag behöver skaffa ett smalare stämjärn, så hålen inte blir så breda. Fattar inte hur jag ska få in så många rader annars.

Ny upptäckt?

Upptäckt som jag tänkte att vi nog borde skriva en artikel om, är att det inte är gyllenläder i mittespåret, men det kan ju vara någon som redan skrivit om det. Ska leta lite i Birkalitteraturen där Anne-Sofie Gräslund skrivit om den.

Över allt på det som syns på nya bilden så saknas mittenranden med gyllenläder. Skärmdump.
Här är från samma bild. Skärmdump.

Så med Amica så ska jag nog titta närmare på fotona och skriva om det som ett miniprojekt om ingen redan gjort det. Det fascinerar mig hur mycket jag lär mig på att återskapa och titta. Att så mycket är en vana att se – att jag inte ser det ordentligt förens jag verkligen tittar, från en ny vinkel. Då blir blir saker ibland annorlunda.

I det här fallet så är det ju den tidigare återskapade börsen som fått sådant genomslag, så visst, det är ju baksidan av återskapande -att det är någons tolkning. Men det är ändå värt det tycker ha, att få en känsla för hur något kan ha sett ut.

Andra föremål

På Pintetest hittade jag den här rekonstruktionen av ett kamfodral från Bj 1074.

Kram

Lästips

En av börserna i nya samlingar.shm.se https://samlingar.shm.se/object/6AEC7309-FA3A-4E31-8A5E-28CC0FC188F3

Innehållet i grav Bj 750: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv

Holger Arbman, 1940 & 1942, Birka I, Die Gräber, Tafeln und Text.

Anne-Sofie Gräslund. 1984. Beutel und Taschen, I: Arwidsson, Greta (Red.), Birka II:1, Systematische Analysen der Gräberfunde, kap. 17, s. 141-154.

Bäversvansbörsen från Långön

Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy ❤️

I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.

Fid 528570_HST. Bäversvansbörsen från Långön, Tåsjö sn i Ångermanland. Dat 800-1100. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.

Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!

Har köpt bäversvansskinn av Linda Maasing, Rejmyre smedja och garveri.

Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.

Halv bäversvans, linne och fusksenstråd.

Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.

Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.

Flätat band av Sofia Holmer.

Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.

Den färdiga börsen.

Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.

Kram

Lästips:

”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953

Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2017_249

Ture J. Arne, 1926. Ett gravfält från vikingatidens slut i norra Ångermanland, I: Fornvännen, 21, s. 85-103.

Första flärpförklädet

Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.

Diamantkypert vävt på Adelsö, hängselkjoltyg köpt av Susanna Brommé och sidentyg köpt av Kvalitativt krigsbyte.

Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌

Linneskoning.

Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.

Syr fast sidenbandet.

Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.

Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.

Bj 464 spännbuckla med tygrester där kanten syns. Hägg beskriver det som hörnstycke till hängselkjol. Bild ur Hägg 1974, s. 121. OBS! Men nu har jag tittat på det i microskop och jag tror inte längre på ett hörn.
Textiliernas olika lager. Bild från Hägg 1974, s. 121.

Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.

Lagerordningen av ylle, linne och siden i spännbucklan. Bilderna visar olika stadier av frampreparering. Bilder från Hägg 1974, s. 121.

Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.

Hörnet.

Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.

Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂

Till små linneöglor.

Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.

Kram

Lästips:

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.

Guldfoliefigurer – Guldgummor med flärpförkläde

Har funderat ett tag på att sy ett löst förkläde till min vikingahängselkjol. Det finns ju 1-3 öglor nedtill på flera ovala spännbucklor från Birka.

Det skulle kunna vara till redskapsband eller två kjolar men det skulle ju även kunna vara till en lös hängsekjolsflärp, som ett löstagbart förkläde att hänga framtill på dräkten. Det finns många som har återskapat det redan, men jag tänkte att jag skulle leta lite källor själv för att det roligt.

Guldgumma från Sorte Muld, Bornholm. Om det nu är en gumma då håret är lite annorlunda. Bild från Mannering 2017.

Så här kommer några från Ulla Mannering bok, Iconic Custumes från 2017.

Guldgumma/gubbe från Storte Muld på Bornholm med vad som ser ut att vara ett förkläde. Mannering 2017, s. 39.
Även denna från Sorte Muld. Mannering 2017, s. 40.
Den här var mest rolig och är det spännbucklor så är förklädet i ett vi framtill… Mannering 2017, s. 41.

Även på Helgö finns det guldfoliefigurer i form av par och kvinnan på ett av paren skulle kunna ha ett lite kortare förkläde. Eller om det är en kort jacka. Kul är även att det ser ut att vara rutigt vilket kanske ska föreställa diamantkypert, vilket hittats i vendeltida fynd.

Par från Helgö där kvinnan kanske har ett kort förkläde. Mannering 2017, s. 46.

Mannering har identifierat 17 stycken förkläden på de guldgubbar hon tittat på och de kallas i boken för ”apron”. Hon menar att det är så tydligt att det borde vara ett separat plagg, även om funktionen är oklar (Mannering 2017, s. 54).

Den här är möjligen från Tørring, Mannering 2017, s. 13/37.

Så nu har jag en plan att pröva. I grav Bj 464 finns ett hörn på utsidan av spännbucklan och jag undrar om det kan vara det av ett sådant här förkläde…

Lästips:

Mannering, U., 2017. Iconic Costumes, Scandinavian late iron Age Costume iconography. Oxford.