Kategoriarkiv: På museum

Kammargrav bj 854

2 svar

Det underjordiska rummet. En kammare att bo i. Jag grävde en kammargrav som student, på gravfältet Lunda på Lovön. Det var inte något vi väntat oss. Trodde det skulle vara en jordkällare…

Läs Birkabloggen: http://birkaproject.wordpress.com/2013/08/24/gravning-dag-6-ar-det-trakammaren-vi-ser/

image

Grav 854

Kammargrav 854 ser nästan tom ut, men kan ha innehållit mycket textilier som nu förmultnat. Det kan vara väggar av trä. Det kan även vara stolpar i hörnen som syns som runda, mörka fläckar. Det var det i Lovögraven.

image

Mina spännbucklor från "Historiska fynd"

Kammargraven på Lovö innehöll spännbucklor och pärlor. Det var en kvinnas grav och hon höll en kniv i händerna ovanpå bröstet (min tolkning efter att ha gravt fram armband och kniv). Hon bar ett armband och hade fått med sig en hink i graven. Jag grät i två dagar när jag förstod att jag grävt där hennes arm en gång var.

Kram

Trädgård & Kosmos

Kommentera

För några år sedan var jag på British Museum för en veckas studie av deras pedagogik för vuxna. Jag hade fått stipendium från Etnografiska museets vänner och det var riktig lyx att spendera så mycket tid på museet under sju dagar i följd.

En av de mest fantastiska utställningar jag såg var ”Garden & Cosmos” med kungliga målningar från Jodhpus i Indien och jag fick med mig en tjock katalog hem. Den tittar jag i när livet är lite tyngre än vanligt och ibland kan det vara bra att bara ta en paus och ”vänta ut monsunen”…

tradgardokosmos1

Det här en del av en detaljerad målning som heter. Valis död; Rama och Lakshama väntar ut monsunen.

Det som fascinerade mig mest var hur de använt färgsättningen i utställningen. Färgen på väggarna förändrades med tiden och med innehållet som gick från verklighet till en mer eterisk bildvärld – från vardagliga händelser till heliga platser för att avslutas med andliga och mytologiska motiv.

*Eterisk = flyktig, graciös, besjälad, översinnlig, andlig

Bilderna är så vackra så jag vill gråta. Det var ett måleri som jag inte alls är van vid att se och det tog mig flera timmar att gå genom utställningen med audioguide. Auidioguiden var i flera steg och efter en introduktion till utställningen och varje bild kunde jag välja att fördjupa mig i guiden och även lyssna till intendenter och konstnärer. Det visades 56 bilder som aldrig tidigare visats i Europa.

tradgardokosmos2

Det här är en annan del av samma målning som ovan. Den är målad ca 1775 och mäter 62,7 X 134,5 cm.

Målningen är en av flera som berättar om Ramas liv i exil under fjorton år. Hans fru Sita och bror Lakshmana följde med honom i exil, men under det 14:e året i exil blir Sita kidnappad av demon-kungen Ravana. På bilden har de kommit till De talande apornas förtrollade kungarike och Apkungen Sugriva har lovar hjälpa Rama mot att han dödar Vali, som tagit kungens tron.

Rama är ”blå som en blå lotus, blå som en ametist, blå som ett regntungt moln.”

Rama och Lakshmana tar skydd i en grotta för att vänta ut monsunen, då inga krig kunde föras, resande återvänder hem och det blir en paus i livet – men det får även symbolisera Ramas långa längtan efter Sita.

Hänvisning:

http://www.britishmuseum.org/whats_on/past_exhibitions /2009/indian_summer/garden_and_cosmos.aspx

http://www.studio-international.co.uk/studio-images/Jodhpur/AN00515702_001_b.asp

http://en.wikipedia.org/wiki/Rama

Borgberget

Kommentera

Härom kvällen gick jag upp på Borgberget för vänta in solnedgången. Undrar om forntidens människor också gjorde det?

borgberget1

Jag behövde inte vänta särskilt länge.

borgberget2

Och ännu vackrare blev det smiley

borgberget3

Tänk att himlen kan blir så rosa!

borgberget4

Kungsporten i Borgvallen med blommande träd bakom.

borgberget5

Det blev ett fantastisk himlaskådespel och jag önskar att alla besökare på Björkö fick en sådan kväll på Borgberget – med en rodnande solnedgång!

Kram

En flickas ansikte växer fram – Birkaflickan

Kommentera

Sedan helgen är även Birkaflickans ansikte med hel kropp på plats i utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Det är en av de med spännande skapande processer jag varit med om. Efter att ha arbetat så många år som arkeolog och museipedagog på Björkö, det vikingatida Birka, har jag nu för första gången även fått ”träffa” en av de som faktiskt varit där för över 1000 år sedan. Här nedan följer en liten serie med bilder jag kunnat ta under Oscar Nilssons fantastiska konstnärskap!

enflickasansikte1

Efter att hennes egna kranium scannats av på Karolinska och alla mätdata lagts in i ett datorprogram var det en firma i Ystad som efter varje inmätt punkt ”smälte” fram ett nytt kranium ur ett plastpulver. (Jag vet inte riktigt hur det här fungerade…)

enflickasansikte2

Pinnarna är till för att Oscar ska kunna veta hur mycket av allt han ska lägga på på de olika delarna. Ögonen beställdes från en firma som kan tillverka två likadana ögon och färgen är lätt gröna 🙂

enflickasansikte3

Det ser ut som om hon tittar på mig 🙂

enflickasansikte4

Här är en av böckerna som beskriver det sätt som Oscar arbetar på. Det växte fram genom att försöka identifiera personer som genom brott blivit moderna skelett. Den första delen i arbetet är mer vetenskaplig och teknisk, än konstnärlig.

enflickasansikte5

Hon behöver även fötter och händer. Detta är avgjutningar av Oscars sons fötter när han var fem år.

enflickasansikte6

Vanitas motiv 🙂

enflickasansikte7

Här kan ni se musklerna i nacken och på kinden syns fettvävnaden. Oscar har börjat lägga på ”huden”.

enflickasansikte8

Hennes lilla spets på hakan var tydlig på skelettet.

enflickasansikte9

Näsan tror många är svårast. men det är en av de tydligaste formerna för hur brosket suttit i näsan.

enflickasansikte10

Tänk att det är så här vi ser ut under huden! Öronen är det svåraste, men det finns en liten knöl bakom örat som ger en liten ledtråd om du har ett utstående eller tätt liggande öra – känn efter på dig själv!

Fortsättning följer med den mer konstnärliga delen 🙂