Sedan helgen är även Birkaflickans ansikte med hel kropp på plats i utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Det är en av de med spännande skapande processer jag varit med om. Efter att ha arbetat så många år som arkeolog och museipedagog på Björkö, det vikingatida Birka, har jag nu för första gången även fått ”träffa” en av de som faktiskt varit där för över 1000 år sedan. Här nedan följer en liten serie med bilder jag kunnat ta under Oscar Nilssons fantastiska konstnärskap!

Efter att hennes egna kranium scannats av på Karolinska och alla mätdata lagts in i ett datorprogram var det en firma i Ystad som efter varje inmätt punkt ”smälte” fram ett nytt kranium ur ett plastpulver. (Jag vet inte riktigt hur det här fungerade…)

Pinnarna är till för att Oscar ska kunna veta hur mycket av allt han ska lägga på på de olika delarna. Ögonen beställdes från en firma som kan tillverka två likadana ögon och färgen är lätt gröna 🙂

Det ser ut som om hon tittar på mig 🙂

Här är en av böckerna som beskriver det sätt som Oscar arbetar på. Det växte fram genom att försöka identifiera personer som genom brott blivit moderna skelett. Den första delen i arbetet är mer vetenskaplig och teknisk, än konstnärlig.

Hon behöver även fötter och händer. Detta är avgjutningar av Oscars sons fötter när han var fem år.

Vanitas motiv 🙂

Här kan ni se musklerna i nacken och på kinden syns fettvävnaden. Oscar har börjat lägga på ”huden”.

Hennes lilla spets på hakan var tydlig på skelettet.

Näsan tror många är svårast. men det är en av de tydligaste formerna för hur brosket suttit i näsan.

Tänk att det är så här vi ser ut under huden! Öronen är det svåraste, men det finns en liten knöl bakom örat som ger en liten ledtråd om du har ett utstående eller tätt liggande öra – känn efter på dig själv!

Fortsättning följer med den mer konstnärliga delen 🙂