Idag började jag elda i ugnen vid 11. Sedan har vi hjälpts åt att lägga i ved under dagen – mycket ved har det gått åt!!!

Jag var lite rädd för att den skulle spricka, men den sprack inte

Det hann bli mörkt innan vi fått upp temperaturen ordentligt. Tack Dyna Mike för huggavedhjälp och fläktande! Det blir till att lära sig hur vi ska elda i den men bälgar och kol, som vi använde på pärlkursen kändes betydligt lättare! Imorgon hoppas jag Veronica fastnar på bild också, tillverkandes ännu fler pärlor

På tredje försöket gick det. Vi jobbade hårt för denna fina, blå pärla! Jag har fått en ännu djupare beundran för de som tillverkade, och tillverkar, vackra pärlor efter att ha börjat lära mig själv.

För många år sedan var jag med när Torben Sode tillverkade en anatolisk glaspärleugn här på Björkö. Vi gjorde pärlor i den men det här känns fantastiskt kul – att vi fått till en vikingatida Ribeugn här!

Påväg till kvällsduschen var det sådär magiskt vackert igen och blått som vår första Birkaglaspärla!

Kram

Tycker att jag pratat om hästskit i flera veckor nu. Och ikväll kom vi äntligen igång med ugnsprojektet! Veronica hade lera, sand fanns på stranden, jag snodde lite hästskit från hästarna i hagen hemma och kvistar fanns i skogen

Vi la lite sand i eldstaden som redan fanns.

Det var lite knepigt att fläta kvistarna så jag najade lite med koppartråd också.

Hämtade ett tält för det började regna. Måste lyfta av det innan vi eldar ugnen!

Vi blandade leran i en skottkärra 1 del lera, en del sand och en del hästskit (läs två häskskithögar som inte var purfärska).

Efter ett tag tänkte jag inte längre på att det var hästskit!

Byggde en liten hylla på kanten att lägga glasbitarna på. Får se om det funkar och att ugen fortfarande lever imorgon bitti!

Vi skulle ha kunnat elda i den direkt. Thomas Risom, min lärare har beskrivit tillverkningen av ugen i sin bok – Glaspärlemakaren från Ribe. Ugnsfornen bygger på ugnsfynd i Ribe. Kanske gjorde vi som på vikingatiden nu. Jag åkte till Danmark och lärde mig och köpte material för att sedan tillverka pärlor på Björkö. Fast jag tror nog en duktig pärlmakare kom hit också eller bodde här.

Imorgon hoppas jag den kommer se ut som en liten vulkan!

Tack Veronica <3 och tack Burr för fotografering och ett extra par ögon. Kram