Mitt favorithalsband blir frimärke! 2025 års EUROPA-frimärke!
”Halsbandet”, som låg i en cirkel över bröstkorgen, vilket syns på gravplanen. Det har pärlhängen, bergkristaller och karneoler, glaspärlor och silverhängen. Bland annat en kubbstol och en liten hoprullad husorm samt ett mynt från Konstantinopel – Vikingarnas Miklagård!
Grav Bj 632. Bild: SHM.
Kvinnan i grav Bj 632 fick även med sig ytterligare en kvinna i graven. Hon har ett eget gravnummer, men nästan inga gravgåvor. Var hon en gravgåva? Eller en träl som följde med till dödsriket? Undrar vad dom hette och vad deras relation var?
Europafrimärket 2025.
Miniark: 2 frimärken, 2 motiv, 44 kr Illustration och design: Annelie Carlström Foto: Ola Myrin Färger: 4 färger CMYK Papper: Gummerat Format miniark: 130 x 70 mm Format frimärken miniark: 51 x 37,5 mm
Frimärket verkar släppas 28 augusti! Och under tiden finns halsbandet att se på @historiska i utställningen Vikingarnas värld
Foto från många år sedan när jag var på Hornbore vikingamarknad. Nu har jag nya hängen, och det är mitt absoluta favorithalsband.
Idag öppnar museet Vrak utställningen ”Vikings before Vikings” på Djurgården i Stockholm.
Bild från vrak.se
2008 upptäcktes en båtgrav i Salme, som är en liten kuststad på ön Saaremaa i Estland. Två år senare upptäcktes en till båtgrav – det första kända skeppet med segel! Estländska arkeologer undersökte gravarna som visade sig vara från slutet av vendeltiden, perioden innan vikingatiden. Vi skulle kunna säga att det är början på det som blev vikingatiden.
Foto: Railli Allmae.
I Salme båtgrav I låg det sju långa, unga män begravda med två svärd, spjut och andra vapen samt kammar, spelpjäser och offrade djur och i Salme båtgrav II låg det trettiofyra personer begravda i fyra lager med fyrtio svärd, två sköldar samt björntandhängen med mer och täckta med förmodad segelduk.
Teckning Reet Maldre.
Det fanns många fynd i båtarna från personernas ägodelar, gravgåvor och offergåvor.
Förgyllda svärdsknappar från omkring år 750. Foto: Reet Maldre.
Fynden i båtarna var inte från Estland utan Skandinaviska. Flera av de fina föremålen har förmodligen tillverkats på vår grannö – den heliga ön Helgö! På sin expedition österut hade även med sig minst två jaktfalkar och hundar – ett förslag finns att det var en diplomatisk delegation med medföljande krigare!
Karta som är skärmbild från appen Kartor med den blå prick vid Helgö.
Med hjälp av vetenskapliga analyser har det gått att se att de flesta, 36 personer, kom från Mäkardalen i Uppland, tre från Gotland, dör de iallafall bott som barn, och två möjligen från Ösel/ Saaremma, innan de dog där på andra sidan Östersjön. Några överlevde och ordnade med begravningen, i de från havet uppdragna båtarna, på land! DNA-mässigt var de lika varandra och många bör ha varit släkt. Det är många döda i ett järnålderssamhälle runt år 750 med mycket färre befolkning än idag!
Var det någon i den tidiga delen av Birkas historia som saknade någon släkting, vän, eller man? Tänk om vi med DNA kunde hitta släktingar till dom på Birka?
Jag skulle även vilja se vad det är för pärlor som hittats och veta mer om det finns dräktfragment bevarade.
Lästips:
Det finns mycket på nätet om båtgravarna. Här är några länkar för den som vill läsa lite mer eller hitta fler referenser.
Isotopic provenancing of the Salme ship burials in Pre-Viking Age Estonia By T. Douglas Price Jüri Peets, Raili Allmäe, Liina Maldre and Ester Oras In. Antiquity (2016), Vol 90, pp. 1022 – 1037.
Igår åkte Allan och jag till Waldermarsudde för att se utställningen om barnboksillustration ”Från Mumin till Chop Chop” med konstnärerna Tove Jansson (1914–2001), Ilon Wikland (f. 1930), Pija Lindenbaum (f. 1955) och Linda Bondestam(f. 1977).Det var tre utställningsrum och började med en presentation av alla fyra konstnärer. Sen i andra rummet var det Tove Jansson och Ilon Wiland och i tredje rummet Pija Lindenbaum och Linda Bondestam.
Vi valde ut de bilder vi tyckte bäst om i varje rum.
Tove Jansson
Det här var bådas favorit! Fart, färg och överraskande! Gillar också att vi fick se kommentarer och arbetsprocesser.
Tove Jansson, illustration till Den farliga resan, gouach och tusch. Allan i psppas röda jacka. Muminfigurer Snusmumriken – Snufkin. Muminpappan.
Tänk vilken genomslagskraft hennes figurer har fått!
Det här med arbetsprocessen var nästan roligast att se. Det som inte är tillrättalagt. En liten skiss.
På flera av verken syntes små övermålningar. Som om med tipex
Ilon Wikland
Jag kan inte tänka mig min barndom utan Ilon Wiklands bilder.
Illustration till Bröderna lejonhjärta. Ilon Wikland, kopparstick.Illustration från Bröderna lejonhjärta.
Så mycket tecknande! De ljusa figurerna och allt det svarta. Det är intressant att se allt hon rättat till. Så som det var innan photoshop.
Bröderna Lejonhjärta. Ilon Wikland.
I övre delen har hon klistrat in en ny vit lapp över. Det var som se små hemligheter att se på så nära håll!
Detaljerna. Så precist och ändå med schwung!Utsparat för text. Se skuggan av ena vakten från elden på klippan. Ronja rövardotter av Ilon Wikland.
Omslaget på boken
Ronja. Blandteknik med akvarell och gouach.
Så kul att se den så nära! Tur det var glas framför. Det var väldigt lite reflexer i glasen.
Ikoniska Madicken i gouach. Ilon Wikland
Jag skulle ju vilja höra en bok och det är bra att se planeringen av illustrationerna med tomma ytor för text.
De bokillustrationer som grep oss båda två var de från Ilon Wiklands ”Den långa, långa resan”.
Iion Wikland och sin hund Tito.Ingen mötte henne på tågstationen när hon kom fram, när hon skickades som 14-åring till farmor.
Hon hade med sig sin hund Tito.
Från Den långa, långa resan av Ilon Wikland. Hon hittade sin hund ute på isen skjuten av ryska soldater.
Så oerhört sorgligt! Det lilla barnet som älslade sin hund. Hon måste ha tänkt på det så många gånger i livet. Det visar på hur mycket det är vi bär med oss som vi inte kan se.
Den här påminnse oss om när Allan sov över hos mormor på vinden.
Ljuset i den här är så fint! Perspektivet är lite hur som helst men det gör bara att det blir en spännande bild.
Pija Lindenbaum
Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum.
Pijas och Lindas illustrationer är inget vi har läst, men tar med några bilder vi tyckte om.
Pija Lindenbaum målar tusch och akvarell på papper.
Utsparat för text. Hon provar och antecknar och beskriver hur hon gjort.
Skulle vilja lära mig mer om processen att göra en bilderbok för barn.
Linda Bondestam
En bok om miljöförstöring och snart utdöd för ett väsen som kan återskapa sig själv.
Allan kände till denna lilla varelse Axolotl!
Axolotl’s dröm kanske? Får se om den finns på biblioteket. Linda Bondestams starka färger som vi tyckte om.
Linda Bondestams bilder verkar vara slutredigerade i photoshop. Det var väldigt platta, men ska nog vara det.
Hon hade även gjort en videoinstallation.
Videoanimation från ”Mitt bottenliv – av en ensam axolotl. Linda Bondestam 2024.
Blev inspirerad att måla mer med gouach och att fortsätta med boken jag börjat på, även om jag inte riktigt vet vad jag håller på med.
Efter så gick vi till fiket och åt våfflor Det blev en bra dag!
Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.
Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).
Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!
Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.
När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!
Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.
Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.
Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.
Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.
Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?
Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).
På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.
Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY). Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Lästips
Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.
Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).
Det blev en bra dag!
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).