Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Bronsålderskjolen har varit klar ett tag…

image

Det har varit så länge som jag levt med tanken på att väva den här. Jag har flera gånger undrat varför jag sa ja till att väva den eller varför jag trodde att jag skulle kunna väva en… Det har tagit emot att fota och skicka iväg den men nu är jag redo 😉

image

image

I dessa öglor skulle det kunna tovas fast rå ull.

image

image

image

Undrar hur många flickor och kvinnor som använde en kjol som denna under äldre bronsålder och kanske yngre bronsålder. Vilka var dom och vad gjorde de när de bar sina kjolar? Vem vävde dem? Var det de själva eller fanns det ett dåtida modehus eller en specialistväverska? Vad jag ibland önskar att det gick att resa i tiden!

Nu kommer min kjol få träffa sin blus och jag hoppas jag den kommer trivas och vara fantasieggande för barn och vuxna på Västmanlands läns museum i Västerås. Kjolen har ett ganska tråkigt ”bälte” men det vävda bältet jag redan lämnat till museet har fina tofsar 🙂

Jag vill tacka Amica Sundström för att hon hjälpt mig förstå delar av en äldre beskrivning av kjolen.

image

Egtvedflickans grav. Nationalmuseet i Köpenhamn.

image

Egtvedflickans dräkt. Nationalmuseet i Köpenhamn.

Det är fantastiskt att vi kan se tillbaka i tiden till äldre bronsålder på det här viset, pga av människorna begravts i dessa ekkistor! Tänk om vi kunnat se en hel dräkt på det här viset från alla tider! Tänk om Birkagravarna ens kom i närheten av detta…

Kram

Lästips:

Till Egtvedflickan.

http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/bronzealderen-1700-fkr-500-fkr/egtvedpigen/snoreskoerter-og-ritualer/

http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/bronzealderen-1700-fkr-500-fkr/egtvedpigen/

Våraltanen genom tass-skitiga fönster

På altanen ligger det lite björk nu. De har stått i två år och väntat på att få bli en upprätstående vävstol, en opstagon, istället för ved…

image

Måste jag tvätta fönstren först? Ska bara vänta på lite varmare väder. Frågan är bara vilken vägg jag ska luta den mot? Jag får nog ta ned hyllan ovanför bordet…

Det har hittats vävtyngder här på Helgö, från järnåldern, och jag undrar hur ”vävstugan” såg ut då och vilken sorts tyger som vävdes? Undrar även om jag någonsin kommer få ut något tyg ur den här björkhögen…

Kram

Bronsålder utan brons

Igår gick vi igenom Bronsåldern med Robin 🙂 och bronsåldern är förvirrande!

image

image

Vi samlades i Forntider 1 och bronsåldersrummet med en fin samling hällristningar från olika hällar. I montrarna är det mest utställt snygga och fantastiska bronsföremål, så det är ju lätt att tro att det är så bronsåldern ser ut!

image

Men idag skulle vi få se lite boplatsbronsålder… Här från Ene! Och det ser inte riktigt lika glimrande ut…

image

Det är keramik och lera i massor! Ser ni den lilla ”supkoppen”!

image

image

Det fanns också bränd flinta och fula vardagsyxor. Så sten var en nästan lika stora kategori som lera/keramik. Tycker den stor stenen i framkant ser ut som en bra svärdslipningssten 🙂

image

Projektet som sorterar boplatsmaterial tittar på 50 stycken runt Mälardalen. Pilspets med urnupen bas! Dessa är inte så vanliga.

image

Men det fanns lite glittriga grejer också, som den här svarta lyxkeramiken magrad med glimmer!

image

image

Keramikskärvor kan innehålla matrester och andra spår, tex. efter dryck och jästa produkter. Så om det är en ”supkopp” borde det finnas spår av någon dryck eller så har den använts till något helt annat 🙂

Så hur ser en bronsåldersservice ut? Robin hade dukat upp!

image

Det stora rabbiga kärlet är dekorerat med fingrar! Sen släta kärl i olika storlekar och så de små svarta lyxiga. De lyxiga svarta hittas inte på alla lokaler som benämns boplatser. Undrar om det skiljer sig i tid, funktion på boplatsen eller i status? Eller något annat.

image

image

image

De är så fina! De hela kärlen är av samma sort som de trasiga i backarna, men de är mer hela för att de följt med de döda i gravarna.

image

Så jag säger skål för bronsåldersmänniskorna. Hjälp, jag tycker dessutom att jag ser lite döende ut på fotot i det där ljuset. Foto: Robin.

Kram

Nya senmedeltida ”Guldskinnstäcken”

Passa på att fram till mitten av sommaren se två nytillverkade kopior av de fantastiska så kallade ”Guldskinnstäckena” på Historiska museet. De nytillverkade är nu utställda i Gotiska hallen och ni kan läsa om de som organiserat tillverkningen av täckena på historicaltextils.org. Jag anmälde mig för att vara med och sy, men tiden räckte inte till den här gången.

image

Invigningen i onsdags.

image

Täcke från Dalhems kyrka i Småland. Foto: SHM.

”Guldskinn” kommer av de förgyllda skinnremsor som sytts fast över skarvarna mellan de olika tygfälten. Motiven med märkliga djur har orientaliskt ursprung.

image

Detalj av det nya Dalhemstäcket.

Det är ett fantastiskt jobb och det är en hel hop kvinnor som sytt varsinna delar av täckena. Det får mig att tänka på vad de som sytt pratade om – både då och nu. Vilka berättelser som är ”insydda” i täcken 🙂

image

Täcke nummer två är Skepptunatäcket från Skepptuna kyrka i Stockholm från 1500-talet. Det är alltså senmedeltid/renässans.

image

Skepptuna guldskinnstäcke. Foto: SHM.

Jag skulle gärna ha ett sådant ”täcke” hängandes på väggen 🙂

Kram

Lästips:

Två textilnördar http://historicaltextiles.org

Dalhems guldskinnstäcke. http://historiska.se/upptack-historien/object/96348-tacke-av-textil/

Täcke från Dalhem i sämre skick. http://historiska.se/upptack-historien/object/96085-tacke-av-textil/

Täcket från Skepptuna. http://historiska.se/upptack-historien/object/96349-tacke-av-textil/

Poddcast

Sápmi i Vikingar – uppdaterat

image

Nu är det färdigt, ombyggnaden av utställningsdelen om samer i utställningen Vikingar på Historiska museet. Det ska bli kul att sätta mig in i texterna och föremålen ordentligt. Vi har ju visat flera montrar tidigare men nu blir det med mer information. Fint att kartan är på sniskan!

image

Kammarna och skeden är funna på Björkö, platsen för det forna Birka och väskbygeln är funnen i Uppsala (Sök på tidigare inlägg om väskbygeln om du vill läsa mer). Alltså det som räknas som samiskt kulturuttryck tillverkas, pga av hantverksavfall, och används i det vikingatida Birka där många blev begravda med en hornkam men gravarna räknas inte som samiska. Den samiska hantverksstilen anses för övrigt dyka upp i skandinavien omkring ”år 0” ( även om inget år 0 finns… 😉

image

Det som är svårast är egentligen att benämna folken, som levde i det område vi idag kallar Sverige, som inte var samer. Markerna fanns, landskapen fanns men något enat ”Sverige” kom till först i slutet av vikingatiden och vi har ju enats om att ”vikingar” inte är en etnisk grupp av folk, utan mer en syssla – att gå i viking. När vi kommer in i medeltiden är de ju i alla fall inte längre vikingar även om samer fortsätter att vara samer… På Härjedalens hemsida använder de ”Det nordiska samhället” – ska vi ta det? Vi kan ju egentligen inte använda vikingar då det var en syssla, inte svenskar eftersom vi inte har ett enhetligt enat sverige ännu och nordgermaner har forskare som Inger Zachrisson gått ifrån. Hon skriver nu istället samisk och nordisk kultur och menar med den ”nordiska” de som inte är samer. Hon benämner dem även som nordmän.

Ja, det kanske skulle funka med ”nordiska folk/det nordiska samhället” precis som The norse culture/people på engelska finns som benämning när det är vikingakulturen som menas. Det enda som känns konstigt är ju att jag tänker på samer som nordiska också…

image

Grav 9 på Vivallen innehöll ett bälte som är "nordiskt" och personen anses idag vara en man i 50-års åldern iklädd kvinnodräkt och den rådande tolkningen är att han varit en nåjd. Jag tänker på det lilla silversmycket som kanske föreställer Oden i kvinnodräkt.

På vissa platser så ser och är föremålen annorlunda och begravningsskicket skiljer sig från tex Birkas gravar. På Vivallen ser flest föremål samiska ut även om det finns föremål som visar på kontakterna mellan samer och, som det benämns på Härjedalens fjällmuseums hemsida (se länk nedan), det ”nordiska samhället”. Det finns även ”nordiska” människor i gravarna.

Undersökningarna av skeletten har visat att de döda haft samiskt respektive nordiskt ursprung. I närheten av gravplatsen hittades på 1980-talet också en boplats, med resterna av torvkåtor, och djurben. Undersökningarna visar sammantaget att här en gång funnits en samisk boplats, som var i bruk under några hundra år, från vikingatid till tidig medeltid. Fynden pekar på att här har bott en mindre grupp välbärgade samer, som har haft intensiva kontakter med det nordiska samhället.

Jag har tidigare sagt ”människorna som levde under vikingatiden” och ”de vikingatida människorna” men det innefattar ju samerna och alla möjliga andra folk också!

I Danmark säger de ”den sydskandinaviska kulturen”, men det känns också konstigt eftersom samer under i varje fall vikingatiden bodde hela vägen ned till Mälardalen och den sydskandinaviska kulturen förekommer upp till åtminstone Sangis… och senare runt om i ett väldigt stort område. Hm.

Samer pratar finsk-ugriska språk och ”de andra” talar någon form av nordiskt språk (även om det blir många olika dialekter). Fram till vikingatiden verkar det kallas urnordiska, även kallat nordgermanska, men runt 800 skiljer det sig åt så pass från de germanska språken att det nu kallas fornnordiska, som är uppdelat på tre grenar: fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska 🙂

Samer och Nordfolken? Många tankar snurrar runt i huvudet och jag önskar att det inte var så krångligt!

Vad tycker ni? Ett tips är i varje fall att inte missa varanödleskinnet 😉

Kram

Lästips:

Härjedalens fjällmuseum: http://kommun.herjedalen.se/fjallmuseet/samlingar/utvaldaforemal/foremal/vivallensmycket.5.226690e414e9abde5a2b91a.html
Se källorna.

Inger Zachrisson 1997. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Statens Historiska Museer.

Inger Zachrisson, 2010. Samiska-Nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter, I: Red. Else Mundal & Håkan Rydving. Samer som ”de andra”, Samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. Samiska studier 6.

Nordiska språk https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nordiska_språk

Urnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Urnordiska

Fornnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fornnordiska

Uppdaterar med blogginlägg om Hedebyväska: https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/

”Vendelkråka” från Upplandsmuseet – Uppdaterad!

En av mina facebookvänner delade ett av Upplandsmuseets fina föremål – ett fågelspänne från Viby gård i Uppland.

image

Den är helt enkelt underbar! Det röda är förmodligen granater, men det ser ut att vara någon annan sten också. Jag har inte hittat den i deras samlingar ännu. Skulle vilja veta hur den ser ut på baksidan och vad det är för inläggningar.

Uppdaterar för jag hittade den efter mycket letande på Digitalt museum 🙂 (Googlade ’Upplandsmuseet Vårby gård) och har även hittat en grävrapport som nämner fyndet i en jordkällare/grav.

Utdrag ur grävrapport:

”Drygt 800 meter väster om området, inom Vibys ägor, ligger Bastubacken. Här finns en gravhög (raä 46) och en rest sten (raä 82). Ytterligare en hög och en rest sten har funnits i området (raä 33 och 38). Den resta stenen befanns vara borttagen vid 1970-talets fornminnesinventering, och gravhögen undersöktes och togs bort 1976. Vid tidpunkten för undersökningen, som genomfördes av Sverker Söderberg, var graven redan kraftigt skadad av en jordkällare placerad mitt i högen. Graven befanns under sin jordmantel ha ett kärnröse och under detta en grövre, tvåskiktad stenpackning. Under graven hittades äldre lämningar, troligen tillhörande en boplats. Fynden från gravundersökningen bestod bl a av åttio liter brända ben (inklusive björnklor), spelpjäser av ben, kamfragment, nitar, en liten tvinnad guldring som möjligen hört till en nit, ett bryne samt fragment av glaskärl. Graven daterades till övergången mellan vendel- och vikingatid (UM top ark). I Upplandsmuseets samlingar finns sedan 1944 ett fågelformat spänne och en smyckeskedja från Kalmar socken (UM20307 och 20309) (fig 2). Fyndomständigheterna är något osäkra, men enligt muntliga uppgifter ska fynden ha påträffats inne i själva jordkällaren på 1890-talet (UM top ark)”.
image

Tydligen är det inte granater, utan rubiner (?!). De genomskinliga stenarna ska vara bergkristall – ”Ett dräktspänne i form av fågel (s.k. Vendelkråka) av brons med steninläggningar av bergkristall och rubin” står det i Digutalt museum. Se länk nedan.

image

Jag köpte nyligen en liknande fågel på loppis. Den är enklare och har en broschnål på baksidan.
image

Jag tycker om min ”vendelkråka” – även om det kanske är en rovfågel som en örn eller en falk 🙂

Namnet har fågelndekorationen fått efter legenden om Ottar Vendelkråka. Fåglarna förekommer framförallt under vendeltiden 550-750 (793) e.Kr. men en är hittad i en grav på Birka. Birkafågeln är en av de vendeltida fynden som förekommer i de vikingatida Birkagravarna.

Kram

Lästips:

Linda Qviström, 2003. Arkeologisk utredning etapp I och II. Knarrbacken
Kalmar socken, Bista 3:1 Håbo kommun. Upplandsmuseet.

Spännet på Digitalt museum.

Möte i korridoren med Setons Birkafynd

image

image

Ibland blir man överraskad! Idag påväg från jobbet gick vi förbi denna låda 🙂 Saker jag aldrig sett men hört talas om – i alla fall om mannen, skotten Alexander Seton, som grävde fram dem på Birka för en evighet sen – något kanske ur graven som kallas ”Setons grav”. Han grävde flera gravar på Björkö innan arkeologer ”fanns” och arkeologoutsidern Seton kommer snart få lite nytt ljus på sig 🙂

image

Seton byggde en liten ”minimonter” till en spännbuckla han hittade! Graven hör till gravfältet Borgs hage.

image

Han lagade den underbara kannan med någon sorts klammrar…och annat material än lera!

Det ska bli kul att läsa om Seton, för det är ofta så att historier som någon berättat blir till sanning och så glöms källkritiken bort…

image

I lådan låg även hjärtformade bältebeslag från Hovgården på Adelsö, samt några snygga silverhalsband från någonstans…:-)

Kram

Lästips:

Seton i Riksarkivet

Benlindekrokar, till benlindor eller strumpor, från Bikagrav bj 905

image

Kopior av benlindekrokar från Birkagrav bj 905.

Syr fast mina fina Birkabenlindekrokar i form av fåglar, troligen falkar :), på museets benlindor. De ska få flyga till New York och visa upp sig! Det står iof i Arbman att de är djuransikten – tiermaskenförmige.

image

image

image

image

image

För att linda på benlindorna så behöver kroken lindas in i bandet, bakåt 🙂 Men det blir ju inte snyggt att fota…

image

Skärmbild från Sök i samlingarna, SHM, gravinnehåll bj 905.

Det är en skelettgrav i kista, i gravområde 1E i Hemlanden på Björkö/Birka. Han har inte med sig så mycket saker men ”Tistelspännet” är mycket vackert (in english Thistle brooch). Bild kommer. Över graven ser det ut att ha placerars en riktigt stor sten!

image

Tistelspännet, ringnål, från bj 905. Ur Arbman, Birka I, tafl. 47.

image

Graven tecknad av Hjalmar Stolpe, ATA.

Brevid spännet står det ’spår av silver’ på teckningen och det skulle kunna vara detta som ligger i burken med preparat.

image

Skärmbild av benlindekrokarnas infosida i Sök i samlingarna, SHM.

Två benlindekrokar, eller till strumpor som det föreslås i SHM-texten, i brons med tygrester bevarade av yllekypert och tuskaftat linnetyg, ligger vid knäna. Det står även att där finns en järnring, men jag kan inte se var den sitter. Tyvärr finns inga foton på undersidan av spännena.

image

Fynd från Birka. Benlindekrokar med textilrester från mansgrav bj 905. Foto: Christer Åhlin, SHM.

image

Den ena av benlindekrokarna där garn syns i det bevarade hålet. Foto: Christer Åhlin.

Jag undrar varför den ena kroken fällt ut mer metallsalter och bevarat textil? Den andra ser nästan rengjord ut…

image

Förstoring av Christer Åhlin 's foto, SHM.

Nu när jag tittade igen så ser jag att det är textil på ovansidan av kroken! Undrar om det är det tuskaftade linnet?

image

Förstoring av Christer Åhlin 's foto, SHM

Det syns ju lite rost också på ytan.

De två pärlorna i graven ligger lite underligt. En av oidentifierat material mellan mannens smalbenen. Den andra ligger enligt Arbman i graven men 0,6 m över kroppen tillsammans med den lilla kniven (nr 4 och 5 på gravplanen). Den är tunnformig och av gult glas.

Nu har det kommit tips om att det är som ’garterbelts’ för benlindorna, som i folkdräkten! Knibeltikan de kallas för. De kan i detta fall ha suttit på band istället för på läder.

Tack för spännande inlägg på facebook 🙂 !

Kram

Lästips:

Arbman, H. 1940-43. Birka I, Text s. 353 & Tafl. 47.

Bj 905, SHM, Sök i samlingarna.

Hilde Thunems fina sammanfattning av byxfynd från järnåldern. http://urd.priv.no/viking/bukser.html

Linderholm Anna, Jonson Charlotte H., Svensk Olle, Lidén Kerstin, 2008. Diet and status in Birka: stable isotopes and grave goods compared, Antiquity vol 82, s. 446-461. Här.

Hägg, I. 1986. Die Tracht, I: Birka II:2, Systematische Analysen der Gräberfunde, ed. by Greta Arwidsson, Stockholm.

Peter Beatson nämner även ett likadant fynd från Ryurik Gorodische Wickelbander. (Tack för tipset NyBjörn! Obs! Det står fel gravnummer i inlägget!)

Legwrap garterbelts. Här. Pdf.