Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Glaspärleugnstillverkning, dag 2

Idag började jag elda i ugnen vid 11. Sedan har vi hjälpts åt att lägga i ved under dagen – mycket ved har det gått åt!!!

image

Jag var lite rädd för att den skulle spricka, men den sprack inte 🙂

image

image

Det hann bli mörkt innan vi fått upp temperaturen ordentligt. Tack Dyna Mike för huggavedhjälp och fläktande! Det blir till att lära sig hur vi ska elda i den men bälgar och kol, som vi använde på pärlkursen kändes betydligt lättare! Imorgon hoppas jag Veronica fastnar på bild också, tillverkandes ännu fler pärlor 🙂

image

På tredje försöket gick det. Vi jobbade hårt för denna fina, blå pärla! Jag har fått en ännu djupare beundran för de som tillverkade, och tillverkar, vackra pärlor efter att ha börjat lära mig själv.

För många år sedan var jag med när Torben Sode tillverkade en anatolisk glaspärleugn här på Björkö. Vi gjorde pärlor i den men det här känns fantastiskt kul – att vi fått till en vikingatida Ribeugn här!

image

Påväg till kvällsduschen var det sådär magiskt vackert igen och blått som vår första Birkaglaspärla!

Kram

Äntligen glaspärleugnstillverkning, dag 1

Tycker att jag pratat om hästskit i flera veckor nu. Och ikväll kom vi äntligen igång med ugnsprojektet! Veronica hade lera, sand fanns på stranden, jag snodde lite hästskit från hästarna i hagen hemma och kvistar fanns i skogen 🙂

image

Vi la lite sand i eldstaden som redan fanns.

image

Det var lite knepigt att fläta kvistarna så jag najade lite med koppartråd också.

image

Hämtade ett tält för det började regna. Måste lyfta av det innan vi eldar ugnen!

image

Vi blandade leran i en skottkärra 1 del lera, en del sand och en del hästskit (läs två häskskithögar som inte var purfärska).

image

Efter ett tag tänkte jag inte längre på att det var hästskit!

image

image

image

Byggde en liten hylla på kanten att lägga glasbitarna på. Får se om det funkar och att ugen fortfarande lever imorgon bitti!

Vi skulle ha kunnat elda i den direkt. Thomas Risom, min lärare har beskrivit tillverkningen av ugen i sin bok – Glaspärlemakaren från Ribe. Ugnsfornen bygger på ugnsfynd i Ribe. Kanske gjorde vi som på vikingatiden nu. Jag åkte till Danmark och lärde mig och köpte material för att sedan tillverka pärlor på Björkö. Fast jag tror nog en duktig pärlmakare kom hit också eller bodde här.

image
Imorgon hoppas jag den kommer se ut som en liten vulkan!

Tack Veronica <3 och tack Burr för fotografering och ett extra par ögon. Kram

Ribevikingar på Birkabesök

Igår kom det ett par från Ribe till Björkö och jag älskar deras kläder!!! De har bara växtfärgat, handvävt och handsytt. Flemming och Hennu (jag har troligen hört fel om.hennes namn). De har färgat med krapp, indigo (istället för vejde), brakved, färgreseda/vau och något mer som jag inte minns och de använder med eller utan järngryta.

image

Flemming är vävare och han hjälper till med vävstolen som stått under museet. Hoppas kunna proca vävning i stugan men varpen är lite trasig så vi får se. Undrar just hur det gick till med olika ”stadsbesök” under vikingatiden? Folk reste ju runt och i allafall glaspärlemakaren från Ribe borde ju ha besökt Birka i början med tanke på getingpärlorna och glaspärletillverkning. Men pärlor är också lätta att ta med.

image

Flemming använder en praktisk brickvävsplatta med knopp.

image

Jag har aldrig sett något silverbroscherat Birkabrickband under tillverkning tidigare. Imponerande!!!

image

Jag glömde att fråga vilken grav det är ifrån. Silketrådarna är verkligen supertunna!

image

Hennu bar en egen version av sköldehamdräkten. Den är antagligen vikingatida samisk och det är ett fantastiskt fynd. Hoppas hinna få ett foto på hela dräkten innan de åker tillbaka 🙂 Jag själv passar på att ta ledigt imorgon när besökarna har så fina saker att titta på!

Kram

Birkaväska och fina finska vänner

image

Väskbygel till Birkaväska / Birka bag 1, foto Nina Eklöf.

Förra året hittades två väskbyglar i trä, till två olika väskor, i sundet utanför den vikingatida staden Birka. Ett område har ett, har jag för mig, en meter tjockt fyndlager och i det kom det fram många olika träsaker,  fröer, nötter, läder och tyg. Foto: Nina Eklöf tror jag.

image

Närbild av väskbygel till Birkaväskan / Birka bag 🙂 Tycker det ser ut som gubbar med stora ögon. Foto: Nina Eklöf.

image

Denna fina Birkaväska / BIrka bag har marinarkeologerna Maja och Eve gjort efter det ena handtaget 🙂 Foto: Nina Eklöf 🙂

image

Jag fick två av dem att göra en egen väska av 🙂

image

Fina!

image

Finskt mönster på brickbandet.

image

image

Nu ska jag tälja och sedan välja tyg till min väska 🙂

image

Båda väskbyglarna. Foto: Nina Eklöf.

Nederst är en bit av det andra handtaget. Vore kul att göra en sådan väska också.

image

Kram

Tack Maja & Eve! Kram

Lästips:

Satchels and Bags in the Early Middle Ages

Uppdaterar med blogginlägg om Hedebyväska:https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/

Äntligen – Rosenhills bakluckeloppis idag och jag gjorde ett ”bronsåldersfynd”!

image

Fyndade lite idag! 🙂 Men det kändes sorgligt att Mille inte lever längre. Men hennes familj finns ju och livet fortsätter! Vad är väl bättre än att fynda på hennes backluckeloppis och tänka på hur glad hon blivit av att se vad jag hittade idag <3 En fäll från ett Solnafår - från Överjärva gård! En eneburk till smör, en "näverhållare till vikingaglas", en "innävrad" glasglaska, en väska från Nigeria samt en fällstol!!! 🙂 Fällstolen är från Indonesien, sa kvinnan som sålde de, men hon mindes inte varifrån. Önskar att hon kom ihåg. Jag tänkte att den ser ut som stolen funnen i en bronsåldersgrav i Danmark 🙂 Det är samma sorts stol, även om alla rekonstruktioner jag sett är med lädersits. Jag undrar just hur vissa former dyker upp här och där i tid och rum - men en fällstol är ju alltid bra att ha 🙂 Har bland annat googlat "ancient folding chair indonesia" och "folding camp stool" - då om om ni vet något om den dela gärna med er 🙂 image

Här är danska fyndet från Guldhøj, Jutland.

image

Undrar hur gammal ”min” fällstol är? Har den blivit omträdd? Snöret är i nylon och lite slitet. Jag fotade toppen så jag vet hur jag ska trä om den med nytt snöre.

Hm, vet inte hur jag länkar till min pinterestsida om bronsålder…

www.pinterest.com/lindawahlander1/bronze-age/

Info om om graven som stolen hittades i.

Info om stolen och här om stolens design.

Kram

Vikingatida halsband – asymmetrisk symmetri :)

image

Var ju nyligen på Nationalmuseet i Köpenhamn och blev så glad över att se det här ”halsbandet” funnet i ett silverfynd i Lejre.

Jag vet vare sig om stängannordningen är i original eller om pärlorna hittats i denna ordning, men jag tycker det är så fint! Det är inte lätt att sätta ihop ett halsband som detta, eller jag tycker inte det efter att ha suttit i timmar och kombinerat pärlor för att jag ska tycka att det blir fint. Dessutom ska det ju finnas tillräkligt med pärlor att välja ifrån.

Det är asymmetrisk symmetri :), som så ofta i vikingstida pärlkombinstioner, och jag undrar hur gärna de ville göra det helt symmetriskt – fick de nöja sig med att gör det så bra de kunde med de pärlor de hade? Samlade de pärlor först under lång tid? Är pärlorna minnen från platser de varit och människor de mött, som några av mina pärlor?

Kram

Palmyra – ett världsarv under hot!

Palmyra, eller Tadmor som ät det lokala namnet på staden och som även användes under antiken. Palmyra är ett grekiskt ord och det är det namnet som användes i de klassiska källorna. Palmyra ligger mitt i Syrien  mellan Medelhavet och Eufrat och hotas av IS. Platsen finns i kilskriftskällor från åtminstone1800 fkr och från 1500 f.Kr. från en plats som heter Mari, men staden blomstrade på 100- och 200-talet e.Kr. i och med karavanhandel.

image

Antikvetaren, och min arbetskamrat, Fredrik Helander visade idag två antika reliefer från Palmyra som finns på Medelhavsmuseet. Emelie och jag fick en förhandsvisning 🙂

image

Ansiktet utfört i kalksten föreställer en präst och är en djup, rund, relief till ett gravmonument. Det är huvudbonaden som visar att det är en präst och i pannan sitter en romersk kejsare. Antagligen var han en präst i Bel-kulten, den viktigaste guden i området. Bel var en fruktbarhetsgud! 1876 köpte Herman Napoleon Almkvist huvudet i Palmyra och det var hans sonson som donerade det till museet. Hermann skrev brev hem från Syrien och det skrevs om hans resa i Svenska tidningar. Att irisen i ögat är markerad men inte pupillen visar att den är äldre än reliefen nedan.

image

Den här gravreliefen i kalksten tillhör Nationalmuseums antiksamling, som de flesta av museets föremål och köptes 1961 på en antikauktion i Schweiz. Palmyra är lite annorlunda från andra karavanstäder för det finns många bevarade inskrifter på språket arameiska på föremålen. Skriften på denna relief är palmyrensk men skriven på arameiska. Den syns på mannens vänstra axel och det står ”Ogeilu” som förmodligen var mannens namn. I handen hållare han möjligen änden av en palmkvist och han bär toga, en romersk dräkt. Palmyra ligger stilmässigt mellan Rom och mellanösterns kultur.

Palmyra fungerade under antiken som en buffertzon mellan romarna och partherna, och senare sassaniderna. När romarriket försvagades under 200-talet tog Drottning Zenobia ett grepp om området och lade 269 e.kr. under sig ett eget, enormt rike på bekostnad av romarriket och det sträckte sig över hela Mindre asien och Norra Egypten. Hon höll det i fyra år tills dess att kejsar Aurelianus besegrade henne och även plundrade Palmyra. Staden återhämtade sig aldrig efter det.Kejsaren tog Drottning Zenobia med sig till Rom och där levde hon i husarrest resten av livet. Visserligen i lyx och med tjänare.

Palmyra var 400 ha då och 40ha av den gamla staden ligger idag innanför muren och är ett av våra Världsarv.

Precis som Pompeji, men inte lika omtalat, inspirerade Palmyra till klassisimen under på 1700-talet men inga svenska grävningar har gjorts där. 1988 var det en stor utställning på Medelhavsmuseet med inlånade föremål från Palmyra.

Idag vill IS förstöra Världsarvet Palmyra. De har sagt att de inte bryr sig om att förstöra byggnaderna, men de vill förstöra ansiktena…

image

image

Museet skämms ibland över hur föremålen kommit till Sverige – tex. genom köp på auktioner, grävande i andra länder och hemsläpade. Det är inte längre tillåtet! Men det är kluvet när det nu sker det som sker i Syrien, när föremål som dessa kanske kommer att förstöras för all framtid! Människor förstörs också och att förstöra kulturarv är även en mental krigsföring!

Tack Fredrik för en bra genomgång!

Kram

Birkagrav bj 1074

Fick frågan om textilierna i mansgrav bj 1074 på Björkö/Birka som innehåller 18 bronsknappar och ett snyggbälte som Arbman kallar kahzariskt!

image

Lådan i magasinet är fylld med flera gravar. En låda visar att ett av föremålen från grav 1074 är på utlån.

image

I Sök i samlingarna står det bland annat att det finns textil, läder, päls, näver och mossa… i graven 🙂 Undrar ju lite vad det varit…

image
I en av knapparna är det en tråd från att den varit fastsydd, men jag kunde inte se så bra vad för tråd det var.

Knapparna anses tillhöra en kaftan, i Mis även ”svita” och plagget kan kallas livrock – lite som en kappa eller lång jacka ned till knäna. Inga Hägg kallar dem kaftaner i Birkas orientaliska praktplagg i Fornvännen 1983.

I Die Tracht, Birka II:2, skriver Hägg att det är W34 i kaftanen. W34 är ylle.
image

Ur: Birka II:2

Vidare hittade hon tuskaft i tunikan. Hon har med ett yllefrågetecken till och pälsfrågetecken för kaftan eller mantel.

image

Bild av en man i svita från länken ovan 🙂 Den är knälång och av ylle med liten sammetskrage.

image

image

Här är de enda tydliga (under snabbtitten idag) tygresterna fastkorroderade (fastrostade) på spjutspetsen. Det såg ut att vara yllekypert – lite ripsartad (randigt) och tydlig väv.

image

Fotat gravteckningen i Birka I, Abman, och här syns spjutspetsen och textilien bör ju ha hört till den. Men den ligger inte nära mannen.

Ringspännet har också textilrester, men jag såg inte spännet. Foto: Sara Kusmin, SHM. Hägg tänker möjligen att det hör till en mantel i Birka II:2, Tab. 8:7, men jag känner mig osäker.

image

image

image

Bältet måste ha varit fantastiskt! Det finns flera läderbitar bevarade och jag hoppas på att snart få se Eriks kopia!

image

Mannen kammade sig med en kam som har stödskenor av brons… Den var tyngre än jag trodde att den skulle vara och den ser annorlunda ut i jämförelse med andra vikingatida kammar.

Kammen låg i ett läderfodral. Fotat bilden i Birka I, tafeln, Arbman.

Tack Eva för att vi kunde gå ned direkt 🙂 Det var kul att se!

Länkarna:

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=575&zone=

http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/PartizanMan.html

Alla foton är mina om jag inte anger något annat.

Uppdatering 23/1 2017 (tack för synpunkten 🙂 behöver nog uppdatera mycket i den här graven:

Nu finns fina bilder av fossil textil på ringspännet.

Ringspännet från bj 1074. Foto: Pavel Voronin, SHM.