Palmyra, eller Tadmor som ät det lokala namnet på staden och som även användes under antiken. Palmyra är ett grekiskt ord och det är det namnet som användes i de klassiska källorna. Palmyra ligger mitt i Syrien  mellan Medelhavet och Eufrat och hotas av IS. Platsen finns i kilskriftskällor från åtminstone1800 fkr och från 1500 f.Kr. från en plats som heter Mari, men staden blomstrade på 100- och 200-talet e.Kr. i och med karavanhandel.

Antikvetaren, och min arbetskamrat, Fredrik Helander visade idag två antika reliefer från Palmyra som finns på Medelhavsmuseet. Emelie och jag fick en förhandsvisning 🙂

Ansiktet utfört i kalksten föreställer en präst och är en djup, rund, relief till ett gravmonument. Det är huvudbonaden som visar att det är en präst och i pannan sitter en romersk kejsare. Antagligen var han en präst i Bel-kulten, den viktigaste guden i området. Bel var en fruktbarhetsgud! 1876 köpte Herman Napoleon Almkvist huvudet i Palmyra och det var hans sonson som donerade det till museet. Hermann skrev brev hem från Syrien och det skrevs om hans resa i Svenska tidningar. Att irisen i ögat är markerad men inte pupillen visar att den är äldre än reliefen nedan.

Den här gravreliefen i kalksten tillhör Nationalmuseums antiksamling, som de flesta av museets föremål och köptes 1961 på en antikauktion i Schweiz. Palmyra är lite annorlunda från andra karavanstäder för det finns många bevarade inskrifter på språket arameiska på föremålen. Skriften på denna relief är palmyrensk men skriven på arameiska. Den syns på mannens vänstra axel och det står ”Ogeilu” som förmodligen var mannens namn. I handen hållare han möjligen änden av en palmkvist och han bär toga, en romersk dräkt. Palmyra ligger stilmässigt mellan Rom och mellanösterns kultur.

Palmyra fungerade under antiken som en buffertzon mellan romarna och partherna, och senare sassaniderna. När romarriket försvagades under 200-talet tog Drottning Zenobia ett grepp om området och lade 269 e.kr. under sig ett eget, enormt rike på bekostnad av romarriket och det sträckte sig över hela Mindre asien och Norra Egypten. Hon höll det i fyra år tills dess att kejsar Aurelianus besegrade henne och även plundrade Palmyra. Staden återhämtade sig aldrig efter det.Kejsaren tog Drottning Zenobia med sig till Rom och där levde hon i husarrest resten av livet. Visserligen i lyx och med tjänare.

Palmyra var 400 ha då och 40ha av den gamla staden ligger idag innanför muren och är ett av våra Världsarv.

Precis som Pompeji, men inte lika omtalat, inspirerade Palmyra till klassisimen under på 1700-talet men inga svenska grävningar har gjorts där. 1988 var det en stor utställning på Medelhavsmuseet med inlånade föremål från Palmyra.

Idag vill IS förstöra Världsarvet Palmyra. De har sagt att de inte bryr sig om att förstöra byggnaderna, men de vill förstöra ansiktena…

Museet skämms ibland över hur föremålen kommit till Sverige – tex. genom köp på auktioner, grävande i andra länder och hemsläpade. Det är inte längre tillåtet! Men det är kluvet när det nu sker det som sker i Syrien, när föremål som dessa kanske kommer att förstöras för all framtid! Människor förstörs också och att förstöra kulturarv är även en mental krigsföring!

Tack Fredrik för en bra genomgång!

Kram