Efter att ha fotat den lilla tygbiten med ”flätad” snodd blev det visst ett helt projekt att skriva om textilierna i graven 🙂 Uppdatering: jag har provat att göra snodden slyngad med fem öglor och det blev bra.

Mitt foto.

Taf. 5:6. Birka III.

Denna textilbit från Bj 838 har tolkats som en del av en hängselkjol i ull med en fläta (snodd enligt Hägg) fäst på vikkanten. Tyget är diamantkypert, W10, från insidan av en spännbuckla, med stadkanten nedvikt mot avigan och fastsydd med stygn av ett tvåtrådigt garn i stjälksöm. Längs den vikta kanten är det sedan fäst en flätad snodd. Geijer har satt namnen W10g för diamantkyperten, D4 som är den fina ullsnodden med trekantigt tvärsnitt ca 2-3 mm (om jag förstod Geijer rätt), och St 4 för stjälkstygnen i ull som syns på baksidan av tyget på Taf. 5:6, Birka III, s. 27f, 109, 128 & 168.

Eventuellt var kjolen, pga en pytteliten bit grövre linne, fodrad (eller skodd, min kommentar) med linnetyg.

I båda spännbucklorna finns linneöglor bevarade (Bild ur Hägg, s. 131). Det verkar vara en ögla i övre delen och två nedtill, enligt Häggs ritning.

”Kantsnodden” lite förstorad (ledsen för den dåliga kvalitén).

Illustrationen är från Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s.53.

I graven finns även yllekyperten W17 under kroppen och över spännbucklorna. Spännbucklorna är av typen P51 vilket bl.a. daterar graven till 900-talet (Mis).

Innehållet från spännbucklorna ser lite äckligt ut! (Hägg, fig.44).

Ur Geijer, s. 27. Hon skriver dock på s. 28 att mönstret är mycket otydligt men det ser på teckningen lite ut som gåsöga (!?).

Det är en blå eller svart treskaftad rutkypert. Den finns även på saxen och är enligt Hägg ett yttre livplagg – tröja (som jacka/kappa – inte modern tröja – eller mantel). På saxen finns även ett goffrerat linnetyg från särken, som kan vara vit eller naturfärgad (Hägg, s. 16, 131).

Till dräkten hör även päls av mård eller bäver som var vänd med pälsen in mot kroppen och närmast intill W17. Sen kommer kroppen (revben) och ett tunnt, slöjliknande tyg som kan vara linne och då möjligen ett foder till W17-kyperten (Hägg s. 66, Birka III, s. 168).

Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

En del utav W17-tyget har tydligt avtryck från ovansidan av ena spännbucklan och en annan bit har legat mot ett silverhänge. Ytterligare en bit av W17 har en kant vikt mot avigan och i kanten är stora lösa stygn, som ser ut att fästa bandliknande partier av rött ullgarn vid rätsidan av tyget. Ullgarnet ligger i ett par band eller bårder i rät vinkel mot kyperttygets kant. Flera kantbitar finns bevarade med, på samma sätt, rödfärgade yllebårder fästa på rätsidan. Hägg undrar om de röda yllebårderna är mönstervävda – se kantbiten nr 838:3 på den tecknade bilden ovan (Hägg s. 66f).

Till dräkten hör 24 pärlor: 6 av karneol, 7 av bergkristall och 11 av glas. Två av glaspärlorna är sönderfallna.

Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Remändebeslag omgjort till hänge. Det är förgyllt silver. Hon bar även eventuellt en ring med en infattad karneol, men endast stenen ligger i graven. Hon bar också kniv, en läderbörs och olika vikter – graven är full av saker!

I kapitlet om siden skriver Hägg (s. 79) att kvinnan även bar ett brickband av silver över kraniet. Uppgiften är hämtad från Geijer som skriver att ett mycket förvittrat silverband låg över kvinnans panna. I graven förekommer även en posamentknut, P 27 (Birka III, s. 168) men den är inte markerad på gravplanen.

Det verkar även förekomma växtfibrer i graven (Birka III, s. 186).

(Min kommentar: Hägg lär inte ha fått se de textilier som finns bevarade i textilmagasinet och det är därför hon inte har dem avbildade i sin bok).

Här borde det vara en teckning…

Dräkten sammanfattad:

Kvinnan bar en goffrerad linnesärk med en hängselkjol i diamantkypert med en snodd i överkanten och nedvikt stadkant fastsydd med stjälksöm, möjligen fodrad eller skodd med linne, samt med linneöglor/band till spännbucklorna av typen P51 med pärlor i bergkristall, karneol och glaspärlor, ett fint hänge av en omgjord remönda samt ett runt, stort tredjespänne.

Över detta bar kvinnan ett plagg, eventuellt en ”tröja” eller mantel, av blå (svart) rutmönstrad (gåsöga?) treskaftad yllekypert, möjligen pälsfodrad, och prydd med röda, tvärande, bårder i rät vinkel mot den invikta kanten, av (mönstervävd, undrar Hägg) rött yllegarn och ginns på både bröst och ryggsida.

Runt huvudet bar hon ett brickvävt band och någonstans på dräkten satt det en liten posamentknapp!

Amica Sundström och jag planerar att arbeta med några av Birkas gravar och återigen gå igenom fynden för att bättre försöka förstå hur dräkterna kan ha sett ut.

Litteratur:

Geijer, A. Birka III. (ska uppdateras).

Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka: Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet, Uppsala.

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1026&zone=

Om hängselkjolar, http://urd.priv.no/viking/smokkr.html

Om särken, http://urd.priv.no/viking/serk.html

PS.
Stenen till en ring finns med i en artikel jag varit med att skriva som kommer publiceras inom kort.
DS.