Att se det vackra i livet varje dag.
Vi närmar oss vintern.
Istället för att bara svära över att det knappt gick att få bort frosten från fönstren så fotograferade jag taket.
Kram
Iskonst
Kommentera
månadsarkiv: november 2015
Vikingaklänningens fåll
Har sytt färdigt fållen på klänningen till utställningen Vikingar.
Litet stygn stygn först.
Viker ned nålen i fållen och tar ett större stygn.
Stygnen syns på avigsidan.
De syns inte på rätsidan.
Eller ja, den syns pyttelite 
Kram
Halsringning på vikingaklänningen & en värld i storm
Kanten i halsringningem tänkte jag vika bara en gång nu. Ibland viker jag två gånger. Det tjockare ullgarnet ska fungera som ett stöd för sömnaden.
Jag försöker sy fast garnet både runt om och lite igenom så att det sitter fast. Jag har sytt med tunt, starkt yllegarn. Det tjocka är färgat med krapp och det bruna är färgat med brakved från ett fridlyst träd, som togs ned i samband med grävningarna i Garnisonen på Björkö (med tillstånd). Det är platsen som arkeologerna tänker som krigarnas uppehållsplats i Birka.
Så här blev det och det är alltså insidan av halsringningen. På utsidan syns knappt sömmen.
Axelsömmen kan förstärkas med en tvärsöm också, vid behov.
Så här kan det se ut brevid på bordet. Reda i oredan. Jag syr en klänning som representerar en forntid med mycket krig och våld. Jag förskönar min bild av dåtiden och glömmer eller tänker inte på dåtidens verkliga verklighet. Tittar på tv emellanåt: ”The Last Kingdom”. Wessex som kristen landsdel i England som krigar mot danerna och Danelagen. Angelsaxerna hade också invaderat/flyttat in i området lite tidigare. Innan dess romarna, kelter.
Vad hade hänt om frankerna inte hade varit en expansiv makt som förstörde hediska platser, tex. helgedomem Irminsul? Hade vi velat ha kvar världen som den såg ut då med offer och trälar och allt vad ägande och säljande av människor innebär? Det är förvirrade och naturligtvis är det mest tankar från min sida och inte direkta jämförelser med idag.
Hemma är det lugnt på ytan.
Och i knät.
På tv däremot och på facebook är det verklig storm! Det är obegripligt läskigt det som hänt i Paris och Beirut, samtidigt som jag fortsätter att sy idag, igår kunde jag inte göra någonting mer än att titta, lyssna och läsa, så pågår omvärlden i mitt huvud. En värld där jag inte längre vet vad som är sant eller falskt, där inget längre låter vettigt!
Mina tankar far fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid… Jag vill att människor ska leva i en öppen och gemensam värld och just nu känns det som en overklig, utopisk önskan.
Kram
Vikingaklänning i ylle
Provning på plats med klänningen vänd ut och in.
Syr en ny klänning till utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Klänningen är rak och geometrisk efter fynd av en sidokil av en klänning ( kjortel/tunika) och en halsringning av yllekypert funna i den vikingatida staden Hedeby. Hedeby låg då i södra Danmark, men ligger nu i Tyskland. Klänningen brevid på fotot, i blå ull, är en mer ”skräddad” klänning.
Foto: Wikinger Museum Haithabu.
Fragment 21A och 21B från Inga Häggs bok om Hedebys textilier.
Foto: Fragment 55A, ur Inga Häggs bok om Hedebys textilier från hamnen.
Här är ett mönster från historiska världar.
Fyrkantskil.
Planerar för att ett litet runt sprundpänne ska sitta i halsringningen.
Tanken är att det ska synas lite av klänningen i ärmsluten men det blir ingen synlig linnesärk nederst. Det får vara på den lyxigare klänningen brevid. Pratade med vår nya textilantikvarie för att få lite synpunkter på klänningens längd, och särken under. Att ofta tvätta understa linneklänningen var nog vanligt. Den skyddar kroppen från ullen och ullen från kroppen och det är besvärligt om linnesärken blir blöt och lerig. Så jag väljer att göra klänningen jämnlång och inte riktigt ned i golvet den här gången och utan att särken syns.
Kappan ovanpå har inte jag sytt, däremot ska jag laga spänneöglorna i linne och köpa ett nytt likarmat spänne till den.
Hoppas vara färdig snart
Lästips är knepigt eftersom Inga Häggs två böcker om textilierna från Hedebys stadslager, gravar och hamn är svåra att få tag på, men sök gärna på Pinterest på ”Haithabu”, ”viking”, ”clothes”, ”tunic” och ”dress” (utan situationstecken) för bilder.
PS. Vepan i bakgrunden, med foton på textilbitar från Birka, arbetar jag med texter till så att det ska bli lite lättare att förstå vad det är DS.
Kram
Hittade ett gammalt foto på hembygd.se
Örsleven från Birkagrav bj 507
Den här underbara, vikingatida örsleven i silver, med lite förgyllning, är en kopia av en vikingatida örslev från Birka och tillverkad av en dansk silversmed. Den nya örsleven är ”hel” medan den vikingatida hade blivit lagad med en ring. Motivet föreställer en dryckesbärande kvinna med den återkommande håruppsättningen. Kanske är det en valkyria som välkomnar den döde krigaren till Valhall eller så föreställer det husfrun som bjuder gästerna på mjöd i hallen. Det är även möjligt att det föreställer gudinnan Freja själv.
På den andra sidan är det istället en ”katt” som har lång svans och står på bakbenen – ett s.k. Jellingedjur. Jag har inte läst någon tolkning av figuren men den passar i sin panterliknande form ihop med Freja och hennes hankatter.
Örsleven från Birkagrav Bj 507. Foto: Mis, Historiska museet.
Det är kvinnor som begravdes med örslevar under vikingatiden och jag har själv fått mina öron rengjorda med en örslev, fast i Syd Korea, där de använder dem Den här örsleven tillhörde en gång en kvinna som blev begravd på Birka, i grav Bj 507.
I gravarna ligger de på så sätt att de kan antas ha hängt ned ifrån en av spännbucklorna. De förekommer oftast tillsammans med andra små redskap, som syl och pincett, och tillhör kategorin toalettredskap. Alla har daterats till yngre birkatid, ca år 875-975. En örslev har även hittats i Svarta Jorden, där staden låg (om det inte är fler nu).
Örslevar har lång tradition bakom sig. En örslev blev funnen tillsammans med andra toalettredskap i en kungagrav i Ur, Mesopotamien, från den första dynastin, 3000 f. Kr. De har använts till att rengöra öron från örvax och vaxproppar. Möjligen har de även använts till att få upp smink eller salvor ur små behållare.
Litt. : Birka I, Taf. 173; Birka II:1: tab.1; Hägg: Kvinnodräkten i Birka, 1974:62f,70; Gräslund: Tor, 1980; Brøndsted: Danmarks Oldtid III, 1962:36; Vikingatidens ABC: 302. LWH
Se även: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=456867
Kram
Björkö en vacker dag i juli
Har äntligen tömt kameran på fotografier. Jag undrar om jag någonsin kommer att lyckas skriva ut dem eller göra de fotoböcker som jag tänkt. Glad att jag bloggar i alla fall
Min arbetskamrat Jonathan kom ut till Björkö i somras om ni kommer ihåg – han var min träl i några dagar och vi gick på en fin promenad runt ön. Här kommer nu lite fler bilder eftersom jag tog kort med både telefon och min Nikon.
Vägen till Grindsbacka och Björkö by.
Här är vägen över från Lillgärdsbacka till Grindsbacka, två av gravfälten på Björkö. Mellan ladorna grävdes det för några somrar sedan och där hittades det bland annat en vikingatida byggnad.
Västra gärdet på Björkö/Birka.
Jag förundras över hur vackert jag tycker att det är på Björkö. I vilket väder som helst. I slutet på gärdet började den vikingatida staden och frågan är vad som fanns här ute på slätten för 1100 år sedan…
Björkö by med Mellangården och Oppgården.
Det är inte längre så många hus kvar i Björkö by, som en gång i tiden var en myllrande radby med allt från storbönder till backstugusittare.
Ansgarskapellet som invigdes 1930.
Påvägen till Ansgarskapellet skrämde vi upp ett rådjur. Jag fick det på foto när det gömde sig i fältet.
Den tror nog att den inte syns…
Motljus mot Grindsbacka.
Björkö by där huset längst mot kapellet, Östergården, också syns.
Jag har levt med Björkö på ett eller annat sätt sedan 1996. Det är nästan halva mitt liv. Jag längtar dit när jag inte varit där på ett tag. Det är alltid ett äventyr och det är många människor som fastnar för platsen och återkommer gång efter gång. Ön och dess fornlämningar, tillsammans med fornlämningarna på Adelsö, är ett viktigt kulturarv (Världsarv) som använts på olika sätt genom åren. Men det går aldrig att komma ifrån att det levde människor i vad som en gång var en ”första” stad i Mälardalen och att det begravdes fler människor än någonsin tidigare på en och samma plats under några århundraden av vikingatidens första del. Det är även viktigt att komma ihåg att det begravdes folk här långt tidigare än vikingatiden och att det fortfarande lever människor på ön idag.
Kram
Fint foto på mig i medeltidsdräkt
Foto: Titti Håkansson
Häromkvällen gjorde vi programmet ”Alla helgons blodiga afton” på Historiska (se tidigare blogginlägg). Museet var nedsläckt och mörkt så det blev inte många foton.
Det blev en kväll jag kommer komma ihåg länge och jag hade gärna själv följt med på en vandring
Kram