Mamma och jag gick en sväng runt ängen med Smulan. Det är precis innan det blir grönt nu. Jag älskar de här färgerna som nästan inte finns där.
Smulan syns knappt!
Naturen gör sitt. Väntar några dagar till. De här färgerna <3
Kram
När Allan och jag var i Indien senast så gick vi till regnskogen. Det är en stig där som leder till ett stort träd under vilken det sitter en Baba, men det finns ibland babas på vägen dit också.
Baban vi träffade satt en bit på vägen vid ett lite mindre träd. Jag älskar de där träden. De blir som hus med olika rum mellan de höga delarna av trädet som är som rötter ovan jord.
Vi stannade och pratade lite med honom, när han ropade till oss, och han var go och ville kramas så jag ritade av dem lite snabbt. Eller snarare supersnabba för det var getingar som surrade runt oss 🙂 Vi fick dock inga stick <3
Jag antar att han var en sadhu, en hinduisk asket och han var väldigt oflashig och söt, även om kanske lite fööör kramig för mig just då.
Yogan är tusentals år och det finns mycket olika skrivet om yoga. Jag börjar nu på min yogastig, eller fortsätter på stigen jag började gå 2003… Jag tänker också på min egen pappa – nästan samma ord – och varför jag blivit som jag blivit. Jag vill förändras så jag kan vara mer mig själv.
Kram
Jag har städat hela dagen. Överallt på en gpng och det kommer ta lång tid innan det är ”uncluttered”! Men jag har öven flått en ekorre idag. På stolen liggen en fårfäll och på den Iris. Ibland är det bra att bli påminnd om döden och att även en fårfäll varit ett djur som bräkt och ätit.
Häromdagen såg jag två fåglar äta på en ekorre som låg vid sidan av vägen på Helgö, när jag var påväg till jobbet. Jag kunde inte låta den ligga där utan bad mamma hämta den. Även om det är otäckt så känns det ändå bra att försöka göra något av pälsen på djur som råkat dö i förtid.
Första gången jag tog tillvara en ekorre så lämnade jag den på Bäckedals folkhögskola. Andra gången blev den jag hittat på Adelsö slängd för att frysen den låg i gick sönder. Tredje gången ringde hon, vars frys gått sönder, och berättade att hon hittat en nydöd ekorre och jag googlade ”att flå en ekorre” som en tok och gick sedan dit och tog hand om den. Det var jätteweird att dra av skinnet! Det var min första ekorregarvning och jag använde lite för mycket alun… Så den blev fläckvis hårlös…
Den hör gången har jag blivit rekommenderad att använda annan garvningsteknik (Tack Linda!), så nu får vi se hur det blir…
Den var redan lite äten på så det var svårt att få bort blodet. Skulle kanske skrapat lite mer? Den hade även hunnit ligga lite i kylskåpet, så jag undrar om det var därför som det var lite svårare att se var jag skulle dela på skinnet. Men nu blir den rundgarvad till att börja med. Förhoppningsvis kan den bli en vikingatida väskframsida så småningom, efter ett Birkafynd.
Fortsättning följer…
Kram
Jag lär mig nytt, lär om och upptäcker det jag redan lärt mig.
Kram