Dagsarkiv: 21 november, 2023

Ett möte mellan Strindberg och konstnären Youssef och mig

Idag hade vi terminavslut i Paggruppen (pedagogerna på Historiska) och även gruppavslut, för vår enhet görs om. Vi gick till Nordiska museet för att äta lunch och titta på utställningen ”Strindberg vs. Youssef”.

Den är till höger in i den stora hallen och den gula starka färgen på utställningens väggar lös upp hallen ända upp i taket.

Det som besökaren möts av är ett virrvarr av texter i stora, svarta ”handskrivna” meningar. Lite som att någon från AIK varit framme och klottrat och aldrig lärt sig skriva fin handstil.

Jag förstod ingenting men gick runt och tittade. En kollega lyssnade på en film och berättade att de handlar om Strindbergs bok ”Inferno” och att Youssef översatt boken till olika språk och sedan tillbaka till svenska igen. Så jag tittade med nya ögon och försökte läsa igen. Förstod fortfarande inte.

Gick in mellan några gula väggar och där hängde Stridbergs ”Vågen” som är dubbelsidig. Läste på en skylt att Strindberg var en av Hazelius skaffare (läs ekorre) av olika gamla saker och att Strindberg även testamenterat över hundra gamla saker till museet. Det visste jag inte.

En man Strindberg jobbat med hade massor av tavlor efter Strindberg och en annan man köpte dom och gav till museet, vilket gör Nordiska museet till den största ägaren av Strindbergs målningar!

Vågen. Målad med palettkniv. Den andra Vågen på baksidan är lite trevande och platt, men sen har han gått loss med palettkniven och skapat ett fantastiskt stormande hav med lite blå ljusglimtar på den mörka, himlen. Tror inte att jag hade tänkt på de blå fläckarna om vi inte under Fuismdagen på Nationalmuseum hade fått öva på en annan målning i samma serie med ”slow looking”. Det är en serie om nio liknande målningar av Strindberg. Jag glömde att fota baksidan av målningen.

Jag fortsatte lite till och dök på en klass, möjligen konststudenter. De hade läst första kapitlet i Inferno innan besöket och stod och försökte läsa Kapitel 1. Jag hamnade i deras grupp och vi försökte läsa tillsammans. Det var ett intressant möte 👌 men vi lyckades inte läsa så mycket.

Tittade lite till. Lyssnade kort på filmen. Det var så lågt ljud att jag hade svårt att höra, men hörde att han tidigt insett att han inte drogs till måleri men att han var bra på att teckna. Han var också jätteglad att få ställa ut på Nordiska museet.

Efter det började jag leta efter mina kollegor som jag tappat bort. Hittade Anna men träffade samtidigt Ylva som jobbar där.

När vi hade gått runt och tittat på ett nytt hissbygge och lite annat så frågade jag om utställningen. Ylva berättade att Youssef är född i Sverige men han har aldrig blivit riktigt bra på vare sig svenska, arabiska eller engelska och att text för honom är sådär virrig och överlappande. Nästan obegriplig. Han har precis som Strindberg hade problem med psyket och varit in och ut på psyksjukhus – därav den gula sjukhusfärgen. (Är det gult på mentalsjukhus?) Han hade jobbat med översättning av meningarna i Inferno i tre år tror jag det var.

Det kändes behövligt att få en liten ”guidetur”. Men jag skulle gärna vilja döpa om utställningen till Strindberg & Youssef – ett möte mellan konst och text.

Så vad är det att se på konst? Kanske är det viljan att uppleva och att försöka förstå. Och sen acceptera att du kanske inte förstår. En mental och känslomässig resa. Det är bra att psykisk ohäsla får ta plats. Att känna igen sig eller hitta inspiration hos tidigare generationer och konstnärer. Att inte känna sig så ensam med att inte föstå. Youssef sa att han bara är glad om folk går från hans konstverk och känner att de inte har förstått.

Själv blev jag ju lite nyfiken på Strindbergs version av Inferno. Den har jag inte läst. Däremot så tycker jag mycket om hans målningar.

Kram