Igår hade jag en guidetur på Helgö och jag pratade bland annat om Helgöbuddhan – den mycket exotiska Buddhan som hamnade på en vikingagård på den heliga ön Helgö under senast 800-talet, även om den tillverkades på 500-talet i Swatdalen, då i norra Indien, idag en del av Pakistan.

Helgöbuddhan tillverkades sannolikt i Swatdalen, dåtidens norra Indien men idag ligger det i Pakistan, på 500 talet evt. Sen tog den sig, vilken väg och hur lång tid det tog vet vi inte, hela vägen till Helgö. Där hade den en läderrem runt hals och arm och hamnade slutligen i marken möjligen i samband med en brand i husgrupp 2, runt 850.

Han föreställer Shakyamuni Buddha, grundaren till buddhisten, även kallad Siddhartha Gautama. Handen håller han i Varanamudra som symboliserar generositet.

När Helgö började användas som en helig ö och det offrades nedanför en bergknalle, så hade Buddhan inte tillverkats ännu. Det skulle dröja några hundra år innan den började sin resa för att tillslut hamna på Helgö. Jag har inte tänkt på det så förut.

Men så hade jag för mig att det fanns en liknande någonstans, men det var Osebegsbuddhan jag måste ha tänkt på 🙂

Det är en figur i lotus som sitter som dekoration på en hink funnen i graven. Osebergsgraven är daterad till tidigt 800-tal och tänk om personen som tillverkat den sett Helgöbuddhan. Vad tror ni? Den ser lite sur ut och har inte så mycket andra likheter än just benställningen, men ändå? Helgöbuddhan borde ju ha varit ett så märkligt föremål att se så långt innan vi fick egna skulpturer att den påverkat på något vis.

Det finns tidigare romerska skulpturerna som hittats i Sverige, varav en på Helgö, som jag inte hittar någon bild på men som fått ett vägnamn ”Bronsgudens väg.” Och med tanke på all den metallverksamhet som försiggick på Helgö, med kunniga smeder, så måste de ha fascinerats av Helgöbuddhan.

Det kan vara så att de två lagningarna på baksidan är gjorda på Helgö. Få den är ihålig är ett förslag att den från början var ett relikvarium.