Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.
Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌
Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.
Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.
Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.
Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.
Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.
Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.
Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂
Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.
Kram
Lästips:
Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.
Ulla Mannering, 2017. Iconic costumes, Skandinavian late iron age costume iconogrsphy, s. 54, 113.
Hej Linda!
Jag har funderat mycket på dessa kläder och jag tror att det skulle vara mycket opraktiskt att ha ett sådant förkläde.
Jag tänker om vinden får tag i det eller om man böjer sig fram.
Brandfarligt också.
Men det är så spännande att fantisera och tänka på hur det kan ha varit!
Gillar din blogg mycket!
Tack för alla närgångna bilder!
Mvh Kristina Karlsson
Hej Kristina,
Ja, det är besvärligt om det är lätt. Skulle vilja göra om min så den är fodrad och blev lite tyngre och styvare. Tror det är en symbolisk funktion till för extra bling och då kan det vara snyggförkläden som är på avbildningarna.
Håller med att de inte är superpraktiska som tunn flärp som min. Det som är bra är att de lätt går att haka av och haka på dräkten 👌
Det är spännande med ord som lever kvar – som i ”att ha med sig ett förkläde”, en äldre person som följer med en yngre.
Med vänlig hälsning, Linda
Jag tror starkt på din tolkning pga avbildningar och att ”rutorna” är diamantkypert låter ju väldigt sannolikt. Ska fundera ett varv till när jag går genom Häggs Hedebytolkning, kanske allt siden framtill är ett ett linnefodrat praktförkläde? 🙂
Vad roligt att du gör det. Ja, tänk om det vore en massa praktförkläden på bara framsidan. Då kan dräkten varieras lite mer och det är roligt på gille.
Mvh, Linda