Ibland går jag av vid Hötorget och tar tunneln till jobbet och sedan samma väg på hemvägen. I förrgår stod han där igen, mannen som spelar så vackert. Han har stått där i många år, men inte varje dag. Ibland stannar jag en bit bort och lyssnar. Imorse vaknade jag av att han skulle börja spela, men det var väckarklockan som ringde. Jag har feber…

Han står lutad mot väggen, så det går inte att stanna framför 🙂 Jag undrar om han spelat in något?

Kram