Letade efter en teckning och hittade de här teckningarna från många år sedan.
Min lärarinna i arkeologi bad mig rita av den här graven, men jag tyckte inte att det gick så bra. Nu tycker jag de är fina 🙂 även om det fattas en massa detaljer.
Jag fick den här gravplanen och information. Mannen kallas ”Älgmannen” eftersom det ligger ett stort älghorn vid hans huvud!
Bild ur Forskning & Framsteg 4/97.
Det som inte syns här är den yngre person som blev lagd på en träbår och begravdes ovanpå mannnen. Den yngre personen saknade högra foten och hans huvud låg i höjd med hans bröstkorg.
Här syns även den yngre mannens ben.
Det finns även en artikel i Fornminnen, från 1990, årg. 85.
Akvarell av gravplanen med skelett B.
I graven fanns det – förutom den yngre mannen – järnspikar, en torne till järnsölja, bronsbeslag till en sköld, delar av ett koger, pilspetsar, sköldbuckla, flintabitar, glaspärlor och bärnstenspärlor i ett skrin, ett spjut i två delar och en kniv.
På sköldbucklan syntes att den blivit utsatt för hårda slag. Det kanske även har funnits en pilbåge i graven, men den har så fall inget bevarats ifrån.
Första skissen.
Akvarell över den medelålders mannens grav, innan sköld och yngling.
Graven dateras till övergången mellan vendel och vikingatid med hjälp av vapnen. Graven är även överlagrad av vikingatida lämningar. Ett hus stod senare ovanpå och för att gå in i huset så gick man över graven. Båda männen har enbart ätit landlevande djur, ingen fisk!
Har den yngre mannen varit hans träl? Det är inte helt lätt det här med människooffer, mänsklig gravgåva eller frivillig trotjänare som följer med till dödsriket! Hur blev ynglingen av med fot och huvud? Skyddade han mannen i strid och fick som tack följa med i hans grav?
Kram
Lästips:
Artikel i Fornvännen
http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/2675.
Historiska nyheter. Livet i Birka.
Det är en ganska vanlig skada från strid med sköld att ena foten är avhuggen då rundskölden naturligt inte täcker hela vägen. Det finns svärd i de isländska sagorna som heter i stil med ”fothuggare”/”benbitare”. Det verkar därför ha varit en uttalad strategi att attackerafoten/benet först då de var sårbart och närmaste kroppsdelen. Kan mycket väl vara att den yngre personen har förlorat en strid där han först fick foten avhugget och sedan huvudet (kanske är det därför sköldens buckla är så väl använd). Studier av benen borde kunna säga från vilken vinkel hugget kommit ifrån. Om det är ett offer eller avrättning sker det ofta (men långt ifrån alltid) från en annan vinkel än i strid.
Hej, vad intressant! Undrar om de tittat på avhuggningen närmare. Tack för upplysningen!