Etikettarkiv: arkeologi

Liten intro till reliefspännen – uppdaterad

Det är inte alltid lätt att komma ihåg allt och att bena ut stilar och mönster från forntiden. När jag ser ett reliefspänne så tänker jag på folkvandringstiden. Men det finns i varje fall två reliefspännen från ett gravfält i Gästrikland som är daterade till vendeltid. Jag sökte nu endast på föremålsbild i ”Sök i samlingarna” på Historiska, på ordet reliefspänne.

image

Folkvandringstida reliefspänne från Östertälje i Södermanland. En liknande djurhuvudända som denna har nederst har även hittats i verkstadsområdet (Husgrupp på Helgö 3).

image

Spänne där förgyllning syns Spännet är ett av två reliefspännen från ett gravfält i Gästrikland, daterade till vendeltid i Mis, men jag vet inte vad de daterat dem efter. Det framgick inte heller, så här på direkten, om de är från samma eller olika gravar.

image

Spänne där inte förgyllning syns från samma gravfält.

Gravfältsinfo i FMIS Gravfältet i Gästrikland.

Gjutformar som är liknande till dessa spännen har hittats på Helgö.

image

Ur: Helgö – den gåtfulla ön.

image

Ur: Helgö – den gåtfylla ön. Det stora spännet kommer från Dingtuna i Västmanland men liknade gjutform är funnen på Helgö 🙂

Holmqvist skriver att stilen på relifspännena, dvs. att mönstren är utformade i ”skarptecknad relief”. Det har hittats gjutformar till åtminstone 150-200 spännen från Helgös verkstäder och var en huvudprodukt för Helgö. Den skarpa reliefstilen började användas, enligt Holmqvist, i början av 500-talet. De bör alltså kunna användas även i den vendeltida dräkten 🙂

Vendeltiden tänks börja  550 e.Kr. Och hålla på till vikingatidens början ca 750 e.Kr. (alt. 793 e.Kr. ;-))

Kram

Fortsättning lite senare idag…
Martin Rundqvist menar att de definotionsmässigt är folkvandringstida, inte vendeltida, men fortstätter användas på olika håll i.landet fram till senast 580/90 e.Kr. De är ett tredjespänne och ska alltså inte användas i par 🙂 Om jag har dem i en tidig vendeldräkt ser jag ut som en liten, gammal tant 🙂 Men det är okej med mig 😉

image

Det här är mina reliefspännen, som jag köpt av smyckehandlarna Burr och Rinda!

Behöver ett ryggknappspänne!

Historiskas magasin med Charlotte idag

Det är inte ofta men ibland får jag möjligheten i olika sammanhang besöka magasinet på Historiska. Idag fick vi en spännande genomgång av Charlotte Hedenstierna-Jonson.

image

Det är många lådor att dra i …

Pärlpåsar från Ambrosianis Svarta-jorden-grävning.

image

Några av pärlorna och där syns en liten ”getingpärla”.

image
Urfin, färgglad pärla 🙂

image
Charlotte studerar dessa 🙂 De är vendeltida 🙂 Vet inte om de även finns under folkvandringstiden.
image

Charlotte med ”drottningakrona” förgylld och med granater 🙂

image

Tittade bland fynden från Gotland ich pärlorna är magiska – som pärlgodis!

image

image
Ännu fler från Gotland 🙂

image
Välpacketerat svärd 🙂 Ett rituellt förfarande 🙂

image

Och så lite Birka igen 🙂 hänge (?) från bj 1084. En av mina tatueringar!

image

Och pärlor från Svarta jorden 🙂

image

Några fler från Svarta jorden. Bergkristall och karneol bland annat. Kan bara konstatera att de ’tappade’ massor av pärlor i Birka…

Kram

Behornad figur – ’Oden’ från Levide på Gotland

Nyfunnen liten figur som ser ut att vara enögd 🙂 med horn! Visst är det väl Oden 😉 Dessa figurer med någon form av horn dyker upp ibland och jag skrev min första uppsats i arkeologi om dem. Ska skanna in och lägga upp på forntida.se 🙂

image

Foto: Dan Carlsson

De förekommer tidigare än vikingatiden och i flera olika material och jag gillar dem.
image

Här en smyckekopia av Birkagubben 🙂

Länkar:
www.helagotland.se/noje/default.aspx?articleid=9859960

www.expressen.se/nyheter/asaguden-oden-hittad–pa-gotland/

Kram

Allahringen från Birkagrav Bj 515

För några dagar sedan tittade vi, jag, Sebastian och Ragnar, på Allahringen i svpelektronmicroskop 🙂 Det mäter även ämnena som finns i materialet samtidigt som fantastiska förstoringsbilder fås.

image

Vi var på universitetet och Arrheniuslaboratoriet. Ringen är ett ikoniskt föremål och jag har fjärilar i magen!!! Undrar vad kvinnan som en gång fick med sig ringen i graven tänkte när hon bar den? Tänkte hon på Allah eller var det endast en ring med en fin sten?

image

Så här ser microskopet ut och den tar superförstoringar.

image

Ringen sitter på en liten ställning och nu har jag just fått äran att sätta in den i maskinen och vakta den med mitt liv!

Vi vill bland annat ta reda på vad det är för sten, om det är en ametist eller inte, samt titta på legeringarna i ringen, tex. hur många procent i silver och koppar metallen består av.

Vi vill även så småningom låta läsa texten på ringen igen, men för det behöver vi en forntida ”arabiskskriftexpert”- kanske en kuf? 🙂

Kram

Arkeologi på Dubai museum : 4

image

Nya fyndmontern på museet.

Det fanns bara en väg att gå på museet och efter att ha gått genom ökens djur och genom havet kom man till arkeologiavdelningen.

image

Det var uopbyggt på samma vis med fullskaliga dockor men med hela gravar utställda också.

image

Lite som Skateholmgraven hemma.

image

image

image

Flera föremål hade punktcirklar 🙂

image

Det nyaste galleriet såg ut som en lyxbutik och jag förstod först inte att det var en del av utställningen.

image

Dubai och hela Förenade arab amiraten har en lång och spännande förhistoria ned i Mesopotamisk tid!

Kram

Posament från bj 520, 832 och 957

Har provat Josefinakunten med dubbel tenntråd.

image

3 m, 0,35 diameter tråd. Det blev 20 cm.
Posamenten är funna i vikingatida kammargravar tillhörande personer som begravts med krigsutrustning och 832 även en häst. Jag undrar vilka de var och vad de gjorde under sitt liv. Var de reste och hur de såg ut i livet med sina så fint dekorerade kläder.

Kram

Posament från birkagrav Bj 944

Tillsammans med Sebastian skriver jag lite om posament. Eftersom jag är delad mellan teori och praktik så har jag gjort lite själv också 🙂
image

Den blev fin men skulle ha varit längre och med dubbel tenntråd som fyndet.
image

Fyndet är dessutom tillverkat dragen silvertråd som spunnits runt en silkestråd.

Posamentet satt fast på ett sidentyg som kommer ifrån Kina och det var  målad eller tryckt med guldfläckar.
image
Sida ur Birka III, Geijer. Nr e är mönstret på posamentet 🙂

Graven tillhörde en man som blev begravd på Björkö/ Birka på 900-talet.

Kram

Skopintull -ett ägg funnet

I dagarna har det kommit nyheter från Historiska museets pressavdelning 🙂 Ett ägg har hittats i en nyutgrävd gammal kruka från en grav på Adelsö som heter Skopintull – se länk nedan.

Skopintull är namnet på en brandgrav med stor gravhög på Adelsö daterad till åren kring år 900. Namnet kan betyda ”Sko pin tull” dvs. där behövde du sätta på dig dina söndagsskor innan kyrkan 🙂  eller så kanske namnet kommer av ”Skopje” stor hög på ryska har jag för mig. Hur det än är så är det en otrolig grav för två personer – en man och en kvinna. Det var Hanna Rydh, sveriges första disputerade kvinnliga arkeolog som undersökte graven på tidigt 1900-tal. Länge trodde forskarna att det var en ung pojke som begravts, men de var fundersamma över alla pärlor och dräktdekorationer som graven innehöll och som vanligen förekommer i kvinnogravav. Bland de personliga föremålen finns minst fyra kammar och två bälten.

En av mina guideturer på Adelsö med Skopintull till höger

En av mina guideturer på Adelsö

En ny genomgång av benen i graven utfört av Sabine Sten och Maria Vretemark visade att den innehöll två individers käkar. Den är en av de rikaste bengravarna i Sverige och den innehåller mer än 31 kg ben och som rymmer minst 56 liter. Personerna blev lagda i en båt förmodligen på fällar av järv och mård. De fick med sig sju hundar, tre hästar och en katt. De fick även jaktfåglar med sig som duvhök, berguv och havsörn. I graven låg även en höna. Till detta kom även matdjur som gris, får och nötdjur och fåglarna som jagats, däribland kricka, and och trana. Trana är en svår fågel att jaga.

En av de mest unika sakerna med graven är att den innehöll hår. Håret, som är lite av en avklippt hårtofs, låg nederst i en kopparkittel. När branden slocknat samlades mycket av benen ihop och lades i ett stort bronskärl med järnhank. Benen lades ovanpå hårtofsen och på så vis bevarades det. Det finns flera möjliga förklaringar till att håret hamnat i graven, obränt men ännu har ingen gjort några dna analyser för att se om det tillhört någon av personerna i huvudbegravningen. Vi vet inte heller om det är ena eller båda personerna som är huvudbegravningen, eller om den ena följt den andra i graven.

Fram träder ett par ur aristokratin under vikingatiden, beridna på hästar i vackert dekorerad hästutrustning, i utsmyckade kläder med guldtrådsbroderier, med jaktfåglar (på armarna) och hundarna springande runt ikring – om nu jaktfåglarna inte bara tillhörde den ena personen. De hade även ett spel med spelpjäser av ben med sig på sin färd till dödsriket.

I gravhögen förekom det också minst två senare begravningar i urna (sekundärbegravningar), och det ska bli spännande att få reda på var denna nya begravningskrukan med ägg hittades i gravsammanhanget – om den hittades i huvudbegravningen eller i någon av sekundärgravarna – och vad det är för fågelägg.

Ägg i urna funnen i Skopintull, men tidigare inte undersökt. Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

Ägg i urna funnen i Skopintull, men tidigare inte undersökt. Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

”Vilket kom först, ägget eller hönan?” Vi brukar säga att i vikingatiden kommer hönan först sedan ägget. I gravar från järnåldern finns fynd av hönsfågel utan huvud i gravarna, vilket kan tyda på en begravningsritual med återuppståndelse i dödsriket som motiv. Även den arabiske diplomaten Ibn Fadlan nämner en hönsfågel som blir av med huvudet och slängd upp på ett begravningsskepp till en storman. I Saxo finns det också en parallell med en återuppstånden hönsfågel. Det var tanken att när du kom till dödsriket skulle du bli väckt igen av en galande och kacklande hönsfågel. Sen i och med kristendomen så blev istället upptåndelseägget symbol för att vakna igen. I Sigtuna har det hittats små keramikägg i några gravar och de kan också ses i Historiska museets utställning Vikingar. I Skopintullfallet är det spännande att det är ett faktiskt ägg som klarat sig så bra och som inte hamnat på gravbålet, likt hårtofsen, utan istället placerats varsamt på botten av ett kärl som sedan fylldes med brända ben. Är det en begravning eller en offergåva? Vem var i så fall personen i krukan? Är det ben från en av de två andra i huvudgraven eller är det en tredje person, och då kanske en gravgåva? Många frågor dyker upp och jag upphör aldrig att fascineras över vad människorna förr i tiden tog för sig i samband med begravningar för sina nära och kära.

Läs mer:
http://www.historiska.se/press/pressmeddelanden/Pressarkiv-2013/Extraordinart-fynd-i-gravkarl/
Sabine Sten & Maria Vretemark, 2001. Skopintull – nya rön om en gammal grav, i boken Vi får tacka Lamm.
Hanna Ryd 1936.  Förhistoriska undersökningar på Adelsö. Stockholm.
Andreas Nordberg, uppsats i arkeologi, Vägen till Hel går nordvart och nedåt. Stockholms universitet.

Kram