Sötaste vovven vill vara så nära det bara går 🙂 Försöker läsa och det blir lite svårt med en än så liten hund på halsen. Ligger i sängen och läser på om de olika arabiska författarna som skrivit om skandinaver under vikingatiden.
Kram
Efter några dagar med full aktivitet på Historiska museet med Hedenhösentusiaster och stenåldersvisningar, sagor, tältmys och pyssel har jag nu sittit hemma idag och sytt.
Dagens plagg 🙂 blev en hatt i vadmall med uppsydd kant i efterstygn. Det finns inga direkta vikingatida förebilder utan den är en kompromiss.
Jag tycker Allan är urfin i den!
Kram
Har fått jobbet att sy en till uppsättning kläder till utställningen ”We call them vikings, part two”. Den ska öppna i Spanien.
Det finns en rolig aktivitet brevid klädetma – bland annat ”klä på mannen rätt” annars blir han sur…
Stationen användes flitigt när vi besökte utställningen i Ediburgh.
Kläderna ser lite väl brunbeiga ut, men det är i alla fall två knallgula plagg med 🙂
Nu blir det till att sy så fingrarna glöder… Undrar just hur många plagg som syddes av en bondekvinna under ett år, eller under en livstid. Hur mycket tyg vävdes? Sydde männen alls kläder? Hur mycket sydde trälarna? Det finns så många frågor!
Kram
Nu är den äntligen här. Det är både kul och lite läskigt att skriva artiklar. Jag hoppas ni kommer tycka om den här 🙂
Har skrivit en artikel till tidningen Populärarkeologi om textilier i gravar 🙂
Jippie! Den ser fin ut!
Li har jobbat med ett Jämusprojekt i utställningen Vikingar på Historiska museet och då beställdes Mats Vänehems fina bild! Jag har ägnat mig åt vikingatida textilfynd ett tag och förhoppningsvis kan jag fortsätta med det även framöver 🙂
Och vilket sällskap sen! Tingsplatser, Gamla Uppsala träpålar, Västra Vång och guldgubbar och gummor och så Kent Anderssons ”I skuggan av Rom” – bättre kan det nästan inte bli 🙂
Kram
…med ett urfint spänne, en pärla i bärnsten? och en kapitalägarna i koppar ser det ut som. Jag tror det ska vara lite innan vikingatiden. Det hittades under utgrävningen i Lunda i Södermanland, i hästhagen.
Spännet ser ut att föreställa två fåglar och andra fynd av liknande spännen finns.
Luckan finns i Arkeoteket på Historiska museet 🙂
Kram
I över ett år har min Freja och Helgösmycket varit borta. Jag har saknat dem och undrat var de tog vägen. Men nu är de tillbaka 🙂 Tack! De låg intrasslade bland en brickväv jag inte vävt på på länge.
”Freja”, med sin hjälm, sitt dräktspänne ståendes inringad av en orm (hennes smycke är huvudet på ormen.Ena sidan är kortare på originalet och föreställer ett ryggknappspänne). Det kommer från en kvinnas grav, en storhög i Östergötland, Aska, Hagebyhöga.
”Frej och Gerd”, eller ”Det heliga bröllopet” – det finns flera tolkningar- är ett smycke gjort av silversmeden Hains Råhberg efter ett guldgubbefynd från Helgö.
Jag är inte direkt religiös, men det har kännts jobbigt att de försvann. Glad nu när de är tillbaks
Kram
Knivskidan har en vikingatida förebild från Björkö/Birka 🙂 och det är Mattias som gjort den till mig! Punktcirklarna är antagligen en styrke- och skyddssymbol och jag tycker om dom.
Själva kniven köpte jag begagnad av en polsk man som heter Peter. Han berättade att hans kompis tillverkat den, som en av de första försöken till dramatisering han gjort. Det går, med mycket fantasi, att se det…
Kram
Jag älskar pärlor – det här satte jag ihop igår och jag känner mig nöjd 🙂
Det är inte så lätt att hitta och sätta ihop ett halsband som ser vikingatida ut! Och då menar jag inte bara att välja vilka pärlor som ska vara med. De här pärlorna är nya, traditionellt tillverkade, gamla och några är återanvända. Flera kommer från Indien – några är nyinköpta och beställda för att vara vikingatida kopior, några är äldre från en Indisk marknad, två silvergrå har jag köpt i Kairo av en man som tillverkar returglas och de små kommer från flera halsband jag köpt på en svensk loppis, förmodligen handgjorda i Indien eller kanske Egypten på 70- & 80-talen 🙂
Kroklåset gör jag av sterlingsilver och tråden är vaxad lintråd.
Alla pärlorna är av glas utom en, som är en stor rund karneolpärla. Det är omöjligt att säga hur gammal karneolpärlan är, men den är handgjord, borrad på traditionellt vis från båda hållen och den är tillverkad i en indisk tradition som är över tusen år!
Tänker på alla som satt och pysslade ihop sina halsband under vikingatiden. Deras pärlor kom också från när och fjärran för att mötas i ett och samma halsband. Precis som i mitt. Tänk om pärlorna kunde berätta sina historier 🙂
Kram