Ser ni Iris och Morris? 🙂
Iris tyckte inte att det var så härligt att gå iväg i snön…
Smulan behöver värma tassarna ibland.
Det var så vackra färger idag! Inte bara vitt eftersom det bara kommit så lite snö. Morris tyckte också om att vara ute.
Vi fick vända här för Iris vågade inte följa med längre. Hon hoppade in i skogen och skrek… Imorgon får hon vara hemma…
Kram
Mamma och jag 1970 när jag döptes. Jag blev inte kristen, men hon var så söt så det var värt det 🙂
Har funderat över DNA igen. Jag undrar ju vilka spår bakåt i tiden som finns i mina gener, nu när jag läser Karin Boys bok ”Min Europeiska familj” och det var med som ämne på Kåldolmens dag igår på jobbet. På paneldebatten så var det en man från Hembygdsföreningen som gjort test som visade att han kom i rakt nedstigande led från en person som vandrade ut ur Afrika för 70.000 år sedan och som kom via Afganistan till Europa, eller hur det nu var, medan en av kvinnorna, Kerstin Cassel, som skrivit en mycket bra bok om migrationsforskning inom arkeologi och som också testat sig, menar att bara för 1000 år sedan så är det miljoner släktingar och DNAspår att välja mellan men att hon har Centralasiatiska gener – och jag tänkte direkt på Genghis Khan och hans miljontals ättlingar 🙂
Själv har jag länge tänkt att jag är en återvändsgränd på ett sätt. Jag har ju min älskade unge och han är det bästa i mitt liv. Jag har inte längtat efter just en dotter men eftersom jag inte kommer få en dotter så slutar min mammalinje här – jag blir ett slut på en rad av mammor som fött en dotter, som fött en dotter, som fött en dotter osv. hela vägen tillbaka i tiden! Det är lite hissnande!
Var bodde de, mina förmödrar? Vilka vägar har de gått? Vilka vedermödor har de varit med om? De bodde i alla fall inte i det här området före 14.000 år sedan 😉 Min mammalinje går via min mormor Aina i Sangis i Norrbotten och till gammelmormor Lilly som kommit dit från Vasa i Finland före det. Men var ifrån kom min gammelmormor Lillys mamma, mormor och gammelmormor?
Kram
På Länsmuseet Gävleborg var det även en liten, liten utställning om brudkronor. Liten men så fin!
Gamla fotografier inspirerade till nya brudkronor i både gammal och modern stil.
Ögongodis!
Att se de här färggranna, blommiga brudkronorna ger nytt liv åt fotografierna i svart/vitt. Ovan en Järvsöbrud och det var roligt att se eftersom släkten på min pappas sida kommer ifrån Järvsö.
En konstnär som inspirerats av fotografierna är Erik Olof Wiklund.
Han tänkte att brudgummen på fotografierna såg lite tråkig ut bredvid sin blomstrande fru och skapade konstverken ”Hatt till Brudgum” och ”Rotblöta”.
Han har även skapat detta miniverk 🙂 Jag som älskade att arbeta med lera i miniatyr tillsammans med barnen på Etnografiska för några år sedan, blev otroligt gald över att se den här. Det är en brudgum som sitter på en bänk med en ”Brudkrona” brevid sig…vad kan ha hänt?
Kram
Nyutställda är museets två medeltida orglar, som är två av världens äldsta, och flera kyrkklockor. Orglarna är inte hela men det finns musikstycken att lyssna på i utställningen, för det finns skriven musik för orglar bevarad från 1400-talet. I utställningen får du även reda på hur en orgel fungerar och se en nybyggd liten del i tvärsnitt. I en orgel finns t.ex. en ”väderlåda” 🙂
Den här, från Sundre kyrka på Gotland räknas, som världens äldsta orgel, byggd 1370, även om bara huset till orgeln är kvar!
Bara målningarna är underbara att titta på 🙂
Min kollega Jonathan har fotograferat kyrkomålningar där det finns musikinstrument och museets fotograf Katarina har planerat dessa enorma väggpartier. Foto måste tas med iställningen raw-filer och jpg, inte bara jpg, för att kunna föstora upp så mycket. Endast raw-filer kräver visst något särskilt program (jag ska fråga mer om det och återkommer på tisdag 🙂 Det blev urbra!
Kram
Att se det vackra i livet varje dag.
Vi närmar oss vintern.
Istället för att bara svära över att det knappt gick att få bort frosten från fönstren så fotograferade jag taket.
Kram
Foto: Titti Håkansson
Häromkvällen gjorde vi programmet ”Alla helgons blodiga afton” på Historiska (se tidigare blogginlägg). Museet var nedsläckt och mörkt så det blev inte många foton.
Det blev en kväll jag kommer komma ihåg länge och jag hade gärna själv följt med på en vandring 🙂
Kram
Parken där alla möjliga träd, från när och fjärran, lever tillsammans.
Det finns en välkomnande parkering med en skylt som beskriver var du är och hur du som kommer hit ska hitta och komma rätt.
Den är planerad, utförd och omändrad. Den är både krävande och givmild. Ibland behöver den tuktas. Men framförallt så behöver den omvårdnad – både tydlig och mild och med stor beslutsamhet och kärlek.
Det finns en drake i tornet och leken är inte långt borta.
Kram
