Kontraster – på resa och att komma hem

Kommentera

Vi har kommit hem nu från Gozo. Det var en annorlunda resa i och med att vi var tre familjer som hyrde hus ihop för första gången. Det var bra att  göra saker ihop, hänga i huset och även att hitta på saker på var sina håll samt att ibland laga mat ihop. Skönt med sällskap helt enkelt. Nästa gång kanske det bli på något annat vis. 

Kyrkan på torget i Xaghra. 

Det gick att äta med ihopflyttade bord, även vi just på torget hamnade mitt i gatan. Restauranggubben byggde om lite och satte en växt längs kansten så.

Mattias inte skulle bli överkörd… Men han fick lovatt flytta in från kortändan till slut. Det blev lite väl ävertyrligt mitt i trafiken… 

Maten på Gozo har varit helt okej, inye den bästa kanske men de borde verkligen satsa på jordbruk, sitt salt, pepparen, honungen och allt som växer och tillverkas lokat. Satsa mer på ”Farmlife holidays” och annan rekreation. Det var verkligen lugn på Gozo och det behövs i vår snabba värld. 

Sista dagen hade vi lämnat tillbaka bilar och skulle vara ute ur huset tidigt och det kändes jobbigt att vi hade flera timmar att inte kunna vara någonstans på. Tanten vi hyrde hus av gav mig då nycklar till ett tomt hus, så vi fick vara där tills flygplatstaxin kom. Det var min räddning, för jag var jättetrött och fasade för hela långa hemresan. 

Sista timmarna av vila vid och i poolen i ett annat hus. Jag skulle lätt kunna bo i det huset en vecka utan att göra mågonting annat mer än att äta och vila.

Även härifrån var det fin utsikt. 

En av alla otroliga kaktusar vi såg!

Den här katten tittar på Allan, men han vill helst inte vara med på foton <3 

Bästa kattbilden tog Allan. Det fanns katter lite här och där. Här har de fått sin mat. 

Såg också fikon växa för första gången. 

Fikonen var inte mogna ännu och jag längtar efter att äta färska fikon!

Kanske åker jag tillbaka till Gozo någon fler gång, men just nu är jag bara glad att vara hemma igen bland enar och granar.

Hemma regnar det och är lite kallt. Men här finns mamma, våra katter, vänner och min säng. Jag ska snart iväg igen, men då blir det till ”vikingatiden”. 

Kram

Stranden Mgarr ix-xini 

Kommentera

Innan vi åkte till Gozo googlade jag på stränder och en av stränderna jag ville åka till var Mgarr ix-xini. Det stod att det är bil som gäller för att ta sig dit så Allan och jag körde dit i fredags. 

Inte mitt foto, utan från en nätsida.

Hittade den här bilden på nätet. Det var tur att jag övat att köra för vägen kändes mycket värre än den ser ut på bilden, plus att det var fullt med bilar och folk. 

Vägen dit gick genom en lite stadsdel och ut på ”landet”. Ser ni bilarna? Väl framme fanns det solstolar att hyra och det var mycket mer folk än på fotot jag sett. 

Det var fint att simma och många fiskar att titta på. Det gick att hoppa ned i vattmet från sidorna också, fast det gjorde jag inte. Väl där fick vi veta av en engelsman att Angelina Jolie och Brad Pitt varit över ett halvår på den här stranden gör att spela in filmen ”By the Sea”. Får ta och titta på den! 

Det var lätt att gå i och ur vattnet från bryggan. Ett minus verkar vara att det är extremt dyrt på den lilla restaurangen, men vi åt inte där.

På vägen upp stannade jag till här uppe för att slappna av lite efter rushen upp. Vi behövde ta oss förbi en lastbil i svåraste svängen aom skulle tömma toaletter…  Jag hade frågat engelsmannen hur jag skulle köra bäst för att ta mig upp igen och vad jag skulle göra om jag fick möte i backarna – det får ju bara plats en bil. Tydligen tar man bara sats om det är fritt. Stannar sedan i de små utbuktningarna på vägen, tittar om det är fritt och tar sats igen. Om någon är påväg ned så väntar man men om jag skulle vara på väg upp och någon börjar köra ner ändå så måste den som kör ned backa upp igen… Glad att bilen vi hyrt var så stark trots att den var liten!

Kram

Fort Rinella och Valletta

Kommentera

Det blev en lång och riktigt jobbig dag igår med att köra bil på Malta, men med höjdpunkter som att se en kanon fyras av och glass.

Vi tog färjan med bilen över till Malta och trafiken där var inte att leka med. Vi åkte efter Tove mot Fort Rinella, där väldens största, frontmatade kanon skulle finnas. 

Vi fick en uppvisning i hur man fyrade av en lite mindre kanon under tidigt 1800-tal, tror vi… De hade tidstypiska kläder och det var uppvisning varje timme!

Om vi betalat 10 euro hade någon av oss fått gå fram och tända den… Verkade livsfarligt.

Det blev världens smäll och ändå bara 1/10 krut!

Vi hoppade över hästuppvisningen och letade upp kanonen istället.

Den var stor oc han som ritat den hette Armstrong.

Såg lite annorlunda ut än vad jag föreställt mig, och byggd under slutet av 1800-talet och fraktad från England till Malta för att skydd mot italienare och ryssar…

Räckvidd över havet för att skjuta fiendebåtar…

Det var ett fintboch välgjort museum och om det inte varit så varmt hade vi nog stannat längre. 

Inne på museet fanns det uppbyggda scenerier ur fortets historia. Ett trettiotal män var stationerade där och fler kunde flytta in vid behov. 

Fin toa!

Det fanns även en vapenvägg utanför som man kunde få provhålla ifrån. 

Jag valde ett bronsålderssvärd som är en kopia på ett svärd hittat på ön, men guiden visste inte från var. 

Det blev någon konstig skugga. Svärdet var mycket blankare än på bilden. 

Fortets ”vallgrav”. Det gick att gå genom en gång på insidan till de där gluggarna. 

Efter besöket åkte vi till Valetta och mina körabilnerver kom mer och mer ut på huden… Gabi, Mattias och barnen var redan där. 

Valletta – Maltas huvudstad är grundad 1566 av Johanniterorderns ledare Jean Parisot de la Valette och är en av de första, moderna stadsplanerade städerna med rutnät i världen och den designades av Francesco Lapparelli.

Vi handlade ingenting, men jag hade gärna köpt ett halsband med ett glashänge i millifiori. 

Vi var många att hålla reda på 🙂 men det är kul att resa i flera familjer och hitta på en del grejer ihop. 

Drottning Victoria syns överallt – här en fin skulptur framför Biblioteket. 

Vi åt på ett torg i skuggan. 

En mängd helgonfigurer var uppställda tillfälligt längs gågatan, men jag vet inte vad Dionysos gör i ett katolskt land som helgon… 

San Dijonisju.

Påväg tillbaka till färjan och Gozo så tog mina nerver slut och jag grät i bilen en skvätt och trodde aldrig jag skulle ta mig från Malta med bilen ? i behåll! Men det gick bra! Jag hade full fördäkring, men ändå jobbigt om vi fastnat någostans i flera timmar, plus att om vi krockat så får man inte flytta på bilen en milimeter, glr då gäller inte försäkringen. Så kör mycket hellre stupa, krokiga vägar på Gozo än rusningstrafik på Malta!!!

Allan fick fota lite när vi kom upp på höjden på Malta.

Nära färjan.

Tillbaka med färjan till lugna Gozo! Och jag klarade av att faktiskt köra bil i fleta timmar på Malta, så känner mig stolt över det 🙂

Kram

Lästips:

Fort Rinella http://www.fortrinella.com här.

Vallettas historia http://www.visitmalta.com/se/valletta-history här.

Stenåldestemplet ”Ğgantija”  på Unescos världsarvslista och stenåldersfiguriner

Kommentera

Igår var vi till väldens äldsta stående byggnad – Ğgantija – som ligger i Xaghra. Det är ett kalkstenstempel vars äldsta del byggdes för ca 5600 år sedan, så de är äldre än Saqqaras trappstegspyramid i Egypten. 

Hit upp är det nära Ramla bay, där vi var och badade häromdagen, men jag undrar just hur stenåldersmänniskorna hittade hit från Sicilien…? Vilka var dom? Fin utsikt hade de i alla fall! 

Väggen här bakom är sju meter och platsen anvöndes under 1000 år och senare som gravområde under bronsåldern. När platsen grävdes ut på 1820-talet så tänkte de sig at jättar byggt platsen pga de enorma stenarna. 

Baksidan på templet.

Jag kunde nästan inte se nog.

De odlade en massa på museiområdet och här klättrar sniglar på vad som såg ut att vara lavendel.

Allan gillade ödlan vi såg lite mer än templet. 

Jag hade gärna gått på en guidetur men det fanns bra skyltar längs vägen. 

Den här texten gick även att få höra genom att trycka på en knapp och det fanns att välja mellan flera språk. Ställningar att hålla det hela upp behövdes på flera ställen. Bra ”röst” som pratade. 

Vägen in i den yngre, norra delen. 

Jag fick som en liten gloria ? 

Någon sorts portstenar med hål att hålla något. 

Märkligt att vara så nära väggar som byggdes på stenåldern!

Fint!

Den äldre delen har fem rum och lite fler detaljer.

Här inne hittades det möjligen två skulpturhuvuden som finns inne på museet, som de kallar ”Interpretation centre”.

Nicher inne till vänster i den äldre delen. 

Märkliga hål. 

Södra sidan. 

Vi gick upp till museet igen. Tur vi var där på eftermiddagen eftersom det var tokvarmt!

Huvudena från ett av rummen. Vet inte hur gamla huvudena är. 

Templet användes senare under bronsåldern som gravplats, men templets egen gravplats är tydligen ett gravkomplex i närheten som heter Xaghra circle, där det hittats en massa fina figuriner.

?

Benfiguriner av tåben från ko.

Xaghra stone circle.

Sten- och snäcksmycken.

Stenredskap.

Dekorerad keramik. 

Stor stenfigurin som blivit (?) sönderslagen. 

Kul med en rekonstruktion som det gick att känna på. 

Det gick även att få en neolitisk ”make over”… 🙂 

Igår var vi till Fort Rinella för att se en kanon. Skriver nog lite om det ikväll. 

Kram

Lästips:

Ggantija museum http://heritagemalta.org/museums-sites/ggantija-temples/ här.

Ggantija temple https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ġgantija här.

Xaghra Stone Circle https://en.m.wikipedia.org/wiki/Xagħra_Stone_Circle här.

Megalittemplen på Malta och Gozo https://en.m.wikipedia.org/wiki/Megalithic_Temples_of_Malta här.

Gps och vägskyltar på Gozo…

1 svar

M, google maps väljer närmsta vägen vilket kan vara bra att veta om man ska åka hit… Det vill säga den väg som är läskigast att köra! Vägskyltarna funkar inte riktigt dom heller. 

Vägen ner till Ramla Bay. 

Allan gillade den i och för sig men jag var tvungen att stanna och fråga en gubbe om vi ens kunde köra ner här. 

Här nere låg parkeringsplatsen, men det visade sig finnas även en nyare väg att ta sig ner dit. Ser inte så stupt ut på fotot kanske, men det är värsta vägen jag kört! 

Vägen upp igen var om möjligt ännu läskigare att köra och det blev på ettan! Annars är det ganska lätt att hitta här även om allt och alla hus har samma färg i gulbeige kalksten. 

Puh!

Gozo by night

Kommentera

Semester! På Gozo, en stor ö brevid Malta. Hade ovanligt med resfeber igår när vi åkte hit. Men efter bil, buss, flyg, minibusstransfer, färja och ytterligare en minibusstransfer så var vi framme, döhungringa, i Xaghra.

Partybuss från flyget.

Kyrkor överallt, byggda ideellt.

Det är fint här med alla lika hus i kalksten. Vi har hyrt lägenhet i ett ”farmhouse” och kan gå, även om det är en bit, till restauranger och mataffärer. 

Vår balkong.

På torget – äntligen mat! Foto: Arkeologen Mattias Öbrink.

😉 

Far och son.

Poolside 🙂

Kvällsdopp för några av oss. 

Här i Xaghra finns ett tempel daterat från 3600 f.Kr. och på tisdag eller torsdag åker vi nog dit. 

Nu så sova efter att ha kört vänstertrafik för första gången, handlat på stor mataffär och badat i Medelhavet vid den mest lutande vägen till ett bad någonsin… 

I lägenheten har vi wifi, men fattar inte riktigt det här nya med ”fri roaming” i Europa, för jag fick ett märkligt sms från Tele2 om att vi varit uppkopplade mot en satellit och att det kostar pengar… Oroad!

Kram

Mina fötter

5 svar

? Insåg idag, när jag gick igenom gamla och nyare foton, hur många foton jag har tagit på mina fötter med eller utan skor… 🙂 så det fick bli ett ”bildtema”. Även om jag oftast har ont i dem, så är jag tacksam över alla platser de tagit mig till. Har visst fotat mina fötter både här och där 🙂 och de här är ändå inte alla foton jag tagit på mina fötter sedan jag var barn. 

Jag har alltid tyckt om dem, hur jobbiga de än varit med för små 41: or på, som jag klämde med dom i förr om åten, så finns det sedan ett tag även snygga skor i min storlek – stl 43. Behöver bara ta ett foto i mina nya sommarkor 😉 Så en liten varning. Här kommer fotbilder, men inte så mycket fotsulor, vilket inte är fint att visa tex sin guru, vilket jag fick lära mig nyligen av en underbar yogi… ?

Dagens foto, som på sätt och vis drog in mig i fotletande idag.

Kram

Völva på Birka

Kommentera

Häromdagen hoppade jag in extra som völva på Björkö/Birka och mamma följde med. Det är alltid mysigt att komma ut och elda i husen och jag längtar efter att bo där, men det blir inte i sommar, mer en kanske några dagar i augusti 🙂

Vid eldstaden med kopior av Birkakeramik 🙂 ägg och flädersaft. 

Berättade om ”mitt liv som völva”. Att jag skulle vilja bli begravd med min stav och mina magiska smycken och mycket annat. 

Thank You for the photos Kathryn! 

Lite sjuk fortfarande men det blev en härlig dag och alla barn som var där fick ett plåster med sig.

Tänk om det gick att åka tillbaka i tiden och verkligen träffa en av de fyra (kända) kvinnorna som blivit begravda med stav på Birka – ”stavbärerskor”, vilket ”völva” betyder. Vilka var dom? Vad hette dom? Jobbade de i Birka eller blev de bara begravda där? Vilken status hade de? De har blivit lite olika begravda men tre av dem har rika gravar och en har fått en brandbegravning.

Birkagravarna är bj 660 (borta), 834 och 845 samt brandgrav bj 760. I  bj 760 förekommer det delar av en bränd stav samt en hel stav och det har varit lite problem med fyndnumreringen, som sedan 2013 ska vara tillrättat. Den hela staven blev troligen felnumrerad och hör istället till bj 660. 

Bj 660: Det här föremålet är borta. Från graven kommer även Birkakrucifixet och ett lununlahänge.  

Staven som kommit bort och som hamnat i bj 760 istället. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Bj 760: I den här graven är det registrerat två stavar,  men den hela är förmodligen den försvunna från bj 660. 

Staven i brandgrav bj 760. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Ytterligare en stav i bj 760 som kan vara den som hör till bj 660. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Staven i bj 760 som kan komma från bj 660. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Staven i närbild och det är som om staven kommer ut ur en ormmun. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bj 834: den här graven tolkas som en dubbelgrav för en man och en kvinna och jag har skrivit om den tidigare. 

Staven i bj 834. Foto: Ulrik Skans, SHM.

Bj 845: Det finns ingen snygg bild på staven i den hör graven. 

Stolpes gravteckning av bj 845. Bild: ATA.

Staven i grav bj 845. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Kram

Lästips:

Theresia Rosengren,  2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Uppstas vid Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet. 

Jessica Hillborg, 2011. Kvinnan i Fyrkat. En detaljstudie av den vikingatida kvinnograven nr 4 i Fyrkat, Danmark. Uppsats vid Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.  

Neil Price intrevjuad om völvastavar: http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2012/Pages/hur-anvandes-volvastaven.aspx här.