Idag träffades vi hemma hos mig för att sjunga mantra ihop. Jag har längtat efter det sedan jag kom hem från Småland.
Allan och jag åkte upp till loppisen på Rosenhill en sväng innan de skulle komma och påvägen tillbaka körde vi efter en bil som smög ned för vägen vid Nyckelby och vi tänkte att det nog var yogisarna Liv, Diana och Kerli, som inte riktigt visste vägen hem till oss <3
Det har inte varit så lätt att sjunga mantra själv, även om jag spelat in mig själv så jag kommer ihåg melodierna ? Min unge blev dessutom lite orolig när jag kom hem om jag blivit religiös på något nytt sätt… Det har jag inte egentligen, jag är samma, men jag är också förändrad. Jag har upplevt meditation och mantra på ett sätt jag inte gjort innan och jag älskar vad ljudet gör i min kropp – det är som ljudhealing.
Diana fotograferad av Kerli.
Kerli fotad av Liv eller Diana.
<3
Plockade rölleka, vitmåra, lilja, älggräs, liten tistel och två olika klöver igår <3
Vi sjöng nästan en timme och möjligen störde vi sommargrannarna, även om vare sig mamma eller en annan granne hörde något. Det är inte alltid lätt med ljudutrymmen ? Minns min kära granne i stan, som hade shamantrumceremonier i längenheten brevid min, och även om jag inte blev störd så blev resten av huset det. Inser hur lyxigt det är med ett ställe som det vi var på i Småland, med milsvidd enskildhet, där det gick att göra hur mycket ljud som helst!
Vi sjöng även ett, för oss andra, nytt manta som Diana kunde och jag tycker jättemycket om det – ”Ong namo” – om att lyssna på läraren i universum och på läraren inombords. Finns att lyssna på på Youtube.
Liv och Diana ville klättra upp på klippblocket efteråt 🙂
Naturyoga <3
Att hålla balansen tillsammans.
Framför min favoritek, som nog också var glad över att få en yogauppvisning och lyssna på mantran! Allan är i allafall cool med dem nu.
Så vackra!
Nu behöver jag bara photoshoppa bort telefonledningen… ?
Tack för idag <3 Kram
Lyssna:
”Ong namo” här med Mirabai Ceiba eller så finns det flera andra som också sjunger.
