Har sytt färdigt fållen på klänningen till utställningen Vikingar.
Litet stygn stygn först.
Viker ned nålen i fållen och tar ett större stygn.
Stygnen syns på avigsidan.
De syns inte på rätsidan.
Eller ja, den syns pyttelite 🙂
Kram
Kanten i halsringningem tänkte jag vika bara en gång nu. Ibland viker jag två gånger. Det tjockare ullgarnet ska fungera som ett stöd för sömnaden.
Jag försöker sy fast garnet både runt om och lite igenom så att det sitter fast. Jag har sytt med tunt, starkt yllegarn. Det tjocka är färgat med krapp och det bruna är färgat med brakved från ett fridlyst träd, som togs ned i samband med grävningarna i Garnisonen på Björkö (med tillstånd). Det är platsen som arkeologerna tänker som krigarnas uppehållsplats i Birka.
Så här blev det och det är alltså insidan av halsringningen. På utsidan syns knappt sömmen.
Axelsömmen kan förstärkas med en tvärsöm också, vid behov.
Så här kan det se ut brevid på bordet. Reda i oredan. Jag syr en klänning som representerar en forntid med mycket krig och våld. Jag förskönar min bild av dåtiden och glömmer eller tänker inte på dåtidens verkliga verklighet. Tittar på tv emellanåt: ”The Last Kingdom”. Wessex som kristen landsdel i England som krigar mot danerna och Danelagen. Angelsaxerna hade också invaderat/flyttat in i området lite tidigare. Innan dess romarna, kelter.
Vad hade hänt om frankerna inte hade varit en expansiv makt som förstörde hediska platser, tex. helgedomem Irminsul? Hade vi velat ha kvar världen som den såg ut då med offer och trälar och allt vad ägande och säljande av människor innebär? Det är förvirrade och naturligtvis är det mest tankar från min sida och inte direkta jämförelser med idag.
Hemma är det lugnt på ytan.
Och i knät.
På tv däremot och på facebook är det verklig storm! Det är obegripligt läskigt det som hänt i Paris och Beirut, samtidigt som jag fortsätter att sy idag, igår kunde jag inte göra någonting mer än att titta, lyssna och läsa, så pågår omvärlden i mitt huvud. En värld där jag inte längre vet vad som är sant eller falskt, där inget längre låter vettigt!
Mina tankar far fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid… Jag vill att människor ska leva i en öppen och gemensam värld och just nu känns det som en overklig, utopisk önskan.
Kram
Provning på plats med klänningen vänd ut och in.
Syr en ny klänning till utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Klänningen är rak och geometrisk efter fynd av en sidokil av en klänning ( kjortel/tunika) och en halsringning av yllekypert funna i den vikingatida staden Hedeby. Hedeby låg då i södra Danmark, men ligger nu i Tyskland. Klänningen brevid på fotot, i blå ull, är en mer ”skräddad” klänning.
Foto: Wikinger Museum Haithabu.
Fragment 21A och 21B från Inga Häggs bok om Hedebys textilier.
Foto: Fragment 55A, ur Inga Häggs bok om Hedebys textilier från hamnen.
Här är ett mönster från historiska världar.
Fyrkantskil.
Planerar för att ett litet runt sprundpänne ska sitta i halsringningen.
Tanken är att det ska synas lite av klänningen i ärmsluten men det blir ingen synlig linnesärk nederst. Det får vara på den lyxigare klänningen brevid. Pratade med vår nya textilantikvarie för att få lite synpunkter på klänningens längd, och särken under. Att ofta tvätta understa linneklänningen var nog vanligt. Den skyddar kroppen från ullen och ullen från kroppen och det är besvärligt om linnesärken blir blöt och lerig. Så jag väljer att göra klänningen jämnlång och inte riktigt ned i golvet den här gången och utan att särken syns.
Kappan ovanpå har inte jag sytt, däremot ska jag laga spänneöglorna i linne och köpa ett nytt likarmat spänne till den.
Hoppas vara färdig snart 🙂
Lästips är knepigt eftersom Inga Häggs två böcker om textilierna från Hedebys stadslager, gravar och hamn är svåra att få tag på, men sök gärna på Pinterest på ”Haithabu”, ”viking”, ”clothes”, ”tunic” och ”dress” (utan situationstecken) för bilder.
PS. Vepan i bakgrunden, med foton på textilbitar från Birka, arbetar jag med texter till så att det ska bli lite lättare att förstå vad det är 🙂 DS.
Kram
Har fått en beställning på en vit yllemössa med vit kaninpälsbräm!
Medeltidsmode säljer kaninskinn i olika färger så nu har jag en stor (för att vara en kanin), fin päls här hemma som är supermjuk! Kändes lite jobbigt att klippa i den…
Har även klippt ut ”två” mössor. En till foder i blått linne. Jag sydde ihop den vita vadmalen med vaxad, vit lintråd och foderdelarna på symaskin. Foder blir ju lite längre, även om de är klippta lika, så det vek jag in och sydde fast i nedre kanten.
Pälsen klippte jag försiktigt från skinnsidan. Då är det lättare att inte klippa av håren… Sydde fast på insidan av mössan först och såg till att vika håren bakåt mellan delarna. Det blev en liten pälskant på insidan. På utsidan sydde jag fast längs pälskanten och i mössans yta utan att vika in pälsen. Ville att kanten skulle se lite ”rå” ut. Det ska ju vara en vikingamössa och inte en från NK 😉
Här har ni mönstret från Historiska världar, se Vikingatida mössa.
Mått för bredd och höjd:
Huvudmåttet delat på sex. Sömsmåner ca 1 cm för varje bit, dvs. 1/2 cm på sidorn, plus en extra cm för fodret. Om du vill ha mer sömsmån så ta 2 cm extra.
Höjden från örat upp på huvudet. Toppig eller platt mot huvudet väljer du själv. Lägg till någon cm för eventuell invikning i nederkant.
57 runt huvudet + 1 + 1 = 59/6
57 runt huvudet + 2 + 1 = 60/6
Puh! Levererad och den satt finfint! 🙂
Kram
Tunika, mantel, bälte och hatt. Kläderna kommer att användas som utklädningskläder på museet i Västerås 🙂 Tyget ser lite konstigt ut i färgen på fotot, men det är rödbrunt. Dräkten är inspirerad av den danska graven från Trindhøj, daterad till 1346 f.Kr. Men det finns flera liknande fynd. Bältet är inspirerat av en kvinnograv med tvåfärgat bälte, förmodligen olikfärgat garn av olika fårull och sorterad ull.
Museet har redan fått en tjejdräkt, men jag har en snörkjol kvar att göra 🙂
Lite info om dräkten.
Kram
Jag måste gå till biblioteket igen! Inga av böckerna jag läst gör det möjligt och förståeligt att sy bronsålderskläder! Broderierna på Skrydsrtuptröjan är fantastiska, ja, men hur är alla gjorda?
Skrydstrup är 13-16, där 16 är halslinningens broderi. Bilden är från Pinterest http:// www.pinterest.com/lindawahlander1/bronze-age/.
Jag har, tack vare Amica, fler beskrivningar i bild… Men beskrivningen på halslinningens broderi funkar inte 🙁
Den övre kanten på bilden är vad jag kommit fram till nu, men då har jag inte följt Halds beskrivning utan tittat på hennes schema och försökt själv…
Jag håller på med bronsålderkläder som familjer ska kunna pröva, så det måste hålla och jag behöver förstärka kanter och sömmar. Syr i tuskafttyg men det är inte lika grovt och stadigt som bronsåldertygerna. Skulle jag spinna och väva skulle det bli galet dyrt men jag vill ju att det ska vara så fint som möjligt.
Återkommer med fler bilder 🙂
Forts.
Det finns (minst) två till fynd av halslinningens broderier omnämnda i Lise Bender Jørgensens bok om forntida Skandinaviska textilier. Jag tycker dock att det mer verkar vara en mudd och Hald skriver också ”bård”. Ett av fynden är just en bit av ”mudden”.
Här är en bättre bild från Broholm 1938, Kvindedragten i Bronzealderen. Här syns tröjkanten nederst, tror jag…
Nusse, min nålbindnigsexpert, tycker det ser ut som nålbindning. Och det är ju som sytt, inte broderat…Hald skriver att det påminner om virkning.
Här är halslinningen jag fått till men det ska egentligen vara ett tretrådigt garn som är fastsytt i langettstygnen. Jag har även bara gjort tre extrarader utanför tröjkanten. Fortsätter jag blir det en polotröja ;-). Tyget är gult men jag måste färga över det med brunt 🙁 Det var svårt att få tag på tuskaft och det här hade jag redan färgat.
Runt ärmkanten syr jag fast en garnsnodd samtidigt som jag kastar kanten. Det ska bli tre rader med fastsytt garn.
Det blev runt om ärmkanterna. Jag kommer inte brodera allt som på Skrydstruptröjan. Det tar, fick jag just veta, eventuellt 40 timmar för alla broderierna på den tröjan…
Hm, ser ut som en stor, gul bronsåldersblobb…
Svartvitt blev bättre 🙂
Kram
Tittade lite i Birkalådorna i textilmagasinet idag 🙂 Det är alltid lika spännande!
Grav Bj 735 är mest känd för sina fina brickband. Men idag hittade jag en ask i lådan som Amica tog fram, med små textilfragment med ett pyttebroderi.
Det är en tunn silketråd broderad på ett sidentyg kallas samitum, som är mönstervävt. Själva formen på broderiet med som trappsteg finns avbildat tidigare och jag måste titta efter om det är samma, men jag tror inte det. Tråden är fastbroderad i små, små öglor 🙂
Tack Amica för en bra dag!
Kram
Tillägg 25/2 2015
Hej igen, Inga Hägg tänker att de två personerna i graven har var sitt med brickvävda band tränsprytt plagg – ett litet och ett stort. Det går emot vad Geijer trodde. Det mindre plagget är det ”revbensformade” som verkar följa en bröstkorg och det andra är med större brickband och silverhjort och det är det hon tror har en större biten av en trappstegsmeanderbroderi samt den lilla jag fick syn på 🙂 Alltså borde broderiet hört till mansdräkten. Men det är Ingas funderingar 🙂 i boken Kvinnodräkten i Birka. Hoppas jag fick det rätt nu.
Eventuellt är plaggen i ull som det sytts fast sidentyg på (av Inga Hägg kallat sidenkypert – men det är av typen samitum), även med en mindre kildel på det mindre plagget och på sidentyget har brickbanden applicerats. Det finns ull vid en kant av sidentyget på det mindre plagget. Alternativt är det sidenplagg som burits över ullplagg!
Den här ullkappan har jag sytt till Ekerö kommun. Lämnade den för ett tag sedan och har inte sett hur allt blev ihop ännu. Det går att färga starka gula färger med växter, så det är inte omöjligt att det funnits så här starkt färgade plagg, men jag har ingen källa till den här. Mönstret är helt geometriskt och den är ofodrad.
Sömmarna på utsidan.
Eftersom sen är ofodrad ville jag att sömmarna innuti skulle vara fina också. De är vända åt varsitt håll och nedsydda i tyget, dvs. ett nästan evigt syende…
Linneöglor att sätta fast spännet i
Kram