Syr ner sömsmånerna med gammal, tunn växtfärgad ylletråd.
Känner en sorts hatkärlek till det här byxmönstret… (Obs, midjeflärparna ska inte vara riktigt sådär långa).
Så här så de ut innan växtfärgning.
Fastsyning av rumplappen…
Kram
Har sytt en ny hängselkjol och tagit lite inspiration från en kvinnograv på Birka igen – bj 464. Kvinnan blev begravd i en kista norr om Borg. Dräkten innehåller massor med fina detaljer men är samtidigt lite svårtolkad. Stolpe funderade mycket på hur allt hörde ihop och både Geijer och Hägg har skrivit om den. 
Hängselkjolen var i ylle med ett foder eller skoning av linne över vilkas båda kanter en sidenremsa var fastsydd, genom vilka sedan hängselöglorna var fastsydda.
I graven låg även många små, runda bergkristall och karneolpärlor som ser ut att ha varit ett enda långt pärlgarnityr. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Innehållet i graven. Skärmbild från Sök i samlingarna, Historiska museet.Kvinnan måste ha varit urtjusig 🙂
Hur spännbucklor, pärlor och spänne låg i graven. Bild: ATA.Jag undrar lite hur pärlorna var uppträdda ? om de låg som de nu är trädda eller om de var trädda om vart annant i något mönster.
Här kommer lite bilder på vad hon fick med sig till nästa liv.
Spännbucklor, fid. 552723 och sax fid. 181395. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Spännbucklorna är av brons och det står i samlingstexten att det är silver samt textil och läder i samband med dem. silverSaxen har en silverring och insmidda silverstrimmor på skaften. Det finns även textilrester på den.
Kapsälhänge i förgyllt silver med dekor av livets träd, fid. 106847. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Spänne i förgylld silver, fid. 552738. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.Spännet i har gripdjur som krälar över ytan och jag gillar att huvudet ser ut att ha betar ut ur munnen eller om det är två tungor 🙂 Ursprungligen var det ett västeuropeiskt bokknäppe, som gjorts om till spänne.
Bronskedja, fid. 452078. Foto: Gabriel Hildebrand, SHMÄven på kedjan finns det textilrester.
En av textilbitarna på kedjan.Kedjan låg…
I graven finns ett av de stötsta styckena av sidentyg från Birka.
Sidentyg med söm och sidenband fid. 616480. Foto: SHM.
Samma i svartvitt, bj 464. Foto: SHM.
Baksidan av sidentyget med de fransiga tygkanterna. Foto: SHM.Sidentyg i de vikingatida gravarna är inte alltid lätt att tolka. Vilken sorts plagg är det sytt på? Hur såg det ut? De sidentyger som hittats i Osebergsgraven och Pskovgraven är det fortfarande möjligt att se mönster och färger på. Önskar att det fanns lite mer av det på Birka. Båtgraven i Gamla Uppsala är väl den grav där det går att se att det faktiskt varit en sidenfodrad sidenjacka.
Häggs beskrivning av sidentyget. Foto ur Hägg, s. 69.
Fortsättning på Häggs beskrivnig.
Textilbit. Foto: SHM
Textilbit, fid. 616391. Foto: SHM
Textil, fid. 616450. Foto: SHMUppdatering med bilder från Hägg.
Uppdatering: Rester av den förmodade släta särken, vilken Hägg tolkar som naturfärgad eller vit. Foto ur Inga Hägg, s. 12.
Foto på lagerföljden av textilierna. Ur Inga Hägg, s. 121.
Teckning på hur Hägg tolkat hur yllet och linnet är samlat i sidenremsan. Jag gjorde endast en lite skoning för stadga med linne, men det akulle kunna vara en hel innersärk också. Foto ur Hägg, s. 121.
Teckning på hur de stora sidenbitarna ligger ovanpå den ena spännbucklan. Foto ur Hägg, s. 121.
Teckning på en eventuell hörnkant på hängselkjolen. Så antingen en nedfållad kant, den enda, eller så har biten anslutit till ett annat tygstycke, vilket är så jag sydde hängselkjolen nedan. Foto ur Hägg, s. 121.
Höger spännbuckla med textilresten av hängselkjol synlig. Foto ur Hägg, s 40.
Olika tolkningar av pärlgarnityr och kedjor. Foto ur Hägg, s. 41.
Här ligger hängselkjolen färdig i montern på Vikingaliv. 
Pärlorna är bergkristall och karneol som jag plockat ihop till hängselkjolen.
Kram
Lästips: Bj 464 här.
Holger Arbman, 1940. Birka I.
Agnes Geijer, 1938. Birka III.
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Hilde Thunen, Aprondress. http://urd.priv.no/viking/smokkr.html här.
Jag visste det redan men jag fick nu ännu en bekräftelse på att jag valt rätt ställe för att gå på yoga. Det fanns tops på hyllan i omklädningsrummet! Tops, som jag på tunnelbanan hit satt och funderade på att jag behövde!
”Anticipated needs” <3
…
Jag gick på morgonyoga och även fast att jag har ont i nedre delen av ryggen, så gick det bra. Måste ju gå. Tror att jag börjar lossa lite i ryggraden och då blir ryggen lite ”rädd”. Måste bara vara kärleksfull mot den 🙂 Mycket böja knäna och inte mycket prestige, även om jag inte helt kan släppa på den märker jag. Jag vill ”kunna” och det önskar jag att jag kunde släppa ?
Jag läser en yogabok och i den står det att jag ska känna smärtan. Asan, positionen, ”bör” vara stadig och bekväm, så jag siktade på det.
Det var som upprepande sekvenser på passet och det var helt nytt och kul, och det gjorde att det gick att känna positionen flera gånger. Det låter som om det skulle bli repetetivt, men det blev det inte.
Kram
Hm, jag ska sy en vikingabarnklänning med siden på och kan inte bestämma mig vilken kombination jag ska välja.
Det får mig att tänka på hur de valde och kombinerade tyger under vikingatiden 🙂 Lät de sina barn välja? – ”Mamma jag vill gärna ha det här sidenet med lejon på på min kolt”…”mamma jag skulle vilja ha en vit klänning med röda sidenband på…” Eller hur gick det till? ? Fick barn ens siden på sina kläder?
Det har ju inte gjorts så mycket studier av vikingatida barnkläder, så jag får ta och utgå från vuxensnittet och sen hitta på 🙂 Men jag vill att den ska kännas som en kolt fast samtidigt att den ska kännas flickig. I Osebergsgraven finns det ett rödaktigt tyg med siden på, även om det tyget är fin tuskaft och mina tyger är lite grövre i kypert.
Kram
För några dagar sedan har jag återigen växtfärgat med valnötspulver. Pulvret blandas till en smet med vatten och får ligga i en burk över natten.
Det är ett ljusgrått ylletyg jag färgat.
Tyget blötlades också. Pulvret kokades sedan en timme innan tyget lades ned, men valnötsbadet behöver kallna till 40 grader först för att tyget och färgbadet ska ha samma temperatur.
Därefter värmde jag tyg och färg tillsammans och lät koka i en timme på 90 grader, medan jag rörde runt emellanåt. Jag tog sedan av kastrullen och lät allt svalna till nästa dag. Sköljde och tvättade tyget.
Det blev verkligen så mörkbrunt som jag ville 🙂
Ursprunglig stålgrå på.den nya, bruna färgen.
Nästa dag använde jag efterbadet för att färga ett ljust, ljust ylletyg som jag betat med alun. Det skulle bli en varmare färg då. Annars samma procedur.
Det ser mörkare ut i vattnet.
I hon ser ni hur ljust det var innan.
Jag tycker resultatet blev fint. Det ljusa tyget skulle ha kunnat bli en varmare ton, men jag ville använda enbart valnöten.
Jag har även växtfärgat ett rött, krappfärgat tyg i efterbadet, för jag ville ha en mörkare och djupare ton och det blev fint. Mer om det kommer.
Kram
Jag går på yoga för att må bättre, för komma i balans så att jag blir lättare att vara med och för att arbeta kroppen på ett sätt så att jag kan leva i den resten av mitt liv.
Yoga är en praktik. Jag gör yoga och jag kommer att göra det oftare, men så försiktigt att jag kan göra det länge. Det är inte för att bli frisk från fibromyalgi, utan det är för ett annat sorts helande. Jag ska meditera på ”helande” och vad det betyder för mig. Jag har gått på yoga av och till länge, men det känns som om jag börjar nu.
Kram
Häromdagen var jag ju uppe och tittade i textilmagasinet. Jag fick även se den rekonstruerade Egtvedsdräkten som fanns i skåpet – den är underbar. Jag har ju tidigare sytt och ”vävt” en barnvariant av bland annat Egtvedsdräken till Västmanlands länsmuseum och då visste jag inte om den här, så jag försökte ju fota originalet och även rekonstruktionen av kjolen i Danmark!
Den här är fantastisk och starkt ulldoftande!
Här kommer några detaljbilder, men jag fotade supersnabbt. Skulle behöva fota med en bra kamera och i bättre ljus. Rekonstruktionen har även alla vävfel och så, så den är ett superarbete! Jag ska fråga vår bronsåldersintendent vem som gjort den. Hon hade den på sig för många år sedan i Kungsträdgården, när det hölls en historisk catwalk där 🙂
Tröjan:
Framsidan.
Halsens broderstygn.
Den i flera delar påsydda kanten.
Baksidan.
Detalj av vikningen av tröjan.
Ärmen.
Halslinjen.
Bältet:
Tofs och ögla.
Undrar vad tanken var med att ha endast en tofs.
Kjolen:
Detalj av midjeväven.
Den avslutande dekorationen.
Dräkten förvaras i silkepapper.
Någon gång skulle jag vilja väva tyg och göra en till dräkt.
Kram
Lästips:
Egtvedsflickan på Köpenhamns nationalmuseum. http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/bronzealderen-1700-fkr-500-fkr/egtvedpigen/ här.
Ryakudde från Valsgärde. Foto: Upplandsmuseet, Digitaltmuseum.
På Digitalamuseet hittade jag den här rekonstruktionen av en ryakudde där fyndet ska vara från 700-talet, dvs. vendeltiden. Som beskrivning står det så här:
”Kudde. Två svartvita fotografier av en ryakudde, tre brev, en avskrift och en teckning. Materialet är märkt ”B-2197”.
Det ena fotografiet är klistrat på ett 22 x 27 cm beige kartongblad.
På baksidan av det andra fotografiet står ”Kudde i ryateknik från 700 talet (Valsgärde). 30 års jubileum utställning 16/11 45”.
De tre breven är från Greta Arwidsson till Laila Wallin och innehåller anvisningar om hur ryakudden ska göras. Det tredje brevet finns även som avskrift. I det tredje brevet finns Greta Arwidssons förslag till utställningens etikettext: ”Vävnad i rya-teknik från 700 e.Kr. Efter original, funnet i en hövdingegrav i Valsgärde, Gamla Uppsala sn. Nockorna bestå av hårt tvinnade trådar, inplockade i varpen och dubbelvikta, så att ett litet huvud bildats genom trådens sjävsammansnoning”.
Teckningen är gjord på mönsterpapper och visar originalets teknik.”
…
Jag vet ju sedan tidigare att det finns bolster och dun från Valsgärdegravarna och nu även att åtminstone gravarna 7 och 8 omnämns med kudde.
Anledningen till att jag gogglade på en kudde idag för att jag var upp till Textilmagasinet på Historiska med Helen och tittade på lite grejer. Bland annat låg det en kudde i skåpet med rekonstruktioner som det satt en etikett på där det stod Valsgärde.
Kudde som finns bland rekonstruktionerna i Textilmagasinet på Historiska.
Den är så otroligt fin och jag ska kolla imorgon om det är den som är med i Birka III. Ryakudden får jag inte alls något habegär av… ?
Undersidan är röd ylle och jag måste ta reda på mer om den! Kanske någon vet mer?
/Uppdatering med bild 3/2 2017 –
Thank You Wulfheodenas and David! Den är funnen i grav 8 och kallas ”Kudde 1” – ”Kissen I”. Vävtekninken omnämns som Osebergsteknik. Färgerna ska vara rött och grönt, står det i boken.
I can depend on the Wulfheodenas! Thank You very much!
Jaghar ingen bra bok om Valsgärde hemma, så det får bli några länkar från nätet. Eric Östergrens uppsats är spännande och handlar om hjälmar.
Lästips:
Rekonstruktion av ryakudde från Valsgärde, https://digitaltmuseum.se/011023936182/kudde här.
Östergren, Eric, 2015. Vendeltida hjälmar och hjälmbärare. Magisteruppsats i arleologi. Stockholms universitet. Pdf. http://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.251142.1444292267!/menu/standard/file/Ostergren_Eric-Vendeltida_hjalmar_och_hjalmbarare.pdf
Valsgärdegravarna på Wikipedia, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Valsgärde här.
Ljunqvist, John, Valsgärde – development and change of burial ground for 1300 years. Här. Den finns även på academia.edu.
https://www.academia.edu/181948/Valsgärde_-_development_and_change_of_burial_ground_for_1300_years
Wulfheodenas facebook page. They are recreating the Vendel period, https://www.facebook.com/Wulfheodenas/ här.
För mer om Valsgärde och textilierna se:
Arwidsson, Greta 1954. Die Gräberfunde von Vasgärde II – Valsgärde 8. Uppsala
Arwidsson, Greta 1977. Die Gräberfunde von Valsgärde III – Valsgärde 7. Uppsala.