Veronica hörde av sig och ville ha hjälp med statister ut till Birka till idag. Det är ett barnprogram för SVT och jag åkte ut.
Det blev inte så mycket fart för min del men hittade lite garn och gjorde en fyrfläta. Hade helt glömt bort hur jag skulle göra, men till slut blev det bra 🙂 Det blev som små z:an.
Imorgon ska vi spela in något annat och då är kläderna lite patinerade från idag ? Ska ta med mig så jag kan sy på min nya kjortel. Det är mycket väntetid och ovisskap under inspelningar… Undrar om vikingatidens människor också flätade lite för att fördriva tiden under väntan. Jag har svårt att bara sitta sysslolös, men önskar ibland att jag bara kunde sitta på samma vis som i Indien ibland. Fika och bara hänga.
Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.
Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.
Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.
På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).
Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.
Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.
Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂
Dräkten med info från Hägg
Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.
Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.
Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.
I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).
Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.
Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).
De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.
Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.
I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.
Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.
Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.
Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.
Andra gravgåvor
Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.
Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.
Väntade i bilen på Sara och hennes döttrar. Jag hade iof tagit på mig gummistävlarna och hade regnjackan med mig, men undrade lite i bilen hur denna utflykt skulle bli 🙂
Vi tog båten från Rastaholm och det slutade regna när vi blev ombord ?
Det var dramatiskt landskap med tunga moln påväg till kapellet och det blixtrade i horisonten.
Det är en bit till kapellet och vi gick över Lillgärdsbackagravfältet för att hinna fram och tillbaka. Den stigen är nästan igenväxt nu.
Jag älskar att sjunga därinne. Det låter så fint just där!
Jag får sådan lust att måla när jag ser det här. Mobilkameran gör fina foton, men de blir samtidigt lite pixliga.
Vi valde vägen över Svarta jorden och Borgberget på till tillbakavägen. Det var länge sedan jag fick sådan motion på ojämn mark ?
I Kvarteret är det fullt av vikingar. Nästa vecka uppemot 50 personer.
Vibtittade även på utställningen, åt och åt glass. Det blev en fin utflykt och vi hann allt vi ville på de 3 1/2 vi hade på ön.
Känner mig nästan löjligt glad över att ha åstadkommit en karta i illustrator. Jag är inte säker på hur jag gjorde den beiga färgen för gravfälten, för jag kunde inte göra om det – det att måla utan att färgen dubblerades… Jag vill verkligen gå en kurs… Har våndats i veckor för att göra karta och nu får det duga 🙂
Jag har fått mycket hjälp, men det är ändå en soeciell känsla att se min första skylt uppsatt på Birkamuseet.
Små gula tejbitar visar var vi ska sätta upp saker… Vi har mycket utställningstexter kvar att få upp och vi kommer inte hinna till öppning på lördag, men århundradeskyltarna är i alla fall klara.
Viktigt är att få med kredittexter till hantverkare, fotografer och författare. Jag har panik över att jag sla missa någon. På fotot syns tex Ola Myrins foto på den gröna Druvbägen från birkagrav bj 539.
Vi fick även hjälpa en liten krabat ut ur museet.
Fladdermössen flyttar ibland in… Jag tycker bättre om dom nu sedan jag sett facebooksidan med bebisfladderhundar ?
Det är både spännande och lite läskigt att höra en utställning. Men mest vill jag bara bli klar med texterna och barnspåret nu. Vi skriver ju en utställningsbok till och den behöver också bli klar..
Åkte ut till Birka i tisdags flr att jobba med utställningen. Köpt en flytväst till Ella, modell stor, men det gick fint i båten.
Häggen på Ångholmen är magisk. Det kändes konstigt att Birka inte öppnat ännu. Det brukar vara skolklasser nu och enstaka utländska gäster.
Veronicas hundar Disa och Hilda är underbara och anledningen till att jag adopterade Ella ? Ella är blandras labrador och boardercollie, tror vi.
Vi har fått upp väggarna. Det är återanvänt material från förra sommarutställningen. Kläderna och nästan all rekvisita är klar och nu är det texterna kvar.
Jag tycker det blir fint med svarta rum. Och det kommer bli annorlunda när Tallee Savage underbara foton kommer upp också. Det är mycket just en fotoutställning.