Med Veronica och vovvarna Hilda och Disa på utflykt i fornlämningsområdet på Björkö. En fin Birkadag.
Jag längtar ut igen? ???
Kram
Med Veronica och vovvarna Hilda och Disa på utflykt i fornlämningsområdet på Björkö. En fin Birkadag.
Jag längtar ut igen? ???
Kram
Försöker reda ut antalet Völvestavar på Birka… Det gick inte så superbra, men de är fler än tre…och det rör sig om fyra gravar.
Forskare som framförallt skrivit om den här typen av stavar är Niel Price och Inger Gustin. De finns på Birka och på flera håll i Skandinavien men även på tex. Isle of Mann och på andra platser i skandinaviska sammanhang. En känd stav som varit utställd länge på Historiska museet är den från graven i Klinta på Öland.
Det finns alltså flera stycken från Birkas gravar, men det är lite osäkert hur många de är ?♀️?♂️
Lista på de möjliga stavarna i Birkagravar
1. Bj 660: stav som är 75 cm lång och som är borta men finns med på Stolpes ritning. Försvann redan 1943 och Arbman tror den hamnat fel och lagts i grav bj 760.
2. Bj 760a: brandgrav med stav i småbitar. 8 fragment. (På fotot är alla 12-13 st fragment med).
3.Bj 760b: 5 grova bitar av en möjlig stav. Fick ett eget fyndnummer 2013. (På fotot är alla 12-13 st fragmemt med).
4. Bj 760c: fin överfångsgjuten stav som Stolpe trodde kom från bj 660, men det är stor skillnad på denna och på den på teckningen. Den kan komma från gravfyllningen. 45.5 cm lång.
5. Bj 834: 55.7 cm lång, 2.7 mm bred. Överfångsgjutna polyedrar och korghandtag.
6. Bj 845: ett 20-tal fragment.
Bilder på gravarna med stavar på Birka
Grav Bj 660:
Grav bj 660 räknas som en kammargrav för en kvinna.
Bild ur Arbman, Birka I, s. 232.
Bild av bj 660 ur Niel Price, The Viking Way 2002.
Hela gravinnehållet.
Den här staven är alltså borta eller har hamnat i grav 760’s låda.
Grav Bj 760:
Bj 760 är en brandgrav och i eller i gravfyllningen finns en, två eller tre stavar.
Urklipp ut Arbman, Birka I, s. 278.
Hela gravinnehållet.
De här fragmenten har delats i två grupper 2013 och kommer då troligen från två olika stavar.
Bitarna av en eller möjligen två stavar från bj 760. Foto: Sanna Stahre, SHM.
Stavbitarna bj 760. Jag vet inte vilka som delats. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
Den nästan hela staven från Bj 760 med ormhuvudet som håller i staven eller så är det en tunga som kommer ut. Foto:Gabriel Hildebradt, SHM.
Staven bj 760. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
Från den här graven finns det alltså en, två eller tre stavar. Den finaste, som kommer från gravens fyllning eller från bj 660, har en lite ormmun. Staven har överfångsgjutna detaljer och är i järn, brons (och med koppar – Copper alloy) .
Grav Bj 834:
Bj 834 är traditionellt sett en kammargrav för en kvinna och en man även om jag argumenterat för i bloggen (men inte forskat om det) att det är en kvinnograv med vapen.
Bild ur Arbman, Birka I, s. 306.
Bj 834. Bild från Niel Price, The Viking Way 2002.
Bj 834’s stav är också trasig och saknar spetsen.
Hela gravinnehållet.
Staven från bj 834. Foton: Christer Åhlin, SHM.
Den har överfångsgjutna polyedrar och korghandtag. Spetsen är lös.
Grav Bj 845:
Bj 845 är en kammargrav för en kvinna.
Bild ur Arbman, Birka I s. 320.
Bild ur Niel Price, The Viking Way 2002 fast från Pinterest. Sökt på Völvestav. Väntar på nyupplagan av hans bok som jag beställde igår.
Teckning av Harald Faith Eli.
Staven i BJ 845 är i väldigt dåligt skick och ät nu i ett 20-tal fragment.
De tre lite helare stavarna i Birka i Arbman, taf 125:
Bild ur Arbman, Birka I tafeln 125.
Det finns flera tolkningar av vad dessa stavar använts till, men jag dras till att det är en nästan typ regaliestav – en blandad symbol för religiös och profan makt. Sen kan den visst ha haft en viss längd och då visa på makten över måttet, måttstaven, i en tid när den här delen av världen, vad det verkar, började få standardiserade måttangivelser.
Jag har just beställt Niel Prices bok, så jag får läsa i den igen och se vad för spännande saker det stod i den. Det var länge sedan jag läste sen.
De kan alltså även vara rituella redskap för att utför sejd, en forntida (och till viss del nutida) magi.
Jag tror i allafall inte att det var ett grillspett 🙂
Vidare så undrar jag över vilka stavar som försvunnit om de varit tillverkade i tex. trä ? Det vore även kul att jämföra gravarnas innehåll lite mer.
Lästips:
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I.
L. Gardela, 2009. A biography of the seiðr-staffs. Towards an archae-
ology of emotions. I: Słupecki, Leszek Paweł & Morawiec, Jakub
(red.), Between paganism and Christianity in the North. Wyd. 1.
Rzeszów: Wydawn. Uniwersytetu Rzeszowskiego.
Gustin, I. 2004. Mellan gåva och marknad, Handel, tillit och materiell
kultur under vikingatid. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Gustin, I. 2010. Of rods and roles. Three women in Birka’s chamber
graves. I: Theune, C. Bierman, F. Struwe, R. & Gerson, H. (red.)
Zwischen Fjorden und Steppe, 343- 354. Rahden: Marie Leidorf Gmbh.
Eldar Heide, 2006. Gand, seid og åndvind. Dr. art.-avhandling. Bergen:
Universitet i Bergen.
Eldar Heide, 2006. Spinning Seiðr. Old Norse Religion in long-term per-
spective. Origins, changes and interactions. I: Andrén, A u.a (red),vägar till Midgård 8 (Lund 2006) 164-170.
Niel Price. 2002. The viking way. Religion and war in late iron age Scan-
dinavia. Uppsala: Uppsala universitet.
Oscar Olsson, 2016. Vikingatida stavar och deras funktioner. En komparativ stidie om stavar funna i Skandinavien Kandidatuppsats. Uppsala universitet.
Rosengren, T. 2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav
i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Magisteruppsats. Stockholm: Stock-
holms universitet.
Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.
Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.
Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.
Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.
Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.
Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.
Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.
Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.
Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.
Kram ?
Fick finfin post igår!!! Jonas Bjarke Lyckman har återskapat en av mina drömmar från Helgö. Någon gång uttryckte jag att jag ville låta tillverka rekonstruktioner av det spänne som hittats på Helgö och som är som början på vikingatidens ovala spännbucklor. Jonas hörde då av sig och sa att han gärna provade. Vi har gemensamt intresse i att återskapa vendeltiden och Jonas är med i vendelgruppen Uttaharjar.
Efter bilder och funderingar fram och tillbaka så kom de på posten igår <3
Mina nya, små spännen till vendeldräkten, från grav A54 på Helgö, tillverkade av Jonas Bjarke Lyckman. Tack!
Ovalspännet kommer från brandgrav A54 på gravfält 150/119 bakom husgrupp 2 på Helgö. Det är otroligt att föremålen, som pärlor i graven, har klarat sig så pass bra med tanke på att det var en brandbegravning!
Ovalspännet från grav A54 på Helgö. Foto: Viktora Dabir, SHM.
Jag har även fått fota orginalet i magasinet med hjälp av Eva Vedin. Tack! Undrar vem kvinnan var som begravdes på Helgö för över 1300 år sedan. Jag bara tar för givet att det är en kvinnograv i alla fall 🙂 Undrar även om det ursprungligen fanns två ovalspännen i dräkten.
Det var kul att få bilder på arbetets gång 🙂
På bilden i Excavations at Helgö så finns teckningar av föremålen från graven och spännets dekor syns tydligare.
Nu behöver jag ta på mig min dräkt och fota 🙂 Några av pärlorna har jag beställt från Moa, så det blir kul att samla på den här graven 🙂
Lästips:
Spännet i Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=445349 här.
Holmqvist, W., red. 1970. Excavations at Helgö III. Report for 1960-1964. Vitterhetsakademien. Stockholm, s.
Vendelgruppen Uttaharjar https://www.facebook.com/Uttaharjar/ här.