Första dagen på året och första dagen som arbetslös igen. Eller på sätt och vis arbetslös. Nu har jag timjobb igen. Allan följde med mig till jobbet, för vi visste inte om det skulle komma mycket besökare på nyårsdagen, som vanligen är en lugn dag. Min arbetskamrat ville inte jobba själv eftersom vi haft en anstormning till museet av hundratals Hedenhösentusiaster 🙂

Allan och jag startade elden i tältet och det kom tio besökare till 11.30. Roligt och överraskande 🙂 I måndags var det som mest 92 personer som försökte ta sig in i tältet och jag vet att jag lyckats få in över 80 🙂 På sista tältstunden 14.30, som min kollega hade, var det 50 besökare i tältet. Hoppas att detta intresse och behov av stenåldern hos barnen håller i sig 🙂 Det är underbart!

Det blev en mysig stund och Allan gillade Jukolan, den torkade, saltade gäddan, och tranbären men kådtuggumit föll honom inte i smaken…

Bild av Carl Larsson ur ”Folksagor” av Peter Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe.

Av sagorna tyckte han bäst om sagan om hur det kommer sig att björnen har så kort svans medan ”älgen och musen” uppskattades mer av de andra barnen.

Jag glömde att ta kort och det får istället bli fotot från igår på Allan och Morris.

Jag har aldrig haft något fast jobb. Det är oerhört jobbigt att tänka på ibland. Samtidigt har jag alltid jobbat och nu har jag ett eget företag, om än ett litet än så länge :-), och olika uppdrag som forskning och sömnad. Jag jobbar med det jag älskar och det är värt allt slit när barnens och de vuxnas respons och ibland tack gör min dag. När berättelser och sagor får barnen att hamna nästan som i trans, i en annan värld 🙂 som nu senast i måndags med sagan Sealskin/Soulskin, som finns i många versioner men som jag gjort till min egen ur boken ”Kvinnor som slår följe med vargar” – och det är nog så jag ska se på mitt liv, att jag följer min egen livsstig. Mitt eget vilda jag <3 Kram och god fortsättning!