Etikettarkiv: siden

Siden, siden, S4…

Det är första gången jag sytt en klänning med sidenbanddekor till mig själv.

Jag har sytt på samma vis som barnklänningen till Vikingaliv. Det är siden vävt efter S4 från Birka, det som kallas samitum.

Jag vet inte om det funnits klänningar som denna i Birka, men den är inspirerad av Osebergsgraven, Birka och Hedebyfynd samt delvis Pskovfyndet, fast det var linne har jag för mig.

Försöker mönsterpassa, men det är inte helt lätt.

Jag syr allt fram framsidan, men med klänningstyget vikt utåt och den övre kanten först med efterstygn och drar åt lite.

Jag har klippt längs hela tygbredden, som inte är så bred, så det krävs några delar och en blir kort. Lägger dem omlott och syr hela övre kanten först.

Sedan syr jag ihop delarna lite snett och då blir det som för mycket tyg i nedre kanten, som jag klipper bort.

Sen syr jag upp nedre kanten och eftersom jag sytt och dragit lite så blir det möjligt att göra remsan lite rundad.

Insidan får en inre söm som syns. Har sytt med vaxad lintråd.

Bild: Osebergssiden målat i akvarell av Sofie Krafft.

Det att jag måste trimma sidenbitarna när jag skarvar gör att jag förstår varför endel av sidenbitana från Osebergsgraven är avsmalnade i ändarna. Vad de andra konstiga inklippta grejerna är vet jag inte.

En bredd räckte även runt handleden, så där behövdes inte flera remsor än två till dem 🙂 Jag valde att inte ha hängselkjol härom dagen, men det hade nog varit fint att ha utanpå klänningen.

Kram

Grav 965 – Birkakvinnan med häst

Kommentera

Sedan en tid tillbaka har föremålsfotografen på Historiska fotograferat alla brickband i textilmagasinet på uppdrag av textilintendenten 🙂 De är inte alla inlagda i Mis som brickband utan gömmer sig ibland under namet ”textil”.

Grav 965 och kvinnan med häst. Ur: Arbman, Birka I, s 390.

En favoritgrav på Björkö är bj 965, den enda kvinna i Birka (utgrävd grav) som blivit begravd själv med häst och hon har det största antalet brickband bland kvinnogravarna, B6-7, B15 och B19.

Inga Hägg har med dem som tunika i Birkas kvinnodräkt, med siden av samitum, S4, samitum, och silverbrocherade brickband. Yllet, W10, dvs. den vanligaste diamantkyperten ska också finnas från graven.

Vid hennes sax och ett kärl eller elddon och en kista finns det även bevad textil i tuskaft, enligt innehållet i Mis.

Gravinnehållet i bj 965. I graven finns tre dirhemmynt. Skärmbilder ur Sök i samlingarna, Historiska museet.

Några av föremålen:
Några av hennes föremål. Spännbucklorna är av typen P52 och graven dateras till 900-tal.

Silverfiligranspänne. Förmodligen ett sprundspänne. Foto: SHM.

Spännbucklor bj 965. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Hennes pärlor med bärnsten, glas och karneol. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Pärlor igen med tre ytterligare i mitten. Beskuret foto: Pavel Voronin, SHM.

Hon har en pärla vi brukade kalla Humlepärlan 🙂 Den tjocka, svarta med gula ränder 🙂

Hennes superfina borrehänge. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhus med nålrest i. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Textilbilderna:

Låda 1.

Bj 965, silverbrickband, B6 och B7, med siden vid kanterna. Foto: Ola Myrin, SHM.

B6 banden är vardera ca 43 cm långa och de är ihopsydda med B7, som är fast på tvären. Samtliga är infattade i siden.

Låda 2.

Fragment av brickband och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av bild ovan.

Låda 3.

Brickband B15 och S4, samitum och förmodligen ylletyget W10 någonstans. Foto: Ola Myrin, SHM.

Här är favoriten. Undrar vad ”bronsbitarna” varit till – är de del av någon knäppning?

Detalj av bilden ovan.

Inga Hägg har med de här i textilteckningen nedan.

Detalj av det i låda 3.

Ytterligare detalj av det i låda tre.

Det svarta kan vara läder som använts i samband med en nitning i sidentyget.

Tecknade fynd av textil i Bj 965 men här syns även textil från bj 963 och 966. Ur: Inga Hägg 1974

Dräkten:

Nu är bara frågan hur allt hänger ihop… Hon bör ju haft en särk i tuskaft och en hängselkjol i något material – kanske diamantkypert, W10? Vad för tunika är då den av siden med de infällda silverbroscherade banden?

Om ’8’ är brickbanden, så ligger de ju lite underligt på gravplanen även om Stolpe angav att alla hittats vid bålen och de förekommer från axlarna ned till låren. Så beskrivet enligt Hägg :

Ett längre och två kortare på tvären vid axlarna
En kortare på tvären under ena spännbucklan!
Två längsgående tätt utmed ryggraden
Vid låren ser det ut att vara flera i bredd igen
Övriga bitar ligger spridda pga kroppens förmultning

Hägg menar att brickbanden följer snittmönstret på plagget, med en kilskarvning, så att plagget anpassats efter kroppen, och hon jämför med brickbanden i grav bj 735.

Två andra kantstycken, varav den ena har en möjlig bronsring och den andra en nit, skulle kunna vara någon sorts knäppning.

Hon tänker sig ett plagg liknande mannens livrock, men med ett runt spänne, och jag önskar återigen att hon ritat lite! Får ta och göra en skiss… Har sett en tjej i facebookgruppen Viking clothing som sytt en klänning efter bj 735 och jag väntar med spänning på att se en till som är på gång 🙂

Funderingar…

Men om hon nu var dekorerad från axlar till lår med brickband, bars då hängselkjolen och de enorma spännbucklorna under tunikan, med tanke på brickbandet under ena spännbucklan? Det ligger ju inte ylle eller annat tyg fast ovanpå silvret, vilket det borde göra om hängselkjolen var över. Eller är det två plagg, både tunika och hängselkjol, med brickband? Även i bj 735 så ligger brickbanden under en spännbuckla, enligt skiss i Hägg. Ska läsa på lite mer om den graven.

Kram

Lästips:

Grav bj 965 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1149&zone= här.

Inga Hägg 1974, Kvinnodräkten i Birka.

Klipp-panik! – S4 Sidenbörsfantasi från bj 597

Kommentera

Jag har sytt två små sidenpåsar i samitum till personalen på Vikingasommar. Samitum är en orientalisk vävteknik, som det finns fynd av från tex. många Birkagravar och från Osebergsgraven i Norge. De har ofta fina mönster och jag ville nu sy en påse till mig själv också. Jag tog tyget jag har minst kvar av, det med den persiska prinsens jaktscen – Bahram Gur, som regerade i Persien på 400-talet.

Området kallas Sogdiana och ligger öster om Kaspiska havet och folket i området var tidiga på att tillverka sidentyger. Sogdiana är som en vägkorsning för Sidenvägarna och många folk har samlats i där genom tiderna. Tyget har jag köpt av Max.

Det här mönstret har hittats uppklippt i remsor och fastsydda som dekor på en skandinavisk hängselkjol ifrån en grav i Pskov i Ryssland, fast i lite annan färgställning.

Fortsättning följer…

Använde ”hela” bredden på tyget! Det är inte så brett… Såg att det blev lite krokigt! Koncentrerade mig på att mönsterpassa…

Vek in en kant upptill.

Använder en syl för att göra hål och har sytt lite knapphålssöm runt hålet.

Flätat växtfärgat garn.

Delade flätan på mitten och trädde i från var sitt håll.

I Birkagrav bj 597 har Hägg tolkat ett sidenfynd som börs, väska eller liknande. Det här är vad jag kom på att göra 🙂 I spännbucklorna, Jansson P37, är det enbart linneöglor, enstaka öglor upptill i båda spännena och 3-4 linneöglor nertill i den ena och ingen ögla nertill i den andra (ibland har spännbucklorna rensats lite).

Ur: Arbman, Birka I, s. 195.

Denna grav har mycket textilier, med de största bitarna av en hängselkjol, men inte så mycket siden. En bygelsax fäst i en järnkedja låg mellan spännbucklorna och både en bit av kedjan samt skänklarna på saxen hade rester av en goffrerad särk.

Hon fick även med sig många pärlor bl.a. av bärnsten och några ametistfärgade, även blå, gröna, vita och gula pärlor, en blå melonformad pärla, en blågröna fayanspärla. Hon bar ett likarmat spänne. Ett runt silverbleckshänge i form av ett sköldhänge låg intill. Hon hade även fått med sig ett nålhus i brons, en sk. Tatingerkanna, en järnring samt att några av hennes tänder är bevarade.

Teckningar av textil i bj 597. Ur: Hägg 1974, s126.

Nedan finns länk till ”Sök i samlingarna” där ni kan titta närmare på textilierna.

Hängselkjol, aprondress, från bj 597. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Här är en av bitarna av hängselkjolen i diamantkypert.

Över ena spännbucklan låg diamantkypert i två lager. En del av hängselkjolen, W10e, kan ha hamnat övanpå bucklan (då kvinnan förmultnat kan den ha sjunkit in). Den översta är, enligt Hägg, numera ljusbrun medan den andra, närmare skalet är mörkblå. Det mörkblå stycket, W10i, har tydliga spår efter spännbucklans ovansida. Den har en nedvikt och fållad kant, som troligen legat vänt in mot mitten (som en kappöppning, min anm.) och kommer därför, menar Hägg från ett plagg som butits över särk och (hängsel)kjol.

Ett ytterligare ylletyg från graven är en blågrön diagonalväv av W36-typ. Ingen kan eller söm har hittats på biten som låg nära kistan. Under diagonalkyperten fanns ett mönstervävt stycke som klätt en dyna stoppad med fjädrar, se 597:4. Mellan dynan och diagonalväven låg enligt Geijer ett litet stycke siden eventuellt från en väska eller liknande. Kanske det är en liten relikväska.

Hittade den här som ska vara en bysantinsk liten sidenväska från 800-talet. och den ska finnas i Schweiz, på St Michael av Beromünster. Jag hittade informationen på Pinterest men Mechild Flury Lemberg har skrivit om den.

Det här betyder att jag borde sätta dit en längre rem, trä dragsnoddarna genom tyget samt göra tofsar på dragsnoddarna…

Bärnstenspärlan. Ur: Arbman, Birka I, Taf. 115.

Del av ett sköldformigt hänge. Ur: Arbman, Birka I, Taf. 97.

Några av pärlorna. Ur: Arbman, Birka I, Taf. 122.

Kram

Lästips:

Vedeler, M. 2014. Silk for the Vikings.

http://urd.priv.no/viking/smokkr.html

https://www.apollon.uio.no/english/vikings.html

Hägg, I., 1974. Kvinnodräkten i Birka.

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=801&zone= Här.

Geijer, A., 1938. Birka III.

Redskapsband i siden och sidenöglor i den vikingatida kvinnodräkten från Birka

6 svar

Jag håller nu på med personalkläderna till ”Viking för en dag”, fast det är mer som Vikingasommar. Gården på Historiska är öppen från 20:e juni till slutet av augusti! I år är temat Vikingar i Österled, ”Från Östersjön till Bagdad”, och kläderna ska följa temat. Så jag har suttit och letat detaljer i Häggs Kvinnodräkten i Birka 🙂

Syr i tyget som är mer eller mindre en kopia av de vikingatida S4-tygerna, samitum, från Birka. Jag har köpt sidenet av Max 🙂 Mönstervävda tyger av kraftig väv användes som dekorationer och redskapsband, kantningar, öglor och kanske små börsar. När större sidenbitar ihopfogats skulle det även kunna röra sig om olika plagg, som i båtgraven i Gamla Uppsala, med en sidenfodrad sidenjacka! (Mer om siden kommer). Eftersom tyget är slätt på båda sidorna och avigan och rätan är olikfärgade, så får jag två band av samma tyg i olika färg 🙂 Undrar om de tänkte på räta och aviga på vikingatiden? Hägg skriver ibland att avigan är vänd in mot underlaget, men kanske är det då vikkanterna som styr vad som är avigan?

Sydde först öglan upptill fel! Den måste vara öppen så att nålhuset hänger rakt på bröstkorgen… Lärdom 🙂

Det hittats rester av siden i flera spännbucklor i Birka, med bandet nedåt mot hängselkjolen.

Av alla gravar med spännbucklor, som Hägg har med i fig. 56 – Spännbucklor med hängselöglor och redskapsband – som är gravar med siden i form av band eller ögla under spännbucklorna, är det oftast endast siden i ena spännbucklan. Det går inte att avgöra utifrån tabellen och det är en ögla eller ett band (!), men lägesangivelsen är ”vid nålfästet” – alltså nedåt för sidenet mot hängselkjolen! Förutom i gravarna bj 517 och 856?, där en sidenögla finns vid nålhållaren, men då kanske spännena i de gravarna vara fastsatta med nålarna nedåt? Ingen grav har endast sidenöglor, de förekommer alltid tillsammans med flera linneöglor eller (i en eller två gravar?) ylleöglor till hängslena. I grav Bj 556 finns eventuellt alla tre sorter i ena sp.b.! Gravarna med sidenögla eller band är: Bj, 465, 508, 517 (obs), 539, 543, 550, 556, 557, 577, 594, 625?, 629?, 630, 633, 637?, 739, 757, 824A (se tidigare blogginlägg), 834B, 839, 849, 856 (obs) och 1084.

I Bj 465 ser det ut att vara ett redskapsband som hänger ned under spännbucklan. Ur Hägg 1974.

En av gravarna, Bj 556, har ett sidenband med en silverögla! Ur Hägg 1974.

I några av gravarna finns siden nedtill i båda spännbucklorna: Bj 508 (ej avbildad), 543, 550, 577, 594 (ej avbildad), 739 (ej avbildad men teckning av annat siden finns), 757 och 849. Jag undrar nu om dessa är sidenöglor som kan ha suttit på ett extra förkläde eller om det rör sig om redskapsband…???

Siden i Bj 543. Ur Hägg 1974.

Bj 550 med sidenband. Ur Hägg 1974.

Bj 577 med siden i båda spännbucklorna. Ur Hägg 1974.

Siden längst fram (?) i spännbucklorna. Ur Hägg 1974.

Tänk om det gick att se hur de såg ut i sina kläder!!! Även om det var på dödsbädden :'(

Slänger in lite om ylleband också 🙂 Få gravar har ylleöglor på alla fyra platser, dvs både uppe och nere i båda spännbucklorna, vilket borde betyda att hängslena är i ylle. De är: Bj 507, plus en linneögla; Bj 835 plus linne i ena spännbucklan; Bj 1084 plus ett i siden samt Bj 1090 med en extra linne. Några gravar till har ylleöglor men det tokiga är att ibland har spännbucklorna rensats på textilier. Så möjligen, möjligen bara, var det ylleaxelband även i Bj 479, 551, 585, 825 och 973.

Håll tummarna för att det blir fint med alla små sidendetaljer 🙂 Jag kommer sy på det här de närmaste veckorna. Är det något som blev otydligt, hör av er så uppdaterar jag 🙂

Uppdatering:
Försök till svar på Annas fråga: Endel är det men Hägg anger inte det i sin lista. Om jag tittar på teckningarna så är det det i grav Bj 465 är det angivet som S4, sidenkypert, även i Bj 543, 550, 556, 577, 757, 824, 834 och 844. Hittar inga andra S. Tack 🙂

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1974. kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

http://urd.priv.no/viking/smokkr.html här.

Malmius, A., 2001. Textilanalyser. I: Båtgravar i Gamla Uppsala, Spår av en vikingatida högreståndsmiljö, Else Nordahl. Uppsala, Aun 29.

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här: