månadsarkiv: juni 2021

Nålhus med tyg på från Bj 750

1879 undersökte Hjalmar Stolpe grav Bj 750 på Björkö. Den har senare även undersökts igen av Historiska museet.

Under många år så har jag visat den och inte tänkt något särskilt på nålhuset i graven. Det finns andra sensationella föremål i graven, som ett romerskt mynt med Faustina den yngre och en sax som ser ut som en skoldag och massor med annat. Graven är för en man och en kvinna samt ett barn.

Nålhuset i grav Bj 750. Bild: SHM, CC-BY.

Jag har alltså inte tänkt närmare på dessa rutor eller ens funderar på nålhuset. Men det är speciellt och det märktes nu när Jens Mohr tagit otroligt högupplösta bilder av det.

Det har alltså ett svagt, silvrigt rutnät runt ytan. Själva nålhuset är av järn och sedan så står det att det är täckt av textil med ett silvermetallband runt toppen: ”Silver, Textil, Glimmer, Järn”. I nålhuset ska det finnas tre synålar instoppade i en ulltott.

Nålhuset fotat av Jens Mohr, SHM, CCBY.

I nya utställningstexter står det:

Cylindriskt nålhus av järn på vilken virad silvertråd lagts över två lager textil. Det yttre är möjligen av siden, det inre av grövre textil. På utsidan är nålhuset prytt av silverband och glimmerskivor (de senare nästan helt avfallna). Inuti cylindern finns tre synålar instoppade i en ulltott. Gravfynd från Birka, Bj 750, Adelsö socken, Uppland.

Har zoomat lite och skärmdumpat bilderna nedan.

Tycker att det är galet spännande. De hittade ju ett nålhus i trä i vattnet utanför svarta jorden. Annars är de oftast gjorda av större fågelboen, även om det även finns olika nålhus i metall. Men aldrig att jag stött på ett textilinklätt nålhus.

Jag tittade på nålhuset på Mohrs foto med Amica idag och tyget i förstoring ser fibrerna väldigt ostrukturerade ut. Det ser inte på rak arm ut som siden, men vi får anta att utställningstexten bygger på en äldre beskrivning.

Skärmdump från Jens Mohrs foto.

Undrar hur det hängt i dräkten?

Med vänlig hälsning, Linda

Lästips:

Nålhuset ligger i monter 11, under tema Släkt och hierarki: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv

Betade tallar

Fick häromveckan lära mig att några tallar som växer på en udde här på Helgö är betade när de var små.

Tallen i bakgrunden.

De är så stora så jag fick även med ett träd som fallit.

Tallarna var små på 1700-talet och då gick det får 🐑 här på Helgö och betade.

Det är med andra ord som att titta tillbaka på 1700-talet.

Kram

Sjöhistoriska

Hittade just en gammal affisch från tiden på Sjöhistoriska!

Under 2006 var jag vikarie på Sjöhistoriska museet. Det var otroligt lärorikt och jag tänkte att det var som en snabbkurs i att driva pedagogisk- och eventverksamhet på ett museum. Plus att jag skulle läsa in mig på allt så jag kunde visa det. Jag fick dispans minns jag, att slippa visa Estoniautställningen. Jag gick aldrig ens in för för att jag var så rädd. Men jag använde det vita, stora uppblåsta rummet ibland. Dessutom var jag mötessekreterare och hade hand om alla bokningar och förelåsningskvällar. För att inte tala om ”Stora sjösäkerhetsdagen”! 😱🤩

Jag vet ärligt inte hur jag klarade det för året, men jag hade fler underbara människor att jobba med och vi hjälptes åt och hittade på saker tillsammans 🌸

Jag använde nog Word när jag gjorde den här ❤️ Så glad för det året!

Kram

Buddhan på 800-talet

Igår hade jag en guidetur på Helgö och jag pratade bland annat om Helgöbuddhan – den mycket exotiska Buddhan som hamnade på en vikingagård på den heliga ön Helgö under senast 800-talet, även om den tillverkades på 500-talet i Swatdalen, då i norra Indien, idag en del av Pakistan.

Helgöbuddhan. Foto. Ola Myrin, SHM, CC-BY.

Helgöbuddhan tillverkades sannolikt i Swatdalen, dåtidens norra Indien men idag ligger det i Pakistan, på 500 talet evt. Sen tog den sig, vilken väg och hur lång tid det tog vet vi inte, hela vägen till Helgö. Där hade den en läderrem runt hals och arm och hamnade slutligen i marken möjligen i samband med en brand i husgrupp 2, runt 850.

Han föreställer Shakyamuni Buddha, grundaren till buddhisten, även kallad Siddhartha Gautama. Handen håller han i Varanamudra som symboliserar generositet.

När Helgö började användas som en helig ö och det offrades nedanför en bergknalle, så hade Buddhan inte tillverkats ännu. Det skulle dröja några hundra år innan den började sin resa för att tillslut hamna på Helgö. Jag har inte tänkt på det så förut.

Men så hade jag för mig att det fanns en liknande någonstans, men det var Osebegsbuddhan jag måste ha tänkt på 🙂

Buddhan från en hink i Osebergsgraven. Foto: http://saamiblog.blogspot.com/

Det är en figur i lotus som sitter som dekoration på en hink funnen i graven. Osebergsgraven är daterad till tidigt 800-tal och tänk om personen som tillverkat den sett Helgöbuddhan. Vad tror ni? Den ser lite sur ut och har inte så mycket andra likheter än just benställningen, men ändå? Helgöbuddhan borde ju ha varit ett så märkligt föremål att se så långt innan vi fick egna skulpturer att den påverkat på något vis.

Det finns tidigare romerska skulpturerna som hittats i Sverige, varav en på Helgö, som jag inte hittar någon bild på men som fått ett vägnamn ”Bronsgudens väg.” Och med tanke på all den metallverksamhet som försiggick på Helgö, med kunniga smeder, så måste de ha fascinerats av Helgöbuddhan.

Baksidan med hål och lagningar. Den saknar den bakre delen. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

Det kan vara så att de två lagningarna på baksidan är gjorda på Helgö. Få den är ihålig är ett förslag att den från början var ett relikvarium.

Inzoomat foto: från skärmdump. Foto:Ola Myrin, SHM, CC-BY.