Författararkiv: Linda

Familjetur på Birka i somras

I somras under veckan för I förfäders spår så gjorde jag en liten guidetur för familjerna med mindre barn. Det blev en magisk stund som fångades på bild av Anniele!

Vi knackar på på ”Borgvallsporten”
Vi går i vikingarnas spår längs med Borgvallen.

Tack Anniele för fantastiska fotografier och jag älskar färgerna!

Kram

Den vendeltida hjälmen från Vendelgrav XIV

Igår var jag till Gamla Uppsala museum för att lämna pärlor till museibutiken. Passade på att leta efter pärlorna i grav 36, men de var inte längre utställda. Istället fotade jag hjälmen från Vendelgrav XIV (14), som daterats till 520/30–560/70 AD (Malmius s. 86). Jag vet inte om jag sett den tidigare. Vendeltiden dateras från 540-793 efter vår tideräkning. 540 börjar vendeltiden och 793 börjar vikingatiden.

Uppsala högar igår.

Det blev ett hastfotograferande 🙂

Hjälmen från Vendelgrav XIV.

Jag gillar nackskyddet, det ser nästan ut som hår som sticker fram. Den är så fin och pressblecken syns ovanför ögonbrynen. Det är som att det ligger en rovfågel i ansiktet. Undrar vad han hette han som en gång bar hjälmen? Iklädde han sig rollen som Oden? Jag passade på att köpa Kristina Ekerö Erikssons nya bok om vendeltiden -”Vikingatidens vagga”, där hon skriver om det och som hon berättade att Wolfheodenas tagit upp. Lyssnade på intervjun med henne på facebook som Gamla Uppsala sände live i torsdags.

Mannen hade begravts i sin 8 m långa båt iklädd hjälmen. Det fanns ett ben från hans kranie bevarat inuti hjälmen och hjälmen är av en äldre typ dom går tillbaka på senklassisk tid och romerska hjälmar utan kam på toppen.

Hjälm och träns från Vendelgrav XIV.

Hittade istället fina bilder på hjälmen i Sök i samlingarna av tidigare fotografer på Historiska museet.

Vendelhjälm XIV fotograferad av Sören Hallgren, SHM, CC-BY.

Urgröpningen i hakpartiet är så snyggt! Kanske blir lättare att ställa med den utan att den ramlar då, om den hade varit rund?

Vendelhjälm XIV fotograferad av Christer Åhlin, SHM, CC-BY.
Vendelhjälm XIV fotograferad av Gabriel Hildebrand, SHM, CC-BY.
Två figurer med ringknappsvärd på pressblecken på Vendelhjälm XIV. SHM, CC-BY.
Figurer från hjälmen varav två ser ut att ha ormspjut… SHM, CC-BY.
Figurerna med de konstiga ormspjuten. SHM, CC-BY.

Det finns fler bilder på pressblecken. Skulle vara kul att se den med egna ögon någon gång, lite närmare. Här syns den omlottlagda rocken, eller kappan, som även tex. finns på de små guldgubbarna. Förebilden är förmodligen den persiske, röda stridsrocken ”kapah”, (som finns på entidigsassanidisk staty från 300-talet) som även användes i de presiskuniformerade auxiliaförbanden i det sena romarriket (Almgren, Vendeltid, s. 166).

En grupp in England, Swehanaz, har rekonstruerat graven och det är då det verkligen kommer fram vilket fantastiskt arbete som ligger bakom de vendeltida föremålen!

Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm and a kapah from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz.

Andra gravgåvor i Vendelgrav XIV

Ur Anita Malmius 2020.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsens bronsknappar, från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Mönster i spjutet. Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Tränset fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Hästen måste ha varit så fin med sitt blingträns! Bra att det monterats så det blir lättare att få en uppfattning om hur delarna suttit.

Sköldmontage fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Skölden var inte utställd mer än som en genomskinlig cirkel, men på Historiska finns sköldbucklan monterad på en skiva.

Sköldhandtag fotograferat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.
Otroligt litet stiligt vildsvin i förgylld brons på sköldhandtagsänden. Foto John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

🐗

Det är inte mycket kvar av dräkten, men Anita Malmius har gått igenom textilierna. Däremot så finns det en bältesölja bevarad.

Bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.
Undersidan av bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.

Bältet har en fast torne och det är förgyllt.

Teckning av en liten kniv med delvis bevarat träskaft från Vendelgrav XIV av Harald Faith-Eli. SHM. Den ska ha hängt från bältet, men det finns tydligen två knivar från graven.

I graven fanns många fler föremål bland annat näver, bark, läder, textil i 2/2 kypert som är z/z-spunnen, tuskaft och soumak, ett träkärl, en kam, en ullsax, en smidestång och spelbrickor av ben, beslag till sadel och stigbyglar samt ett tveeggat svärd. (Näver kan vara tex regnskydd eller en matpåse till hästen). Mannen var begravd i båten och det lades även med flera djur som gris, ko och får/get och bakom mannen låg hästen som hade en broddspik i varje hov. Bredvid låg även två hundar. Ullsaxen, en kniv och spjutet låg nedanför mannens fötter medan svärdet låg längs mannens vänstra sida.

Textilierna

Ur Anita Malmius 2020.

Anita Malmius publicerade 2020 sin avhandling där Vendelgrav XIV finns med. Textilen var framförallt 2/2 kypert (ylle) som är z/z-spunnen och det mesta hittades i samband med hjälmen. 2/2 kyperten var antiken väldigt ojämn i väven eller så hör den till olika tyger och plagg.

Men Malmius hittade även linne/hampa i tuskaft och soumak.

I graven avtryck av fjäder och rester av läder. En del av lädret hittades i samband med hästens träns.

Så mannen kan ha burit en linne/hampa skjorta och ett eller två ylleplagg med ett bälte i midjan, varifrån ena kniven hängde. Kanske satt han lutad mot något dunfyllt eller så var kanske ett plagg dunfyllt?

🌸🌸🌸

Hjälmen och tränset är utlånade från Historiska museets samlingar och det är kul att de är utställda. Den här utställningen ska snart göras om och en ny om vendeltiden öppna.

I förfäders fotspår – undrar vad de hade tyckt om mina blommiga skor och mysbyxor?

Ha en fin dag!

Lästips:

Kristina Ekero Eriksson, 2021. Vikingatidens vagga. Natur och Kultur.

Vendeltid, Historia i fickformat. Statens Historiska Museum.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave Textiles. https://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.166288.1392035855!/menu/standard/file/J13_malmius.pdf

Anita Malmius, 2020. Burial costumes, Textile bits and pieces in Central Sweden, AD 500-800. Länk.

Tidigare inlägg när Wilfheodenas var på Historiska museet. https://linda.forntida.se/?p=8712

Tack till Swehanaz för bilderna. Deras grupp finns på facebook.

Marknadshelg på Gunnes gård

I helgen var vi på marknad med nätbutiken till Gunnes gård. Det var så kul men ett efter två år då var jag ringrostig och orutinerad 🙂

Tältet ser pyttelitet ut.

Min son följde med och det var så kul. Det var många år sedan han var ”viking” med mig på Birka ❤️

Vår lilla butik

Det är lite dom att leka affär när jag var liten. Glömde bort att fota, så glad att mamma gjorde det 🙂

Jaz i sin fantastiska kappa.

Jaz, som för några år sedan köpte det treflikiga spännet av mig, kom och visade sin nyligen färdiga kappa. Den är fantastiskt! Vilket broderi!!! Dessutom är den sidenfodrad.

Dräktnålen i Bj 138B

Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.

Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.

Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.

I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.

Borrespännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Pärlhängen från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Ringspännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.

Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.

Bronshänget med små stavar i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Pärlorna i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.

Skärmbild av innehållet i Bj 138 B, från Sök i samlingarna, SHM.

Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.

Sammansatt kan från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Två broddar till skorna. Teckning Harald Faith-Eli.
Båtnitar från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Och sist men inte minst glättsten i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.

Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar 🙂

Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman 🙂 Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.

Kram

Teckningarna från långfilmen Zorn

När jag var 23 år hade jag ungdomspraktik på SVT, Kanal 1 Drama, och var med på långfilmen Zorn som scenografpraktikant till Henny Norremark-Haskel. Jag hade varit med på en tv-serie innan som filmfotografassistent/monitorassistent och jag ritade när vi hade långa väntetider. Har försökt fotografera dom, så här kommer några teckningar ✍️

Det här är teckning jag skrev om. Ritade av ”I sorg” eftersom den var med i filmen.
Gunnar Hellström spelade Zorn och regisserade filmen.
Den otroligt fina akvarellådan.
Liv Ullman spelade Emma.

Liv Ullman var fantastisk och behandlade mig som en riktig människa direkt. Vi åt ofta lunch ihop på filmhuset ❤️

Zorngården på Filmhuset.

Det var hela Zorngården uppbyggd inne på Filmhusets ateljé.

Vi hade en Parisisk tågstation i Stockholm någonstans. Det var så fint.
Den här dagen gick jag runt i värmen och bjöd äldre statister på dricka i Rejmyreglas. De hade så mycket kläder och det var viktigt att de inte drack gör mycket. Det var så dyra glas.
Vackra dräkter Waldemarsudde.
Vi spelade in en bal här.
Liten, liten snabb teckning som också får vara med.

Och så ritade jag av många i teamet som var med på tv-serien också.

Jag tecknade och Johnny, som höll i ljudboken annars, läste massa böcker.
Jag minns inte vad Göran gjorde men han hade en väst med många fickor. Tror han hade hand om klappan.
Ludde var ljudtekniker.
Ankan, Johnny och Titti. Titti, som var scripta på en annan tv-serie jag var med på, lärde mig mest om filminspelning.
Jag fick göra min hårplatta med henne.

Är så glad att jag tecknade så mycket eftersom jag inte hittar de få foton jag fotade med Tittis polaroidkamera.

Filmen skulle jag vilja se igen. Jag var med dom statist en gång när det var många sjuka bland statisterna.

Kram

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Zorn_(film) länk

Zorn, del 5. Hantverket

Zorn målade ofta människor som var sysselsatta med något, ofta men något handarbete eller liknande. Det är inte tung socialrealism men ändå saker som folk gör, tex. stickning.

Dalkulla som spinner ull med slända och fiberfäste.

Det är en topptyngd slända och pinnen under armen, ”the distaff”, där materialet sitter kallas fiberfäste.

Romsk smedja, 1885, i Rumänien.
Detalj av Romsk smedja, 1885.

Han målade den i de rumänska bergstrakterna under bröllopsresan. Mamman och pojken var modeller och hörde inte till familjen.

En favorittavla, som nästan är som en skolaffisch, är ”Brödbaket”.

Brödbaket, 1889.
Knåda deg.
Det är sparsmakat och med breda penseldrag, ändå är det så tydligt.
Kavla.
Grädda.
Bordet är så fint!
Och det lilla barnet som är med på golvet och gör något som ser ut att vara samma som den äldre kvinnan gör i bakgrunden. Början av livet och slutet av livet och däremellan en massa brödbak.

En gång var jag med i bagarstugan i Sangis, med mormor Aina och hennes syster Elsa. Vi gräddade tunnbröd och åt sedan med hyvlat smör på. ”Baggarstuugan”. Jag är så glad att jag fick vara med om det.

Zorns mamma Grudd Anna jobbade säsongsvis på bryggeri och hans pappa var bryggmästare.

Lilla bryggeriet, 1890. Detalj av bild med bryggerskor.

Det här är en sorts impressionism av den nya tidens industrialisering. Kvinnorna tappar öl på flaska och försluter med kork.

Mormor gör träggor, 1892. Zorns mormor tillverkar en grimma.
Jag är fascinerad över penseldragen som syns torkade under i målningen. Hur många målningar arbetade han på samtidigt när de torkade? Grimman finns där, men så belyser han den med några streck bara.
Mormors fötter.

Det är en av mina favoritmålningar av Zorn. Det är liv i den.

På höloftet, 1892.
Hö.

Känner hur höet doftar. Det hårda arbetet är samtidigt så ljuvligt.

Spetssöm, 1894. Systrarna som handarbetar målad i Venedig.

I Venedig besökte han en ateljé för tillverkning av spetsar, ett hantverk som varit visa känt men som då höll på att falla i glömska.

Stickande kulla, Kål-Margit, 1901.

Undrar vad hon stickar? Tycker om kontrasterna mellan trä och färg.

Kram

Zorn, del 4. Emma

Zorn förlovade sig med Emma Lamm i hemlighet och hon stod ofta modell för hans målningar. De var hemligt förlovade i fyra år! Båda föddes 1860, Emma föddes i Stockholm och familjen hade judiskt börd. De gifte sig 1885 men hade träffats 1881 när Zorn målade hennes systerson och hon satt barnvakt.

Emma Lamm i halmhatt 1881 målat på Dalarö där Emma mamma hyrde sommarhus. Det kallas förlovningsporträttet.
Emma som nunna 1881. Hon har verkligen ett fint ansikte för det och jag undrar när de förlovade sig i hemlighet, före eller efter den här akvarellen. Även denna målad på Dalarö.

Ett iscensättande igen. På den tiden gjordes det mycket iscensatt ”historiemåleri”, vilket Zorn gjorde på sitt eget vis. Varför hade de en nunnedräkt på Dalarö?

Detalj ur målningen ”Emma läser” från 1887. Målad i St Ives i England.

Det här är en av de första oljemålningarna som Zorn gjorde. Tydligen så ska det märkas att han målat mycket akvarell. Undrar om han såg henne sitta och ville måla eller om hon sa – bara jag kan läsa samtidigt? 😁

Emma läser igen i Paris 1891 och han testar pastellkrita.

Det ska vara första försöket med pastell, men han verkar inte ha fastnat för att måla med det och Emma ser ut som jag när hon läser – närsynt!

Emma i ateljén bläddrande i hans målningar.
Emma när hon står modell för Zorn och Maurice Faure. Hittade bilden på Pinterest, vet inte vem som tagit den.

Det är inte ofta vi får se baksidan av motivet ❤️ Hon har en så fin klänning. Tydligen ska hon ha tyckt att modellandet tog mycket tid.

Emma var bra på att organisera och hon tog hand om kontakter med utställare, museer, förläggare och transportörer. De var med andra ord ett bra team.

Detalj ur en målning som ser ut att föreställa Emma. Han målade svart så bra.

De reste mycket ihop och bodde minst 10 år i Paris där de skapade sitt första gemensamma hem.

”Bruden” 1886. Målat i Konstantinopel på parets bröllopsresa med Emma som modell.

Det ska ha varit på modet att måla kvinnor i vita kläder, som brud eller konfirmand. Så utställningstexten menar att det inte är ett porträtt av Emma. Det är Zorns bildskapande och en studie i vitt. Undrar om de hade med dig klänningen eller om de köpte en i Konstantinopel?

Detalj av ”Bruden”.
Målad 1892.

Här hade Nationalmuseum skapat som ett sovrum med tapeten från en av målningarna. Det gav en intim känsla och jag tyckte det var väldigt fint gjort. Målningen av Emma, om det är hon vilket jag tycker det ser ut att vara, känns även den väldigt intim.

Är det här Emma? Blev hon så bekväm med modellandet? Jag glömde att fotografera utställningstexten, så jag vet inte. Måste gå tillbaka igen.

1896 flyttade de hem till Zorngården i Mora, ett gästfritt hem med många konstnärer som stannade hos dom. Emma var engagerad i folklivet i Mora med bland annat folkbiblioteket och hemslöjdsföreningen. Både Zornska barnhemmet och Folkhögskolan i Mora kom till genom deras försorg.

Undrar om de skrattade mycket ihop? Hur deras liv var? Jag har inte läst någon biografi men det står lite på Zorn.se. De valde varandra av kärlek men kom i slutet 1890-talet att bli mer som vänner. Det är ju inte ovanligt att det händer par som lever länge ihop. Efter att Zorn gick bort skapade hon Zornmuseet, dom invigdes 1939. Hon var intelligent, snabb i replikerna och hade ett klingande skratt ❤️

Anders och Emma Zorn runt 1885. Foto Wikipedia.

Lästips:

Emma Zorn, https://zorn.se/om-oss/emma-zorn/

Zorn, del 3. De tidiga åren med akvarell, porträtt och katter

Han fick ett arv efter sin far, som han inte kände, och det bekostade utbildning där det ingick teckning, vilket han visade sig ha talang för.

En variant av ”I sorg” från 1880.

Han målade akvarell i början, i någon sorts blandteknik, och det dröjde innan han började måla i olja. I sorg ritade jag av i tuschpenna när jag var 21 år och jobbade med långfilmen om Zorn. Vi hade Zorns ateljé på Zorngården uppbyggd på Filmhuset. Önskar att det hade funnits mobiltelefoner då så att jag hade haft bilder från den tiden.

En variant av ”I sorg” med Mimmi Nystrand 1880.

I sorg visades på Konstakademins elevutställning 1880. Då var Zorn ca 20 år. Den är lite snäv i sorgefloret men så fint och det ledde till att han fick uppdrag att måla porträtt. Han gjorde över 20 versioner av motivet, som är inspirerat av Egron Lundgren. Den ägdes av av Mr Watson 1883 och såldes åtminstone en gång 1968. Den här såldes för 350 000 kr 2012 på Stockholms auktionsverk (auktionsverket.se).

Porträtt av någon i svart rock.

Det är nog tur att han målat med vitt som Zorn gjort på kragen. Jag fick lära mig att jag inte skulle måla vitt utan låta pappret vara det vita, men om pappret är gult eller gulnar så är det ju bra att använda vitt.

Porträtt av Pierre Louise Alexandre 1880, som var modell på Konstakademin.
”Den vansinniga” från 1883.

Ibland känns det som om han målat utan att haft en förlaga. Den vansinniga känns så. Är hon fastbunden som i en tvångströja?

Porträtt av Albert Magnus Stenbock 1882, som Zorn målade i London.
Självporträttet ”I brist på annat” målat i Gibraltar. Han hade humor.

Utställningstexten till det här porträttet var märkligt tycker jag. ”Hans blick och påskriften I brist på annat tyder på att hans självmedvetenhet bara ökade med tiden”. Självmedvetna är väl de flesta men vad i blicken är det som visar denna ökning?

Det är många cigarrer och cigaretter i målningarna eller vad det nu är han har i munnen…
Det här är också ett självporträtt, från Richmond i England, men han bör nog ha haft ett fotografi som förlaga. Kanske kompisen Christian Bolinder som fotat?
Tvärs över gatan, 1884, målad i Madrid.

Undrar vad de tittar på… De står på samma vis och utställningstexten läser in i bilden att Zorn ville visa manligt och kvinnligt och en attraktion emellan dem. Det är väldigt vacker sjal och han målade kvinnan med sjalen en gång till. Vad tror ni? Har han iscensatt det här också?

Adiós Maria, 1884.

Det bröt ut kolera i Madrid så han flyttade till någon bergsby för karantän och där iscensatte han detta drama med den avvisade Maria. Ytterligare ett av hans skapande av en målning med traditionella dräkter.

I Alhambras park, 1887. Ett lekfullt måleri för att skoja med konstnärsvännen Hugo Birger. Han har målat sig själv pussande Hugos fru. Emma var också där men Hugo var visst sjuklig så de lämnade aldrig över den. Uppdatering I audioguiden från Zornmuseet så är det istället ett köksbiträde, hon med den gula sjalen som avbildas.
Detalj av I Alhambras park.
Detalj av I Alhambras park med katten som letar, eller tjuvkikar, i buskarna. Är så förtjust i växtligheten och vi roades oss att leta efter katter i tavlorna.

Han målade inte symboliskt, vad jag vet, men målningen med denna kvinna heter En Sirén – den farliga havsnymfen i form av en jordnära sirén, som just rensat fisk och har en katt som sällskap.

En annan katt får avsluta detta inlägg, katten Calle.

Calle, 1886, som var hans svärmors katt. Emmas mammas.

Han förlovade sig i hemlighet med Emma tidigt och de höll ihop hela livet. Ett inlägg får bli med bilder på Emma.

Kram