Författararkiv: Linda

Tonåring + kramsnö

2 svar

❤️?️

Det är ändå härligt med all snö ?

Dyecolors from the Vendelperiod

Kommentera

All this information is from the book Nørre Sandegård Vest, exept for the piqture of me.

I usually do not write in english, but here goes.

Foto: Kristina Ekero Eriksson ur hennes bok Gamla Uppsala, människor och makter i högarnas skugga, s. 165.

The fabrics from Nørre Sandegård Vest from the Vendeltiden period has been found to have a range if colors – pale yellows, dark brown, blues and practically black shades.

Some fragments have traces of blue and has been analysed in collaboration with Penelope Walton.

Most colors are from the diamond twills (I think they mean broken/lozenge diamond twill =diamantkypert, but it could also be some that are gåsöga) that were very similar or the same as the finds of diamond twills from Birka.

The linen is more white and brown (not sure if that is the original color though).

Some fabrics have been miscolored by metal in red and green, so that is not the original color.

Dyestuff identified:

Indigotin
Indigotin+tannin
Tannin
Indigotin+unidentified orange dyestuff

Unidentified orange dyestuff
Unidentified red dyestuff

They took tests from 12 graves, and from them 27 fragments total from different fabrics.

Blue – blackish

5 diamond twills showing blue color and in 7 more cases there was blue with mordant dye. One did not show any secondary dyeing, so 12 total can be identified with the blue color indigotin.

8 of them were diamond twills, 2 unbalanced twill and one cord layes found with one of the diamond twill from grave 70.

Yellow-Brown

Yellow-brown has been recorded on 9 samples. 8 of these were an additional dye on blue cloth. 4 of these were identified as tannin-bearing dye from bark, nuts or oak galls.

One of the fragments from grave 9, of Birka type (very fine diamond twill – gåsöga) , was colored only with tannin. The author conclued that a dark color was prefered to have as contrast to other colors. The warp was also darker than the weft!

Red/orange

4 samples also showed red/orange colors but were so slight as to know what. One of them, un anbalanced tabby, were blue and then dyed with an additional red color and it could have become a nice purple color ?

One more unbalanced tabby was probably dyed with the same orange color.

A cord and a ball of yarn were probably red 🙂 I find that exiting ?

The colors could be derived from madder (krapprot) or bedstaw (vitmåra).

Linen

The linens were not dyed at all. But used in light shades of linen.

Conclusion

So the 9 out if the 13 Birka type diamond twills were blue and 1 was brown. It was not possible to see if it was subtropical indigo (Indigofera tinctioria L) or woad (Isatis tinctiora L) . But the fact that they dyed with brown over the blue might show that they used woad that is harder to dye dark and needs moore dips in the dyebath to get a stronger color. (Also woad is what is present here un the north).

Of the 7 Nørre Sandegård, typ 3, fabrics, 3 had colors – 1 blye, one possibly orange and one blue or purple.

The only Gerlev-Dråby type fabric had no color traces.

2 cords were dyed red.

In Denmark a few samples of blue and yellow x has been find to make a green (but I dont know if that is from the vendel period) .

Another conclusion was made that the sheepwool used were mainly white. But there are finds of naturally pigmented wool as well from this period also in Nørre.

So in Scandinavia they preferd a white and blue combinaton dress with added reds, purble and brown shades, the authors conclude.

In England apparently red was more used and on Irland more purple. The Scandinavian finds are from graves and the English and Irish are from settlement and middens finds (gödselhögar?), and that can be a factor in this conclusion.

Note

I hope I got this right…

Lots of other finds could have been analysed now, after 1997, so if you have any tips they are very welcome.

Regards, Linda

Lästips:

Lars Jørgensen and Anne Nørgård Jørgensen, 1997. Nørre Sandegård Vest. A Cemetary from the 6th-8th Centuries on Bornholm.

Kristina Ekero Eriksson, 2018. Gamla Uppsala, människor och makter i högarnas skugga.

(I did not read this one) Penelope Walton, 1990. Dyes and wool in textiles from Norway and Denmark. Journal of Danish Archaeology 7. Odense.

Var vikarie på Yin yoga igår

Kommentera

Provade passet hemma som jag planerat att göra och fick hjälp av Smulan i Janu shirshasana ?

Yinyoga hjälper kroppens leder och ledband att stärkas och att bli mindre stela. Yinyoga är yoga för den inre kroppen.

Kram

Eskelhemfyndet utställt igen

3 svar

Igår kom det otroliga fyndet som hittades i en åker på 1800-talet- ett depåfynd från Eskelhem på Gotland – upp i bronsåldersrummet i utställningen Forntider på Historiska. Vi har väntat på det länge!

Det är en hästutrustning för två små, små hästar som dragit en vagn på bronsåldern – Gotlandsruss. Den dateras till VI under bronsåldern, 700-500 f.Kr, dvs. precis innan förromersk järnålder. Tillsammans med hästutrustningen hittades även en bälteskål för en kvinna.

När hästarna rörde på sig så rasslade hängande metallbleck på plattorna. Kanske var de med i någon fin parad. När smyckena var nya i brons så var de ju som glänsande guld.

I montern ligger även andra dräktföremål på sidorna.

Mats Vänehem har ritat det fina hästparet till skylten.

Rasselplatta eller Solsymbol? Foto: SHM.

Kanske är det en solsymbol med solens strålar som stålar ut från mitten. Den tolkas i allafall som det. Skivan var sönderbruten innan nedläggningen i depån.

Detalj med små ankor. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Den fina skivan har tolkats som en symbol för solkulten i Sverige och tänks, redan av Oscar Montelius, ha suttit på själva vagnen, även om inte vagnen hittats. En liknande skiva har hittats i Kurum, Tryserums socken 1987 och totalt i Sverige ska det nu då ha hittats fem stycken ”solskivor”.

Ett av de andra fynden är från Härnevi prästgåd från 1902. Då grävdes ett dike på Prästgårdens mark och det hittades en lekrika och i den låg vapen och prydnadsföremål i brons, insydda i skinn. Namnet Härnevi är en helig kultplats, Vi:et, för gudinnan Härn, som kopplats ihop med Freja. Visst är det spännande att det också är vid en prästgård!

Hästen dök upp i Sverige under bronsåldern. De finns ofta bland hällristningar och någon gång läste jag att de kunde vara lite prickiga som Pippis häst.

Munbett. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Tänk att en liten häst för ca 2700 år sedan har haft det här betslet i munnen! Ett betsel är dessutom av järn, vilket är väldigt tidigt!

Den gamla katalogen är så fint skriven. Nu skrivs nästan inget för hand längre på det här sättet. Fast det är ju klart svårt att läsa.

Fyndet hittades vid prästgården 1886 – och jag undrar om det legat en helig plats där under lång tid. (Se även brev nedan). I en uppsats från 2011 menar Louise Pettersson att det funnits en mosse där i vilken fyndet lagts ned.

Bälteskålen, som en gång suttit i ryggslutet på en kvinna, med hjälp av ett bälte.

Fyndet kanske var en gåva till ”Gudinnan” i den myrmark som var där då och som sedan blivit en åker. Nerthus, som Tacitus skrev om 98 e.Kr, som bodde i en lund omgiven av vatten. Hon finns i många ortnamn. I form av en gudabild, drogs gudinnan runt i vagn och visas upp för folket emellanåt. Det finns ju en miniatyrvagn med hästar som också hittats i en före detta sjö. Det är ju fint också att det är små änder med i dekorationen, små sjöfåglar 🙂 På utställningsskylten berättas det att kombinationen med hästutrustning och dräktdelar, som tillhör kvinnodräkten, har hittats över hela nordöstra Europa.

2012 hittades det en silverskatt i Eskelhem med ca 650 mynt!

Kram

Fyndet i Sök i samlingarna

Brev och text i Catview

Lästips:

http://historiska.se/upptack-historien/foremal/rasselskiva-fran-hastutrustning/ här.

https://mobil.helagotland.se/nyheter/silverskatt-i-eskelhem-7850602.aspx här.

Ann-Charlott Feldt, En hälsning från bronsålderns soldyrkare. http://www.k-arv.se/posts/1218# här.

Kersti Wistrand, Den mytologiserade hästen. https://humanismkunskap.org/2015/02/24/den-mytologiserade-hasten/ här.

L. Pettersson, 2011. I vatten eller jord, en nytolkning av Eskelhemfyndet, här.

Finklippning :)

Kommentera

Har suttit med Henrik Ahnborg idag på Baluba och finklippt kortfilmerna som kommit till i samband med den kommande tv-serien Arkeologens dotter och som vi ska visa på Historiska museet 🙂 Det är kortfilmer med forntida hantverk och vardagsliv ???

Det blir så fint!

Det här med klippning går över mitt huvud men det är kul att tänka och komma på lösningar tillsammans! Det är verkligen ett riktigt hantverk ??

Är så glad och tacksam att jag har fått vara med om den här produktionen – så lärorikt på många sätt och jag har fått jobba med underbara människor!

Kram

Vinterns ljus – i väntan på bussen

2 svar

På kvällen magiskt sken och på morgonen blått och sen så ljust och vackert.

Bara en gul prick i mitt fönster.

Som en pastellmålning att gå runt i.

Äntligen blev det så där vacker vinter.

Kram

Barnhörnan på Vikingaliv

Kommentera

Lånade ut Allans barnkläder till fotografering för Vikingaliv ? Det är inte en riktig bebis som sitter där, utan en kontursågad skiva. Det ser så bra ut med ljussättningen.

Jag har även gjort trähästen som ligger där, det är en kopia från furuhästen från Färöarna ? Ankan är efter ett Birkafynd och den täljda barkbåten är efter ett fynd från Hedeby.

Ytterligare en av Allans skjortor.

Lekhörnan blev jättefin och jag gillar att det är som inuti ett hus där det hänger mat i taket! Det är kul att de utvecklas och att museet växer fram på ett fint sätt för både barnfamiljer och turister med bra guideturer och teman.

De har även fått upp en vävstol med Historical textiles, spel och annat roligt, som en liten utställning med bilder av de fornnordiska gudarna och jättarna av Johan Egerkrans. Bilderna är så fantastiska och jag tycker att han är som en ny John Bauer.

Fenrisulven och Midgårdsormen.

Idun plockar äpplen.

Loke och Sigyn.

Oden och Mimer.

Tänk vilken skatt! Att kunna omsätta den fornnordiska mytologin i bilder som dessa! Hade gärna köpt den med Mimer som affisch.

Kram

Bj 507 och det tvåfärgade tyget…

2 svar

Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…

Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!

Teckning av Stolpe, ATA.

Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som ”Freja och Fenrusulven” på alternativt en ”valkyria” och något djur.

Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.

Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).

I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.

Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.

Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis.

Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.

Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.

På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.

Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.

Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.

Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.

Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.

Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander

Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.

Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stort plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!

Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.

Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!

Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester ?

Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.

W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.

Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.

Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjespänne. Det finns även en silverstrierad ”häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.

De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tänka att det varit en kappa.

Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig ”tröja”. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en ”tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.